Rinkebysvenska… -

Rinkebysvenska…

oktober 24, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Dogge myntade uttrycket blattesvenska, andra kallar det rinkebysvenska. Ett språk som många ungdomar i förorten pratar. Det är iofs svenska men har en viss brytning oavsett var man kommer ifrån. I bla Alby och Fittja prata de flesta så, inget konstigt alls – man formas ju av sina kompisar.

Den senaste tiden har jag suttit i ganska många ungdomsmål. Nu kanske ni tänker att det mest är invandrarungar vi haft hos oss eftersom jag pratar om språket. Å det är där min fascination kommer in i bilden. Nästa alla mål har varit med svenska ungdomar i 16-17-årsåldern. Inte från Alby eller Fittja utan mestadels från Hagsätra, Hägersten och från stan. Men alla pratar likadant!

Oavsett ursprung och bostadsort, så pratar de precis samma svenska som Dogge! Samma brytning, samma slang, lite hackigt och ungefär lika osammanhängande 🙂

Vad är det med den sk Blattesvenskan och svenskfödda ungdomar? De har alltså två svenska föräldrar som pratat svenska med dem under hela deras liv, ändå har de fått en brytning och låter som de kommer någon helt annanstans ifrån. Som sagt; mycket fascinerande!

När jag pratade med Martin om detta så konstaterade han att jag är likadan. Va? Ja, säger han, men inte i Sverige… När jag är i Gambia pratar jag ”deras” engelska och när jag är i tex London så pratar jag den engelskan. Även jag formas alltså av det språk jag har runt mej, även om jag inte tänkt på det förut.

För mej är det inget problem, jag är flexibel. Problemet uppstår när våra äldre nämndemän i tingsrätten inte hör eller förstår vad ungdomarna säger… Ungefär som min gamla farmor som har svårt att förstå vad vissa i vårdteamet runt henne säger. Det uppstår frågetecken eftersom man missförstår varandra.

Å det är kanske nu jag kommer att få höra att detta är ett rasistiskt inlägg. Men detta handlar inte om rasism, utan om hur ett språk förändras med tiden och hur olika generationer kan få svårt att förstå varandra. Det är 12 år sedan jag satt min första period i tingsrätten och då var det bara utlandsfödda som hade en brytning. Idag är det kanske så många som 50% av alla under 18, även svenskfödda alltså. Min undran är hur mycket svenska språket kommer att förändras ytterligare de närmaste 10-12 åren, när det hänt så mycket hittills.

Vad tror ni? Har ni reflekterat något över detta?

Årets kanske viktigaste bok

oktober 16, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så gott som alla har någon slags relation till cancer. Har vi inte själva sjukdomen, så finns den hos en familjemedlem, en vän, en arbetskamrat eller en vän till någon vi känner. I princip alla kan berätta om någon som är eller har varit drabbad.

Själv är jag väldigt förskonad. Min morfar och moster dog i cancer, en bloggkompis mamma är drabbad och bloggvännen, allas vår Vimmelmamma Lotta har besegrat cancermonstret. Jag har det alltså inte i min direkta närhet, men det betyder inte att jag inte bryr mej.

För några veckor sedan släpptes årets kanske viktigaste bok, nämligen den Rosa Kokboken. Journalisten och författaren Anna Benson frågade ett helt gäng kända svenska kvinnor om de kunde tänka sej att bidra med recept till en kokbok, där pengarna från kokboken skulle gå till Cancerfonden. Anette Norberg, Anna Book, Anna Brolin, Anna Maria Corazza Bildt, Christina Schollin, Cissi Wallin, Jennifer Brown, Jenny Strömstedt, Kim Anderzon, Lulu Carter, Magdalena Forsberg, Marie Göranzon, Nanne Grönvall, Pernilla Wiberg, Regina Lund, Renée Nyberg, Sanna Bråding, Sara Varga, Tina Thörner och Valerie Aflalo har alla bidragit med både recept och personliga berättelser som sammanställts av Anna.

Av detta blev alltså en Rosa Kokbok och för varje sålt ex går hela 100 kr till cancerfonden. Så köp boken HÄR. För de där 199 kr som boken kostar får du en himla fin bok, massa bra recept och gör alltså en viktig insats för cancerforskningen. En himla bra julklapp!!!

Idag hade jag äran att vara med på bokreleasen. Det var inte alls meningen, jag bara halkade in och det är jag väldigt glad för. Det var en härlig tillställning men många kända ansikten och böckerna gick åt som smör i solsken. De flesta köpte mer än en och passade på att få böckerna signerade av de ”kockar” som var där. Anna Book, Tina Thörner, Regina Lund, Sanna Bråding, Lulu Carter mfl skrev så pennorna glödde. Bland köparna såg jag Simon som vann Biggest Loser förra året (han ser ut att hålla vikten, by the way), Mirre och Robban från Robinson, Tina Lejonborg och Annelie Rydé.

Hittills har boken samlat in drygt 500 000 på tre veckor! Med din hjälp kan målet nås… 1 000 000 kronor. Du hjälper väl till?

Anette
Norberg, Anna Book, Anna Brolin, Anna Maria Corazza Bildt, Christina
Schollin, Cissi Wallin, Jennifer Brown, Jenny Strömstedt, Kim Anderzon,
Lulu Carter, Magdalena Forsberg, Marie Göranzon, Nanne Grönvall,
Pernilla Wiberg, Regina Lund, Renée Nyberg, Sanna Bråding, Sara Varga,
Tina Thörner och Valerie Aflalo – See more at:
http://www.rosakokboken.se/produkt/rosa-kokboken/#sthash.kfvMXcOz.dpuf

Anette
Norberg, Anna Book, Anna Brolin, Anna Maria Corazza Bildt, Christina
Schollin, Cissi Wallin, Jennifer Brown, Jenny Strömstedt, Kim Anderzon,
Lulu Carter, Magdalena Forsberg, Marie Göranzon, Nanne Grönvall,
Pernilla Wiberg, Regina Lund, Renée Nyberg, Sanna Bråding, Sara Varga,
Tina Thörner och Valerie Aflalo. – See more at:
http://www.rosakokboken.se/produkt/rosa-kokboken/#sthash.kfvMXcOz.dpuf

Vilken kärleksförklaring!

oktober 13, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Ikväll har jag omfamnats av en lång kärleksförklaring av Morgan Alling. Ja, det var ingen personlig kärleksförklaring just till mej. Nej, mer en kärleksförklaring till livet, sin fosterfar, sin fina Anna-Maria och kanske framför allt till sej själv.

Precis när jag skriver detta lägger min älskade pälsboll sitt lilla gyllenbruna huvud i min hand och kräver hela min uppmärksamhet. Så mycket kärlek, precis som hela kvällen kantats av. Jag får skriva med en hand 🙂

Vi har alltså varit på Södra Teatern och sett En Föreställning Om Kärlek som bara spelas idag och imorrn. Så innan ni läser klart detta, kan ni klicka HÄR och boka platser för imorgon. Skynda! Tänk inte, BOKA bara!!! I värsta fall är detta sista chansen att se föreatällningen, i bästa fall förlänger man den.

En Föreställning Om Kärlek är Morgans berättelse om sitt liv, sin dåliga självkänsla, sin konflikträdsla och sin kärlek till de personer som trodde på honom. Och särskilt till Anna-Maria som sa upp sej som flickvän om han inte tog tag i sej själv och började ta ansvar för sitt liv. Den enda han inte kunde blidka med sina bedjande ögon och sorgliga bakgrund. Anna- Maria som fick honom att våga bli älskad, för älska kunde han redan…

Jag har läst hans bok ”Kriget är slut” som handlar om hans barndom och förklarar vem han är idag. Mycket känner jag igen från boken. Mycket av hans kropps- och scenspråk känner jag igen från barnprogrammet Tippen. Mina barn var som slavar under det programmet och mej gjorde det absolut inget. Jag kan komma på mej själv nynnandes på ”Sopgubbarna” och ”Kassa nummer 7” lite nu och då.

Föreställningen har mängd hjärtliga skratt, men det händer också att skrattet fastnar i halsen. Det är djupt, det är hjärtligt, det är roligt, det är sorgligt och det är ren kärlek. Som en enda lång kärleksfull omfamning. I två timmar drygt. Å när allt är slut så finns den varma känslan kvar. Å den stannar kvar hela vägen hem. Sådär så man pussas lite extra i rulltrappan (fast det gör vi oftast ändå)…

Morgan påminner oss om att vi inte är några offer utan att vi själva väljer våra tankar. Att ha en taskig bakgrund innebär inte automatiskt att man även måste ha en taskig framtid. Det väljer man faktiskt själv! Det som jag ofta skriver om; vi har alla ett val och även om vi inte väljer så har vi valt även det. Vi kan inte göra något åt vår bakgrund, men vår framtid väljer vi själva. Att fortsätta vara ett offer brukar inte vara någon lyckad väg…

Det här är en föreställning alla med dålig självkänsla borde se. OCH varenda människa som jobbar med barn eller som jobbar med människor överhuvudtaget! Att verkligen se och uppmuntra en människa kan ge resultat många många år framåt. Det där lilla som vi faktiskt kan göra varenda dag; ge en uppskattade klapp på axeln, ett uppmuntrande ord. Att visa att vi tror på personen i fråga. Så lite för den som ger, då ofantligt mycket för den som tar emot.

Det var inte pga Morgan som vi blev fosterfamilj eller familjehem som det heter idag. Men han var den första jag frågade om råd för ett antal år sedan. Jag frågade vilka fel man inte skulle göra och han vägrade i princip att svara på frågan. Han sa att allt berodde på oss och barnet och att vi skulle känna inåt och ta barnet på allvar. Så det har vi gjort. Vi har bara tyckt om, lyssnat och tagit barnet på största allvar och det har ju gått ganska bra. Om Morgan med sin bakgrund ( 9 skolbyten på 11 år, 3 barnhem…) kan bli en fullt fungerande vuxen, så kan alla bli det. Bara man är beredd att jobba med sej själv och ta ansvar för sitt liv. Och våga bli älskad…

Just nu har jag en härlig känsla i hela kroppen. Tack Morgan för en fantastisk kväll. DU är en fantastiskt person! OCH du är värd att bli älskad precis som du är, precis som alla andra 🙂

En salsa med Dogge Doggelito

oktober 12, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Där stod jag alltså, helt felklädd för kvällen, direkt från akuten. I stickad tröja och jeans kom jag till Dogges boksläpp på puben Kägelbanan vid Södrateratern. Alla andra var festklädda, de flesta i svart förstås… men en och annan kom i träningsoverall och keps också, tack och lov.

Iaf… vi kom in och när Dogge såg oss sken han upp och kramade oss hårt och hjärligt. Senior och Dogge har skjutit luftgevär tillsammans, eller rättare sagt; Senior har varit Dogges instruktör faktiskt. Så de har träffats varje onsdag periodvis under flera år och känner varandra ganska väl. Jag träffade Dogge första gången 2001 när jag var med och arrangerade Bara Barn-galan på Cirkus. Rädda Barnen hade samlat ihop texter som barn hade skrivit och sedan fick artister tonsätta texterna och ha som en melodifestival och samtidigt samla ihop pengar till Världens Barn. Latin Kings var med det året och på så sätt fick jag även en intrevju till lokaltidningen som jag då skrev för. Det är alltså snart 14 år sedan och under åren som gått har våra vägar korsats på olika sätt.

Dogge är en av de hjärtligaste personer jag vet. Å det fick vi bevis på innan vi skulle gå hem… men vi tar det i ordning. Vi kom dit, Dogge hälsade på oss, jag fick hans bok som han signerade till Senior. Jag fick ett glas i handen och glaset fylldes med ett mycket gott rosévin och fylldes på och fylldes på… Dogge dansade lyckligt runt med sin flaska och såg direkt när mitt glas var halvfullt. Rätt vad det var så hittade jag mej själv mitt på golvet i en smäktande salsa. Jag kan dansa, men salsa har jag inte riktigt kläm på. Lite koll har jag, men Dogge fick ge mej en del instruktioner och jag tappade takten mer än en gång… men kul var det! Men att kalla mej salsadrottning som han gjorde på Fb är väl att överdriva en aning 🙂

Dogge har alltså släppt en biografi som heter ”Ibland vill man bara försvinna”. Fast det är inte han som skrivit den utan Kim Veerabuthro Nordberg. Kim har följt Dogge de senaste 4-5 åren och det kan definitivt inte varit en lätt uppgift. Dogge är nämligen värdelös på att passa tider och när man pratar så har han långa utläggningar och hamnar långt från ämnet man började prata om… Och det händer alltid väldigt mycket runt honom och i hans liv, så det är inte så lätt att hänga med i svängarna.Det var nog lättare att prata med alla runt om Dogge än med Dogge själv.

Kim Veerabuthroo Nordberg

Kim Veerabuthroo Nordberg. som under 4-5 år följt Dogge överallt och försökt förstå och få en bild över hela hans liv. Det kan inte ha varit lätt och jag förstår att det tog tid. Dogge är nämligen värdelös på att passa tider. När man pratar med honom tappar han ofta tråden och har långa utläggningar om något helt annat än man från början pratade om… men det han berättar är ofta väldigt intressant och tänkvärt. Så det ska bli väldigt spännande att läsa boken, jag började direkt när jag kom hem på natten.

När alla var på plats fick vi höra en kort intervju med författaren som musikjournalisten Ametisth höll i och sedan en lite längre utfrågning av Dogge. Och efter det rappade Dogge och hans kusin Primo loss totalt och då började hela Kägelbanan gunga. Det syntes så tydligen att Dogge var lycklig och att han trivs med livet just nu. Ögonen riktigt lyste på honom. Sen började folk droppa av och vi började också göra oss klara för att gå. ”Vänta, ni ska få nåt”! Dogge ska bara säga hejdå till några och ta lite bilder, men säger åt oss att vänta. Vi får inte gå.

Sen tar han oss åt sidan och börjar riva bland sina skivor, böcker, idolbilder mm. Han lägger ner ett ex av varje sak i en presentpåse och ger allt till Senior. Han kramar oss hårt, pussar och på bägge kinderna och säger att vi måste åka och skjuta snart. Sen är det hejdå och vi går därifrån. Å Senior är väldigt överraskad och glad. Jag har inte ätit på nästan hela dagen, men druckit… jag behöver mat! Så vi går och sätter oss på Mc Donalds, äter och kollar innehållet i påsen. Helt galet! 4-5 skivor, boken om Latin Kings och en massa annat. Jag sa tidigare att Dogge är en generös person va…

Så kom vi hem och jag började läsa boken direkt. Jag har bara kommit några kapitel, men den är faktiskt himla intressant. Framför allt som Botkyrkabo att få mer historia om norra Botkyrkas utbyggnad som jag inte vet så mycket om. Så nu ska jag bara läsa ut den, ivirigt påhejad av sonen som också vill läsa den. Å så fort jag gjort det så kommer en recension här på bloggen.

Vid 01.30 plingar det i mobilen. ”Tack för att ni kom”. Tack själv Dogge för en rolig kväll, en härlig salsa och för att du alltid tänker på andra. Tack för att vi får se en annan sida av dej som andra kanske inte får se eller har en aning om. Vi får ta den där omgången på skjutbanan snart, så ska jag och din Bianca skjuta brallorna av er grabbar 😉

Börjar bli riktigt orolig…

oktober 8, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag hade inte tänkt nämna den nya regeringen eller skapa politisk debatt här i bloggen, men nu börjar jag bli riktigt orolig för vad som ska hända i vårt land. Jag pratar förståss om vårdvalet, eftersom det har räddat både mitt liv och förstånd.

Rent
egoistiska kan jag konstatera att om inte vårdvalet funnits så hade jag
fortfarande haft diagnos ”alla är lite trötta på hösten” istället för
att få veta att jag har en kronisk sömnsstörning.

Jag hade
fortfarande haltat fram på två olika långa ben utan att få information
om att jag har rätt att bygga om två par skor om året så att benen blir
lika långa.

Jag hade fortfarande gått runt med värk i kroppen som jag vant mej vid i alla år och trott att alla har, mer eller mindre, istället för att få diagnosen fibromyalgi.

Jag hade också haft två bomber till bröst och till följd av det haft en begränsad rörlighet, ont i ryggen och nacken.

Dessutom hade jag varit en trafikfara för er alla, eftersom jag knappt såg något pga hängande ögonlock.

Jag sökte hjälp för trötthet och för att jag faktiskt kände mej sjuk. Jag sökte hjälp
på vår närmaste vårdcentral, men de tog inte ens ett blodtryck. Om de hade gjort det så hade de förmodligen upptäckt att jag hade en allvarlig infektion i hela kroppen. Men de gjorde inte ett smack! I flera
år försökte jag få hjälp där, utan framgång. Jag kände mej bara tröttare
och sjukare vart efter tiden gick.

När jag fattade att man fick välja
fritt bland vårdcentralerna i Sverige sökte jag mej långt bort och fick
hjälp direkt. Man undersökte mej från topp till tå och hittade en massa
konstigheter som åtgärdades. Det har tagit tre år av behandlingar att få
mej att må så bra som jag gör idag.

Hade inte vårdvalet funnits
hade jag fortfarande mått väldigt dåligt, förmodligen ännu sämre. Jag är
glad att jag tog hjälpen när jag gjorde, men är nu rädd att jag måste
gå tillbaka till min gamla vårdcentral där jag inte blir tagen på
allvar. Jag har trots allt kroniska sjukdomar och värk och behöver hjälp
även i framtiden.

Å nu vill alltså den nya regeringen ta bort vårdvalet. Vad händer då?
Hellre dör jag än går tillbaka till min närmaste
vårdcentral!

Min kändisregering

oktober 1, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Vår nya äldreminister och jag

Så här i regeringsbildningstider har jag tänkt ut min egna lilla regering med bara kända ansikten. Så här blev det:

Statsminister: Lotta Bromé
Finansminister: Charlie Söderberg (Lyxfällan)
Försvarsminister: Mikael Tornving
Justitieminister: Leif GW Persson
Kultur- & Idrottsminister: Malena Ernman
Näringsminister: Isabella (Blondinbella) Löwengrip
Socialminister: Morgan Alling
Utbildningsminister: Fredrik Lindström
Utrikesminister: Mark Levengood
Arbetsmarknadsminister: Bert Karlsson
Biståndsminister: Lotta (Vimmelmamman) Grey
Civil- & Bostadsminister: Ernst Kirchsteiger
EU-minister: Tilde De Paula
Finansmarknadsminister: Boris (Ullared) Lennerhov
Infrastrukturminister: Martin Melin
Integrationsminister: Özz Nujen
Miljöminister: Di Leva
Barn- & Äldreminister: Anna Book
Landsbygdsminister: Sandra Dahlberg
Jämställdhetsminister: Rickard Söderberg
Socialförsäkringsminister: Hillevi Wahl

Och Jonas Gardell är alltid i opposition och protesterar mot allt 🙂

Så här ser alltså min alternativa kändisregering ut. Sverige hade sett bra mycket roligare ut med det här gänget. Ett tips till våre nye statsminister kanske 🙂

Lyxoperation? Knappast!

september 30, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Idag är det precis tre månader sedan min ögonlocksoperation och jag har varit på besiktning på ögonkliniken. Dr G är precis lika nöjd som jag! Fast jag trodde nog att han skulle vara lite fundersam över det som fortfarande hänger, men det var han inte.. just nu… vi får väl se hur det ser ut om 1-2-3 år. När tyngdkraften gjort sitt 🙂

1/7 lyfte Dr G mina ögonlock på rätt plats. De hängde tungt över ögonen och en synfältsundersökning visade att det faktiskt var ganska illa, mycket värre än jag hade uppfattat. Enligt undersökningen missde jag en himla massa saker som jag borde se och därför blev jag godkänd för en operation.

Det var nog det värsta jag gjort! Själva operationen var helt ok, men när bedövningen släppte hade jag så ont att jag nästan fick panik. Å jag är ganska smärttålig. Som jag sa till en vän som opererades häromdagen; jag tar hellre 10 förlossningar än den smärtan… nu har jag iofs haft enkla förlossningar… men ni fattar tror jag. Det gjorde så ini h-v-e ont! En kväll, sen var det svullet och ont, men inte alls i nivå med smärtan första kvällen.

Det var rejält svullet ungefär en vecka och sen var det mesta som vanligt igen. Klart att snitten syntes, men när stygnen var borta och sårskorporna borta så var det lätt att sminka över dem. Å idag syns det nästan inget alls av operationen, det täcker jag med lite concealer och puder. Snart behöver jag inte ens det.

Dr G var alltså nöjd, men visade hur jag skulle massera ögonen. Något som alla egentligen ska göra för att motverka hängande ögonlock och hjälpa ögonen att må bättre. Många gnider sej i och runt ögonen. SLUTA MED DET! Tryck lätt runt ögat lite då och då istället, så får du mer glidmedel i ögat och undviker påsarna under ögonen. Det här ville han att jag skulle förmedla till er alla, så då är det väl bara att göra det då. Alltså Dr G´s ord, inte mina.

Det här var alltså en operation som var nödvändig för mej, inget jag själv kunde rå över eller påverka. Vissa tycker att det är en lyxoperation. Men om ni tittar på före- och efterbilden så ser ni ju vilken skillnad det är och att problemet var ganska ”överhängande”, fniss… fyndigt värre va 😉

Jag skulle vilja uppmana er som *upplever att ögonen är trötta, *måste rynka pannan *gå med huvudet i mysko vinkel för att se allt ni behöver *folk säger att ni ser trötta ut – att söka hjälp. Gör en synfältsundersökning och se hur illa problemet är. Det kanske inte är så illa. Men det kan ju också vara värre än ni tror… å då finns hjälpen där. Visst är det en form av skönhetsingrepp, jag är ju mycket snyggare nu än förr (fniss)… men främst handlar det ju om hälsan och sin egen och andras säkerhet. Att kunna köra bil säkert, att se andra bilar, trafikanter mm som finns brevid eller saker som kommer uppifrån. Att slippa huvud- och nackvärk osv. Men det är också för att slippa bestående skador av skav och problem med ögonmuskler och blinkfunktionen. Det är alltså inte alls något lyxingrepp!

Det spelar ingen roll om du är 25, 45 eller 75. Man kan ha precis samma problem oavsett ålder. Så har du funderingar, sök hjälp! Bättre en gång för mycket än en gång för lite. Jag skulle inte vilja möta mitt fd jag i trafiken…Nu kör jag säkrare, blir inte trött i ögonen och får inte ont i huvudet eller nacken. Jag mår så himla mycket bättre! Å nu har det gått tre månader och jag får äntligen ansa ögonbrynen ordentligt!!! Det är ytligt, jag vet…

Så vad tycker du? Titta på bilden och säg mej sen om det var ett lyxingrepp eller ej? Å som vanlig så uppmanar jag er att fråga vad ni vill. Kan jag hjälpa till så är det guld värt 🙂

Fyra veckor efter bröstförminskningen

september 26, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Idag är det precis fyra veckor sedan E-kupan blev en C-kupa och allt har gått mer än bra! Varenda dag kommer jag på nya saker som har förändrats och förbättrats. Senast idag faktiskt. Då satte jag på mej min nya höstjacka som är i rätt storlek och jag kunde dra dragkedjan heeeela vägen upp i halsen!

Förr har jag haft jackor ett par storlekar större, som då hängt som säckar på axlarna och ärmarna uppvikta flera varv. Ändå har det inte alltid gått att stänga den helt, utan en sjal har fått täcka halsringningen för att inte frysa. Men nu kan jag alltså ha 38/40, den sitter perfekt, går att stänga helt och jag ser dessutom vad jag pysslar med när den ska knäppas 🙂

Igår hade jag behå på mej för första gången, inget som rekommenderas riktigt än…. men jag skulle på premiär och ville att klänningen skulle sitta snyggt. Så jag tog ett eget beslut helt enkelt. Det blev dessutom en bygelbehå som läkaren absolut inte rekommenderar, men den var lite för stor och satt inte åt, så jag tyckte det var ok. Det handlade ju ändå bara om några timmar och kändes helt ok. Å jäklar va snyggt klänningen satt!!!

Idag tvättade jag rehab-behån och var tvungen att ha nåt annat så då tog jag en av de nya behåarna utan bygel under förmiddagen och det kändes helt ok det med. Asså… kläderna sitter ju så himla mycket bättre nu och det är rena fröjden att klä sej. Visst är det fortfarande lite svullet i sidorna och det blir lite handtag både på ryggen och i sidorna, men det är en miljoooon gånger bättre än förut.

Läkningen går alltså helt enligt planerna. Ärren börjar mjukna och ligger inte längre som långa korvar under brösten. Alla blåmärken är helt borta och även om ärren är rosa, så tycker jag ändå att de syns förvånansvärt lite. Nu spelar det ju ingen roll eftersom man ändå har behå där ärren går. Brösten börjar få en rundare form och en liten klyfta har börjat visa sej, tyngdlagen hjälper ju till när det gäller den saken. Jag är nästan tillbaka till samma omfång under bysten som jag hade innan, sånär som på tre centimeter. Så lite svullnad återstår.

Som ni ser så händer det mycket på fyra veckor. Men fortfarande är det försiktighet och sunt förnuft som gäller. From idag får jag träna försiktigt, hålla i kopplet själv när vi går med hunden och bära. Men jag får fortfarande inte springa, utföra hårdare träning eller bära tungt. Å fyra veckor till ska jag ha rehab-behån dygnet runt och tejpa såren. Å nu kommer ni inte få några fler bilder förrän på tvåmånadersdagen.

Var det värt det? Har det förbättrat mitt liv? JA!!!!!!! Det var värt precis allt! Kampen mot/med vikten, läkarebesök osv. Det var en himla massa krångel och en lååång väntan innan allt gick i lås, men det var absolut värt väntan och krånglet. Å det har förbättrat mitt liv enormt mycket! Jag har bara haft rejält ont i ryggen ett par gånger på en månad, jag som förr hade värk från morgon till kväll. Jag sover bättre, mår bättre, är piggare, känner mej snyggare, rör mej bättre och får så otroligt många komplimanger. Bara en sån sak!

Den som har problem med stor byst och seriöst vill göra något åt det – sök hjälp!!! Man måste ha under 25 i BMI det är första kravet, ingen idé att be om remiss innan det. Och sen ska varje bröst vara minst 800 ml stort och så ska man förstås ha väsentliga bekymmer av tyngden. Får man ok är det bara att tuta och köra. Operationen gör inte ont, efter gör det inte heller ont, det kliar och hugger lite bara. Kruxet är att hålla sej stilla när man inte tycker att man är särskilt ”sjuk”. Det är enda problemet… åsså att man inte har några kläder kvar som passar, men det är ju ett ganska trevligt problem.

Jag får massor med kommentarer och mail med frågor. Fråga på bara, frågan är väldigt angelägen för väldigt många kvinnor. Det är därför jag inte döljer något utan skriver helt öppet om mitt ingrepp. Jag hittade ingen information, så här finns info för dej som också letar. Håll till godo!

Så himla god juice!

september 21, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Har ni sett den nya juicen Innocent som finns i butikerna sedan någon vecka tillbaka? Jag hade förmånen att smaka på de olika sorterna samma dag de släpptes och blev glatt överraskad. Jag älskar färskpressad juice och det här motsvarande verkligen allt man kan önska sej.

Men det ska ju inte bara vara gott, det ska ju vara bra grejer också. Å man kan väl säga att det är precis vad Innocent satsat på och gjort till sitt varumärke. Frukten till juicerna är från bönder i bla Afrika som man har superkoll på så att det är bra grejer, schysst framtagna med vuxen arbetskraft och med rättvisa löner. Man försöker ta ansvar både för miljö och samhälle och ger 10% vinsten direkt till värlgörenhet. Sånt gillar jag!

Hur jag än vände och vred på de burkar jag hade framför mej så framgick det inte vilket land frukten kom ifrån och det frågade jag om. Till svar fick jag en motfråga: Is that important in sweden? Absolut var mitt svar och då skulle detta noteras i minnebanken och eventuellt ändras i framtiden. Men jag hittade en karta över alla länder och fick mitt svar ändå. Det är många familjer som får hjälp av företaget och på så sätt har familjen en försörjning, deras barn kan gå i skolan och de har råd med både mat och mediciner. Jag bad dem att se över Gambia och om de kan tänka sej att verka där i framtiden och de lovade att se över även den biten och samtal hade tydligen redan inletts.

Efter presentationen fick vi göra våra egna juicer. Jag tog mina favoritfrukter, de flesta växte i min trädgård i Gambia. Så det blev MYCKET passionsfrukt, ganska mycket mango, lite apelsin och lite annanas. En ganska syrlig juice alltså som jag döpte till Tropical Dream. Supergod förstås! Min favorit av Innocents juicer blev den med apelsin, blodapelsin och grapefrukt. Alldeles lagom syrlig och uppfriskande.

Jag köper inte juice i butikerna särskilt ofta, men den här kan jag tänka mej att köpa faktiskt. Både för att den är god och för att den hjälper familjer i u-länder till ett bättre liv. Me like!

En sån dag…

september 17, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Idag betalar jag priset för allt skoj jag gjort den senaste tiden. Jag vet ju att smällen kommer, jag vet bara inte när eller hur hård den är… just idag är jag supertrött, har ont i hela kroppen, nacken knastrar när jag rör mej, jag har svårt att få fram rätt ord och hjärnan är lite lätt förvirrad och väldigt seg. Åsså fryser jag förstås, men det gör jag ju nästan jämt.

Ändå var jag i kommunalhuset klockan 9 för att räkna de sista rösterna i valet. Det funkade sådär… men jag hade tur att sitta med en trevlig kille som inte stördes av mina gäspningar eller att jag var tvungen att resa mej var 20:e minut och mjuka upp kroppen. Allt går, eller hur?

Efter lunch gick jag hem för att släppa ut hunden, ge honom mat och åka med Senior till läkaren. Så nu har jag hunnit sitta ner en stund, pysslat lite här hemma och tagit en extra värktablett. Det är inte ofta jag petar i mej smärtstillande, men när det känns så här jäkligt är det nödvändigt och då har jag riktigt bra grejer att ta till.

Jag gör så gott jag kan och är tacksam över att ingen tittar snett på mej eller ifrågasätter min värk. Familjen förstår, men det är det inte alls säkert att utomstående gör. Men där har jag haft tur, jag har också varit helt öppet med att jag har kronisk värk och att det är fibromyalgi. Till och med folk som aldrig hröt talas om det har lyssnat intresserat och respekterat det. Skönt!

Så idag är alltså en dålig dag, de kommer med jämna mellan rum och det vet jag ju. Men jag vet inte om det är bättre eller sämre imorrn… men jag planerar mitt liv ändå och sen får det bli som det blir. Det enda jag vet helt säkert är att jag inte kan stå längre stunder, då får jag ont direkt och då gör det skitont överallt. Väderomslag är också besvärliga.

Smärtan syns förstås inte och det är jag oftast tacksam för. Jag vill inte gå runt och se sjuk ut, även om det hade varit enklare ibland. Idag vet jag att jag ser trött ut, men inte mer än så. Jag har klätt mej som jag brukar, lagt en lätt make, fixat håret och målat naglarna. Jag ser ut som jag brukar göra oavsett om jag har en bra eller dålig dag. Jag når definitivt inte bättre av att gräva ner mej eller se sunkig ut.

Nu ska jag iväg med sonen och sen tillbaka till kommunalhuset och räkna igen. Jag kommer att somna ovaggad ikväll, tack o lov är det inget fel på insomningsmekanismen! Så får vi se hur allt är imorrn. Det visar sej 🙂

Våga fråga varför

september 15, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

13%. 87%. Ni vet extakt vilka siffror jag pratar om, eller hur? Att SD fick 13% av rösterna i årets riksdagsval. Bilden på en hand och 87% sprids via medier för fullt. Jag tror att det är de där 13% som är viktigast att rikta in sej på. Det är dom som är viktiga!

Den som vinner nästa val är den som vågar fråga de där 13% VARFÖR de röstade som de gjorde. Vilka frågor som berör dem, vad de brinner för, vad som bekymrar dem och hur de tänker. Det partiet som vågar ta tag i frågorna som de här människorna funderar över, tar dem på allvar och gör dem till sina kommer att vinna. Vi kan inte tiga ihjäl dem eller ignorera dem, det var det man försökte och se hur det gick…

Istället måste vi försöka förstå dem, penetrera deras hjärnor och våga fråga, prata och diskutera utan att bli kallade för en massa olika mindre trevliga saker. Uppenbarligen finns ett problem med vår invadrarpolitik. Då måste vi prata om det och gå djupare in i frågan. Det innebär INTE att vi är rasister. Uppenbarligen röstar fler och fler pensionärer på SD, varför? Vi måste våga fråga och verkligen lyssna på svaret. Svaret får sedan skapa nya diskussioner och förslag på lösningar.

Vi måste förstå vilka frågor som är viktiga för dem som röstar på SD och sedan lägga frågorna öppet på bordet och våga prata om dem. Jag tror inte enbart att man röstar för SD, utan snarare att man röstat mot allt annat. Det finns ingen vinnare i årets val, enbart förlorare och om vi då försöker att igonerar de där 13% så blir det bara ännu värre. Man kan inte tiga ihjäl ilska och okunskap. Man måste lyssna, försöka förstå och kommuicera. Våga se problemet. Den som gör det vinner nästa val.

Tills dess är vi alla förlorare.

Lämna dina gamla brillor!

september 13, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag tycker det är kul med glasögon. För mej är det iofs något nödvändigt så jag ska se det jag behöver, men också ett smycke. Jag kan tyvärr inte ha linser som iofs är enklare när det är kallt ute eller när man ska bada osv, men eftersom jag gillar glasögon så är det helt ok för mej ändå.

Ibland känner jag att det är lite lyxigt att vi bor i ett land där det finns bra optiker och olika prisklasser att välja på. Ta bara ett land som tex Gambia, där finns det inte mycket att välja på ens för den som har pengar. När jag tänker efter har jag faktiskt inte ens sett en optiker eller nåt ställe att köpa glasögon på där… det måste jag kolla nästa gång vi är där.

I onsdags var jag och Martin bjudna till Specsavers sommarfest och utmärkelsen av Årets Glasögonbärare. Även om Specsavers erbjuder 2 extra par glasögon om man köper ett par, eller hur det nu är, så är de fortfarande lite för dyra för mej. Det kanske hade varit bättre att ha billigare glasögon redan vid första paret, istället för vid andra eller tredje. Har man dåligt med pengar är det ju redan första paret om är dyrt…

MEN det jag gillar med Specsavers är att de hjälper folk i tredje världen. Bloggvännen Lotta alias Vimmelmamman, blev förra årets glasögonbärare och fick följa med till Tanzania och dela ut glasögon till behövande. Självklart följde jag med via bloggen, frossade i vackra bilder, grät åt livsöden och delade deras glädje när de för första gången kunde se ordentligt. Så häftigt!

Just nu pågår insamlingen för nästa resa, då Lotta åker tillbaka med årets glasögonbärare som blev Menfa Baris. Vilket charmtroll! Hon passar perfekt att åka till afrika och hjälpa till, det ska bli otroligt roligt att följa den resan. Så har du gamla glasögon som ligger och skräpas, kan du lämna dem i närmaste specsavers butik hela oktober ut. Gör det!

Att se är kanske självklart för de flesta av oss. Min närmaste väninna var helt blind, så för mej är det inte lika självklart. Jag har själv himla dålig syn, men detta korrigeras väldigt bra med just glasögon. Att ha dålig syn i ett land som tex Gambia eller Tanzania innebär oftast att man inte kan jobba, man riskerar att bli utstött och kanske inte blir gift. Om dina gamla glasögon kan göra nytta för en människa i tredje världen och hjälpa någon att få jobb och kunna försörja sin familj, så känns det kanske inte riktigt lika jobbigt att leta fram de där gamla bågarna och lämna dem till någon som behöver dem bättre än byrålådan…? Så kom igen nu! Visa lite medmänsklighet!

Jag har redan lämnat alla mina, det blev en hel påse full. Så nu hoppas jag att de gör nytta på en ny näsa hos någon som verkligen uppskattar dem. Jag hoppas också att mottagaren sett en helt ny värld öppna sej och nya möjligheter erbjudas. Jag hoppas men har ingen aning. Jag lämnade nämligen inga kontaktuppgifter… men om du lämnar dina kontaktuppgifter samtidigt som du lämnar dina glasögon, kan du få både en bild och hälsning från den som får just dina bågar. Häftig va?!

Så nu hoppas jag att Ebolan försvinner, så att inte även Lotta och Menfa får sin resa inställd. Afrika behöver hjälpen, på många många olika sätt. Det här är ett 🙂

Bakom kulisserna…

september 13, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

All vaken tid tillbringas just nu i vårt kommunalhus här i Tumba. Det är val imorrn och Martin, Jag och Senior är inkallade för att hjälpa till med förberedelserna och för att framför allt jobba med förtidsrösterna. Fram till igår hade det kommit in ca 15 000 förtidsröster, idag kom det nästan 3000 till. Alla dessa ska kontrollräknas och sorteras i nummerordning innan de körs ut till vallokalerna imorrnbitti.

Å det kan ju låta enkelt, bara kontrollräkna och sortera. Men så enkelt är det naturligtvis inte… i de flesta fall stämmer vår kontrollräkning med det som står på kassen, men ibland gör det inte det och då ska vi hitta felet. Igår satt vi nästan hela dagen med ett distrikt innan allt var korrekt, idag satt vi 4,5 timme innan allt stämde och vi kunde fortsätta med nästa moment.

Det är ju så himla viktigt att allt blir rätt, så man har på fötterna när anklagelserna om valfusk kommer. Eftersom de garanterat kommer på något sätt av någon. För så är det tyvärr, det är alltid någon som är missnöjd med resultatet, försöker hitta en syndabock och få valet ogiltigförklarat. Alltså måste vi vara noggranna och vara helt säkra på att vi gjort rätt och följt konstens och vallagens alla regler.

Å imorrn kör vi igen och då slutar vi inte förrän långt in på natten när allt är räknat och klart. Klockan 9 ska jag vara tillbaka och ta hand om lördagens förtidsröster, medan Martin och Senior sitter i vår närmaste vallokal. När jag räknat klart går jag hem och sköter marktjänsten lite, bloggar och vilar innan jag kl 20 ansluter mej till grabbarna för att hjälpa dem att räkna valdagens röster. Ett par extra händer är alltid välkomna när man suttit och koncentrerat sej hela dagen, är trött och ska räkna 4000-5000 valsedlar. Så jag misstänker att det blir en lång kväll… tror inte vi är färdiga innan 2 natten till måndag.

På måndag ska vi inte gör en enda sak! Då ska vi sova ut och bara ligga i soffan och pilla oss i naveln. Man kan vara i samhällets tjänst på många sätt, det här är vårt sätt att bidra till demokratin. Det kan du också göra. Om fyra år är det val igen och då kan du anmäla dej till kommunens valnämnd så får du också se hur det är att jobba i valet och hur det går till bakom kulisserna 🙂

ÄGD – så kul!!!

september 11, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Vid det här laget vet ni att jag älskar teater och nästan allt annat som framförs på scen. I söndags tog jag med mej Martin och Junior till Rival på Söder för att kolla in första publikrepet av ÄGD av och med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström.

ÄGD är föreställningen som förklara hur Sveriges och din egen ekonomi fungerar, på ett enkelt sätt… eller… kanske inte så enkelt men kul! Föreställningen har redan gått en säsong, men kommer nu alltså tillbaka. Schyffert och Lindström funderat kring rikedom, vårt jordklot och vad som händer om vi fortsätter att konsumera i den takt vi gör.

Nu var vi alltså på genrepet och den här gången var det ett genrep helt i min smak och ett som jag är van vid. Med manuspapper i handen och penna i mungipan läste de ibland direkt från pappret, strök och la till. De kom av sej, ändrade sej och asgarvade och gav pikar åt varandra. Sånt gillar jag! En avslappnad attityd och publiken får vara med.

90 minuter och mängder med skratt senare gick vi därfrån väldigt nöjda. Det här är föreställningen ni ska se om ni vill skratta, höra två välbärgade medborgare erkänna alla sina synder och se två ytterst fula kostymer! De här grabbarna måste byta stylist, om de har någon… annars måste de skaffa en!!! Aprikos och lila kostym är inte riktigt min grej, iaf inte lila kostym med grön skjorta… men skorna var snygga 🙂

Vi hade kul! Å imorrn är det dax igen, då ska vi se Kom Igen Charlie på Oscarsteatern. Nostalgitripp väntas…

Varför?

september 3, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Besökarna på bloggen har ökat rejält sista tiden. Jag vet inte om det beror på att man tror att man ska få se nakenbilder eller kanske tom operationsbilder. Jag tackar självklart för besöken, det är ju läsare vi bloggare vill ha.

Några av er undrar säkert varför jag skriver så öppet som jag gör. Det är mycket enkelt. När jag fått besked om ingrepp jag själv ska gå igenom har jag sökt information och nästan aldrig hittat någon. Särskilt åkommor som vi kvinnor behöver hjälp med finns det ytterst liten information om. Alltså har jag tagit det som en av mina uppgifter att informera så mycket jag bara kan. Jag har tom lovat läkaren som gjorde min första operation att sprida informationen så mycket det går. Hon tyckte nämligen att det var riktigt sorgligt att kvinnor inte vet vilka ingrepp de kan göra för att få en enklare vardag. Det var läkaren som brände min slemhinnor i livmodern som sa så och sedan dess har det bara fortsatt.

Jag letade och hittade inget varken om att bränna slemhinnor, hur man mår efter en tvt, hur bedömningen för bröstförminskning går till eller en så enkelt sak som att operera ögonlocken. Nu har jag skrivit de senaste 3-4 åren hur allt förarbete går till, hur operationen/ingreppet går till och hur läkningen och eftervården är. Och nu letar andra och hittar faktiskt information och vågar på så sätt göra det som behövs för att göra deras liv lite bättre och friskare. Alltså har jag fyllt en lucka och hoppas av hela mitt hjärta att det ska hjälpa ännu fler. Å det vet jag att det gör. Jag får kommentarer och mail ganska ofta från kvinnor som fått hjälp eller som väntar på olika ingrepp. Även nära vänninor har till slut bett om hjälpen när de sett och läst att jag mår så bra som jag gör. Å jag ser ju på sökorden vad folk letar efter. ”Slippa mens” är ett av de vanligaste 🙂

Så jag fortsätter att skriva och visa bilder. Ni kommer inte att se något mer naket än vad en sommardag på stranden visar. Nakenbilder får ni aldrig se på min blogg, inte av mej iaf. Igår satt jag i solen i bara bandagen men det visar ju inget mer än vad bikini gör. Skönt var det iaf. Solen ger mej energi och får mej att orka lite till. Idag ska jag leta upp mer respektabla kläder och visa mej band folk för första gången sedan operationen i fredags.

Spännande att träffa vänner igen idag. Äntligen känner jag att jag trivs i min kropp och är lagom stor överallt. Men vad säger vännerna om min förändring? Kommer de att se någon skillnad? Kommer kläderna skava? Kommer jag att orka hela dagen? Vad händer om vi får en massa att bära hem… jag får ju inte bära tungt. Jaja, det visar sej. Idag ska jag fira jul med Ica, det är bara några månader för tidigt… men kul ska det bli!

Jag vill göra skillnad och med den här bloggen vet jag att jag gör det! Visst är det ibland lite glamorösa grejer jag får gå på, men oftast är jag ju bara en helt vanlig mamma. Eller ovanlig kanske. Jag strävar hela tiden efter att få ett friskt liv och att må så bra som möjligt. Det ovanliga är att jag delar med mej av det jag gör för att andra också ska kunna göra detsamma. Jag önskar alla lycka och välmående till alla och jag menar det verkligen!

Ha en fin dag! Det ska jag ha 🙂