Browsed by
Etikett: livet

Alla hjältar ser olika ut

Alla hjältar ser olika ut

Hjälte. Vad är en hjälte? Många tycker att Zlatan är en hjälte när han skjuter mål eller när skidtjejerna tar medalj. Sorry… men jag håller inte med…

För mej är en hjälte någon som hjälper någon annan, utan att själv tjäna på det. Som alla som frivilligt avbröt sina semestrar för att hjälpa till vid skogsbränderna i somras. Eller alla som jobbar ideellt inom olika organisationer, utan dem skulle faktiskt föreningslivet inte fungera. Åsså har vi dem som verkar i det tysta men faktiskt räddar livet på folk, på riktigt alltså!

Gerd är en riktig hjälte! Jag lärde känna henne 2006 via våra bloggar när vi bägge bloggade på Expressen. Vi fann varandra och hade många gemensamma nämnare, bla Öland. Våra paradis låg på norra Öland och det var också där vi träffades första gången. Det är några år mellan oss i ålder, men var gör det?

Gerd har skänk en njure till sin dotter Sarah. Så gör en riktig hjälte. Visst tänker ni, så gör man för sina barn. Jo, det kanske man gör – men jag tror faktiskt att Gerd hade gjort det till någon annan också. Hon är nämligen sån. Sarah har varit sjuk nästan hela sitt liv och kan med hjälp av Gerd njure leva nästintill normalt just nu. Ni kan läsa hela artikeln här under eller in den broschyr som landar i era brevlådor inom kort.

Förra året donerades 785 organ, men det behövs fortfarande ca 800 organ. 807 för att vara exakt, iaf om man ser behovet den 1 januari 2019. Under 2018 har 182 avlidna personer kunnat hjälpa andra svårt sjuka genom att donera sina organ. Samtidigt har 30 personer dött i väntan på en transplantation. Siffror att fundera över.

Jag har självklart anmält mej till donationsregistret! Det finns inget att fundera över tycker jag. Är jag beredd att ta emot hjälp så måste jag även vara beredd att ge hjälp. Å vad ska jag med mina organ till när jag är död? Min anmälan till donationsregistret kan inte vara mer självklar faktiskt.

Min hjälte är alltså en liten söt tant med grått hår. En person som hjälper en annan utan egen vinning. Världens bästa Gerd, som nu är engagerad inom MOD som verkar för att upplysa om organtransplantationer. Självklart tycker både Gerd, Sarah och jag att ni ska gå in och anmäla er direkt till donationsregistret. Eller är ni kanske redan anmälda?

Hur tänker ni kring organdonation? Är det självklart eller inte?

Det här med semlor…

Det här med semlor…

De här ”Dagarna” som poppar upp under året, börjar det inte gå lite för långt? Ta tex Semmeldagen, är det bara jag som tycker att den börjar bli liiiiite för hajpad?

Det finns runt 700 temadagar under året, bla semmeldagen, punchrullens dag, kvinnodagen, sömndagen, islandshästens dag och så självklart alla de vanliga som midsommar och julafton. Många handlar om olika delar av mat, semla, punchrulle, mazarin, korv, pizza mm. Gott – javisst!

Det är förstås handeln som gjort, och gör, dagarna så stora som de är och det blir lixom bara värre. Låt säga för tio år sedan, då firade vi semmeldagen och våffeldagen – sen kom lakritsens dag (helt ok för mej), kanelbullen, korven och pizzadagen. Och nu bara öser man på med dagar och vi äter och äter och äter. Sen påminner socialstyrelsen om svenskarnas dåliga hälsa och att fetman ökar… Vad hände med hälsans dag?

Det mesta handlar om mat och det finns faktiskt en morotens dag (4/4) men i övrigt är det svårt att hitta temadagar som främjar vår hälsa. Jag vet inte varför de där gottedagarna kommit dit, om det handlar om att folk vill ha en anledning att äta gott, något att skylla på kanske. Jag blir istället lite motvalls och äter absolut ingen kanelbulle 4/10 eller Kebab den 5/5 – jag äter preciiiis när jag vill – men inte då!

HÄR hittar ni alla temadagar, de står på kö just nu. Idag är det Askonsdagen och Europeiska Logopeddagen – inget går att äta!!! För mej blir det däremot att äta och dricka hela dagen, jag ska till NK´s nya saluhall och äta lunch och sedan gå på whisky-provning med Mackmyra som fyller 20 år. Finns det nån whiskydag tro?

Ha en fin dag everyhopa och njut av det ni äter, annars är det rätt onödigt att stoppa det i munnen  🙂

Matsedel v 10 – semmelfrossa!

Matsedel v 10 – semmelfrossa!

Mars är redan här och det är drygt 3 månader till midsommar. Men först ska vi fira påsk, kristihimmel och semmeldag! Jag älskar semlor och skulle kunna äta det varenda dag om de inte var rena kaloribomberna.

Under matsedeln hittar ni olika varianter av semlor som även funkar för oss viktväktare. Man får ju faktiskt äta precis vad man vill även om man vill gå ner i vikt, man måste bara ha lite koll på mängden.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Frittata med fetaost 2 SP Flex

Tisdag: Krabb- och räkgratäng 7 SP Flex

Onsdag: Pasta med kyckling och citron 4 SP Flex plus pasta

Torsdag: Kasslercurrygryta fr 4 SP Flex plus pasta

Fredag: Snabb lövbiffsgryta 4 SP Flex plus ris

Lördag: Ugnsbakad potatis med räkröra 1 SP Flex plus potatis

Söndag: Moussaka fr 3 SP Flex

Semlor 5 SP Flex per bulle, plus tillbehör

Semmelkaka fr 69 för hela kakan

Muffla fr 4 SP Flex per bulle, plus tillbehör

Minisemlor 7 SP Flex

Oj, vilken härlig matvecka! Bara en massa gott och semlor på tisdag. Moussakan är en av mina favoriträtter, så herrejössesgod. Även den mest kräsne har gillat den, ni måste testa 🙂

Ha en fin vecka everyhopa!

Det tog bara 26 år

Det tog bara 26 år

Jag flyttade in i mitt hus 30 dec 1992. Jag var 22 år gammal, gravid och mådde skitdåligt. Jag hade ingen bestämd inredningssmak då och det har jag nog inte nu heller…

Vi flyttade från en lägenhet på kanske 60 kvm till huset som är ungefär 100 kvm. Det behövdes möbler och vi fick en del av mina föräldrar samt köpt begagnat å de möblerna har stått där tills nu. Bland annat hörnskåp och ett jättestort linneskåp (det ni ser på bilden), som jag älskar! Det är så himla fint och sväljer mängder med grejer, tyvärr kanske…

Soffa hade dåvarande maken, jag fick en begagnad från mina föräldrar när vi skilde oss. Inte förrän när Martin flyttade in började grejerna långsamt att bytas ut mot sånt jag själv valde. Vi köpte ny soffa som många skulle få plats i och ny tv-bänk som passade soffan. Men det där stora skåpet har stått kvar. Ett skåp som absolut inte går att ta med den dagen vi flyttar till mindre igen, det är både för stort och tungt.

Åren har gått och jag har tittat efter något som kan ersätta skåpet. Redan 2013 skrev jag en blogg om det. Men jag har inte hittat något som duger… förrän nu! Jag ville ha en hyllmöbel som utgår från hörnet i vardagsrummet, men det har inte funnits någon smart och hyfsat snygg lösning. Så var jag på pressträff med IKEA för några veckor sedan och frågade om de hade någon idé om vad jag kunde göra. Då visade de mej en vinkel som man sätter under hyllorna man vill koppla ihop, så har man helt plötsligt ett hörnskåp! Helt vanliga Billy-hyllor gick nu att koppla ihop precis som jag ville och hade dessutom 20% rabatt!

Så i söndags åkte vi iväg till IKEA för att se hur vi skulle kunna göra. Vi kom hem med bilen fullastad av skåp, men tyvärr var alla dörrar slut. Martin skruvade hela söndageftermiddagen medan jag plockade ur de gamla skåpen. Snart var köksbordet fullt med grejer som ungarna ska få tittat igenom, som ska på loppis eller säljas på annons. Båda skåpen sattes ut till försäljning, de finns kvar om någon är intresserad. Hela måndagen gick också åt till att fortsätta rensa och ta ut skåpen i garaget.

Under tisdagen storstädade jag vardagsrummet samtidigt som jag höll superkoll på lagerstatusen på dörrarna till skåpen. Vi har en stor U-soffa som jag plockade isär och verkligen sanerade bit för bit. Det tog hela förmiddagen och jag var så nöjd när det allt väl var färdig. Men inga dörrar hade dykt upp…

Men på onsdagen kom de och jag kastade mej iväg till IKEA! Väl hemma igen började jag montera dörrar för glatta livet och det blev sååå bra. Men de sista två var för höga, så dem fick jag vänta med tills Martin hade tid på torsdagkvällen. Då blev äntligen allt färdigt. Det tog alltså 4,5 dag att ta bort det gamla, bygga ihop det nya och storstäda hela vardagsrummet. Helt sjukt! Men nu är det klart och jag är så nöjd!

Den nya hyllan funkar att ta med när vi flyttar till mindre. Den går ju att ta isär och även att komplettera. Nu är alla möbler i huset sånt som jag valt själv och allt som nu finns här går att ta med i en flytt. För mycket saker har vi fortfarande, det har väl alla? Men det blir färre och färre 🙂

Vad skulle du sakna mest?

Vad skulle du sakna mest?

Pressbild svt

Just nu går en superintressant serie på SVT som heter Nedsläckt land. Det handlar om vad som skulle hända och hur vi skulle reagera om elektriciteten slogs av i Sverige under en längre tid.

För något år sedan gick en en annan serie som hette Naken tror jag. Deltagarna fick lämna ifrån sej ALLT och sedan plocka ut en sak i taget. Hur prioriterar man då? Jag älskar såna här grejer! Så vi har självklart maratontittat på alla avsnitt av Nedsläckt land redan 🙂

I Nedsläckt land bor några av deltagarna i ett lyxigare boende och de andra i ett litet torp. Vi får tyvärr inte veta vilka premisser som gäller för deltagarna, hur mycket de vet om experimentet och villkoren för deltagandet. Iom att en deltagare lämnar efter bara något dygn pga att hon inte kan använda mobilen och måste pga jobb så undrar man ju om de inte blivit förvarnade om att de inte kommer att kunna ha någon kontakt alls med omvärlden. I alla såna här program är ju mobilen bannad under deltagandet, hade hon vetat det innan och gått med på detta så borde ju jobbet varit förberett. Men det kanske var så enkelt som att hon helt enkelt var för mobilberoende. Vad vet jag.

Pressbild svt

Hur som helst så försvinner alltså elen och kommer inte tillbaka. Första kvällen går bra och även frukosten nästa dag, sedan börja man bli lite obekväm. Toaletten funkar inte, matlagning blir ett problem. Hela landet drabbas och då kan man inte längre köpa mat eftersom den inte går att betala för osv. Man ser över tillgångarna och de olika husen reagerar helt olika. I det lyxiga huset pratar man om att ransonera portionerna och blir osams för det, i torpet rullar det bara på betydligt lugnare. Innevånarna i det lyxiga huset blir mer osams och får större problem eftersom det mesta i huset bygger på teknik, elektronik och är datastyrt. På torpet finns äpplen och rabarber i trädgården, man fiskar och bygger en grill. Helt klart så klarar man sej bättre i ett gammal hus när kristider står för dörren.

De två grupperna möts och flyttar efter några dagar ihop i torpet. Man hjälps åt och försöker hitta lösningar på de problem som uppstår. Efter ungefär 10 dagar letar man upp ett kriscenter där hjälp finns. Allt detta är alltså iscensatt, men deltagarna blir ändå otroligt känslosamma när de når hjälpen. Otroligt intressant.

Jag har bott i Afrika, det vet ni redan. Då hade jag allt jag ägde i en resväska, i bästa fall hade vi el en halvtimme per dag – oftast inte alls. Det enda jag saknade var att inte spontant kunna ta en dusch. Allt annat gick att fixa. Vi hade två spisar, en elektrisk inne i köket och en för ved utanför köket. Man köpte mat för dagen som inte behövde kyl, typ burkmat alltså eller bröd och ägg. Toa hade vi faktiskt, den spolades med en hink vatten – det kom inte ens människorna i det lyxiga huset på att man kunde göra.

Ju mer ”modernt” och utvecklat ett land är, desto känsligare blir det. När allt ska styra av elektronik blir det snabbt problem när elen går. Att bara komma in i en butik blir ett problem (dörrarna går på elektronik), men det går att fixa. Att betala där inne går däremot inte, särskilt inte som fler och fler blir kontantfria eller har en kassalåda som inte går att få upp utan el. Kommunala färdmedel som tex tåg funkar inte och bil och bussarna går bara så länge de har bensin, för bensinpumparna funkar ju inte. Vill man ta över Sverige så är det bara att stänga av elen, så har man tagit över hela landet på bara några dagar. Vi är så otroligt sårbara!

Jag vet att vi här hemma klarar oss ganska länge utan el. Vi har en hel del konserver, kan grilla på vår kolgrill och bor ganska litet så värmen kan vi nog behålla rätt bra om det inte är svinkallt. Vatten blir nog det största problemet, men vi har faktiskt en naturlig källa bara några kilometer bort. Så det kan vi också lösa. Jag är rätt bra på att se över mina mediciner och har alltid en extra månad hemma, så det skulle också funka ett tag. Så vi skulle nog klara oss hyfsat faktiskt, det är nog en fördel att ha testat förr 🙂

Vad skulle du sakna mest om du inte hade el och hur skulle du klara dej? Har du sett programmet? Har du packat din krislåda?

Är du också Iphone-freak?

Är du också Iphone-freak?

*** I samarbete med Gigamex ***

Det verkar finnas två läger; antingen vill man inte ha något annat än Iphone eller också vägrar man att ha det alls. I vår familj är vi två mot två, jag och äldste sonen vägrar ha något annat.

För mej började det med Iphone 4 som jag köpte begagnad och bokstavligt talat slet ut. Sen blev det en 5:a och nu har jag en 6:a, men jag har kvar 5:an som arbetstelefon.

Jag har alltid haft ett tjockt fodral till mina telefoner, för att skydda dem så mycket som möjligt. Fodralet har räddat glaset många gånger, men i somras tappade jag luren rätt ner i asfalten och fodralet gick upp. Ni vet hur ett krossat glas på Iphone ser ut va? En miljon sprickor! Det blev ett snabbt byte av glas i vårt närmaste centrum, liiiite för dyrt för min smak… men det var rätt akut. Tänk om jag då vetat om Gigamex!!!

Gigamex har butiker lite runt om i Stockholm, bla på Hötorget. De kan laga din Iphone och byter bla glas medan man väntar. På andra telefonmodeller också faktiskt 🙂

Bägge mina telefoner har värdelösa batterier, de håller max 2 timmar på full laddning numera. Så nu är planen att åka in till Gigamex på Hötorget och byta batteri på 6:an, det kostar typ 350 kr och förlänger livet på en i övrigt fungerande telefon. Det är det absolut värt!

Jo, jag ska köpa en ny telefon – men inte så länge jag kan fixa den jag har till ett rimligt pris. Lite miljömedveten måste man faktiskt vara!

Matsedel v 9 – med Sportlovsbonus

Matsedel v 9 – med Sportlovsbonus

I Stockholm är det sportlov, även om jag inte längre har skolbarn så sitter det kvar att veckan 9 – då har man ledigt. Å det märks faktiskt på nästan alla verksamheter. Jag har nästan helt blank almanacka den här veckan. Så skönt!

Sportlov och ledighet kan betyda att man har tid att göra storkok och ladda frysen med matlådor. Då har ni mängder med tips HÄR. Men det betyder oftast att man hittar på grejer och vill att dagens middag ska gå snabbt att fixa. Därför har jag en veckomeny där det mesta är anpassad för det.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Zucchinipasta med tomatsås 1 SP Flex (plus vanlig pasta om man hellre vill ha det)

Tisdag: Potatis- och tonfiskgratäng 6 SP Flex

Onsdag: Kyckling med färskoströra 5 SP Flex

Torsdag: Snabblagade curryräkor 1 SP Flex plus pasta

Fredag: Purjo- och lövbiffsgryta 4 SP Flex plus ris

Lördag: Gratinerad kassler 3 SP Flex plus ris

Söndag: Zucchinigratäng med kyckling 1 SP Flex plus tillbehör

Sportlovsbonus: Muffla! 4 SP Flex plus grädde mm

Allt utom kycklingen med färskoströra passar som matlåda i frysen, iaf om man tar vanlig pasta till måndagens tomatsås istf zucchinipasta. Tomatsåsen är superenkel att göra och passar även till pizzasås, ett tips 🙂

Ha en fin vecka och var rädda om er om ni ska ut i någon skidbacke och fara, var rädda om er i övrigt också.

Geten Svea flyttar in!

Geten Svea flyttar in!

Tänk vad ett möte mellan två öppna sinnen kan leda till. Min son, då 18 år, satt i skuggan på en solsäng i Gambia. En bit ifrån satt Smile och grabbarna började prata. Detta var 2013 och början på något otroligt häftigt!

Nu har vi känt Smile i 6 år och varit upp till hans by två gånger. Från början skickade vi pengar till honom, för att underlätta hans liv lite grann. Sen fortsatte det med familjen och i slutänden har det blivit hela byn. En stor hjälp för dem, som känns gott i hjärtat för oss. Men det har hela tiden gnagt lite i oss att vi inte kan göra allt vi vill, att det inte är tillräckligt. Allt gjort och gör är till stor hjälp, men det är lixom bara vi och vi har inte så mycket själva. Bara Smiles familj är 10 personer, i byn är det flera hundra… det vi gör hjälper, men räcker inte så långt.

Men nu har allt förändrats! Under vintern har fler hört av sej till mej och frågat hur det kan hjälpa till. Om de kanske också skulle kunna åka till byn… Så när vi var där senast pratade vi med Smile och Buba (vår chaufför) om det skulle kunna gå att göra någon slags tur upp till byn och gör den tillgänglig för fler, utan att göra det till ett jippo för vita turister. En knepig balansgång faktiskt. Smile och Buba ville iaf försöka och nu har första gänget varit där!

I onsdags åkte Celina och hennes mamma de 15 milen till Nema och det blev verkligen succé! Förutom att bilen gick sönder… Celina och jag fick kontakt via instagram (tror jag) och jag kände direkt att de passade för att åka till vår by och skulle klara den strapatsrika resan och samtidigt kunna hantera alla intryck och bemöta alla med den respekt som jag tycker krävs när man besöker någon i sitt hem. Medan jag har roddat lite med Smile så har Celina samlat pengar och det har hon verkligen gjort med bravur!

När de kom till Nema efter 5 timmar istället för de tre som det brukar ta hade de 80 liter olja, 10 stycken 50-kilos säckar med ris och 4 stora säckar med lök med sej. Medan Celina och hennes mamma var i byn var Buba och köpte riset, det fick tas i flera omgångar för att få plats i bilen. Jag är så enormt tacksam och jag tror inte att byn sett så mycket mat på en gång förut. Kvinnorna i byn samlades hos Smiles mamma för att dela på alla grejer, helt fantastiskt!

Å inte nog med det. Byn fick även en ny invånare, geten Svea som dessutom har en bebis i magen. Jag tittar på Celinas bilder (som jag fått ok att låna) och blir så otroligt glad och varm i hjärtat. Nu har byn hjälp av fler än bara vår lilla familj och kan äta sej mätta ett långt tag framöver. Vi fortsätter att hjälpa Smile ekonomisk med det vi kan och besöker byn kanske var tredje-femte år i framtiden. I bästa fall kommer Celina och hennes mamma tillbaka och kanske kan vi få kontakt med fler som vill åka den långa vägen för att göra lite gott.

Många förstår nog inte vad den här hjälpen betyder. Men om jag säger att man i byn kämpar för att kunna äta ett mål mat om dagen, så kanske ni förstår. Att man nu kan äta sej mätt en ganska lång tid framöver och på så sätt bygga upp sin hälsa lite innan regnsäsongen drar in över landet. Under regnsäsongen blir många sjuka och när kroppen är svag är det svårt att återhämta sej. Med vår och Celinas hjälp har de större chans att stå emot sjukdomar och återhämta sej snabbare. Vi räddar faktiskt liv med det lilla vi gör.

Å när man är friskare är det lättare att söka jobb och även större chans att få ett. Så det är ju inte så att bara för att vi kommer dit med mat lutar de sej lugnt tillbaka och väntar på nästa lass. Det här är hårt arbetande människor. Smiles familj har en odling med kasawa som man kämpar för att hålla liv i och han själv åker ner till turistområdet för att sälja både kasawan och annat. Med vår hjälp orkar de lite till bara.

Jag ser på bilderna och är både glad och tacksam. Å jag längtar tillbaka så det gör ont. Det kommer att dröja innan vi kommer tillbaka, men kontakten är tät. Tänk ändå vad ett möte mellan två unga killar kan leda till… ganska coolt faktiskt 🙂

En gång är ingen gång

En gång är ingen gång

Igår la jag ut en bild i sociala medier med en massa godsaker och texten ”Stryk ett streck och kör upp på banan igen bara”. Bilden fick massor av uppmärksamhet och kommentarer. Nu vill jag berätta lite mer om hur jag tänker när en dag går käpprätt åt skogen, matmässigt alltså.

När jag gick med i Viktväktarna var jag nitisk och skötte mej exemplariskt, varenda dag i tre år. Åt jag godis så var det en liten bit och inom mina points. Varenda liten smula räknades och jag gick ner det jag skulle. Jag blev Guldmedlem. Kampen att hålla vikten började, det gick sådär… nu kunde jag ju det här (trodde jag).

Jag kunde inte alls! Det tog många år innan jag fattade att jag alltid måste ha koll och att snedstegen skulle bli många – men inte gör något bara man kör upp på rätt bana igen. Det är nämligen det som kallas livet. Ett år i livet innebär att ett gäng högtider (påsk, midsommar, jul, nyår) och mängder av grejer som ska firas (födelsedagar mm). Så är det bara! Å så ska det vara!

Jag minns begravningen för min bästa kompis, jag avstod det mesta på mottagningen efter och förde noggrant in poinsten för det som ändå slank ner. Det är ju helt sjukt att jag överhuvudtaget brydde mej! Det är inte ett sunt beteende! Min kompis hade nog gett mej en smäll om hon kunnat.

Det tog ett tag, många år faktiskt, men sen fattade jag att Viktväktarna måste vävas in i livet, inte tvärtom. Jag fattade också att en dag med godis eller för mycket mat inte är hela världen i längden. Så länge det stannar med EN dag, eller två… Men sätter man stopp direkt och kör upp på ”den rätta vägen” igen så är faktiskt ingen skada skedd. Väger man sej dagen eller dagarna direkt efter att man tryckt i sej en pizza och 27 hamburgare så är det klart att vågen visar uppåt, men sköter man sej direkt efter så är viktökningen borta på några dagar igen.

Anledningen till bilden igår var att jag var på mässa och började dagen med det första jag såg som var ätbart, vilket var en chokladboll. Jag hade iofs tryckt i mej ett kokt ägg medan jag gjorde mej i ordning, så lite duktig var jag ju… Efter den där chokladbollen var det lugnt i typ en timme, förutom nån liten snitt med lax tror jag. Men vid lunch när jag gick ifrån mässan skull jag sitta på tåget hem en timma och då passade jag på att ta en varmkorv med bröd som det bjöds på vid utgången och en stor kanelbulle på tåget som jag fått i en av montrarna. På kvällen var vi dessutom på en lansering av en ny cider, där man bjöd på små hambugersliders. Jag tog två.

När jag gjorde ett snabbt överslag på vad dagen hade kostat i points kom jag fram till drygt 50, jag får äta 23… ändå kallar jag det varken för att synda, unna eller fuska. Jag bara åt. Och njöt. För det var förbaskat gott! Det var en enda dag, idag är jag på banan igen som jag brukar. Det handlar nämligen inte om det man gör en enda dag, utan hur man gör i längden. Och jag äter bra 300 dagar om året, de andra 65 har jag ingen koll alls. Å det är helt ok.

För att hålla sin nya livsstil i längden så måste man ha ett liv också. Man kan inte avstå från allt som är gott eller tacka nej varje gång det bjuds på lite extra. Livet är fullt med tillfällen som inte alls följer ”den hälsosamma vägen” och det kanske är just precis den där chokladbollen vi behöver just precis då för att orka vidare. Eller också behöver vi den inte alls, men den är god. Då är det så. Inge idé att banna sej eller straffa sej, det blir man ju knappast mer peppad av. Att ha superkoll varenda dag, år efter år, är tråkigt! Och livet är för kort för att vara tråkigt. Vet man att man kan och får äta det bästa man vet ibland, så är det lättare att vara duktig de andra dagarna.

Det tog tid, men till slut fattade jag att mitt liv med Viktväktarna verkligen innebär att äta allt men inte alltid. Att man får äta godis och andra sockriga godsaker eller feta pizzor, inte varje dag – men då och då. Bara man kör upp på banan igen direkt! Det är ok att spåra ur en dag eller två eller under semestern, men sen måste man köra upp på banan igen om det inte ska spåra ur helt. Stoppar man bara i tid är det faktiskt ingen fara alls. Även om vågen visar plus så är det förmodligen inte så illa som det kunde ha varit…

Men sen kan man ju spåra ur med lite koll också. Jag tog trots allt bara ett glas av cidern… man behöver ju inte trycka i sej mer än nödvändigt bara för att det ändå gått åt skogen. Bara för att det är semestern måste man ju inte äta chips och dricka vin varje dag… man kan spåra ur med kontroll på nåt sätt. Så tänker iaf jag och det har funkat för mej en herrans massa år. Nu är jag inne på mitt 15:e år som normalviktig, så jag kan ju inte ha helt fel 🙂

HÄR finns tips på mat och snacks med uträknade SP och HÄR finns jag på instagram @marlenerinda om ni vill hänga med där för pepp och annat skoj.

Matsedel v 8

Matsedel v 8

Då har vi klarat av halva februari också och vintern verkar vara på sista refrängen. Här i Tumba var det hela 9,5 grad varmt i lördags, som vi njöt!

Det är fyra månader kvar till midsommar och vi börjar så smått att planera sommaren. Just nu är frågan om vi ska tillbringa semestern hemma som förra året, eller på Öland som vi gjort förr om åren. Grejen är att vi behöver spara pengar… även om vi bor gratis på Öland så är det många mil dit och bensin är dyrt. Å vi trivs rätt bra hemma… vi får se helt enkelt.

Sommaren är inte planera, men maten tummar vi inte på. Den är planerad flera veckor i förväg 🙂

Här är veckans meny:

Måndag: Pasta med zucchini och fetaost 3 SP Flex plus pasta

Tisdag: Fisk med kräfttzatziki 3 SP Flex plus potatis

Onsdag: Linsgryta med spenat 4 SP Flex plus ev ris

Torsdag: Kyckling med mozzarella fr 3 SP Flex

Fredag: Filégryta med ananas fr 2 SP Flex plus ris

Lördag: Vitlöksräkor 5 SP Flex plus ris

Söndag: Pad Thai 7 SP Flex

Vi har det rätt lugnt just nu, rättare sagt; jag ser till att det är lugnt. Men förra veckans var vi på Lisa Nilsson nya show och Usher med Rickards Söderberg på Folkoperan. Ikväll ska vi på en biopremiär och på onsdag är det mingel med någon ny cider. Två grejer i veckan orkar jag och nu när värmen kommer tillbaka orkar jag snart mer.

Ha en fin vecka everyhopa!