Målet för den här turen var Elmiamässan, men än var det ett par dagar kvar innan vi skulle vara där. Alltså passade vi på att överraska ett par vänner och njuta av sista sommarvärmen.
På vägen från Strömstad gjorde vi ett snabbt besök hos husbilskompisar i Falkenberg som återigen hjälpte oss med vissa förbättringar av husbilen. Efter det blev det ett par timmar på Ullared, innan vi drog vidare mot Småland och ställplatsen Kattugglan. Här har vi varit ett par gånger tidigare och även firat midsommar ett år. Ägarna Ica och Fredrik har blivit goda vänner som vi gärna åker förbi då och då och säger hej till.
Nu sa vi ingenting förväg, ställde oss bara på ställplatsen och skickade betalningen via swish med meddelandet ”Hej hej, Jikitas är här nu”. Det tog inte många minuter förrän de dök upp och sen satt vi och pratade långt in på natten. Det var varmt och skönt, vi satt ute i shorts och t-shirt till sent, så härligt.
Dagen därpå körde vi vidare, sista dagen innan vi skulle installera oss på mässan. Den här gången drog vi åt handbromsen mellan Jönköping och Tenhult. Vädret var återigen härligt, vi fick en fin solnedgång och satt ute länge. Att det var sista kvällen med riktigt fint väder visste vi såklart inte säkert, men man såg ju på väderrapporten att svalare temperaturer var på ingång.
Å så var det också. På måndagen var det 10 grader svalare och på tisdagen ännu kallare. Vi körde den korta biten till Elmia och hann precis ställa oss på plats och ta lunch, innan det började regna. Sen kom blåsten, jäklar vad det blåste. Skulle vi få en mässa med dåligt väder? Så himla tråkigt…
Vi tog oss till Strömstad där vi hade en plats bokad för hela veckan. Här stod vi högt upp på ett berg med en fantastisk utsikt över hela staden. Den absolut häftigaste camping jag någonsin bott på!
Martin var inte jättepigg när vi skulle flytta oss från Grebbestad till Strömstad, men det vara bara en halvtimmas körning så det gick bra ändå. Vi kom till First Camp City – Strömstad på eftermiddagen, checkade in och började leta efter vår plats. Hela campingen är på ett berg, där går små vägar i kringelikrokar hela vägen upp. Å där högst upp, var vår plats. Så häftigt!
Jag har sett bilder från campingen och tänkt att en dag ska vi också åka dit. Och då ska vi ha den bästa platsen. Å så blev det! Mitt i raden längst fram på kanten, kan verka lite läskigt – men det var bara häftigt. Här har man en egen altan, med gott om plats och vi skulle alltså stå här i fyra dagar och jobba. Det såg vi verkligen fram emot mot. Fast Martin var faktiskt sjuk hela veckan tråkigt nog.
Tisdagen och onsdagen var lite halvtråkigt väder. Martin sov mest medan jag jobbade undan så mycket jag kunde. Här var lugnt och skönt, så han kunde sova ostört och sitta ute lite då och då när han orkade och vart efter han mådde bättre. Jag satt ofta och bara tittade ut genom fönstret, den utsikten tröttnar man lixom inte på.
Första morgonen såg vi en ambulanshelikopter som hämtade någon från Sjöräddningens båt. Nästa morgon såg vi ambulansen göra detsamma. Genast börjar jag fundera på livet ute på öarna, det kan inte alltid vara så lätt. Nu har vi såklart inte en aning om vad som hänt, men att bli sjuk eller föda barn kan ju bli lite krångligt om man bor på en ö.
Jag fick iaf till både jobb och träning där uppe på berget och i slutet av veckan mådde den käre maken tillräckligt bra för att ta en promenad ner på byn. Väl nere vid foten av vårt berg, såg vi hur högt det faktiskt är. Bilarna ser ju jättesmå ut!
Målet var att antingen äta en skaldjurstallrik eller köpa färska räkor, för det är ju ett måste när man är på Västkusten. Det blev att köpa räkor och ta med tillbaka till bilen. Vädret var perfekt, så vi dukade upp på vår altan och medan vi åt gick solen ner och bjöd på en helt magisk solnedgång.
Jag har sällan upplevt en mer perfekt kväll faktiskt. Iaf inte i Sverige. Ni ser ju själva på bilderna. Visst är et vackert? Vi satt i flera timmar och bara njöt.
Å detta skulle vi alltså lämna dagen efter. Det är en av få gånger som jag verkligen inte vill åka vidare. Vi stod så fint och allt var lixom helt perfekt, förutom att Martin inte mådde toppen. Men den här utsikten gjorde ju lixom inte ont. Men vi kommer tillbaka, det är ett som är säkert!
Det kommer såklart en film på youtube från campingen, så fort vi hinner.
Vi ville åka mot solen n när vi hade en vecka över. Valet stod mellan Skåne och Västkusten. Västkusten vann, där skulle det vara bäst väder under kommande vecka. Så vi drog till Grebbestad och hade mycket riktigt tur med vädret.
Martin mådde fortfarande inte bra, men orkade köra till campingen i Grebbestad. Vi hade valt First Camp Solvik eftersom vi kunde utnyttja husbilspasset och bo för bara 250 kr. Här fick vi en fin plats med utsikt över vattnet och tänkte att det kunde bli ett bra kontor på måndagen. Men då vaknade den käre maken och mådde sämre igen, så det blev sjukstuga för honom och jobb för mej.
När vi kom fram mådde han ändå hyfsat, så vi kunde se oss om lite, gå på stranden, fota och filma området. Det är ju eftersäsong, så det är väldigt lite folk överallt. Nästan lite öde faktiskt. På campingarna är det nästan bara långliggare kvar och de är lixom en liten community för sej.
Medan söndagen spenderades ute, så blev måndagen en innesittande historia. Martin sov mest, jag satt och jobbade. Jag har en lång lista på grejer som måste göras och fick massor gjort. Det gick iväg en himla massa mail och två texter förbereddes för att skickas iväg. Vi har haft 12 texter beställda under året, nu är det bara fyra kvar. Sen är det dax att skicka fakturan, me like!!!
På eftermiddagen var det dock dax att packa ihop och dra iväg. Vi hade en bokad plats i Strömstad, så det var lixom bara att pallra sej iväg oavsett mående. Men det var bara en halvtimme bort, så det gick bra. Till campingen i Grebbestad kommer vi dock gärna tillbaka, här var väldigt fint och vi vill se mer av orten.
VI har inte så mycket tur med vädret när vi är på Västkusten, men nu såg det ju faktisk ut att bli riktigt fint. Skulle vädret hålla i sej tro?
Under våra dryga tre år med husbil har vi träffat en himla massa trevliga människor. Inte minst på våra husbilsträffar som vi arrangerar. Nu skulle några från träffen på Öland ses och vi bjöds in som hemliga gäster. Så himla kul!
Jag säger ofta att vi köpt lycka för pengarna. Vår första husbil, Peppe, gav oss faktiskt ett helt nytt och lyckligare liv. Nu har vi Ralle och det roliga bara fortsätter. Husbilsmänniskor är så otroligt generösa, visst finns det några rötägg också – men de allra flesta är så fina. Som exempel Annelie och Ludde (Our Third Home) som vi fixat träffarna med eller Helene och Krister (Berggrens Bilbo) som vi möter upp rätt ofta. Människor som vi numera kallar vänner 🙂
Mia och Johnny (Hjulkul) är ett annat roligt par, som vi faktiskt träffade mitt ute i skogen första gången. De såg oss och kände igen oss från Youtube, hälsade och på den vägen är det. Nu skulle de ha en miniträff med folk från Ölandsträffen och frågade om vi ville komma, men det skulle vara hemligt. Vi skulle ändå den vägen, så det blev ett självklart ja. Sen sa vi till Berggrens också, bara för att.
Träffen skulle vara på ställplatsen Hjälmare Docka i Arboga, mellan fredag och söndag. Vi kom dit redan på torsdagen och satt sedan och jobbade på fredagen när folk började rulla in. Så himla kul att se deras miner när de såg oss. Vår bil är ju inte direkt anonym, utan med dekaler på alla sidor – så vi syns tydligt. De första som dök upp var Eva och Rolle från Sundsvall, mysiga människor med nästan likadan bil som vi har.
Sen rullade de andra in; Carina och Peter, samt Anna och Per som åker runt med två fluffiga katter. Och till slut kom Helene, Krister och pälsbollen Levi, samt Mia och Johnny med sin pälsboll. Så var vi kompletta. 12 husbilsgalningar och fyra pälsbollar som skulle tillbringa helgen tillsammans.
Fredagkvällen gick snabbt, det blev middag och roliga samtal. När vi vaknade på lördagen var Martin rätt dålig, så han sov större delen av dagen. Sååå tråkigt, mest för honom såklart – men även för oss andra. Man vill ju att alla ska må bra och vara med. Men han kunde inte, han var helt väck med feber. Så nu har vi testat sjukstuga i husbilen också. Kan vara bra att veta att även det fungerar när vi ska bo heltid i bilen.
De andra tog hand om mej på bästa sätt. Vi tog en lång promenad, åt god pinsa med räkor på caféet och myste i solen. På kvällen lagade Helen mat även till oss, och då kom faktiskt Martin ut och åt med oss. Han mådde betydligt bättre och var sedan med hela kvällen. Det är ju det som är så bra när man åker husbil, det mesta umgänget sker ju utomhus. Så även om man är lite krasslig kan man vara med på sin kant. Några tog fram eldkorgar som vi satt länge och myste vid.
På söndagen mådde han bra och vi kunde köra vidare efter en fantastisk helg med nya härliga bekantskaper. För även om vi sågs på Öland, så hann vi lixom inte att umgås eller prata särskilt mycket. Nu hann vi och har fått några nya roliga kompisar. Husbilslivet är som sagt en riktig dörröppnare till nya kontakter.
Jag är så glad och tacksam att vi realiserade vår dröm och inte bara fortsatte att drömma. Att köpa husbil är något av det bästa vi gjort!
Den här sommaren har vi träffat så otroligt många härliga människor. Några har vi träffat flera gånger, så är det med Micke och Patric aka Swedenglamper och deras tre pälsbollar. Världens goaste ”göbbar”
För ett par år sedan tog Micke kontakt med oss via instagram, någon månad senare sågs vi på Elmia-mässan. Då var även Patric med och vi blev direkt goda vänner. Det är så härligt när man klickar med personer och ser fram emot att få lära känna varandra mer. Såklart hjälpte det att hundarna finns med i bilden, världens sötaste och knäppaste hundflickor 🙂
Nu skulle vi börja resan hemåt, efter två månader ute på rull. Stoppet hos Micke och Patric blev som sista rycket på en fantastisk sommar. Å vilket stopp det blev!
Vi seglade in genom de stora grindarna i Kil på söndageftermiddagen och hade gott om plats i den härliga trädgården. Här väntades det besök av Patrics bror med familj, så även Micke och Patric skulle bo i sin husbil på tomten. Vi sågs ju för bara någon vecka sedan, så vi behövde inte uppdatera oss särskilt mycket. Men vi fick såklart en husesyn i det vackra och även historiska huset. Ett K-märkt hus från 1600-talet, som de renoverat med varsam hand som det så fint heter.
Efter rundturen satt vi oss ute i solen och drack bubbel, medan vi väntade på deras gäster. Samtidigt som jag såklart myste med hundarna, jag hade ju kommit till paradiset. Inte en. Inte två. Utan TRE pälsbollar!!! Vakthunden Joy, sötnosen Collette och knäppisen Lisa.
Gästerna kom och installerades. Sedan blev det en gemensam middag och ett långt eftersnack vid matbordet innan vi alla gick åt varsitt håll. Alla skulle jobba dagen efter, så det blev inte så sent.
På måndagen hade jag bästa morgonen! Direkt när jag vaknade och öppnade dörren ut mot trädgården trippade det in två små morgonbusiga pälsbollar. Joy och Collette kom på besök och hoppade direkt upp i soffan för att få sitt morgonmys. Lisa hade fullt upp med att vakta grannens kaniner och satt i princip fast vid staketet hela tiden som vi var där. Numera går hon under namnet kanindräparn, fast hon fick inte tag i någon kanin ska väl tilläggas.
Partic hade åkt till sitt jobb, medan vi andra jobbade ”hemma”. Micke dukade upp en fantastisk frukost som vi åt tillsammans ute i solen. Så otroligt lyxigt. Sen tränade jag mitt pass och fick hjälp av hundarna, världens bästa PT´s. Till och med Lisa var med. Så mysigt!
När arbetsdagen var slut och Patric kommit hem tog vi alla en gemensam fika och sedan var det dax för oss att packa ihop och dra vidare. Vi hade skrattat, haft härligt snack, massor med god mat och jag hade fått en massa mysigt hundgos. Trippelt hundgos dessutom!
Här nedan kan ni se intervjun vi gjorde med ”göbbarna”. Så härliga människor.
Det var dax att dra vidare. Att faktiskt åka hemåt. Sååå tråkigt!!
Sommarens projekt har varit att samla så mycket material som vi bara kunnat. För att kunna skriva artiklar om campingar och ställplatser till tidningen som vi har uppdrag för. Det har väl blivit en 20-30 stycken, vissa är bättre än andra 🙂
Ända sedan vi drog ut på första långturen runt valborg har vi bara haft ett enda mål. Att samla arbetsmaterial för resten av året och gärna nästa också. Vi har alltså åkt som galningar genom Sverige och besökt mängder med orter, men väl på plats har vi egentligen bara sett campingen eller ställplatsen – orten har vi knappt sett något alls av. Och det har alltså varit helt medvetet.
Vårt uppdrag är att testa campingar och ställplatser och att skriva om dem. Det är det vi får betalt för, hur konstigt det än kan låta. Tillsammans fotar vi och skriver texterna. Till våra egna kanaler blir det även bilder på instagram och filmer på youtube. Och så skriver jag ju här på bloggen också såklart, men det är mest ett sätt att komma ihåg vart vi har varit.
Vi ska leverera mellan 12 och 24 texter per år och det måste vara platser som inte är skrivna om förut. Det är där det blir problem. Det finns mängder med campingar och ställplatser, men många är redan skrivna om. Vi har en lista från de senaste 10 åren på platser som vi inte får använda. Så vi bestämmer alltså en riktning, letar upp en anläggning och tittar i vår lista. I bästa fall finns den inte, då åker vi dit – annars får vi leta upp en annan.
Ibland blir vi tipsade av följare eller kompisar, så var det med Frykenbandens Camping som ligger otroligt fint vid Frykens strand. Så vi åkte dit, checkade in och började utforska. Det första vi la märket till var att det var ovanligt många långliggare, såna som alltså står hela säsongen, år efter år. Vi har märkt att de blivit färre på andra campingar, men här var det alltså fler än vi sett förr.
Redan första kvällen bjöds vi på en fin solnedgång. Vädret var helt perfekt, så vi satt ute länge. Direkt när vi kom tog vi en promenad runt området och jag hittade till min glädje både en stor tvättmaskin och tumlare. Yes! Äntligen skulle jag få tvätta lakanen! Så det första jag gjorde morgonen därpå var att slita ut alla sängkläder och gå bort till tvättstugan. Det var en bit att gå, så när allt var tvätta och tumlat hade jag fått ihop nästan 7000 steg. Så himla bra! Både renbäddat och en massa steg 🙂
Större delen av dagen satt vi och läste och på kvällen gick vi iväg för att testa restaurangen. De blev varsin hamburgare, min med ost och Martins med tryffel. Så goda. Sen gick vi längs vattnet tillbaka och tog massor med bilder. Solnedgången var ännu finare än kvällen innan.
Morgonen efter hade vi inte så många timmar kvar på campingen, men bad om sen utcheckning så vi skulle hinna filma allt. Det tar sin lilla stund att gå igenom allt, vi kollar tom in toaletterna på platserna vi besöker. Så att man ska se hur det står till med städning och hur fräscht det är i tex duscharna. Här var det mesta till belåtenhet, vi kommer gärna tillbaka.
Så här går det alltså oftast till när vi testar en camping. Vi sover där ett par nätter, testar allt som finns där och går kritiskt igenom hela området. Sen tar vi massor med bilder, både två. Allt läggs in i en mapp på datorn och gås igenom när texten är skriven. Så skickas texten och bilder och vi kan skriva faktura. Ett jobb tar alltså runt två dagar att samla materialet till och runt en vecka att få till texten och bilderna. Dessutom måste det ju vara bra väder, och just den lilla detaljen rår vi inte på. Alltså kan det hända att vi måste komma tillbaka till en plats flera gånger och komplettera med bilder.
Ni fattar varför vi inte hinner se något annat av platserna vi besöker va? I år har vi prioriterat detta, nästa år kan vi nog roa oss lite mer. Då har vi redan platser att plocka av och kan besöka ställen av ren nyfikenhet. Det blir en helt annan resa 🙂
Jag lärde känna Åsa när vi båda fick barn ungefär samtidigt hösten 1993. Under småbarnsåren umgicks vi så gott som dagligen. Tills hon hade den dåliga smaken att flytta först typ 10 mil bort, sedan 20 mil till… Så oschysst!
Åsa är nog den person som känner mej allra bäst, förutom Martin såklart. Hon har känt mej under och igenom småbarnsåren, vi har gått igenom våra skilsmässor tillsammans och en massa annat. Trots avståndet håller vi såklart kontakten, även om den inte är daglig längre – inte ens en gång i veckan… men när vi hörs fortsätter vi bara där vi var senast.
Åsa och hennes familj har ett sommarhus i Stora Nitten i Dalarna, där har jag besökt henne en gång på 90-talet med barnen. Nu när vi åkte runt i närheten passade vi på att göra ett nytt besök. Den här gången var det inga barn med, däremot var hennes bror med sambo där. Så härliga och lättsamma människor allihop.
Alla utom Åsa jobbade, hon hade semester. Så det blev som ett slags arbetskollektiv där vi alla satt på olika ställen i huset och i husbilen och jobbade. Jag satt i vardagsrummet med Åsa, hon pysslade med sitt och jag med mitt. Jag fick faktiskt massor gjort. Två texter gick iväg till redaktören och två nya påbörjades.
När alla slutat jobba vid 17-taget åt vi gemensam middag och satt sedan länge och pratade om allt mellan himmel och jord. Så härligt med människor som man kan prata med om precis allt!
Hela tre nätter blev det här, så länge brukar vi inte våldgästa någon. Men allt var så mysigt och problemfritt att det lixom bara blev så. Vi hade säkert kunna varit kvar längre om vi inte behövt ladda batterierna i bilen som kört slut eftersom vi fricampat så länge, och dessutom var inbokade på en camping som vi skulle fota.
Jag är så otroligt glad att jag har Åsa, hon är verkligen en pärla. Önskar bara att vi kunde ses lite oftare, men så länge hon vill vara kvar i mitt liv är jag nöjd 🙂
Än en gång blev det besök på en ny ställplats, den här gången var vi inte först – men det var inte långt ifrån. Ställplats Barken 1 i Dalarna hade haft öppet knappt en månad när vi var där.
Ett av målen med resan runt i Dalarna var att besöka den nya ställplatsen i Vad vid sjön Barken en bit från Smedjebacken. Här visste vi att det precis öppnat en ställplats och den ville vi såklart besöka för att göra ett reportage om.
Vi kom fram till en jättefin plats men otroligt utsikt över vattnet. Ni vet sådär fint så man inte vet vad man ska säga utan bara tittar och tittar och tittar. Och njuter.
Barken 1 är egentligen ett gammalt sågverk. Här finns fortfarande en av de större byggnaderna kvar och rälsen där man drog vagnarna med timmer. En plats med historia alltså. Sånt gillar jag!
Området är ganska stort, de nio platserna som finns just nu kommer att bli fler. Och det byggs även en vinterförvaring för husbilar, husvagnar och båtar. Om jag bodde i närheten och behövde ställa undan husbilen skulle jag definitivt kolla in detta alternativ.
Även om det inte är helt färdigt, det ska målas lite och så, så har ägarna verkligen satt sitt eget avtryck på platsen. Till att börja med har man sitt eget krypin med gräsmatta som är inhägnad med höga häckar. Det blir verkligen som ett litet rum, med magisk utsikt över vattnet. Här finns stora härliga blomarrangemang, där man bla kan plocka sina egna färska kryddor. Och en loppis som är full med spännande grejer.
Vi satt ute länge och läste och bara njöt av den fantastiska kvällen. Vem vill inte sitta ute med den här utsikten lixom? Att flytta ut kontoret var såklart självklart! Jag har sällan haft så fin arbetsplats 🙂
Området är inhägnat och låst, vilket såklart är en stor fördel för den som väljer att vinterförvara sitt fordon här – men området i sej är så lugnt att det egentligen inte behövs nu på sommaren. Här är helt tyst, total njutning. När vi var där var det dessutom helt vindstilla och inte en krusning på vattnet, det var helt magiskt!
Här finns tömning av både toa och gråvatten, samt påfyllning av dricksvatten. Det enda som fattas är toa och dusch. Alla har ju detta i bilen, men det är många som inte använder dem av olika anledning. I vår förra bil var duschen för liten för att Martin skulle få plats ordentligt och i den nya bilen är duschen trasig. Jag fattar varför man valt bort det, det blir ju lite extra jobb med städning och så – men tror ändå att det skulle vara uppskattat. Här planeras även för en liten kiosk, den som sköter den kanske skulle kunna städa ett par gånger om dagen. Med bara nio platser blir det nog inte så jättesmutsigt.
När vi ska kolla in en ställplats behöver vi minst två dagar. Då hinner vi kolla in allt, sova och upptäcka området. Men det avgörande är vädret, blir det dåligt väder kan vi varken fota eller filma – därför har vi dessutom galen koll på fyra olika väderappar. Det har hänt flera gånger att vi fått komma tillbaka för att fota en plats. Grådassiga och regniga bilder lockar lixom ingen att läsa vidare.
Tyvärr är inte allt riktigt klart för att ta bilder till tidningen, men de kan vi komma tillbaka och ta en annan gång – allt annat som vi behöver för att skriva en text har vi. Om ni vill se rörliga bilder från ställplatsen kan ni kika in på instagram @jikitaspåäventyr där finns en sk reel som visar allt. Inom kort kommer även en film på Youtube.
Vi flyttar gärna hit kontoret igen, det är ett som är säkert!
Något vi sett fram emot hela sommaren var ölprovningen som vi pratat om i typ två år. I Dalarna finns en av Sveriges få ölsommelierer, Micael Lysén. Honom lärde vi känna av en slump och han hängde på vår idé om en provning live på Youtube.
Frö två år sedan var vi på en grej i Dalarna, där vi fick testa isfiske och lite annat. Det var mitt i smällkalla vintern och rätt vad det var så kom det ut en man i läderförkläde och loafers på isen. Det var Micke, en av fem aktiva ölsommelierer i Sverige. Redan då pratade vi om att vi skulle ses igen och ha en ölprovning från husbilen. Det tog lite tid, men nu var det alltså dax.
Tillsammans med våra husbilskompisar Micke och Patric hade vi bestämt att vi skulle ses på First Camp Mellsta i Borlänge och ha provningen där. När vi kom dit hade de andra precis kommit, så vi kunde checka in samtidigt. Micke och Patric är nog mest kända för sitt galna barskåp, men också för sina tre små pälsbollar och för att de är så himla härliga. Vi är så glada att ha träffat dem och att vi får ingå i deras gemenskap.
Men det kom fler! Vi hade pushat lite för provningen i sociala medier och uppmanat folk att vara med online eller på plats. Så det kom faktiskt två ekipage till, Mia och Johnny och Maria och Pasi, så himla roligt. Vi hade träffat dem alla, men de hade inte träffat varandra. Det är en otrolig förmån att få tussa ihop nya bekantskaper.
Vi hade bokat in oss fredag-måndag, så skönt att stå still några dagar. Vi byter ju plats varje eller varannan dag, men nu skulle vi sova tre nätter på samma ställe. Två hela dagar tillsammans med roligt sällskap, dessutom. Vilken lyx!
Fredagen gick mest ut på att prata, dricka drinkar och bara mysa. Jag hängde mest hos hundarna, ska väl erkännas. Mina tre pälsbollskompisar Lisa, Joy och Colette. Det gäller att passa på när man väl träffas 🙂
På lördagen var det dax för provningen. Vädret var helt fantastiskt, så vi satt ute hela dagen och bestämde oss till slut för att ha provningen ute istället för inne i vår husbil. Så vi körde ut vännernas markis, de har en jättestor husbil – ni ser ju skillnaden på bilden här brevid. Deras husbil är ytterst, vår är nummer två 😛
Så dukade vi mellan våra bilar. Ett par bord, stolar och det vi skulle testa med deras husbil bakom ryggen. Här skulle vi sitta tillsammans med Micke (sommelieren) samt Patric och Micke, medan våra gäster satt framför oss. Datorn ställde vi mellan oss och vår ”publik”.
Vi testade fem olika öler, vi hade bett Micke plocka fram några roliga sorter som alltid finns på bolaget samt en alkoholfri. Dessa var Wisby Weisse, Wisby Pils, Carnegie Porter, Stigbergets Scanvinavia West Coast och Poppels alkoholfria Hoppy. Vi hade också slängt in en ”Svarte Petter”, som han inte visste något om och skulle testas blint. Det var en helt vanlig Mariestad, något som husbilsmänniskor ofta dricker. Micke lyckades nästintill gissade rätt. Helt otroligt!
Kl 17 körde vi igång och det blev både roligt och intresserat. Jag gillar inte öl särskilt mycket, men jag gillar provningar. Man lär sej alltid nåt och den här gången lärde jag mej massor om temperatur, humle, malt och mjöd. Jätteroligt!
Ni kan se hela provningen här:
Provningen tog ca 90 minuter, sen vinkade vi bye bye till vårt ölproffs. Så himla kul att det gick i lås! Jag tycker fortfarande inte om öl, men de andra fick nya favoriter.
Martin och jag pustade ut. Nöjda men lite trötta. Patric hade lite mer energi och ställde sej vid den stora grillpannan och började sno ihop vår middag. De hade fått renkött av en annan husbilskompis, Frekko, och skulle nu försöka göra en äkta souvas att bjuda oss på.
Det finns säkert en mängd olika versioner, men enkelt kan man säga att det är renkött, lök och potatis som steks ihop och till detta serveras några goda tillbehör. I vårt fall en röra med västerbottensost och en med lingon. Asså… det blev sååååå gott! Sådär så man slickar tallriken.
Återigen blev det en sen kväll. Slattarna från provningen dracks upp, samt lite annat smått och gott. Vi var både mätta och otörstiga när vi nöjda gick och la oss.
Sen var det roliga slut! På söndagen drog först Mia och Johnny iväg, sedan Maria och Pasi och sist Micke och Patric – samt nästa alla andra som också stått på campingen över helgen. Bara vi kvar…
Jag tränade och sen filmade vi campingen, tog våra bilder och satte oss sedan och jobbade. Hur roligt det än är med sällskap, så får vi inte särskilt mycket gjort – men det gör såklart inget. Men då får man desto mer att göra efteråt, så det blev några långa timmar vid datorn, men det regnade så det gjorde inte så mycket. Dröjer det lite mellan inläggen, fattar ni alltså varför. Då har vi träffat folk och haft lite annat för oss 🙂
Det blev en så otroligt rolig helg och särskilt roligt var det såklart att vi fick sällskap av fler. Man träffar så himla mycket härligt folk längs vägen. Några passerar bara förbi, medan andra fastnar i ens hjärta. Det är svårt att få nya vänner i vuxen ålder, men med en husbil finns det iaf en möjlighet. Å vi har haft lyckan att träffa så många fina människor. Jag är så tacksam.
Nu har vi varit iväg i snart 2 månader, förutom det lilla stoppet hemma på 42 timmar. I vår ålder är det såklart inte två månaders semester. Vi jobbar på som vanligt och har en vardag även ute pårull.
Strax innan midsommar gav vi oss iväg, egentligen helgen innan – men vi var ju tvungna att åka hem och vänta på den där cykeln som aldrig kom. Sen drog vi igen och hämtade cykeln på vägen på UPS terminal.
Första svängen gick mellan Vänern och Vättern, innan vi firade midsommar hos kompisar i Småland. Sen fortsatte vi till Kalmar för första teaterpreimären, Helsingborg för två förställningar och sedan Falkenberg och Ronneby – innan vi vände norrut och alltså passerade hemma en kortis. Ett drygt dygn blev det med gräsklippning och lite annat.
Andra svängen började i Höga Kusten för en sista premiär innan vi vände västerut. Senaste fyra veckorna har vi kollat in både Helsingland, Ångermanland, Gästrikland, Jämtland, Härjedalen och Dalarna. Martin har haft tre veckors semester från sitt vanliga jobb, men då har vi jobbat desto mer med våra andra uppdrag. Vi testar campingar och ställplatser i hela Sverige, nån ska ju göra det 😛
Är man borta så länge som vi är, så är det klart att det blir en vardag även i husbilen. Kontoret har vi ju med oss. Antingen sitter vi brevid varandra, mitt emot varandra eller också sitter jag i sängen och jobbar. Men tillåter vädret så sitter vi faktiskt ute också, fast då sitter jag mest och läser böcker jag ska skriva om.
Ungefär varannan vecka behöver vi tvätta och det kan göras på olika sätt. Oftast tar vi in på en camping, där finns nästan alltid både tvättmaskin och tumlare. Senast blev det en ställplats utanför Orsa, Kättingen, som otroligt nog har gratis tvättmaskin.
Men gratis är inte alltid en fördel, ett annat ekipage tvättade typ allt de hade i husbilen – jag såg tom mattor… maskin efter maskin och jag hann inte mellan. Så vi stannade en natt till och vi fick iaf rena kläder. Vi hade behövt tvätta lakan också, men det får bli på nästa ställe.
Livet ser alltså ut ungefär som hemma, även när vi är ute med husbilen. Vi jobbar, tränar, tvättar och städar. Skillnaden är att vardagssysslorna är mycket trevligare eftersom det mesta går så mycket fortare. En storstädning av bilen tar typ 5 minuter, det tycker jag är lagom 🙂
Nu har vi sakta börjat rulla hemåt, men jag har fortfarande massor att berätta!
Så var det dax att dra vidare igen. Martin har börjat jobba, så vi behöver el och bra uppkoppling, så det blev några dagar i Moraparken. Här stod vi fint vid vattnet på den jättestora campingen.
Vi jobbar ju även när vi är ute på rull, Martins tre veckors semester är slut och allt är som vanligt igen. Han går upp vid 5.30 och sätter sej och jobbar nästan direkt. Jag vaknar ett par timmar senare. När han börjar så tidigt kan han sluta vid 15-tiden, på så sätt kan vi göra det vi behöver även för andra uppdrag eller vårt eget nöje.
Vi kom till First Camp Moraparken redan på söndagen och fick en plats precis vid stranden. Våra närmaste grannar var ett par ekipage med glada unga norrmän i, de hade siktet mest inställt på fest och Classic Carweek. Vilket visade sej mest först natten, då jag gick ut och fräste strax efter 1 på natten. Sen var det hyfsat lugnt.
Campingen ligger nästan i centrum, det kanske 10 minuter att gå dit. Campingen är jättestor och tar betydligt längre tid att gå runt. Tror det tar ungefär lika lång tid att gå till receptionen som till centrum. Här finns ca 600 campingtomter, typ 100 stugor och 10 glampingtält. Allt ligger fint längs kanalen som faktiskt går runt campingen. En väldigt annorlunda grej är att Vasaloppsspåret går rätt igenom campingen. Här står man alltså perfekt om man vill se åkarna på nära håll, precis innan målgången.
Just den här veckan börjar faktiskt Moraveckan, då både cykelvasan och flera andra varianter av Vasaloppet går av stapeln. Vi åkte dock vidare innan allt började.
Medan Martin jobbade satt jag mest ute och läste. Jag plöjer en bokserie på nio böcker just nu och vill gärna läsa klart och hinna skriva om den innan veckan är slut. Så det blev mycket tid i min soffa. Men jag har faktiskt kommit igång med träningen också. Man blir rätt sporrad när man är på en camping med så många aktiviteter och aktiva människor. Så nu är jag igång igen med mina pass, månd – onsd- fred. Hejja mej!
Sista kvällen gick vi bort till VH restaurangen som ligger strax utanför campingem men ändå hör dit. Där finns även bowling och man kan ha konferenser för hela 1000 personer. Ett tips om ni planerar för det. Här kan man välja Black Rock, ett koncept som vi testat förrut och gillar. Man lagar helt enkelt sin egen mat, typ. Allt kommer in på en bricka, där även en upphettad sten ligger. På stenen tillagar man sedan det protein man valt, i mitt fall oxfile – Martin tog tonfisk + räkspett. Till detta väljer man även två såser och pommes, potatissallad eller friterad färskpotatis. Kul och jätte, jättegott!
Innan vi åkte vidare testade vi även hotellets frukostbuffé, för här finns även ett litet hotell. Såklart, höll jag på att skriva, här finns ju allt annat – så varför inte ett hotell lixom? Det är första gången vi äter frukostbuffé på väldigt länge, typ sedan vi var i Egypten. Så det kändes väldigt lyxigt att sätta sej ner och få välja mellan olika brödsorter, pålägg, flingor och frukt.
Självklart besökte vi lilla Mora, som är så fint. Vi skulle egentligen bara gå och handla, men passade på att titta runt lite också. På vägen mot centrum passerar man Zorngården och bara en liten bit bort finns målgången för Vasaloppet och Mora-Nisses lilla museum.
Det är så otroligt fint här och vi var väldigt nöjda med campingen. Särskilt solnedgångarna som vi bjöds på varje kväll. De var helt magiska. Hur många bilder kan man ta lixom. Sämre kan man ha det 😛
Nu har vi dragit vidare, men är så otroligt nöjda över dagarna vi fick i Mora och på Moraparken. En fin plats, fint område med natur och närheten till centrum och en himla trevlig personal. Vi kommer tillbaka!
Som sagt: vi gillar att stå fritt i naturen, sk fricamping. Då finns det en bra app som heter Park 4night och en annan som heter StällplatsAppen, som tipsar om platser att stå på över natten. Så hittade vi den fina lilla parkeringen i Rönnäs, precis vid Insjöns strand.
Visst är väl campingar ok, men där är mycket folk och där är oftast barn som låter dagtid och ungdomar som låter nattetid. Även om det ska vara tyst kl 23. Efter några dagar vill vi oftast rensa skallen lite och ha det helt tyst, då åker vi gärna ut i skogen. Ibland hittar vi riktiga pärlor, som den där gläntan i Älvdalen.
Nu hittade vi en ny liten pärla, längs Insjön – där var så fint att vi faktiskt kom tillbaka. Första sov vi där en natt direkt efter shoppingen på Leksandknäcke, sedan kom vi tillbaka när vi stått en natt på en camping i Leksand – bara för att vi tyckte det var mysigt. Första natten där var vi bara tre bilar som hittat dit, den andra natten var vi 8-9 stycken. Ändå var det tyst och skönt båda gångerna. Vi är många som söker oss till tystnaden och vill ha det lugnt.
Här bjöds vi dessutom på två fantastiske solnedgångar. Hur många bilder kan man ta av en solnedgång? Väldigt många 🙂
Hur kan man inte fastna för det här? Förstår ni nu varför jag älskar husbilslivet?
Ni har väl redan förstått att vi gillar glass och gärna testar nya sorter när vi kommer åt. I Leksand fick vi en ny chans, den här gången var det glass från Rättvik. Här snackar vi kulor!
Alla har väl hört talas om Leksands Knäckebröd? Det hade vi och vi hade dessutom hört talas om att man kan handla väldigt billigt i deras outlet. Alltså styrde vi bilen dit när vi ändå skulle på ett möte i just Leksand. Vi skulle träffa en av landets få ölsommelierer för att planera för en lite annorlunda ölprovning. Han bor i Leksand.
Självklart stannade vi till och gick in i den stora brödfabriken. Här kan man köpa en massa ätbart och souvenirer, men självklart är det knäckebrödet som dominerar. Båda Martin och jag äter knäckebröd dagligen, så en laddning för bra pris var ju inte helt fel.
Här finns mängder! Alla sorter i hela Leksands Knäckebröds sortiment. Tusentals kartonger och staplar upp till taket. Efter noggrant övervägande bestämde vi oss till slut för en sort. En stooooor kartong blev det.
Nöjd stuvade Martin in den i duschen, innan vi gick tillbaka för att testa glassen. Vi blev förvarnade om storleken på glasskulorna, så jag bestämde mej för två sorter; Kokos och Lakrits. Två kulor alltså… men eftersom jag fick det allra sista av lakritsen och det inte blev en hel kula så fick jag välja en smak till. Då blev det salt kola, en stoooor kula till. Juhupp… varmt var det och glassen rann, men så gott!
Ett kul besök iaf och vi rekommenderar både att köpa knäckebröd och glass där. Billigt billigt! Och gottgottigottgott 🙂
23 juli har vi bröllopsdag, i år var det den åttonde i ordningen. Vi har faktiskt förlovningsdag samma datum, i år den nionde. Vi firar allt så mycket vi kan och på bröllopsdagen är vi larvigt romantiska 🙂
Klart man ska fira om man kan och en bröllopsdag ska såklart firas stort. Våra kompisar Helene och Krister (Beerggrens Bilbo) var återigen i närheten, så vi letade rätt på en camping där bägge kunde stå ett par dagar, bokade och möttes upp. Valet föll på Vansbro, där vi hittade en fin liten camping precis vid kanalen där Vansbrosimmet går av stapeln.
När man har bröllopsdag ska man väl vara lite extra omtänksamma tänker vi. Alltså passade jag på att tvätta allt vi hittills skitat ner och laddade skåpen med rena kläder igen. Medan Martin tömde vår toalett, som mest jag använder, en kärlekshandling som heter duga 🙂
Solen sken, så vi passade på att utforska närområdet lite direkt när vi kom. Vansbro är vansinnigt fint. Här flyter älven genom landskapet, det finns massor med bra promenadstråk och fina hus överallt. Trots semestertider och vackert väder var det dock nästan inget liv alls i stan. Lite konstigt tycker jag, för den här orten är värd att upptäckas.
Efter en stund i solen var det dax att svida om för att gå iväg och äta. Vi kollade in tripadvisor och hittade Selins som vi tyckte lät som ett bra alternativ. Där tog jag en pasta och Martin en hamburgare. Till detta blev det en cider för mej och en öl för maken. Allt var riktigt gott och vällagat!
Mätta och belåtna gick vi tillbaka till campingen och knäckte ett bubbel. Nu kanske ni tycker att man ska fira en bröllopsdag på egen hand, men våra kompisar förgyllde faktiskt dagen. De är toppen att ha med sej oavsett vad vi gör!
Det blev en väldigt härlig dag, på en mysig plats. Vansbro Camping är ännu en plats vi gärna återkommer till. Här kan man ju dessutom tvätta, vilket är ett stort plus!
Jag är verkligen gift med världens bästa man. Han är min bästa vän, min trygghet, mitt ankare, min guldkant. Att träffa någon sent i livet är en förmån, nu var vi iofs inte lastgamla – men ändå… han var 35 och jag 38. Vi hade faktiskt gett upp bägge två och accepterat att leva ensamma resten av livet. Dessutom hade vi känt varandra i hela sju år och inte haft en tanke på att det skulle kunna vara något annat än en vänskap. Det är 16,5 år sedan nu.
Varje bröllopsdag börjar alltid med att vi frågar chansen på varandra. Den som hinner först alltså. Så svarar den andra i bästa fall JA, då kör vi ett år till – detta JA får man inte ta tillbaka under året, utan man får vänta ett år tills det är dax att fråga igen. Om vi är knäppa? Såklart vi är. Båda två tack o lov 🙂
Så nu kör vi ett år till. Undrar var vi firar bröllopsdag nästa år och framförallt om två år – när det är dax att fira tio år som gifta. Såklart måste vi hitta på något speciellt då? Kanske köra bröllopsresan i repris? Två veckors kryssning på Medelhavet tackar jag inte nej till!
Vi fick tips om en plats för fricamping på lagom avstånd från Lillhärdal. Vi kom fram till en glänta i skogen, precis vid Österdalälven. Vilken plats!
Kan vi så står vi gärna mitt i naturen, men vi är noga med att följa de regler som gäller för husbilar. För den som campar med bil gäller nämligen inte allemansrätten, utan det är terränglagen man ska följa. Det innebär enkelt sagt att man inte får köra av vägen. Däremot får man stå på parkeringsplatser, där det står P på skylten. Alltså kan man ofta stå på parkeringar vid tex badplatser eller Nationalparker.
Just den här platsen har Älvdalens Kommun gjort i ordning och det finns flera stycken platser längs älven, där man kan stå i lugn och ro för bara 60 kronor natten. Pengarna går såklart till skötseln av platserna. Här finns en enkel toa och grillplats. Å det är sååå mysigt!
Vår kyl har krånglat lite, så vi bestämde oss för att frosta av den lite snabbt. Vi har en kylbox i bagaget , så där lastade vi in alla grejer och hoppas att detta skulle vara knepet för att få allt att funka igen. På bara ett par timmar var all is borta och kylen fungerade som den skulle igen. Skönt!
Detta innebar dock att vi hade lite mat som vi var tvungna att äta upp. Så det blev grillspett till middag, många grillspett. Två paket, åtta spett. Jo, vi blev mätta. Vi åt dem i tortillabröd, ungefär som taco – med såser, grönsaker och riven ost. Så himla gott. Vi har börjat grilla mer och mer, men mest när vi äter tillsammans med kompisar. Vi hade inte ens en grill förrän sent förra hösten.
Vi satt mest och läste där i gläntan och tog en miljon bilder på älven och solen. Vädret var helt perfekt, så även dagen efter – så vi stannade rätt länge innan vi åkte vidare. Vi hade inte särskilt bråttom ändå. Detta är definitivt en plats vi ska spara i minnet, perfekt när man åker runt här upp i Dalarna och bara vill sova på en fin plats.
