resor -

Förbereder nytt äventyr!

oktober 24, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Just nu packar och förbereder vi för nästa äventyr, det kommer att bli episkt! Om några dagar landar vi i Dublin, för att sedan köra till Derry högst upp på Nordirland. Där ska vi få vara med om världens största halloweenfirande!

Jag och halloween är ingen jättebra kombo, jag tycker att nästan allt är läskigt. Men firande i Derry har jag hört talas om och vill för allt i världen inte missa pga att jag är lite harig. Självklart vill jag uppleva det och kommer att gå in med hull och hår i upplevelsen. Så pass att vi till och med kommer att vara utklädda 🙂

Det är turistrådet, Tourism Ireland, som bjudit in oss för att som journalister bevaka det stora halloweenfirandet. Det var nämligen här allt startade. Här kombineras urgamla keltiska traditioner med en storslagen stadsfestival, som skiljer sig markant från vanliga bus-eller-godis-traditioner. Mer än 120 000 besökare, förutom lokalbefolkningen alltså, kommer till Derry för att vara med och fira.

Rötterna går långt tillbaka till det fornnordiska/keltiska skördefirandet Samhain, då man trodde att gränsen mellan de levande och de döda var väldigt tunn. Festivalens i Derry började i mitten av 1980-talet. Enligt berättelser organiserades en maskeradfest i en lokal pub 1985 där ett bombhot tvingade ut folk på gatan, detta blev startskottet för vad som idag har växt till ett officiellt firande som pågår i hela fyra dagar och alltså blivit världens största halloweenfirande.

Festen börjar med Awakening the Walled City Trail – en interaktiv kvällspromenad där stadsmuren och kringliggande gator förvandlas till en scen med olika föreställningar. Karneval & parad – en storslagen parad som går genom stadens gator, där alla får gå med men även åskådarna är ofta utklädda. Som avslutning på alltsammans är det en Grande finale med fyrverkerier över floden Foyle. Ni fattar va? Det kommer att bli galet!

Turistrådet erbjöd oss olika kostymer att välja på, men eftersom Martin är väldigt lång och jag väldigt kort så bestämde vi oss för att skaffa kläder själva. Han beställde en kirurgklädsel med en massa blod, överrock, en kniv och stetoskop. Lite för korta men men… Jag måste få plats med flera lager underställ och kände mej väldigt smart när jag beställde en lång klänning i två storlekar större än jag behöver. Lägga upp den måste jag ju ändå. Till den blev det även en lång cape, eftersom vi inte kommer att kunna ha ytterkläder. Så jag tror att jag ska klara mej nu.

Vi åker till Arlanda på måndageftermiddag och bor på Clarion Hotell (tror jag) över natten. På tisdag går flyget till Dublin, vi landar nånstans innan lunch. Då kommer första utmaningen; Vi ska hämta ut en hyrbil och sedan köra VÄNSTERTRAFIK. Det blir spännande… allt kommer såklart att filmas, så häng med på instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr – samt vår youtube-kanal Jikitas på äventyr. Vi kommer att lägga upp bilder och filmer så fort och mycket vi hinner. När vi kommer hem har vi mängder med material, som sedan kommer vart efter.

Som sagt: detta blir en väldigt speciell resa. Jag har varit på Nordirland och älskar det. Det finns så otroligt mycket att se och gör där. Men det är kallt, blåsigt och regnigt. Så att packa är en utmaning.

Förra gången frös jag konstant i en vecka, trots att det var i juli – det tänker jag inte göra den här gången. Så nu är frågan: Vinterjacka eller fodrar regnjacka? Vinterkängor eller tjocka hikingskor? Det är knepigt. Å det kommer nog att bli en och annan Irish Coffe för att hålla värmen under resan 😛

Vårt program är 13 sidor långt. På 6 dagar ska vi hinna hur mycket som helst. Kul såklart, men svettigt. Ni hänger väl med?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Makadi Spa – Hurghada

oktober 23, 2025 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu är ni många som letar resor inför vintern. Ett prisvärt alternativ är Egypten, som dessutom är solsäkert och hyfsat kort flygtid. Vi kommer att åka till Hurghada för tredje året i rad, just för att få en prisvärd solresa. Förra året var vi på Makadi Spa, ett palats bara för vuxna gäster.

Makadi Spa är ett sk vuxenhotell, byggt som ett palats med flera hotell runt omkring. Det ligger ca 30 minuter från Hurghadas flygplats. Enklast är såklart att ta transfer med det bolag man åker med, eller boka med vår vän Amir som driver Konungarnas Dalresor. Han pratar svenska och finns på whatsap.

Makadi Bay är en semesterort längs Röda havets sk riviera med mängder av spa och hotell. Här finns långa sandstränder med långa bryggor som man kan snorkla direkt från och se korallrev med fina fiskar. Just Makadi Spa ligger i ett hotellområde med fyra hotell och ett litet centrum med restauranger, gym och apotek mm.

Från huvudvägen går en nästan spikrak väg ner till vattnet. Först kommer man till Makadi Waterworld som är poppis bland barnfamiljer. Strax nedanför är infarten till de andra tre hotellen, där just Makadi Spa´s infart är genom en lång tunnel. Makadi Palace och Grand Makadi ligger strax brevid, närmare det lilla centrumet och den långa bryggan. Men nu fokuserar vi på Makadi Spa i resten av texten.

När man kört igenom tunneln öppnas en stor öppen plan i marmor, framför ett palats som går som i en båge. Det är ett stort hotell med nästan 300 rum för delat över 5 våningar. Här finns dessutom ett jättestort spa, tre pooler, 12 restauranger och flera barer. Samt en låååång strand, som även går förbi de andra hotellen vars faciliteter man också får utnyttja. Ganska mycket att välja på alltså. På våra två veckor hann vi inte gå igenom ens hälften.

Det finns flera olika rumstyper, men alla är sviter av något slag – för två personer. I vår film längre ner kan ni se de större sviterna, som vi fick se när hotellchefen visade oss runt. Vi bodde först i ett rum med balkong in mot området, men fick tidigt skugga på balkongen som vi utnyttjar väldigt mycket. Så vi bad om att få byta rum till en med utsikt mot Waterworld istället och hade på så sätt sol långt in på kvällen.

Dagarna tillbringades mest på stranden. Det finns två ställen att gå ut, en trapp från den högra flygeln (där vi bodde) och en till vänster om infintiypoolen. Stranden går längs med hela området, typ 3 kilometer strand, tror jag att jag läste någonstans. Här finns olika varianter på solsängar och strandpojkar finns hela tiden behjälpliga till allt från madrasser till dricka.

På stranden går personal runt från spat, som försöker få en att köpa behandlingar. Det går att pruta hårt. Vi hörde att massagen var väldigt bra, men testade den inte själv. Vi blev dock visade runt inne i spat, som var otroligt fint. Det största vi varit på, det var gigantiskt. Vi visar en del från det i filmen.

Man kan betala för en heldag på spats område, men utan behandlingar. Då får man tillgång till alla duschar och pooler under tak och även den privata poolen utanför. Så himla fint och kändes väldigt lyxigt.

Stranden ja. Precis utanför hotellet är det barnfritt, men det får såklart passera barn förbi området. Går man åt vänster kommer man till den långa piren som man kan snorkla ifrån, men man ser faktiskt fiskar även direkt från piren. Vi såg bla drakfiskar, bläckfiskar, små nemosar och en massa annat.

Maten då? Som sagt; 12 restauranger, vi hann med kanske hälften av dem. En var dessutom stängd pga ombyggnation. Den spanska var värdelös, fiskrestaurangen och den asiatiska var sådär, buffén däremot var riktigt bra, så även steakhouse och poolbaren. Frukost åts i buffén, lunchen åt vi uppe ovanför infinitypoolen eller i den mindre bufférestaurangen på sidan av hotellet (men där blev fullt snabbt, så man fick vara tidig). Och middagen intogs i den stora buffén eller på någon av ala carte-ställena, men oftast var buffén bäst.

Utanför hotellet, strax till vänster på framsidan (om man står med ryggen mot hotellet), finns en glassbar, ett litet café, ett apotek och en turistbutik med badkläder och krimskrams. Mitt emot hotellentrén finns en liten park som lyses upp fint på kvällarna, där det är olika mindre uppträdanden och en bar. Jättemysigt att bara gå runt där. Går man åt höger ser man nästa hotell, men jag tror inte att man kan komma in där den vägen.

Går man igenom tunneln ut från själva Makadi Spa, kommer man till ett litet centrum med flera caféer, sportbarer, små butiker och gymmet. Här är även entrén till de andra hotellen och typ taxistolpe.

Vi trivdes bra på Makadi Spa, det är stort, fint och välskött. Personalen är trevlig och gör allt för att gästerna ska trivas. Men det är lite meckigt med vissa saker… att beställa en egen transport är inte populärt, det är svårt att få ok på upphämtning precis utanför hotellet. Man måste isf ange bilens registreringsnummer och få godkänt av vakterna. Inte ens med ett ok släpps de alltid in genom tunneln.

Att ta sej till Hurghada på egen hand är alltså lite omständligt, då man antingen ska boka taxi (och alltså trassla med tillstånd eller möta upp utanför) eller gå ut till torget och hoppas att det finns en bil där. Uber funkar sådär, då ska man se till att ha appen inställd på kontant betalning, ha jämna pengar och sedan inte gå med på att förhandla pris när föraren väl dyker upp. Priset appen angivit, ska gälla.

Apropå pengar, så finns det en uttagningsautomat mitt emot receptionen.

Här nedan kan ni se en film från hotellet, där vi visar olika rumstyper, spa, stranden, några av restaurangerna och lite annat smått och gott. Så kan ni själva bilda er en uppfattning om det är något för er.

Makadi Bay är fint och enkelt om man tycker om att snorkla. Det behövs inge särskild båtresa för att se vackra fiskar, bara att hoppa i. Strandpromenaden är bra för dagens motion, jämn och fin och funkar även för den som har svårt att gå eller sitter i rullstol. Stranden är lång och ingen trängsel alls, det finns alltid plats nånstans.

För den som vill se soluppgången är den rätt över vattnet. Solen går ner över öknen på andra sidan.

Undrar ni över något mer får ni gärna fråga 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Ett par dagar i Stegeborg

oktober 17, 2025 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

Med husbilen vinterfixad och alla ”måsten” gjorda hemma, kunde vi äntligen dra iväg igen. Husbilsträff väntade i Söderköping – vi tog god tid på oss dit och stannade i Stegeborg ett par dagar.

Att packa in det sista i bilen, låsa och larma och sedan köra iväg är en så jäkla skön känsla. Husbilslivet är en känsla av frihet, att åka dit man vill när man vill. Iaf nästan. Vi tittar oftast på vädret och ser var solen skiner, så åker vi dit. Just den här gången var målet Örnvikens Camping i Söderköping där en liten husbilsträff väntade.

Men den var inte förrän till helgen, så vi passade på att ta ett par dagar i Stegeborg på vägen. Vid ruinen finns en ställplats som är i två delar, en vid båtklubben med många platser och en nedanför ruinen med ett tiotal platser. Vi valde den lilla där vi ställde oss fint med vattnet precis framför nosen och ruinen bakom ryggen. Ett fint kontor för ett par dagars jobb.

Vi kom på tisdageftermiddagen strax innan solen gick ner. Vi installerade oss och satte oss sedan och bara myste. Äntligen ute på rull igen. Då kan vädret vara vilket som helst utanför, vi har det bra inne oavsett. Nu i höstmörkret har vi en massa mysbelysning och det är mycket mysigare än hemma i huset. Vi lyssnar på ljudböcker, tittar på tv, redigerar film och planerar kommande resor och jobb.

När vi vaknade på onsdagen var det lite mulet, men strax innan lunch sken solen upp och vi fick en väldigt fin dag. Martin jobbade fram i bilen och jag från sängen. Just nu plöjer jag böcker och ska inom kort börja med julböckerna för att så småningom skriva en samlad text med julens boktips. Men innan dess har jag ett par andra böcker att läsa och recensioner att skriva. Men det går alltså en hel del tid till läsning just nu.

Jag har fortfarande ont i foten, även om lilltån numera har rätt färg igen. Men jag linkade ut och tog lite bilder och innan solen gick ner tog vi en kort promenad runt hamnen. Det är så fint runt Stegeborg med ruinen, hamnen och naturen. Att gå runt ruinen och fota är himla roligt, men den här gången nöjde vi oss med omgivningarna. Vädret var fint och vi fick riktigt fina bilder.

På torsdagen var det halv storm när vi vaknade och mulet. Men efter lunch orkade solen fram, även om det var lite kallt. Martin jobbade klart och när han packat undan jobbgrejerna, drog vi iväg till Örnviken nån halvtimma bort. Husbilsträffen var ju fredag-söndag, så vi trodde att vi skulle vara ensamma på plats. Men där var redan fem bilar och kom ännu en efter oss.

Vi är ju några stycken som kan jobba från bilen, så idag (fredag) har flera av oss gjorde just det. Vi har kört halvdag, så nu börjar vår helg. Det blir en kul en. 26 husbilar med både tvåbeningar och fyrbeningar ska träffas och ha skoj. Någon räknade ut att jag kommer att ha 15 hundar att kela med. Me like!!!

Vi får bo i husbilen i nästan en vecka och jag får kela hund. Vad kan gå fel?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Intressant provning med whisky från Indien

oktober 15, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Jag tycker det är himla roligt med provningar av alla de slag. Det behöver inte ens vara saker jag gillar, det är kul ändå. Nu senaste var vi på en whiskyprovning som var något alldeles extra.

Jag och en kompis reste runt i Indien strax innan jul 2006. Vi utgick från Delhi, var till Jaipur, tog tåget på smalspår upp på Himlaya för besök i den lilla bergstaden Shimla, såg vilda tigrar i Ranthambore och en massa annat. MEN vi var aldrig till något destilleri, jag visste inte ens att det finns det där.

Så när vi blev inbjudna på en provning med Indisk whisky häromveckan, tackade vi såklart ja direkt. Provningen hölls självklart på en indisk restaurang mitt i Stockholm; Indias. Destilleriet ligger i Bangalore som har ett fördelaktigt klimat och gör att drycken inte behöver lagras så länge. Efter bara 3-5 år har den ungefär samma karaktär som en skotsk whisky som lagrats betydligt längre. Men den Indiska har en helt annan stil, smak och sötma än den skotska.

Vi fick smaka fyra olika sorter, alla i sällskap med Amruts whiskyambassadör, som jag tyvärr glömt namnet på. Till dryckerna serverades även indiska små smakportioner, den ena godare än den andra. Vi började med Amrut Bagheera – lagrad tre år på bourbonfat och sex år på Oloroso sherryfat. Till den serverades aloo chaat som är en friterad sötpotatis med yoghurt, tamarind, granatäpple och mynta.

Nummer två var Amrut Indian Single Malt, gjord på skotsk malt men med indiska smaker. Till den fick vi paneer pav som är en färskost toppad med tryffel och pistagenötter. Tredje smakprovet var Amrut Fusion, nu började rökigheten komma fram och då tappar man mej. Jag tycker inte om rökiga smaker. Till den serverades black daal toppad med rökt avrugacaviar och citronkräm. Jag gillar inte rökigt och har inte daal som favorit… MEN daalen var faktiskt överraskande god!

Som avslutning bjöds vi på Amrut Peated, nu snackar vi rökig whisky. Till den fick vi pani puri, som är ett populärt street food som säljs överallt i Indien. Det är spröda bollar fyllda med olika saker, våra med potatis och kikärtor, som toppas med en sås. Bollen ska sedan ätas hel för att få alla smaker på en gång, vilket kan vara lite knepigt – för även om bollen är lite så är den inte sååå liten.

Amrut Bagheera blev min favorit bland dryckerna och aloo chaat var godaste rätten. Allt var gott och en upplevelse i sej. Och jag blev rejält sugen på att återse Indien. Inte de norra delarna, dem har jag ju sett, men gärna kusten och någon av turistorterna. Många har tipsat om Kerala, så det blir det säkert någon gång. Kommer vi dit är vi iaf inbjudna till destilleriet i Bangalore och det skulle såklart vara jätteroligt att se. Vem vet… kanske blir så en dag 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Världens första Diggiloo-Kryssning – vi var med!

oktober 7, 2025 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Hur sammanfattar man ett galet dygn tillsammans med 12 musikgalna artister? Det är inte alls enkelt, men jag ska göra ett försök.

Nästan alla känner till Diggiloo och den stora musikturnén som går runt i Sverige på sommaren. Vi har bevakat de senaste tre premiärerna och haft fantastiska kvällar. Det är lixom musikglädje i kubik. Eller: ”Monumental glädje”, som Andreas Weise sa i en av våra intervjuer. Så när vi hörde att det planerades för en Diggiloo-kryssning kändes det rätt självklart att hänga på.

Förra torsdagen tog vi oss till Viking-terminalen i Stockholm och mötte upp ett gäng glada artister. Tillsammans skulle vi gå ombord lite tidigare än den övriga passagerarna för att kunna förbereda oss och slippa trängas. Stämningen var förväntansfull. Detta var ju första gången ett Diggiloo skulle gå av stapeln på vatten och vara ett helt dygn, världspremiär lixom. Så ingen av oss visste ju egentligen vad vi skulle vara med om, mer än att nästan vad som helst skulle kunna hända. Och att det skulle vara massor med musik.

Vi gick ombord och medan artisterna gick för att repa, gick vi och satte oss ute på däck. Vi kunde inte fått ett bättre väder. Solen sken från en klarblå himmel, det var 16-17 grader i luften och nästan vindstilla. Vi hade fått ett program i handen och började planera. Tre scener och uppträdanden nästan konstant i 21 timmar. Hur i hela friden skulle vi få ihop det?

Vi gick igenom programmet och ringade in det som skulle vara mest intressant för oss och för er som följer våra olika kanaler. Youtube tillåter inte särskilt långa musiksekvenser pga upphovsrätt och sånt, så vi fokuserade mer på snack och intervjuer.

16.30 släpptes passagerarna ombord. Då stod vi tillsammans med personalen precis innanför dörrarna. Vi filmade medan de hälsade alla glada ”Diggilooare” välkomna ombord. Fartyget var fullbokat och fick en medelålder på typ 75+. Det var ovanligt många rullatorer och käppar och blev rätt trångt efter ett tag. Snart hade alla hittat sina hytter, även vi, och då körde programmet igång.

I konferensen rullade en film om åren med Diggiloo, som man kunde titta på när man ville. Där fanns även en liten shop med sk merch, affischer, tröjor, muggar mm, produkter för fans helt enkelt. Här var dessutom en liten konstutställning med tavlor målade av Jessica Andersson och Linda Bengtzing. Linda satt även om målade tavlor på plats under fredagen. Medan Magnus Carlsson hade vinprovning i tax-free. Det vita var riktigt gott 🙂

På Backstage (däck 5) var de stora Diggiloo-showerna, tre stycken efter varandra. Gästerna hade armband i olika färger som visade när just deras show skulle vara och när de hade sin middagstid. Smart! Vi hade sk presskort och kunde glida runt lite som vi ville. Äta hann vi knappt. Det blev en skaldjursbuffé i omgångar kan man säga. Vi åt lite, sprang iväg och filmade, åt lite till och sprang iväg igen. Det vi fick i oss var iaf väldigt gott. Birka är bra på skaldjur!

I Seglarbaren (däck 6) var det mysiga små inslag med piano som huvudinstrument. Här hyllade bla Bruno Mitsogiannis och Magnus Bäcklund Björn Skifs och Lasse Holm och Johanna Beijbom körde en schlagerfest. Här blev det också en hel del spontana uppträdanden där artisterna gästade varandra och körde en liten extra show mitt i natten.

På Terrassen (däck 10) var det fullt ös från det att båten lämnade Stockholm, tills hon var tillbaka. Här jazzade bla Andreas Weise loss och den kvinnliga skaran i gänget rev av en galen show sent på torsdagskvällen och mycket annat.

Alla de här tre scenerna hade alltså uppträdanden samtidigt och hela tiden. Mellan 40-45 hållpunkter fanns på vårt schema, vi fokuserade på typ 15 och hann knappt ens det. Gästerna hade nog ett litet sjå att se och höra sina favoriter och uppleva så mycket som möjligt. Kanske hände det lite för mycket?

Vi hade alltså fullt upp och artisterna likaså. Ändå hann vi få en fin intervju med Bruno, som berättade öppenhjärtligt om sina år med Diggiloo och hur han upplevt kryssningen. Vi pratade också med Jessica, veteranen i gänget. Hon har varit med alla år utom tre och är verkligen Diggiloo´s okrönta drottning. Och precis innan vi gick av båten på fredagen fick vi även en himla härlig intervju med Lasse Holm och Patrik Krall som arrangerat alltihop. Och kanske fick vi ett litet scoop då också 🙂

Vi hade ett hektiskt dygn och strul med tekniken. Ljudet till kameran funkade inte som det skulle. Min telefon laddade ur konstant och hade inte plats för flera bilder. Min powerbank slutade att fungera och laddade ur direkt trots att den var fulladdad. Så jag köpte en ny powerbank och slapp iaf lite av stressen. Men fick radera videoklipp så fort jag lagt upp dem, för att få plats med mer i telefonen.

Så otroligt irriterande. I-landsproblem kan tyckas, men väldigt irriterande i stunden. Nu har vi laddat över alla bilder i datorn och jag raderar för fullt i mobilen. Jag vill inte ha samma problem när vi åker iväg nästa gång.

Även om vi hade fullt upp, så hade vi så roligt! Att få hänga med ett så här stort gäng, där vi alla jobbar samtidigt men på olika sätt är rätt häftigt. Hur vi alla respekterar varandra arbetsområde och hjälper varandra. Vi pratade en hel del med TV4´s fotograf om våra lika men olika jobb. Vi som dokumenterat premiären medan dom samlat material från den allra sista föreställningen och nu på båten. Våra filmer visas i sociala medier, deras på en stor tv-kanal – ändå fyller vi båda en funktion.

Vi satt och åt med några av artisterna och festade lite på kvällen och har på så sätt lärt känna dem lite till och på ett annat sätt. Förr har vi mest bara tagit bilder och en snabb intervju, nu hann vi faktiskt prata – iaf lite mer än tidigare. Så för att sammanfatta dygnet kan man väl säga att det var massor med musik, skratt, nya bekantskaper och en massa jobb. Och så himla roligt!

Mellan allt har vi dessutom hälsat på en massa husbilsmänniskor. Tydligen gillar campare både musik och kryssningar, för det var några som kom fram och sa hej. Så himla roligt. Fortsätt med det. Vi tycker det är roligt när ni hälsar och pratar en stund.

Vi gillar både diggiloo och kryssningar, blir det en ny kryssning så hänger vi gärna med igen och till sommaren ser vi såklart Diggiloo igen. Förmodligen någonstans i Småland, eftersom det är där premiären brukar vara.

Här nedan kan ni se filmen från Diggiloo-kryssningen och se vad Lasse Holm och Patrik Krall avslöjar i slutet av filmen 🙂

Har ni varit på någon Diggiloo-konsert? Blir ni inte lite sugna att hänga med på kryssningen?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vi fick iaf några dagar på Öland

september 9, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Jag har ju halva mitt hjärta på Öland. Det är där jag har halva min släkt och till stor del är uppväxt. Att inte vara där iaf något under sommaren är jättekonstigt, därför skulle vi kompensera med att åka i början på hösten – men det blev ju inte som vi tänkt.

Planen var att åka till Öland i slutet av augusti och åka runt ett par veckor innan husbilsmässan på Elmia i början av september. Men nu behövde Martin vara hemma och jobba från kontoret i stan några dagar, så möjligheten försvann lite. Martins chefer är så himla bra och låter honom jobba mest var han vill, så när de någon enstaka gång behöver ha honom på kontoret vill inte vi krångla till det. Men detta trasslade till det lite för våra egna planer.

Någon dryg vecka senare än tänkt åkte vi iaf iväg. Vi kör sällan mer än 2 timmar, nu brakade vi iväg alla 50 mil på en gång. Vi ville bara komma fram. Så vi körde över bron i solnedgången och drog åt handbromsen på First Camp Ekerum som var vårt första stopp för den här resan. Det var mörkt när vi väl stod på plats, så inte förrän dagen därpå kunde vi se vart vi hamnat.

På morgonen var det så otroligt skönt att titta ut och se sandstranden och havet strax utanför bilen. Vi tog ut utemöblerna och åt frukost ute. Jag gick ner till vattnet bara för att känna på och det var faktiskt varmt. Tyckte tom jag som inte ens badar, inte för att jag skulle vara någon badkruka – utan för att jag helt enkelt inte tycker om att bada.

Martin satt i några möten, men var färdig rätt tidigt. Då tog vi en promenad och satt sedan och njöt i solen. Vädret var fantastiskt och campingen i stort sett tom. Det var tyst och alldeles ljuvligt. Sensommaren och början på hösten är så otroligt skön på Öland, kanske bästa tiden på året faktiskt. Fast våren är också väldigt fin såklart.

Vi stannade två nätter i Ekerum. Jobbade med våra sociala medier och förberedde föredraget vi ska hålla på Elmiamässan. Och gjorde en film om campingen såklart, den kommer inom kort. Eller… kanske inte inom jättekort… vi ligger rätt många filmer efter…

På lördagen var det Bondemarknad i Borgholm, så det var vi ju tvungna att kolla in. Jag har inte riktigt koll på var man kan parkera en husbil på 7,5 meter, men det löste sej väldigt bra när vi kunde köra in hos kompisar som bor mitt i Borgholm. De bor dessutom nära ett postombud, så vi passade på att skicka lite iväg några kokböcker innan vi gick ner på ”stan”. Borgholm är så otroligt mysigt. Det är en sommarstad, men faktiskt lika mysigt under lågsäsong.

Vi tittade på loppisen som dukats upp, gick runt på marknaden och åt lunch på en av de många restaurangerna som fortfarande har öppet. Det blev några himla mysiga timmar innan vi gick tillbaka och hämtade bilen.

Nu var målet vår favoritplats i Byxelkroks Gästhamn. Här står vi gärna och iaf en gång om året, men oftast blir det fler. Med utsikt över vattnet och nästan varje kväll med fantastiska solnedgångar så blir det nästan som ett behov att åka hit. Och vi blev inte besvikna. Vår enda kväll här i år, gav utdelning. Vi fick vår solnedgång och somnade mer än nöjda.

För tredje morgonen i rad kunde vi äta frukost ute i solen. Vi tog god tid på oss och fördrev hela förmiddagen med att läsa, innan vi packade ihop oss och åkte vidare. Eftersom vädret var så fint bestämde vi oss för att besöka stranden där jag var mest som barn och helst åker till även som vuxen. Vi hann dock inte mer än parkera förrän solen gick i moln, surt. Men vi gick ner på stranden ändå och tog lite bilder. Och när vi åkte därifrån började solen skina igen. Så himla konstigt. Synd på bilderna som skulle varit så fina med mer sol.

Färden gick vidare till vännerna Sarah och Gillis på Arontorp. De har en så himla fin ställplats nedanför sin restaurang och bästa kroppkakorna på ön. Så här stannar vi gärna. Antingen blir det när vi åker till ön som bekvämt stopp efter en lång resa, eller innan vi lämnar ön. Vi ställde oss på plats och myste lite i solen innan vi gick upp för att äta middag. Och sen blev det faktiskt kroppkakor igen till lunch dagen därpå. Va sjutton! Det gäller att passa på när man kan 🙂

Även här bjöds vi på en fin solnedgång. Det blev alltså tre fina solnedgångar av fyra möjliga, första kvällen var sådär… Vi är beroende av de där solnedgångarna och det är därför vi väljer att mest åka på den västra sidan av Öland. Nu blev det nästan full pott och vi var mer än nöjda med vårt korta besök på ön.

På fyra dagar hinner man inte särskilt mycket, men det är bättre än inget. Vi har fått andas ölandsluft, haft fantastiskt väder, myst under vackra kvällshimlar och tagit härliga promenader. Vi har utnyttjat tiden väl tycker jag nog. Men jag hoppas att vi kan komma tillbaka för ett par veckor i vår eller nästa höst och åka runt i lite lugnare tempo. Det finns så mycket som jag vill skriva om på ön, vi ska bara hinna samla materialet…

Nu har vi lämnat Öland för i år antar jag, men man vet aldrig.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vår första men inte den sista

september 2, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Vet ni vem Husbils Annika är? Inte? Då åker ni inte husbil. Annika är en mycket karismatisk kvinna som bott i sin husbil i flera år nu och som bjuder på tips och tricks från sitt lite annorlunda liv på bla Youtube. Ungefär alla i husbilsvärlden vet vem hon är och när hon har husbilsträff vallfärdar många dit. Förra veckan var vi med på vår första, men absolut inte sista.

Annika Annika, vad ska man säga om Annika som gör henne rättvisa. Hon är något alldeles särskilt. En person som inte tvekar att rycka ut när någon behöver hjälp och som inte heller drar sej för att säga till när hon ser att någon beter sej illa.

Som ett exempel: Annika var på väg söderut i februari -23 för att tillbringa tid i värmen innan våren kom i Sverige. När hon är på väg bryter kriget ut i Ukraina. Då vänder hon bilen för att åka dit och hjälpa till. Hon har hjälpt till att evakuera många, många personer från krigsdrabbade områden. Ett av hennes bestående minnen av detta är lilla Malenkii. Den lilla mini-yorkien som inte kunde följa med sin familj och som nu varit med henne sedan dess.

Annika har bott på heltid i sin bil i flera år och startade tidigt med husbilsträffar lite väster ut i landet. Vi har såklart hört talas om dem, men inte haft möjlighet att åka. Nu föll det sej så att alla våra planer kastades om och vi beslutade oss för att åka till Skara och Stora Ekeberg där träffen skulle vara.

Vi hade planerat allt så bra och skulle vara framme en stund innan solen gick ner, men pga ett gäng stora vägarbeten kom vi inte fram förrän vid 20.30 och såg knappt handen framför oss när vi hade ställt oss på plats. Alla träffar är ganska olika. Våra fokuserar på att det ska vara billigt så att så många som möjligt ska ha råd att komma. Det viktiga är att hitta nya vänner och få en gemenskap. Andra har spännande föreläsningar och chans till förkovring. Hos Annika har fokus blivit att elda och mysa kring brasorna. När vi kom hade såklart flera olika eldstäder redan tänts, sedan fortsatte eldtemat hela helgen.

Första kvällen gav vi upp försöket att se vilka som var där, det var alldeles för mörkt och där var alldeles för många. Morgonen därpå däremot, då hittade vi bekanta ansikten minsann. Att försökt ta sej fram snabbt på en träff är helt omöjligt, det där med en snabb promenad är bara att glömma. Man hinner inte ens utanför bilen innan någon hälsar och ska prata. Underbart!

Vårt fokus den där första morgonen blev helt enkelt att bara ta oss runt området för att se vilka som var där. Det tog sin tid kan man väl säga. Det var ju bekanta överallt och såna som blev bekanta också. Många vet vilka vi är och vill prata lite eller köpa en kokbok. Så himla trevliga allihopa. Att träffa Annika igen var ju såklart extra roligt, det var ett tag sedan.

På fredagseftermiddagen kom även våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo). Grannen hade åkt, så vi paxade platsen åt dem så de inte skulle behöva leta plats utan bara kunde glida in brevid oss. Sen blev det taco-middag innan vi gick till elden. Det var förvånansvärt varmt ute, så vi satt där rätt länge. Vi gick in för att vi var trötta, inte för att jag frös vilket brukar vara det vanliga.

Stora Ekeberg är en fantastisk plats. Det var ett sanatorium i början av 1900-talet, men även vårdhem för offer från tyska koncentrationsläger på 40-talet. 1989 upphörde all verksamhet och sedan dess har det till och från varit vandrarhem. Tills Bert Karlsson tog över och gjorde om det till ett flyktingboende under den stora flyktingkrisen. Sen stod det tomt ett tag och förföll en del, tills nya ägare tog över. Dessa renoverar nu försiktigt hela byggnaden och den börjar bli väldigt fin.

På lördagsmorgonen serverades det frukostbuffé i den fantastiska matsalen. Bara taket är något alldeles extra, med sina otroliga målningar. Ska man se alla får man hålla på ett bra tag, så häftigt. Under frukosten pratade vi om att vi nog borde skriva en artikel om platsen, men det hanns inte riktigt med tyvärr. Men då finns det ju flera anledningar att komma hit igen 🙂

Efter frukosten var det loppis, med nya och gamla saker. Vi bar dit ett bord och min soffa och packade upp våra kokböcker. Några böcker fick nya ägare, men man önskar såklart alltid att det hade varit fler… vi lyckades iaf hålla tassarna borta från de andra borden och köpte ingenting. För vi ska ju göra oss av med grejer, inte skaffa nya. Köper vi på oss grejer kan vi ju aldrig sälja huset.

Resten av lördagen satt vi mest utanför bilen och pratade med folk. Innan det var mat och sedan dax att ta plats vid elden igen. Sista kvällen. En helg går väldigt fort. Även lördagkvällen var hyfsat varm, men så kom det några droppar regn vid 22-tiden – då packade vi ihop och tackade för oss. Bokstavligen faktiskt, för vi drog in markisen och packade in alla utemöbler när det ändå skulle regna.

Så på söndagmorgon var det inte mycket mer att göra än att äta frukost så var vi klara. Nästan… vi skulle ju gå ett varv och säga hejdå. Det tog ju sin lilla tid och även om planen var att komma iväg senast 10, så hann klockan bli närmare 11 innan vi pratat med alla. Det roliga är att många av oss ses igen om bara någon vecka, när Elmias stora Husbilsmässa börjar 😛

En himla härlig helg var det iaf och Annikas träff åker vi gärna på igen. Det är lättsamt, man känner sej både önskad och välkommen och det är hjärtligt och varmt i dubbel bemärkelse. Vi har ju en bit att åka om vi utgår från Tumba, men det får det vara värt. Annika är en av dem vi träffar redan nästa vecka. Då står vi på utställarcampingen tillsammans och ska hålla föredrag efter varandra under mässan.

Jag måste passa på att rikta ett tack direkt till alla som var med på träffen, särskilt Annika såklart. Det var så otroligt roligt att träffa er alla, hoppas det blir snart igen. Om det inte blir på Elmia alltså. Kanske ses vi på vår träff? Alla är hjärtligt välkomna till Unda i Kristihimmel. Mer info finns HÄR.

Detta var vår första husbilsträff med Annika – men absolut inte den sista!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Allt om Husbilsträffen 2026!

augusti 30, 2025 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Våra husbilsträffar firar 5 år nästa år! Det är alltså drygt 5 år sedan vi träffade Annelie och Ludde på Gran Canaria och gillade varandra så mycket att vi ville ses igen. Vår första träff i Sölvesborg blev en chock. Vi trodde det skulle komma kanske 10 bilar, det kom över 70 och 20 till stod på kölista. Jösses så roligt det var!

5 år senare planerar vi för jubileumsträff, den här gången på Unda Camping i Uddevalla. Numera gör vi träffarna tillsammans med Helene och Krister.

Här är allt ni behöver veta om ni vill komma. Alla är välkomna, oavsett om man åker husbil, husvagn eller bor i tält/stuga. Bokningen öppnar måndagen den 1 september.

Detta gäller för Husbilsträffen i Kristihimmel 2026!

Plats: Unda Camping

Tid: 14-17 maj 2026

Pris: 200 kr/natt inkl el, gäller hela veckan.

Långbord: 15 maj kl 17.00 (med live-sändning på Jikitas Youtube)

Hashtagg i sociala medier: #husbilsträffunda26 eller #husbilsträffunda2026

Använd gärna när ni postar på sociala medier, så vi hittar varandras bilder.

Här vår live med info om träffen:

Du kan avboka din plats fram till 20 april och får då en återbetalning på
hela campingavgiften.

Så här bokar du:

Mejla alla uppgifter (se nedan) till daniella@undacamping.com så skapas en bokning åt dig. Skriv Flygare 26 i ämnesraden. Du kommer få en bekräftelse med länk till betalning skickad till din angivna mejladress. Det går att önska en plats, men om den är upptagen placerar campingen oss som de tycker blir bäst med tanke på ekipagets storlek. Är ni flera som vill stå tillsammans är det enklast att göra en bokning för alla.

Ange dina fullständiga kontaktuppgifter:

*Namn

*Gatuadress

*Postnummer

*Ort

*Mobiltelefonnummer

*Mejladress

De behöver även veta

*Ankomstdag

*Avresedag

*Längden på husbilen (eller husvagnen + drag)

Var noga med att få med alla uppgifter i ditt mejl!

Just den här träffen kommer att bli speciell eftersom det är jubileum.

Långbordet är numera en självklarhet och något som absolut ska prioriteras. Det går till så att man tar med stol och bord, samt det man vill äta. Sen äter vi tillsammans med sisådär 200 personer, det är en riktigt häftig upplevelse! Detta kommer att äga rum på det lilla grönområdet på ”höjden”. Missa inte det!

Pizzabattle!

Eftersom Unda har en riktigt fin restaurang som drivs av stjärnkocken Knut Lake (som också äger campingen) så ville vi hitta på något skoj. Så det blir ett pizzabattle mellan oss arrangörer. Vi har designat åra egna pizzor, Jikitas samt Berggrens pizza kommer att kunna köpas i restaurangen under veckan. Sen får ni rösta på den pizzan ni gillar bäst. På lördagens quizkväll uppe i restaurangen utses vinnaren. De är heeelt olika, så det blir spännande 🙂

Det kommer även att finnas en liten goodiebag att hämta vid ankomst hos Berggrens på plats 47. Det blir tipspromenad och gemensamma hundpromenader för dem som önskar det. Jag brukar hålla i ett kort träningspass, så det kanske det blir också.

Loppis!

På lördagen kör vi loppis på området där vi hade långbordet. Vi har inte bestämt någon tid än, men kanskw 10-14 elle nåt sånt. Ta med gamla grejer ni vill bli av med, eller nya om ni har en egen verksamhet.

Å eftersom det är jubileum kan det hända att det blir en och annan överraskning också. Eller kan hända… det kommer att bli överraskningar. Det kan vi faktiskt lova.

Den här träffen vill ni inte missa!

Följ oss på instagram @jikitaspåäventyr och @berggrens_bilbo samt Facebook och våra Youtube-kanaler med samma namn. Så missar ni inget innan eller under träffen. KLICKA HÄR för att gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni definitivt inget.

Här vid sidan är filmen från förra årets träff i Hjo:

Vi har ingen anmälningslista eller så, men det finns ett event på facebook. Där kan man se på ett ungefär hur många vi blir och vilka som kommer. Vi strävar inte efter att ha den största träffen, vårt mål är att träffas på en fin plats och ha några riktigt trevliga dagar tillsammans. Att skapa nya härliga kontakter som man sen kan möta upp längs vägen 🙂

Hoppas att vi ses på träffen!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Sista stoppet – Hjälmare docka

augusti 19, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Så var det dax för sommartrippens sista stopp. Vi var nyfikna på upprustningen av ställplatsen vid Hjälmare Docka som ligger på vägen hem. Där fick vi en plats fint vid vattnet, men även sällskap av husbilskompisar. Ett himla bra avslut på en lång resa.

Den här sommaren har vi blivit värsta proffsen på slussningar, iaf på att stå på bryggan och titta. Vi började redan i påskas med att stå på ställplatsen i Ljungsbro vid Göta Kanal, bytte sedan till Håverud och Upperud vid Dalslands Kanal och avslutade alltså som sig bör med att återigen stå vid Hällby Slussar och Göta Kanal. Vi har sett mängder med slussningar och lärt oss massor.

Vi är mest imponerade över slussvakterna vid Göta Kanal som gör allt manuellt, till och med öppnar broar. Deras arbetsdag är värsta träningspasset med många tunga moment. Vid Dalslands Kanal trycker man bara på en knapp, där är det dock en annan precision eftersom det är väldigt tajt i den kanalen. Slusspersonalen är verkligen superproffs!

Vi seglade in på ställplatsen vid 17-tiden, då var kompisarna Carina och Peter redan där. Det var varmt och skönt, så vi satt ute länge och pratade. När vi var här senast var det fallna träd som låg över platserna, ojämnt och rätt otydliga platsmarkeringar. Nu var det nytt underlag och nya elstolpar med tydliga nummer. Rejält uppfräschat alltså, men med en prishöjning på nästan 100%. Från 200 kr till 350 – det är inte rimligt. Så bra är det inte, så vi kommer nog inte tillbaka.

På fredagen gick vi en promenad längs kanalen och tittade på slussningen av den fina gamla båten Lagerbjelke. Två gånger blev det. Ett fantastiskt fint fartyg från 1890 som varit i drift sedan dess, men faktiskt även legat på botten. I aug 1945 går hon på grund och sjunker i en storm utanför Strängnäs. En månad senare bärgas fartyget och repareras för att sedan återigen gå i trafik.

Efter slussningen åt vi på lunch på hamncaféet. Jag hade sett fram emot förra årets galet goda pinsa, men den fanns inte nu. Däremot fanns det surdegspizzor med samma topping och även våfflor med liknande topping. Vi tog varsin och delade. Så otroligt gott. Så även om vi inte kommer tillbaka för att sova på ställplatsen, kan det hända att vi kommer tillbaka och äter här. Så gott!

Efter två nätter med en massa skratt och härliga samtal var det dax att åka de sista milen hem. Efter nästan tre månader på rull var det dax att återse Tumba. Om vi längtat? Näää, inte det minsta. Vi trivs så bra i vår bil, det är vårt hem. Huset i Tumba är bara ett hus, som vi kommer att sälja när allt det är möjligt. Vi trivs inte alls där.

Men vi ska inte vara hemma så länge. Om bara någon vecka drar vi iväg igen 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Sjuk i lilla Nora

augusti 18, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Jag blev dålig när vi var i Åråshult och tänkte att det är väl som vanligt en 2-dagarsförkylning. Men det var det inte… förkylningen, eller om det var flunsan, följde med även till nästa ställe. Jag blir sällan sjuk, men nu jäklar slog det till rejält.

På torsdagen började det killa och riva lite i halsen, så när vi handlade på fredagen blev det inköp av halstabletter. Ifallatt lixom… Å jo, de behövdes. På lördagen var jag rätt energilös, drack te med honung och knaprade halstabletter. Likaså på söndagen, men jag hade ändå ork att filma campingen och hänga med ok när vi körde från Åråshult till Nora.

Vi kom till den lilla ställplatsen i Nora centrum, det är ungefär det jag minns. Jag låg större delen av söndagen och måndagen. Jag vet att vi flyttade oss till campingen några minuter bort, men sen är det mesta rätt dimmigt. Det var länge sedan jag var så sjuk. På tisdagen vände allt och jag kunde sitta ute och läsa. På onsdagen mådde jag så pass bra att vi tog en promenad in till Nora.

Nora är en fantastiskt fin liten stad, en av de tre ”Trästäderna”. Det är inte så stort, så oavsett om man står på ställplatsen i stan eller campingen (bägge drivs av First Camp) så har man allt inom gångavstånd. Strandpromenaden från campingen är magiskt vacker, den skulle jag gärna promenera dagligen om jag bodde här. Den går bla förbi Maria Langes bänk och det vackra lusthuset. Centrum är ovanför lusthuset, där det finns en massa olika butiker och restauranger.

Vid ställplatsen ligger järnvägsmuseet med sina gamla lokstallar och fina gamla tåg. Här ligger också turistinformationen som är inhyst i det gamla stationshuset. Väldigt lik Hjo (också en av Trästäderna), med strandpromenaden och det fina gamla husen.

Vi skulle testa Noraglass var tanken, men de hade bara tre smaker och två av dem tålde inte Martin – så det blev inget av med det. Istället blev det en tidig middag på restaurang Bison som serverade en väldigt god burgare med smörstekta champinjoner till mej och en tryffelburgare till Martin.

Glassen får vi ta nästa gång, för vi kommer absolut tillbaka hit. Vi trivdes nämligen himla bra både på ställplatsen och campingen. Vi föredrar ju ställplatser, men den här campingen var liten och låg så fint att den hamnar på vår lista av favoriter. Det kan inte bli annat när utsikten är över vatten, stranden är en minut bort och centrum ligger nära.

På torsdagen var det dax att åka vidare, nu närmade vi oss hemmet… men än var det ett par dagar kvar ute på rull.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram, våra äventyr finns på Youtube samt instagram

En riktig (v)räkmacka

augusti 14, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Så fort vi närmade oss Grums började folk att tips om Värmskogs Café och deras räkmackor. Det blev ett jäkla tjat från alla håll, så vi var ju bara tvungna att åka dit. Ja, vi föll för trycket och det är vi glada för 🙂

Värmskogs Café är inrymt i Liljenäs hembygdsgård som är från 1850-talet. Under sommarhalvåret kommer det hit runt 80 000, vilket gör det till en av Värmlands mest välbesökta turistattraktioner. Helt galet. De kommer kanske inte enbart för att äta deras räkmackor, som vi gjorde. Platsen är väldigt fin med vacker natur och vattnet inpå knuten. Och det är alltså här DEN räkmackan finns. Den som alla tjatat/tipsat om.

Så vi åkte dit och kom en stund innan lunch, det var smart! Parkeringen var nästan tom, det var ingen kö – den såg ut att kunna vara lång med tanke på de avgränsningar vi såg spåren av. Det var också smart med tanke på priset, då fanns nämligen gårdagens mackor till 50%. Jabba sa vi som såklart ville testa de STÖRSTA 😛

Vi gick in caféet som inte är särskilt stort, däremot finns massor med sittplatser utomhus. Här finns mackor i flera storlekar, från lite mer normala till de största med hela 300 gr skalade räkor. Handskalade dessutom kunde vi konstaterar med tanke på hur mycket skal man missat att ta bort.

Vi tog varsin av de största och lyckades alltså få en av dem för halva priset, ordinarie är 279 kr. Visst är de stora och kostar som en hel middag, men vi tänkte att detta förmodligen är första och enda gången vi är här – så vi slår på stort. Och den ena fick vi alltså för halva priset, så det kände ok ändå. När vi skulle fota den nygjorda mackan såg vi inte skillnad på dem, så det där med gårdagens är alltså inget större problem. Bägge var i stort sett identiska, förutom att salladen på den ena var pyttelite mjukare.

Efter den sedvanliga fotosessionen var det alltså dax att sätta tänderna i skapelsen. Var det Sveriges bästa rämacka? Njae… men det är definitivt Sveriges största, en riktig Vräkmacka som någon skrev på Martins Facebook. Vi blev iaf rejält mätta och behövde knappt äta något mer den dagen. Vi älskar ju dessutom räkor, så vi var mer än nöjda. Dock lite mycket majonnäs, som jag skrapade bort…

Kan vi rekommendera Värmskogs Café? Absolut! Ett måste att besöka om man ändå är i närheten och självklart ska man ta den största. Kom tidigt så är den till halva priset 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hhh

Borgvik är en ny favorit

augusti 13, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Vi hittar massor med fina platser är vi är ute och åker. Sverige är verkligen fantastiskt. När vi kom till Borgvik kunde vi lägga en ny favorit på vår lista. Vilket ställe!

Borgvik, strax utanför Grums, var under 1800-talet en viktig bruksort och ett av Värmlands tidiga industrisamhällen. Här låg Borgviks bruk, en järnindustri som grundades redan på 1600-talet och som var i drift ända fram till 1920-talet. Fortfarande finns resterna kvar av industribyggnader, slaggstensmurar och ruinerna av masugnarna.

VI hade ingen aning om detta, utan såg bara att ställplatsen i den lilla gästhamnen hade fått fina betyg och skulle vara ett bra ställe. Så vi körde dit enbart för att göra ett jobb på ställplatsen. Det är vi väldigt glada för.

Vi kom fram strax efter lunch och ställde oss på plats. En liten ställplats (som vi trodde bara hade tio platser) måste man komma tidigt till för att få en plats. Men det var betydligt större, informationen vi fått var gammal. Här fanns iaf ett 20-tal-platser – men inte ens de blev fulla medan vi var där. Kanske för att folk inte tror att det är någon idé att ens försöka?

Vi stod fint med utsikt över vattnet och hamnen och såg även några större byggnader på andra sidan kanalen. Senare fick vi veta att det var hit järnmalmen fraktades och vägdes, för att sedan tas vidare upp till hyttan. Vi blev såklart nyfikna och traskade iväg på upptäcktsfärd. Bara några minuter bort hittade vi flera vackra byggnader, den gamla smedjan, det gamla varmbadhuset och ett värdshus och strax bortom det låg dessutom ruinen från den gamla hyttan. Allt så otroligt fint och välbevarat.

Vi fortsatte upp till herrgården och vidare till kyrkan. Här sjöd nog av liv och rörelse för ett par hundra år sedan. En spännande tanke. En otroligt fin plats som jag gärna besöker igen och hoppas att ni och också vill besöka. Med husbil är det ju plättlätt!

Just det! Järnet från Borgvik användes bland annat vid bygget av Eiffeltornet i Paris, bara en sån sak 🙂

Besöket i Borgvik är en sån sak som vi stoppar i minnesbanken. Här fick vi några riktigt fina dagar och trivdes väldigt bra. Det var även här vi fick sommarens vackraste månsken. Vi flög ut med kamerorna, men det blir ju tyvärr inte lika fint på bild.

Här hade vi kunnat stanna mycket längre och vi kommer absolut tillbaka!

Det kommer såklart en film om ställplatsen och det finns en sk reel, en kort film, från ruinerna mm på vår instagram @jikitaspåäventyr. Det kontot kan ni följa om ni vill ha lite mer bilder och info om husbilslivet samt campingar/ställplatser. På min instagram @marlenerinda är det mest vardagsbilder.

Följ båda vetja!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Hundar och storm i Kil

augusti 12, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Ett nytt oväder närmade sej och vi var i närheten av kompisar som köpt nytt hus. Alltså passade vi på att besöka dem samtidigt som vi tog skydd mot stormen.

Vid dåligt väder kan vi inte ta tillräckligt bra bilder till tidningen, så då brukar vi passa på att träffa kompisar. Micke, Patric och deras tre pälsbollar träffar vi gärna och nu när de flyttat ville vi såklart se deras nya hus. Så himla bortskämda vi blev!

Vi kom fram vid 15-tiden på söndagen och ställde oss strategiskt för att möta 22 sekundmeter. Det kan gunga rätt bra i en husbil när det blåser så mycket. Jag gillar det faktiskt, man sover så gott. Men man måste stå säkert, så inget blåser ner på bilen och förstör den. Ett par kompisar var på resa i Italien när de fick en gren genom framrutan. Det är ju en mindre katastrof när man är ute och åker. En husbilsruta finns ju inte hemma på lager på en vanlig glasfirma lixom…

Så vi försöker att ha koll och ställa oss smart. Den här gången blev det alltså hos våra goda vänner i närheten av Kil. Martin skulle börja jobba igen efter semestern och jag hade tre pälsbollar att roa mej med. Fast ska sanningen fram så behövde jag också jobba, tyvärr. Men man kan ju ta många och långa raster när man är sin egen chef 😛

Vi blev så otroligt bortskämda. En av hundarna är duktig på att hitta kantareller, så första kvällen fick vi kantarellfylld lövbiff med grönsaker och potatis. Andra kvällen fick vi en galet god pasta och den sista kvällen var det vår tur att bjuda på middag, då lagade Martin en pastasås med fläskytterfilé. Det kan hända att det blev lite gott i glaset också och lite glass till efterrätt. Det gick absolut ingen nöd på oss där i stormen.

För blåste gjorde det. Vi fick larm om träd över vägar och strömavbrott, men det var inget som drabbade oss. Martin och Micke satt på varsitt håll och jobbade, jag och Patric som på ett annat – men tillsammans. Där var ju såklart även hundarna. Jag passade på att låna tvättmaskinen och fick hjälp av hundarna att vika tvätten.

Det blev väldigt mycket hundgos och flera härliga promenader. Så himla skönt att få röra på kroppen och göra det i sällskap av glada hundar. Som jag saknat det. Det är verkligen något särskilt att ha glada hundar runt benen.

När stormen var över var det också dax för oss att åka vidare. Vart vi skulle hade vi ingen aning om, så vi kollade vart solen skulle skina och åkte åt det hållet. Så kan man göra när man har husbil 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Träff med kompisar i lilla Sölje

augusti 9, 2025 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Vi lämnade vackra Dalsland och styrde mot Värmland. Här skulle vi såklart göra ett jobb, men hade dessutom vi stämt träff med några husbilskompisar. Vi kom till en liten mysig camping mitt ute i ingenting.

Sölje är kanske mest känt för sin herrgård, som faktiskt en av våra bekanta äger. Tyvärr lyckades vi inte få till ett besök där, men det blir nästa gång. En liten bit från herrgården ligger lilla Sölje campingen, precis vid vattnet.

Det är campingens medlemmar som sköter området och det gör verkligen så gott de kan. Efter lite meck vid incheckningen kunde vi köra till vår plats, då stod kompisarna Helene och Krister (Berggrens Bilbo) redan på plats. Så himla kul att ses igen, det var ju flera månader sedan sist.

Campingen är som uppdelad i två olika områden och vi fick plats längst bort på den ena. Där var det bara husbilsplatser och lugnt och skönt. Iaf de två första dagarna och kvällarna, sen vankades det kräftskiva… say no more lixom… Packade medelålders människor är väl typ det värsta som finns?

Tre dagar hade vi på oss att prata ikapp och uppdatera varandra på allt som hänt. Vi har ju en husbilsträff att planera och en resa till Egypten, skulle det visa sej. De hade inte bestämt sej om de skulle följa med även i år, men så en kväll medan vi satt och pratade tryckte de på bokaknappen. Så himla roligt.

Andra dagen kom även Maria i sin nybyggda van, men hon kom inte med på bild av någon konstig anledning. Men så roligt det var att träffa alla igen. Det är ett så bra gäng som tar oss precis oss vi är. De låter oss jobba och vi kan vara lite tråkiga. Att kunna sitta tysta tillsammans utan att det blir obekvämt är faktiskt inte så vanligt och funkar absolut inte med alla. Men med de här filurerna funkar det alldeles utmärkt.

De är också ett bra gäng att testa idéer på. Så Helene har kollat in vår nästa kokbok, som är nästan färdiga nu. Den fick godkänt. Det blev alltså några dagar med jobb, bra snack, god mat och en massa skratt. Nu dröjer det nog inte så länge innan vi ses igen.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Himla härliga Upperud

augusti 5, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

När vi utforskat Håverud klart åkte vi bara några kilometer bort. I lilla Upperud finns en fin båthamn med en ställplats brevid. Här skulle vi bo några dagar och försöka komma ikapp lite. Igen.

Jag räknade ut att vi besökt ungefär 90 campingar och ställplatser, sedan vi hämtade ut Ralle i slutet av mars 2024. Ungefär hälften har vi fått publicerade (eller ska publiceras framöver) i campingtidningen ”Husvagn & Camping” och nästan alla finns på film på Youtube. Jag skriver texter och Martin redigerar filmer för glatta livet just nu.

Ställplatsen i Upperud såg intressant ut, alltså åkte vi dit. Där kunde vi både göra ett jobb om platsen och jobba ikapp. Och vilken fin plats vi kom till, sånt kan man absolut inte vara säker på. Men vi kom till en riktig liten pärla med vatten på flera sidor och en söt liten gästhamn med fin badstrand. Här skulle vi absolut trivas!

Vi kom tidigt och lyckades få en plats precis vid vattnet. Vilken lycka att sitta här kväll efter kväll och bara njuta. Ovädret som det förvarnats om dök aldrig upp, tack o lov. Vi såg på regnradarn hur molnen passerade precis norr om oss. Tjoho!

Vi brukar inte fälla ut markisen och rulla ut mattan, men i sommar har vi faktiskt gjort det ganska mycket. För en natt eller två är det oftast inte lönt, men i år har vi gjort det för att kunna välja på sol eller skugga. Jag brukar sitta med överkroppen i skuggan och resten i solen, det förklarar de bruna benen på bilden här uppe till höger.

Just nu varvar jag läsning med att sitta och knappa på datorn. Jag plöjer två bokserier och i Upperud läste jag klart en av dem och började på nästa, ska snart avslöja vilka. Vi såg oss omkring i området, mycket handlar om båtar såklart. Och strax brevid ställplatsen ligger Upperuds sluss där vi följde ett par fina båtar som slussade.

Det blev ett par promenader och vi lyckades dessutom få till ett träningspass för första gången på länge. Än en gång fick vi bevis på att mitt korta program (Ni hittar det HÄR) kör igenom hela kroppen och är effektivt, vi fick nämligen en brutal träningsvärk bägge två och hade ont precis överallt :-p

Som bonus efter några riktigt härliga dagar fick jag dessutom mysa med en liten borderterrier-kille. Bästa starten på dagen. Han var inte jättelik vår Baileys, iaf inte till utseendet – däremot till sättet. Lika kelig och envis. Världens finaste hundras enligt mej!

Det var dax att åka vidare…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube