resor -

Vi fick iaf några dagar på Öland

september 9, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Jag har ju halva mitt hjärta på Öland. Det är där jag har halva min släkt och till stor del är uppväxt. Att inte vara där iaf något under sommaren är jättekonstigt, därför skulle vi kompensera med att åka i början på hösten – men det blev ju inte som vi tänkt.

Planen var att åka till Öland i slutet av augusti och åka runt ett par veckor innan husbilsmässan på Elmia i början av september. Men nu behövde Martin vara hemma och jobba från kontoret i stan några dagar, så möjligheten försvann lite. Martins chefer är så himla bra och låter honom jobba mest var han vill, så när de någon enstaka gång behöver ha honom på kontoret vill inte vi krångla till det. Men detta trasslade till det lite för våra egna planer.

Någon dryg vecka senare än tänkt åkte vi iaf iväg. Vi kör sällan mer än 2 timmar, nu brakade vi iväg alla 50 mil på en gång. Vi ville bara komma fram. Så vi körde över bron i solnedgången och drog åt handbromsen på First Camp Ekerum som var vårt första stopp för den här resan. Det var mörkt när vi väl stod på plats, så inte förrän dagen därpå kunde vi se vart vi hamnat.

På morgonen var det så otroligt skönt att titta ut och se sandstranden och havet strax utanför bilen. Vi tog ut utemöblerna och åt frukost ute. Jag gick ner till vattnet bara för att känna på och det var faktiskt varmt. Tyckte tom jag som inte ens badar, inte för att jag skulle vara någon badkruka – utan för att jag helt enkelt inte tycker om att bada.

Martin satt i några möten, men var färdig rätt tidigt. Då tog vi en promenad och satt sedan och njöt i solen. Vädret var fantastiskt och campingen i stort sett tom. Det var tyst och alldeles ljuvligt. Sensommaren och början på hösten är så otroligt skön på Öland, kanske bästa tiden på året faktiskt. Fast våren är också väldigt fin såklart.

Vi stannade två nätter i Ekerum. Jobbade med våra sociala medier och förberedde föredraget vi ska hålla på Elmiamässan. Och gjorde en film om campingen såklart, den kommer inom kort. Eller… kanske inte inom jättekort… vi ligger rätt många filmer efter…

På lördagen var det Bondemarknad i Borgholm, så det var vi ju tvungna att kolla in. Jag har inte riktigt koll på var man kan parkera en husbil på 7,5 meter, men det löste sej väldigt bra när vi kunde köra in hos kompisar som bor mitt i Borgholm. De bor dessutom nära ett postombud, så vi passade på att skicka lite iväg några kokböcker innan vi gick ner på ”stan”. Borgholm är så otroligt mysigt. Det är en sommarstad, men faktiskt lika mysigt under lågsäsong.

Vi tittade på loppisen som dukats upp, gick runt på marknaden och åt lunch på en av de många restaurangerna som fortfarande har öppet. Det blev några himla mysiga timmar innan vi gick tillbaka och hämtade bilen.

Nu var målet vår favoritplats i Byxelkroks Gästhamn. Här står vi gärna och iaf en gång om året, men oftast blir det fler. Med utsikt över vattnet och nästan varje kväll med fantastiska solnedgångar så blir det nästan som ett behov att åka hit. Och vi blev inte besvikna. Vår enda kväll här i år, gav utdelning. Vi fick vår solnedgång och somnade mer än nöjda.

För tredje morgonen i rad kunde vi äta frukost ute i solen. Vi tog god tid på oss och fördrev hela förmiddagen med att läsa, innan vi packade ihop oss och åkte vidare. Eftersom vädret var så fint bestämde vi oss för att besöka stranden där jag var mest som barn och helst åker till även som vuxen. Vi hann dock inte mer än parkera förrän solen gick i moln, surt. Men vi gick ner på stranden ändå och tog lite bilder. Och när vi åkte därifrån började solen skina igen. Så himla konstigt. Synd på bilderna som skulle varit så fina med mer sol.

Färden gick vidare till vännerna Sarah och Gillis på Arontorp. De har en så himla fin ställplats nedanför sin restaurang och bästa kroppkakorna på ön. Så här stannar vi gärna. Antingen blir det när vi åker till ön som bekvämt stopp efter en lång resa, eller innan vi lämnar ön. Vi ställde oss på plats och myste lite i solen innan vi gick upp för att äta middag. Och sen blev det faktiskt kroppkakor igen till lunch dagen därpå. Va sjutton! Det gäller att passa på när man kan 🙂

Även här bjöds vi på en fin solnedgång. Det blev alltså tre fina solnedgångar av fyra möjliga, första kvällen var sådär… Vi är beroende av de där solnedgångarna och det är därför vi väljer att mest åka på den västra sidan av Öland. Nu blev det nästan full pott och vi var mer än nöjda med vårt korta besök på ön.

På fyra dagar hinner man inte särskilt mycket, men det är bättre än inget. Vi har fått andas ölandsluft, haft fantastiskt väder, myst under vackra kvällshimlar och tagit härliga promenader. Vi har utnyttjat tiden väl tycker jag nog. Men jag hoppas att vi kan komma tillbaka för ett par veckor i vår eller nästa höst och åka runt i lite lugnare tempo. Det finns så mycket som jag vill skriva om på ön, vi ska bara hinna samla materialet…

Nu har vi lämnat Öland för i år antar jag, men man vet aldrig.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vår första men inte den sista

september 2, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Vet ni vem Husbils Annika är? Inte? Då åker ni inte husbil. Annika är en mycket karismatisk kvinna som bott i sin husbil i flera år nu och som bjuder på tips och tricks från sitt lite annorlunda liv på bla Youtube. Ungefär alla i husbilsvärlden vet vem hon är och när hon har husbilsträff vallfärdar många dit. Förra veckan var vi med på vår första, men absolut inte sista.

Annika Annika, vad ska man säga om Annika som gör henne rättvisa. Hon är något alldeles särskilt. En person som inte tvekar att rycka ut när någon behöver hjälp och som inte heller drar sej för att säga till när hon ser att någon beter sej illa.

Som ett exempel: Annika var på väg söderut i februari -23 för att tillbringa tid i värmen innan våren kom i Sverige. När hon är på väg bryter kriget ut i Ukraina. Då vänder hon bilen för att åka dit och hjälpa till. Hon har hjälpt till att evakuera många, många personer från krigsdrabbade områden. Ett av hennes bestående minnen av detta är lilla Malenkii. Den lilla mini-yorkien som inte kunde följa med sin familj och som nu varit med henne sedan dess.

Annika har bott på heltid i sin bil i flera år och startade tidigt med husbilsträffar lite väster ut i landet. Vi har såklart hört talas om dem, men inte haft möjlighet att åka. Nu föll det sej så att alla våra planer kastades om och vi beslutade oss för att åka till Skara och Stora Ekeberg där träffen skulle vara.

Vi hade planerat allt så bra och skulle vara framme en stund innan solen gick ner, men pga ett gäng stora vägarbeten kom vi inte fram förrän vid 20.30 och såg knappt handen framför oss när vi hade ställt oss på plats. Alla träffar är ganska olika. Våra fokuserar på att det ska vara billigt så att så många som möjligt ska ha råd att komma. Det viktiga är att hitta nya vänner och få en gemenskap. Andra har spännande föreläsningar och chans till förkovring. Hos Annika har fokus blivit att elda och mysa kring brasorna. När vi kom hade såklart flera olika eldstäder redan tänts, sedan fortsatte eldtemat hela helgen.

Första kvällen gav vi upp försöket att se vilka som var där, det var alldeles för mörkt och där var alldeles för många. Morgonen därpå däremot, då hittade vi bekanta ansikten minsann. Att försökt ta sej fram snabbt på en träff är helt omöjligt, det där med en snabb promenad är bara att glömma. Man hinner inte ens utanför bilen innan någon hälsar och ska prata. Underbart!

Vårt fokus den där första morgonen blev helt enkelt att bara ta oss runt området för att se vilka som var där. Det tog sin tid kan man väl säga. Det var ju bekanta överallt och såna som blev bekanta också. Många vet vilka vi är och vill prata lite eller köpa en kokbok. Så himla trevliga allihopa. Att träffa Annika igen var ju såklart extra roligt, det var ett tag sedan.

På fredagseftermiddagen kom även våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo). Grannen hade åkt, så vi paxade platsen åt dem så de inte skulle behöva leta plats utan bara kunde glida in brevid oss. Sen blev det taco-middag innan vi gick till elden. Det var förvånansvärt varmt ute, så vi satt där rätt länge. Vi gick in för att vi var trötta, inte för att jag frös vilket brukar vara det vanliga.

Stora Ekeberg är en fantastisk plats. Det var ett sanatorium i början av 1900-talet, men även vårdhem för offer från tyska koncentrationsläger på 40-talet. 1989 upphörde all verksamhet och sedan dess har det till och från varit vandrarhem. Tills Bert Karlsson tog över och gjorde om det till ett flyktingboende under den stora flyktingkrisen. Sen stod det tomt ett tag och förföll en del, tills nya ägare tog över. Dessa renoverar nu försiktigt hela byggnaden och den börjar bli väldigt fin.

På lördagsmorgonen serverades det frukostbuffé i den fantastiska matsalen. Bara taket är något alldeles extra, med sina otroliga målningar. Ska man se alla får man hålla på ett bra tag, så häftigt. Under frukosten pratade vi om att vi nog borde skriva en artikel om platsen, men det hanns inte riktigt med tyvärr. Men då finns det ju flera anledningar att komma hit igen 🙂

Efter frukosten var det loppis, med nya och gamla saker. Vi bar dit ett bord och min soffa och packade upp våra kokböcker. Några böcker fick nya ägare, men man önskar såklart alltid att det hade varit fler… vi lyckades iaf hålla tassarna borta från de andra borden och köpte ingenting. För vi ska ju göra oss av med grejer, inte skaffa nya. Köper vi på oss grejer kan vi ju aldrig sälja huset.

Resten av lördagen satt vi mest utanför bilen och pratade med folk. Innan det var mat och sedan dax att ta plats vid elden igen. Sista kvällen. En helg går väldigt fort. Även lördagkvällen var hyfsat varm, men så kom det några droppar regn vid 22-tiden – då packade vi ihop och tackade för oss. Bokstavligen faktiskt, för vi drog in markisen och packade in alla utemöbler när det ändå skulle regna.

Så på söndagmorgon var det inte mycket mer att göra än att äta frukost så var vi klara. Nästan… vi skulle ju gå ett varv och säga hejdå. Det tog ju sin lilla tid och även om planen var att komma iväg senast 10, så hann klockan bli närmare 11 innan vi pratat med alla. Det roliga är att många av oss ses igen om bara någon vecka, när Elmias stora Husbilsmässa börjar 😛

En himla härlig helg var det iaf och Annikas träff åker vi gärna på igen. Det är lättsamt, man känner sej både önskad och välkommen och det är hjärtligt och varmt i dubbel bemärkelse. Vi har ju en bit att åka om vi utgår från Tumba, men det får det vara värt. Annika är en av dem vi träffar redan nästa vecka. Då står vi på utställarcampingen tillsammans och ska hålla föredrag efter varandra under mässan.

Jag måste passa på att rikta ett tack direkt till alla som var med på träffen, särskilt Annika såklart. Det var så otroligt roligt att träffa er alla, hoppas det blir snart igen. Om det inte blir på Elmia alltså. Kanske ses vi på vår träff? Alla är hjärtligt välkomna till Unda i Kristihimmel. Mer info finns HÄR.

Detta var vår första husbilsträff med Annika – men absolut inte den sista!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Allt om Husbilsträffen 2026!

augusti 30, 2025 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Våra husbilsträffar firar 5 år nästa år! Det är alltså drygt 5 år sedan vi träffade Annelie och Ludde på Gran Canaria och gillade varandra så mycket att vi ville ses igen. Vår första träff i Sölvesborg blev en chock. Vi trodde det skulle komma kanske 10 bilar, det kom över 70 och 20 till stod på kölista. Jösses så roligt det var!

5 år senare planerar vi för jubileumsträff, den här gången på Unda Camping i Uddevalla. Numera gör vi träffarna tillsammans med Helene och Krister.

Här är allt ni behöver veta om ni vill komma. Alla är välkomna, oavsett om man åker husbil, husvagn eller bor i tält/stuga. Bokningen öppnar måndagen den 1 september.

Detta gäller för Husbilsträffen i Kristihimmel 2026!

Plats: Unda Camping

Tid: 14-17 maj 2026

Pris: 200 kr/natt inkl el, gäller hela veckan.

Långbord: 15 maj kl 17.00 (med live-sändning på Jikitas Youtube)

Hashtagg i sociala medier: #husbilsträffunda26 eller #husbilsträffunda2026

Använd gärna när ni postar på sociala medier, så vi hittar varandras bilder.

Här vår live med info om träffen:

Du kan avboka din plats fram till 20 april och får då en återbetalning på
hela campingavgiften.

Så här bokar du:

Mejla alla uppgifter (se nedan) till daniella@undacamping.com så skapas en bokning åt dig. Skriv Flygare 26 i ämnesraden. Du kommer få en bekräftelse med länk till betalning skickad till din angivna mejladress. Det går att önska en plats, men om den är upptagen placerar campingen oss som de tycker blir bäst med tanke på ekipagets storlek. Är ni flera som vill stå tillsammans är det enklast att göra en bokning för alla.

Ange dina fullständiga kontaktuppgifter:

*Namn

*Gatuadress

*Postnummer

*Ort

*Mobiltelefonnummer

*Mejladress

De behöver även veta

*Ankomstdag

*Avresedag

*Längden på husbilen (eller husvagnen + drag)

Var noga med att få med alla uppgifter i ditt mejl!

Just den här träffen kommer att bli speciell eftersom det är jubileum.

Långbordet är numera en självklarhet och något som absolut ska prioriteras. Det går till så att man tar med stol och bord, samt det man vill äta. Sen äter vi tillsammans med sisådär 200 personer, det är en riktigt häftig upplevelse! Detta kommer att äga rum på det lilla grönområdet på ”höjden”. Missa inte det!

Pizzabattle!

Eftersom Unda har en riktigt fin restaurang som drivs av stjärnkocken Knut Lake (som också äger campingen) så ville vi hitta på något skoj. Så det blir ett pizzabattle mellan oss arrangörer. Vi har designat åra egna pizzor, Jikitas samt Berggrens pizza kommer att kunna köpas i restaurangen under veckan. Sen får ni rösta på den pizzan ni gillar bäst. På lördagens quizkväll uppe i restaurangen utses vinnaren. De är heeelt olika, så det blir spännande 🙂

Det kommer även att finnas en liten goodiebag att hämta vid ankomst hos Berggrens på plats 47. Det blir tipspromenad och gemensamma hundpromenader för dem som önskar det. Jag brukar hålla i ett kort träningspass, så det kanske det blir också.

Loppis!

På lördagen kör vi loppis på området där vi hade långbordet. Vi har inte bestämt någon tid än, men kanskw 10-14 elle nåt sånt. Ta med gamla grejer ni vill bli av med, eller nya om ni har en egen verksamhet.

Å eftersom det är jubileum kan det hända att det blir en och annan överraskning också. Eller kan hända… det kommer att bli överraskningar. Det kan vi faktiskt lova.

Den här träffen vill ni inte missa!

Följ oss på instagram @jikitaspåäventyr och @berggrens_bilbo samt Facebook och våra Youtube-kanaler med samma namn. Så missar ni inget innan eller under träffen. KLICKA HÄR för att gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni definitivt inget.

Här vid sidan är filmen från förra årets träff i Hjo:

Vi har ingen anmälningslista eller så, men det finns ett event på facebook. Där kan man se på ett ungefär hur många vi blir och vilka som kommer. Vi strävar inte efter att ha den största träffen, vårt mål är att träffas på en fin plats och ha några riktigt trevliga dagar tillsammans. Att skapa nya härliga kontakter som man sen kan möta upp längs vägen 🙂

Hoppas att vi ses på träffen!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Sista stoppet – Hjälmare docka

augusti 19, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Så var det dax för sommartrippens sista stopp. Vi var nyfikna på upprustningen av ställplatsen vid Hjälmare Docka som ligger på vägen hem. Där fick vi en plats fint vid vattnet, men även sällskap av husbilskompisar. Ett himla bra avslut på en lång resa.

Den här sommaren har vi blivit värsta proffsen på slussningar, iaf på att stå på bryggan och titta. Vi började redan i påskas med att stå på ställplatsen i Ljungsbro vid Göta Kanal, bytte sedan till Håverud och Upperud vid Dalslands Kanal och avslutade alltså som sig bör med att återigen stå vid Hällby Slussar och Göta Kanal. Vi har sett mängder med slussningar och lärt oss massor.

Vi är mest imponerade över slussvakterna vid Göta Kanal som gör allt manuellt, till och med öppnar broar. Deras arbetsdag är värsta träningspasset med många tunga moment. Vid Dalslands Kanal trycker man bara på en knapp, där är det dock en annan precision eftersom det är väldigt tajt i den kanalen. Slusspersonalen är verkligen superproffs!

Vi seglade in på ställplatsen vid 17-tiden, då var kompisarna Carina och Peter redan där. Det var varmt och skönt, så vi satt ute länge och pratade. När vi var här senast var det fallna träd som låg över platserna, ojämnt och rätt otydliga platsmarkeringar. Nu var det nytt underlag och nya elstolpar med tydliga nummer. Rejält uppfräschat alltså, men med en prishöjning på nästan 100%. Från 200 kr till 350 – det är inte rimligt. Så bra är det inte, så vi kommer nog inte tillbaka.

På fredagen gick vi en promenad längs kanalen och tittade på slussningen av den fina gamla båten Lagerbjelke. Två gånger blev det. Ett fantastiskt fint fartyg från 1890 som varit i drift sedan dess, men faktiskt även legat på botten. I aug 1945 går hon på grund och sjunker i en storm utanför Strängnäs. En månad senare bärgas fartyget och repareras för att sedan återigen gå i trafik.

Efter slussningen åt vi på lunch på hamncaféet. Jag hade sett fram emot förra årets galet goda pinsa, men den fanns inte nu. Däremot fanns det surdegspizzor med samma topping och även våfflor med liknande topping. Vi tog varsin och delade. Så otroligt gott. Så även om vi inte kommer tillbaka för att sova på ställplatsen, kan det hända att vi kommer tillbaka och äter här. Så gott!

Efter två nätter med en massa skratt och härliga samtal var det dax att åka de sista milen hem. Efter nästan tre månader på rull var det dax att återse Tumba. Om vi längtat? Näää, inte det minsta. Vi trivs så bra i vår bil, det är vårt hem. Huset i Tumba är bara ett hus, som vi kommer att sälja när allt det är möjligt. Vi trivs inte alls där.

Men vi ska inte vara hemma så länge. Om bara någon vecka drar vi iväg igen 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Sjuk i lilla Nora

augusti 18, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Jag blev dålig när vi var i Åråshult och tänkte att det är väl som vanligt en 2-dagarsförkylning. Men det var det inte… förkylningen, eller om det var flunsan, följde med även till nästa ställe. Jag blir sällan sjuk, men nu jäklar slog det till rejält.

På torsdagen började det killa och riva lite i halsen, så när vi handlade på fredagen blev det inköp av halstabletter. Ifallatt lixom… Å jo, de behövdes. På lördagen var jag rätt energilös, drack te med honung och knaprade halstabletter. Likaså på söndagen, men jag hade ändå ork att filma campingen och hänga med ok när vi körde från Åråshult till Nora.

Vi kom till den lilla ställplatsen i Nora centrum, det är ungefär det jag minns. Jag låg större delen av söndagen och måndagen. Jag vet att vi flyttade oss till campingen några minuter bort, men sen är det mesta rätt dimmigt. Det var länge sedan jag var så sjuk. På tisdagen vände allt och jag kunde sitta ute och läsa. På onsdagen mådde jag så pass bra att vi tog en promenad in till Nora.

Nora är en fantastiskt fin liten stad, en av de tre ”Trästäderna”. Det är inte så stort, så oavsett om man står på ställplatsen i stan eller campingen (bägge drivs av First Camp) så har man allt inom gångavstånd. Strandpromenaden från campingen är magiskt vacker, den skulle jag gärna promenera dagligen om jag bodde här. Den går bla förbi Maria Langes bänk och det vackra lusthuset. Centrum är ovanför lusthuset, där det finns en massa olika butiker och restauranger.

Vid ställplatsen ligger järnvägsmuseet med sina gamla lokstallar och fina gamla tåg. Här ligger också turistinformationen som är inhyst i det gamla stationshuset. Väldigt lik Hjo (också en av Trästäderna), med strandpromenaden och det fina gamla husen.

Vi skulle testa Noraglass var tanken, men de hade bara tre smaker och två av dem tålde inte Martin – så det blev inget av med det. Istället blev det en tidig middag på restaurang Bison som serverade en väldigt god burgare med smörstekta champinjoner till mej och en tryffelburgare till Martin.

Glassen får vi ta nästa gång, för vi kommer absolut tillbaka hit. Vi trivdes nämligen himla bra både på ställplatsen och campingen. Vi föredrar ju ställplatser, men den här campingen var liten och låg så fint att den hamnar på vår lista av favoriter. Det kan inte bli annat när utsikten är över vatten, stranden är en minut bort och centrum ligger nära.

På torsdagen var det dax att åka vidare, nu närmade vi oss hemmet… men än var det ett par dagar kvar ute på rull.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram, våra äventyr finns på Youtube samt instagram

En riktig (v)räkmacka

augusti 14, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Så fort vi närmade oss Grums började folk att tips om Värmskogs Café och deras räkmackor. Det blev ett jäkla tjat från alla håll, så vi var ju bara tvungna att åka dit. Ja, vi föll för trycket och det är vi glada för 🙂

Värmskogs Café är inrymt i Liljenäs hembygdsgård som är från 1850-talet. Under sommarhalvåret kommer det hit runt 80 000, vilket gör det till en av Värmlands mest välbesökta turistattraktioner. Helt galet. De kommer kanske inte enbart för att äta deras räkmackor, som vi gjorde. Platsen är väldigt fin med vacker natur och vattnet inpå knuten. Och det är alltså här DEN räkmackan finns. Den som alla tjatat/tipsat om.

Så vi åkte dit och kom en stund innan lunch, det var smart! Parkeringen var nästan tom, det var ingen kö – den såg ut att kunna vara lång med tanke på de avgränsningar vi såg spåren av. Det var också smart med tanke på priset, då fanns nämligen gårdagens mackor till 50%. Jabba sa vi som såklart ville testa de STÖRSTA 😛

Vi gick in caféet som inte är särskilt stort, däremot finns massor med sittplatser utomhus. Här finns mackor i flera storlekar, från lite mer normala till de största med hela 300 gr skalade räkor. Handskalade dessutom kunde vi konstaterar med tanke på hur mycket skal man missat att ta bort.

Vi tog varsin av de största och lyckades alltså få en av dem för halva priset, ordinarie är 279 kr. Visst är de stora och kostar som en hel middag, men vi tänkte att detta förmodligen är första och enda gången vi är här – så vi slår på stort. Och den ena fick vi alltså för halva priset, så det kände ok ändå. När vi skulle fota den nygjorda mackan såg vi inte skillnad på dem, så det där med gårdagens är alltså inget större problem. Bägge var i stort sett identiska, förutom att salladen på den ena var pyttelite mjukare.

Efter den sedvanliga fotosessionen var det alltså dax att sätta tänderna i skapelsen. Var det Sveriges bästa rämacka? Njae… men det är definitivt Sveriges största, en riktig Vräkmacka som någon skrev på Martins Facebook. Vi blev iaf rejält mätta och behövde knappt äta något mer den dagen. Vi älskar ju dessutom räkor, så vi var mer än nöjda. Dock lite mycket majonnäs, som jag skrapade bort…

Kan vi rekommendera Värmskogs Café? Absolut! Ett måste att besöka om man ändå är i närheten och självklart ska man ta den största. Kom tidigt så är den till halva priset 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hhh

Borgvik är en ny favorit

augusti 13, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Vi hittar massor med fina platser är vi är ute och åker. Sverige är verkligen fantastiskt. När vi kom till Borgvik kunde vi lägga en ny favorit på vår lista. Vilket ställe!

Borgvik, strax utanför Grums, var under 1800-talet en viktig bruksort och ett av Värmlands tidiga industrisamhällen. Här låg Borgviks bruk, en järnindustri som grundades redan på 1600-talet och som var i drift ända fram till 1920-talet. Fortfarande finns resterna kvar av industribyggnader, slaggstensmurar och ruinerna av masugnarna.

VI hade ingen aning om detta, utan såg bara att ställplatsen i den lilla gästhamnen hade fått fina betyg och skulle vara ett bra ställe. Så vi körde dit enbart för att göra ett jobb på ställplatsen. Det är vi väldigt glada för.

Vi kom fram strax efter lunch och ställde oss på plats. En liten ställplats (som vi trodde bara hade tio platser) måste man komma tidigt till för att få en plats. Men det var betydligt större, informationen vi fått var gammal. Här fanns iaf ett 20-tal-platser – men inte ens de blev fulla medan vi var där. Kanske för att folk inte tror att det är någon idé att ens försöka?

Vi stod fint med utsikt över vattnet och hamnen och såg även några större byggnader på andra sidan kanalen. Senare fick vi veta att det var hit järnmalmen fraktades och vägdes, för att sedan tas vidare upp till hyttan. Vi blev såklart nyfikna och traskade iväg på upptäcktsfärd. Bara några minuter bort hittade vi flera vackra byggnader, den gamla smedjan, det gamla varmbadhuset och ett värdshus och strax bortom det låg dessutom ruinen från den gamla hyttan. Allt så otroligt fint och välbevarat.

Vi fortsatte upp till herrgården och vidare till kyrkan. Här sjöd nog av liv och rörelse för ett par hundra år sedan. En spännande tanke. En otroligt fin plats som jag gärna besöker igen och hoppas att ni och också vill besöka. Med husbil är det ju plättlätt!

Just det! Järnet från Borgvik användes bland annat vid bygget av Eiffeltornet i Paris, bara en sån sak 🙂

Besöket i Borgvik är en sån sak som vi stoppar i minnesbanken. Här fick vi några riktigt fina dagar och trivdes väldigt bra. Det var även här vi fick sommarens vackraste månsken. Vi flög ut med kamerorna, men det blir ju tyvärr inte lika fint på bild.

Här hade vi kunnat stanna mycket längre och vi kommer absolut tillbaka!

Det kommer såklart en film om ställplatsen och det finns en sk reel, en kort film, från ruinerna mm på vår instagram @jikitaspåäventyr. Det kontot kan ni följa om ni vill ha lite mer bilder och info om husbilslivet samt campingar/ställplatser. På min instagram @marlenerinda är det mest vardagsbilder.

Följ båda vetja!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Hundar och storm i Kil

augusti 12, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Ett nytt oväder närmade sej och vi var i närheten av kompisar som köpt nytt hus. Alltså passade vi på att besöka dem samtidigt som vi tog skydd mot stormen.

Vid dåligt väder kan vi inte ta tillräckligt bra bilder till tidningen, så då brukar vi passa på att träffa kompisar. Micke, Patric och deras tre pälsbollar träffar vi gärna och nu när de flyttat ville vi såklart se deras nya hus. Så himla bortskämda vi blev!

Vi kom fram vid 15-tiden på söndagen och ställde oss strategiskt för att möta 22 sekundmeter. Det kan gunga rätt bra i en husbil när det blåser så mycket. Jag gillar det faktiskt, man sover så gott. Men man måste stå säkert, så inget blåser ner på bilen och förstör den. Ett par kompisar var på resa i Italien när de fick en gren genom framrutan. Det är ju en mindre katastrof när man är ute och åker. En husbilsruta finns ju inte hemma på lager på en vanlig glasfirma lixom…

Så vi försöker att ha koll och ställa oss smart. Den här gången blev det alltså hos våra goda vänner i närheten av Kil. Martin skulle börja jobba igen efter semestern och jag hade tre pälsbollar att roa mej med. Fast ska sanningen fram så behövde jag också jobba, tyvärr. Men man kan ju ta många och långa raster när man är sin egen chef 😛

Vi blev så otroligt bortskämda. En av hundarna är duktig på att hitta kantareller, så första kvällen fick vi kantarellfylld lövbiff med grönsaker och potatis. Andra kvällen fick vi en galet god pasta och den sista kvällen var det vår tur att bjuda på middag, då lagade Martin en pastasås med fläskytterfilé. Det kan hända att det blev lite gott i glaset också och lite glass till efterrätt. Det gick absolut ingen nöd på oss där i stormen.

För blåste gjorde det. Vi fick larm om träd över vägar och strömavbrott, men det var inget som drabbade oss. Martin och Micke satt på varsitt håll och jobbade, jag och Patric som på ett annat – men tillsammans. Där var ju såklart även hundarna. Jag passade på att låna tvättmaskinen och fick hjälp av hundarna att vika tvätten.

Det blev väldigt mycket hundgos och flera härliga promenader. Så himla skönt att få röra på kroppen och göra det i sällskap av glada hundar. Som jag saknat det. Det är verkligen något särskilt att ha glada hundar runt benen.

När stormen var över var det också dax för oss att åka vidare. Vart vi skulle hade vi ingen aning om, så vi kollade vart solen skulle skina och åkte åt det hållet. Så kan man göra när man har husbil 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Träff med kompisar i lilla Sölje

augusti 9, 2025 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Vi lämnade vackra Dalsland och styrde mot Värmland. Här skulle vi såklart göra ett jobb, men hade dessutom vi stämt träff med några husbilskompisar. Vi kom till en liten mysig camping mitt ute i ingenting.

Sölje är kanske mest känt för sin herrgård, som faktiskt en av våra bekanta äger. Tyvärr lyckades vi inte få till ett besök där, men det blir nästa gång. En liten bit från herrgården ligger lilla Sölje campingen, precis vid vattnet.

Det är campingens medlemmar som sköter området och det gör verkligen så gott de kan. Efter lite meck vid incheckningen kunde vi köra till vår plats, då stod kompisarna Helene och Krister (Berggrens Bilbo) redan på plats. Så himla kul att ses igen, det var ju flera månader sedan sist.

Campingen är som uppdelad i två olika områden och vi fick plats längst bort på den ena. Där var det bara husbilsplatser och lugnt och skönt. Iaf de två första dagarna och kvällarna, sen vankades det kräftskiva… say no more lixom… Packade medelålders människor är väl typ det värsta som finns?

Tre dagar hade vi på oss att prata ikapp och uppdatera varandra på allt som hänt. Vi har ju en husbilsträff att planera och en resa till Egypten, skulle det visa sej. De hade inte bestämt sej om de skulle följa med även i år, men så en kväll medan vi satt och pratade tryckte de på bokaknappen. Så himla roligt.

Andra dagen kom även Maria i sin nybyggda van, men hon kom inte med på bild av någon konstig anledning. Men så roligt det var att träffa alla igen. Det är ett så bra gäng som tar oss precis oss vi är. De låter oss jobba och vi kan vara lite tråkiga. Att kunna sitta tysta tillsammans utan att det blir obekvämt är faktiskt inte så vanligt och funkar absolut inte med alla. Men med de här filurerna funkar det alldeles utmärkt.

De är också ett bra gäng att testa idéer på. Så Helene har kollat in vår nästa kokbok, som är nästan färdiga nu. Den fick godkänt. Det blev alltså några dagar med jobb, bra snack, god mat och en massa skratt. Nu dröjer det nog inte så länge innan vi ses igen.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Himla härliga Upperud

augusti 5, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

När vi utforskat Håverud klart åkte vi bara några kilometer bort. I lilla Upperud finns en fin båthamn med en ställplats brevid. Här skulle vi bo några dagar och försöka komma ikapp lite. Igen.

Jag räknade ut att vi besökt ungefär 90 campingar och ställplatser, sedan vi hämtade ut Ralle i slutet av mars 2024. Ungefär hälften har vi fått publicerade (eller ska publiceras framöver) i campingtidningen ”Husvagn & Camping” och nästan alla finns på film på Youtube. Jag skriver texter och Martin redigerar filmer för glatta livet just nu.

Ställplatsen i Upperud såg intressant ut, alltså åkte vi dit. Där kunde vi både göra ett jobb om platsen och jobba ikapp. Och vilken fin plats vi kom till, sånt kan man absolut inte vara säker på. Men vi kom till en riktig liten pärla med vatten på flera sidor och en söt liten gästhamn med fin badstrand. Här skulle vi absolut trivas!

Vi kom tidigt och lyckades få en plats precis vid vattnet. Vilken lycka att sitta här kväll efter kväll och bara njuta. Ovädret som det förvarnats om dök aldrig upp, tack o lov. Vi såg på regnradarn hur molnen passerade precis norr om oss. Tjoho!

Vi brukar inte fälla ut markisen och rulla ut mattan, men i sommar har vi faktiskt gjort det ganska mycket. För en natt eller två är det oftast inte lönt, men i år har vi gjort det för att kunna välja på sol eller skugga. Jag brukar sitta med överkroppen i skuggan och resten i solen, det förklarar de bruna benen på bilden här uppe till höger.

Just nu varvar jag läsning med att sitta och knappa på datorn. Jag plöjer två bokserier och i Upperud läste jag klart en av dem och började på nästa, ska snart avslöja vilka. Vi såg oss omkring i området, mycket handlar om båtar såklart. Och strax brevid ställplatsen ligger Upperuds sluss där vi följde ett par fina båtar som slussade.

Det blev ett par promenader och vi lyckades dessutom få till ett träningspass för första gången på länge. Än en gång fick vi bevis på att mitt korta program (Ni hittar det HÄR) kör igenom hela kroppen och är effektivt, vi fick nämligen en brutal träningsvärk bägge två och hade ont precis överallt :-p

Som bonus efter några riktigt härliga dagar fick jag dessutom mysa med en liten borderterrier-kille. Bästa starten på dagen. Han var inte jättelik vår Baileys, iaf inte till utseendet – däremot till sättet. Lika kelig och envis. Världens finaste hundras enligt mej!

Det var dax att åka vidare…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Båtar och slussar i Håverud

augusti 4, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Jag har varit i Sveriges alla landskap. Martin hade ett kvar, nämligen Dalsland, så det var vi ju tvungna att kolla in lite mer. Håverud har man ju hört talas om, jag var där som liten – nu styrde vi husbilen dit och hamnade i ett riktigt litet paradis.

Det finns vissa bilder som sätter sej på näthinnan. De färgglada sjöbodarna i Smögen är en sån bild. Men även båtarna som passerar viadukten i Håverud. Sjöbodarna besökte vi för två år sedan. Nu var det dax för viadukten. Den lilla campingen (som är mer lik en ställplats) ligger prefekt för ett par dagars besök.

Vi sladdade in ganska tidigt och kunde välja plats. Den vi valde låg med utsikt över vattnet, men slussarna och viadukten syns inte därifrån. Därför hade vi inte riktigt koll på vad som väntade.

Första dagen var det uppehåll, men lite molnigt. Då passade vi på att utforska området och reka inför dagen efter, för att ha koll på båtar, slussar, fotoställen och tider. Dagen därpå vaknade vi till strålande sol och perfekt blå himmel med lite molntussar. Vi hade kollat in det fina lilla fartyget Dalslandia som vi ville följa med hela vägen genom slussningen. Detta av två anledningar:

1. Dalslandia är med i en av våra favoritserier, som utspelar sej just här. Bokserien ”Mord vid 17:e slussen” av Frida Gråsjö är en charmig historia som utspelare sej just i Dalsland.

2. Fartyget är otroligt vackert och det är millimeteranpassning som gäller för att hon ska gå igenom hela systemet. Sånt precisionsarbete är ju alltid spännande att se.

Det finns tre böcker hittills i serien och de finns faktiskt att köpa i turistshoppen vid sidan om.

Vi försökte få till en träff med författaren när vi ändå var på plats, men nu var det hon som inte var där istället. Lite synd, men men. Här har jag skrivit om böckerna.

När alla gått ombord var det dax för första slussningen och vi var såklart på plats. Allt gick fint och smidigt både genom andra och första slussen. Vi stod brevid och tog våra bilder, men sen var det dax att springa upp för trapporna till det lilla utsiktstornet och fota själva passagen över viadukten. Vi hade som sagt rekat innan och därifrån hade man bäst översikt. Det blev några fina bilder.

Sen sprang vi ner samma väg igen, för att vara med när hon gick ut på öppet vatten. Vi fick definitivt motion den dagen. Och dagen innan också, för då hade vi ju gått samma väg för att reka 😛

Vädret var som sagt perfekt och vi fick fina bilder.

Vi passade på att besöka det lilla museet som ligger vid kanalen och fick lära oss ännu mer om kanalen och dess historia.

Sen gick vi tillbaka till husbilen och satt ute och njöt, tills det började droppa. Sen kom regnet och som det regnade. Vi visste att det skulle bli oväder och att det skulle bli ännu värre. Så vi hade redan bestämt oss för att åka vidare, men först ville vi testa restaurangen.

I Håverud finns Brasseriet – Öleriet – Glasseriet och Laxeriet. Vi kollade in allihop och bestämde oss för att äta på Brasseriet. Här är det fisk som är grejen, jag tog därför lax n chips och Martin valde en special med fyra olika fiskrätter. Han passade även på att testa det lokala ölet. Allt smakade bra och vi gick mätta därifrån.

Efter två dagar i Håverud hade vi sett både båtar och slussar och båtar som slussade. Flera gånger. Nu var det dax att åka vidare, men vi kommer tillbaka. Vilken ljuvlig liten ”håla” 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Det blir Egypten i år igen!

augusti 2, 2025 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Vi gillar ju Egypten och har varit där många gånger. Det är nära, solsäkert och prisvärt. Vi byter gärna både hotell och ort, men för första gången ska vi faktiskt åka tillbaka till ett hotell. Och vi får sällskap även den här gången 🙂

För två år sedan var vi på The Grand Palace i Hurghada. Ett palatsliknande hotell med 18-årsgräns. Vi trivdes så otroligt bra här. Personalen var så himla gullig och hjälpsam. Så pass att när vi var till Makadi Bay förra året så åkte vi faktiskt dit och hälsade på. Å de blev så himla glada av att se oss.

Nu satt vi och funderade på årets vinterresa. Vi ska på en längre resa nästa sommar så ekonomin är begränsad… inte kan vi väl åka till Egypten igen… eller… jo, det kan vi. Vem skulle stoppa oss lixom? Så efter att ha titta efter alternativa resor, blev det ändå så att vi backade tillbaka och tryckte på boka-knappen. Så nu ska vi tillbaka till ett riktigt favorithotell och nu ska fler med. Våra husbilskompisar Helen och Krister funderade en stund, men nu har de också bokat. Så himla roligt!

När vi bokat en resa brukar vi inbjuda andra att åka med. Förra året hoppade alltså Helene och Krister på och det blev så otroligt roligt med bla en dagstur till Kairo. Men de stannade bara en vecka och det var riktigt snopet för oss alla när de lämnade oss. Så himla tråkigt och tomt blev det. Den här gången stannar de två veckor precis som vi ska göra.

När vi var i Makadi förra året träffade vi T och M på hotellet och blev kompisar på facebook. När de såg vår uppdatering bokade de samma hotell, så de kommer vi också att träffa. Så himla roligt! Kanske blir det ännu fler, vi vet att åtminstone ett par till är sugna. De fick förhinder pga en operation förra året, men kanske funkar det i år. Hoppas det, då blir vi ett riktigt roligt gäng.

Förra året återsåg vi Kairo, den här gången blir det Luxor. En av mina favoritstäder världen faktiskt. Här känns verkligen historiens vingslag när man går genom Luxortemplet eller långsamt åker falluk över Nilen. Precis som med Kairo, så kan jag åka dit hur många gånger som helst. Som sagt; vi älskar Egypten!

För er som har hört att Egypten är farligt osv, kan jag säga att NEJ – det är inte farligt, då hade UD avrått från resor dit. HÄR kan ni läsa lite mer om sånt som är bra att veta ang resor till Egypten.

Det ska bli så otroligt roligt att träffa hotellchefen Mohammed och hans personal igen. Bo i de fina rummen med den vackra utsikten och härliga balkongen, äta den goda maten med den fantasifulla uppläggningen och mysa i den rymliga foajén på kvällarna. Om 152 dagar är vi där!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Marknad i Lilla Dalskog

augusti 1, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Nu har vi varit ute på rull i stort sett sedan innan påsk, men ett par veckor hemma i maj. Vi älskar vårt nya liv och har ingen som helst lust att åka hem. Med bara ett par veckor kvar börjar det bli lite panik att hitta fler ställen att skriva om. Inte för att platserna tar slut, utan för att vädret blir sämre.

Dagen innan vi lämnar en plats börjar vi titta efter en ny. Vi vill helst inte åka mer än något timme, alltså max 10-15 mil. Siktet har hela tiden varit inställt på Dalsland och nu närmade vi oss. Det var dax att köra över gränsen och upptäcka ett nytt landskap. Ställplatsen i Dalskog låg bra till, den fick det bli.

De flesta ställplatser har sk drop-in och blir fulla snabbt. Lilla Dalskog går att boka, men vi tänkte att vi drar iväg hyfsat tidigt och chansar. Vi har en känsla av att det är färre husbilar på vägarna i år och att det blivit fullt senare än förr. Mycket riktigt fanns det platser att välja på när vi kom fram, vi valde såklart den största 🙂

Vi förberedde oss för sämre väder, men det skulle fortfarande vara varmt. Så vi satte upp markisen och ställde ut utemöblerna, sen satte vi oss och jobbade medan regnet strilade ner. Det funkade en stund, sen började det ösregna – då gick vi in.

Det lilla samhället rustade för marknad, så på lördagen började vi med att gå ner till marknadsplatsen. Där var några marknadsstånd med försäljning av bla honung, sniderier, hemstickat och lite annat. Från den uppställda scenen var det underhållning och både stora och små kunde rida eller åka häst och vagn. Så mysigt. Vi kollade in byn lite, men blev inte kvar särskilt länge.

Lilla Dalskog är en trivsam ställplats med trevliga ägare. Här finns bara ett 20-tal platser, ett litet välskött servicehus med allt man behöver och en kiosk med glass och tilltugg. På lördagkvällen fick vi lite underhållning, då den kvinnliga ägarens dotter och hennes kompis ställde till med konsert. Mysigt att sitta och lyssna på avstånd medan vi pysslade med vårt.

På söndagen drog vi vidare, men hit kommer vi nog tillbaka. Alldeles lagom stort för oss och det ligger väldigt bra längs med vägen och är enkelt att hoppa in när man ändå passerar. Såna platser gillar vi!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Roliga dagar hos Knut på Unda Camping

juli 30, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Redan i våras bestämde vi att nästa års husbilsträff ska hållas på Unda Camping i Uddevalla. Nu var det äntligen dax att göra ett besök där. ”Chiefen” Knut tog inte emot oss med öppna armar, han svalde nämligen en geting och fick åka helikopter till sjukhuset.

Vi lämnade våra kompisar i skogen och hann lyssna på ett par sommarprat innan vi checkade in på Unda Camping. Det enda vi visste om campingen innan vi kom dit var att det skulle vara en suverän utsikt över Uddevallabron och att hela anläggningen varit i ett bedrövligt skicka innan Knut tog över för ett par år sedan och att han sedan dess gjort om nästan allt.

Vi visste också att Knut är en helt suverän kock och drivit krogar i Norge med hela två stjärnor. Restaurangen som han byggt upp och startat här var alltså ett måste att besöka. Å så blev det ju eftersom vi firade vår bröllopsdag här, som jag skrivit om i ett annat inlägg.

Vi checkade in och ställde oss på plats. Det var rätt mycket folk som kom samtidigt som oss, så vi lät allt lugna ner sej innan vi började fråga efter chefen. Men ingen visste var han var… Så såg vi en ambulanshelikopter flyga in över oss och landa en bit bort. Sånt är ju alltid lite otäckt, men vi är inga ”gamar” och gick inte dit för att titta. Vi tänkte istället att det hade hänt något som krävde Knuts uppmärksamhet, så vi lät det bero och tog kväll.

Morgonen därpå var alltså vår bröllopsdag. Jag hade satt mej ute för att vänta medan Martin duschade, då kom Knut förbi med frukostfrallorna i handen. Så himla gulligt. Han bad om ursäkt för att han inte hälsat oss välkomna dagen innan, det var nämligen honom helikoptern kommit för att hämta. Han hade svalt en geting och blivit stucken inne i halsen. Akut läge alltså. Men allt hade gått bra och även om han var lite trött och medtagen, så mådde han bra. Det var ju det viktigaste av allt.

Vi pratade en stund och bestämde sedan att vi skulle gå igenom området vid ett senare tillfälle. Han låg lite efter med en del saker av förklarliga skäl och behövde fixa en del grejer. Så när vi ätit frukost gick vi på egen upptäcktsfärd av området. Det är sååå mysigt!

Vi ska skriva en artikel till tidningen om anläggningen, så vi kollade allt noga och fotade så mycket vi kunde. Självklart kommer det att bli en film också, den gjorde vi dagen efter.

Ungefär halva campingen är upprustad och topp notch. Vi stod på det ”fina” området, med egna altaner och utsikt över bron. Här finns även glampingtält, den nya restaurangen och en deli. det är första gången vi ser en deli på en camping, så läckert. Nedanför en liten backe ligger två stränder, går man förbi den som är längst åt höger kommer man till tre bryggor och en trapp som går uppför ett berg där man kan sitta och titta på utsikten. Som vi gjorde på vår bröllopsdag.

Campingen är som i två olika områden, ett precis vid receptionen och det andra med utsikt över bron. Vi bodde alltså på det med utsikt över bron, men husbilsträffen ska hållas på området vid receptionen. För det är större. Sen finns det en liten gräsplätt mellan områdena och där ska vi ha långbordet. Det kommer bli kanonbra! Om ni är intresserade av träffen så kommer all info att komma här på bloggen när det närmar sej, men det bästa är att gå med i vår FB-grupp – så missar man ingenting. Bokningen öppnar 1/9, så tills dess är det lugnt.

Till slut lyckades Knut komma loss en stund och visade oss runt. Han berättade vad de har gjort och allt som ska göras. Det fixas och donas precis överallt och precis hela tiden. Det är ett område under utveckling och det ska verkligen bli spännande att komma tillbaka till våren. Det har förmodligen hänt massor då!

Något annat vi pratade om var den där Jikitas Pizzan som vi provade att göra när vi hälsade på hos Grimwalker. På Unda finns ju som sagt en deli, så nu kanske vi kunde få rätt topping på vår pizza och känna de riktiga smakerna. Visst fick vi det! Det saknades dock en ingrediens, avokado, men den är inte avgörande för smaken. Men oj så god vår pizza blev med rätt skinka, en hit faktiskt.

När vi kommer tillbaka i vår kommer även avokado att finnas, för då kommer vår pizza att finnas på menyn! Hur coolt är inte det! Mer om detta ska jag berätta senare 🙂

Det är inte ofta jag tycker det är tråkigt att lämna en camping, men så var det när vi skulle lämna Unda efter tre nätter. Jag trivdes så otroligt bra här. Platsen vi stod på var kanon, utsikten suverän, närheten till vattnet tilltalar mej alltid, personalen var härlig och maten så otroligt god. Ja, vi testade en massa mat de här dagarna, det måste man ju när man har en Michelin-kock som lagar maten och priset är otroligt bra.

Så vi kommer tillbaka, inte bara för att ha vår husbilsträff – utan även privat. Flera gånger säkert 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi hamnade på Tylösand

juli 23, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Det väntades oväder, så vi började leta efter en plats att stå medan det regnade. Det blev First Camp Tylösand, en plats som är rätt outforskad för oss. Här blev det både jobb och nöje, lite kultur och en himla massa motion!

Jag kan östkusten. Västkusten är ett blankt fält för mej. Mina kusiner bor i Göteborg och vi har besökt Bokmässa, det är typ det. Just det! Vi var ju i Smögen för ett par år sedan och i Strömstad förra året, men mer än så är det inte. Tylösand har vi bara hört talas om och det vi hört är i stort sett bara att stränderna är fina och partylivet intensivt. Inte helt fel skulle det visa sej 🙂

Vi kom fram till campingen tidig eftermiddag, installerade oss och gick direkt ner till stranden för att utforska den. Tylösands strand är lååååång, med vit härligt finkornig sand. Som på Öland alltså, me like. Här skulle jag trivas.

Campingen är stor med flera olika områden. Vi hade fått en plats nära stugorna, inte jättebra när man vill ha lugn och ro. Här hade flera olika sällskap checkat in och det var party dygnet runt förutom några få timmar efter midnatt. Jaja, smällar man får ta antar jag… Öronproppar is da shit!

Det är som sagt en stor camping, ändå trivsam och med väldigt trevlig personal. Vi träffade chefen som berättade om saker som gjorts och ska göras. Vi tog våra bilder, satt och skrev medan det regnade och gjorde en film. Jobbet ska göras och det görs bäst vid dåligt väder. Martin redigerade några filmer och jag fixade ett gäng texter.

De sista kvällarna bjöds vi på otroliga solnedgångar. Den första var Martin för trött att gå ner till stranden, den ligger trots allt en lite bit bort – men jag gick ner och fick en otroligt fin stund. Kvällen efter följde Martin med och då var det nästan lika fint.

Vi passade även på att ta några timmars semester och låg på stranden en stund. Det var så lugn och skönt, ända tills partygängen hittade dit också och hade med sej stora högtalare. Det var schlagers från ena hållet och dansband från det andra. Då gav vi upp och gick tillbaka till husbilen igen. Som sagt; Tylösand på sommaren lockar många…

Vi utforskade även närområdet och kollade in Halmstad. Det går nämligen en stig förbi campingen; Prins Bertils stig, den är 18 km lång och går från Halmstads slott till Riccardos glass en bit från campingen. Den var vi såklart tvungna att kolla in, men om det berättar jag i ett annat inlägg.

Vi trivdes väldigt bra här och kommer alldeles säkert tillbaka.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube