Sista stoppet på roadtrippen med kompisarna var i Blankaholm, en plats vi alla gillar och gärna återkommer till. Här stannade vi några dagar, för att pusta ut och jobba ikapp lite.
På lördagen körde vi den korta biten mellan Oskarshamn och Blankaholm. Så skönt att parkera tidigt och kunna utnyttja dagen lite mer. Solen sken och vi kollapsade i varsin stol och bara njöt.
Vi hjälptes åt att filma ett par korta grejer, när vi packade upp några nya saker som vi köpt. Martin tog lite nya bilder och vi påbörjade texten vi ska skriva om ställplatsen. Så praktiskt att skriva om platsen man är på, särskilt om det dyker upp frågor som man vill ha ett snabbt svar på och ägarna finns i närheten.
Vi grillade och hade en mysig kväll och på söndagen vinkade vi bye bye till våra kompisar. De åkte hem för att jobba och vi ställde om för att jobba här på ställplatsen några dagar. Tanken var först att bara stanna två nätter, men det blev tre. Vädret var fint och vi trivs här – så varför inte.
Martin jobbade som vanligt och jag lyckades jobba ikapp en del. Rutinerna i bilen sitter i ryggen numera. Martin går upp och jobbar vid 6, jag vaknar vid 7.30. Då äter vi frukost tillsammans och när han återgår till jobbet, kryper jag tillbaka upp i sängen för att läsa lite eller pyssla med sociala medier. Nånstans vi 9-10 börjar min arbetsdag, jag sitter inne eller ute – lite beroende på vädret. Är det soligt sitter jag gärna ute och läser.
Efter en gemensam lunch vid 11.30, jobbar Martin till 15-16, då brukar jag vara som mest effektiv. Vi är rätt osynkade när det gäller jobbenergin. Min är högst på kvällen, då vill Martin helst kolla på tv. Vi brukar ändå lyckas få saker och ting gjorda på nåt mysko sätt 😛
Det blev alltså tre dagar i Blankaholm, så skönt att stanna på en och samma plats några dagar. Nu skulle det bli lite hattande igen.
Efter besöket på Bilkyrkogården i Ryd körde vi vidare mot Östkusten. Vi hade en liten tanke om att dra över till Öland för att äta kroppkakor, men fick tänka om när det var fullt på ställplatsen där. Vad skulle vi göra nu…?
Det känns alltid lika konstigt att åka förbi avfarten till Öland, men men… jag börjar vänja mej. Nu skulle vi alltså tänka om och bestämde oss för att dra till Oskarshamn. Där sken nämligen solen och har man husbil kan man ju åka dit näsan pekar och solen skiner. Så så fick det bli!
På vägen passade vi på att göra ett kort stopp i lilla Påskallavik för att visa våra kompisar en av Sveriges mysigaste ställplatser och ta lite bilder. Inom en snar framtid ska vi skriva en artikel om platsen och behövde lite fräscha bilder. Nu har vi allt material vi behöver, så himla bra.
Sen körde vi vidare de sista milen till First Camp Gunnarsö i Oskarshamn. Det är en stor camping, väldigt mycket natur och vatten. Här finns en ställplats utanför själva campingen, där vi bokat plats. Nu hade jag för första gången kunnat utnyttja min 55+ rabatt, men det glömde jag. Så himla dumt. Nästa gång måste jag komma ihåg det, nåt bra ska man ju ha av att bli äldre 😛
Campingen är fin, ställplatsen är däremot kanske inte är så mysig. Men vi stod bra, kunde ta en fin promenad, duscha och bara ta det lugnt. Det hade ju varit en del körande och vi började bli lite trötta, men så roligt vi haft. Så det blev några timmar här med vila, även om vi faktiskt gjorde en film också. Den är dock inte färdigredigerad, utan kommer inom kort.
Kompisarna tog ut sina möbler och satt i solen när de åt middag. Vi orkade inte ens det. Snaaart skulle vi få packa upp lite mer, för snart var det dax att dra åt handbromsen för flera dagar. Mer om det i nästa inlägg.
Efter vår shoppingtur i Ullared påbörjades resan tillbaka österut. Det fick bli en natt på Kattugglans ställplats i Ljungby som är en av våra favoriter. Här blev det som vanligt en massa snack och en sen kväll i goda vänners sällskap.
Vi var uppe väldigt tidigt, shoppade en massa timmar och ville ha en bekväm övernattning på lagomt avstånd. Alltså valde vi Kattugglans ställplats i Ljungby som driva av våra numera goda vänner Ica och Fredrik. Våra husbilskompisar hade inte varit här förut, så det var kul att få visa dem en av våra favoritplatser i Småland.
Som det numera brukar bli kom Ica och Fredrik in till oss när de jobbat klart. Det blev återigen en rolig kväll med en massa snack och gott i glasen till sena timmen. Men några timmars sömn blev det och när vi vaknade sken solen och det var varmt och skönt. Kattugglan är verkligen ett fint ställe att stanna på om man vill ha lugn och ro, härliga promenadstråk och en massa mys. Dessutom är det billigt och ägarna är så otroligt härliga. Vi stannar här flera gånger om året.
Efter frukost var det dax att åka vidare. Återigen drog vi iväg med våra kompisar till för dem nya saker, för oss gamla favoriter. Nu skulle vi visa dem Bilkyrkogården i Ryd!
Gillar man fotografering finns det några platser som är ett måste, bla gamla bilkyrkogårdar. Den i Ryd är en övergiven bilskrot där tiden stått still sedan 90-talet, men vissa bilar är från 30-talet. Här har naturen tagit över och bilarna är numera en del av naturen, med växter som slingrar sej runt och i bilarna.
Det är andra gången vi är här, den här gången var vädret bättre. Nu kunde vi alltså gå här lite längre och ta bättre bilder, fick en artikelidé när jag gick runt som jag ska spinna vidare på. Det är så spännande att gå runt bland bilarna, man hittar nya detaljer hela tiden.
Här är filmen vi gjorde när vi var här senast:
Problemet vid Bilkyrkogården i Ryd är att det är svårt att parkera, särskilt om man har en större bil. Parkeringen som finns är liten och alltid full. Men det är värt krånglet, för det är en häftig plats!
Vi sov hur gott som helst bland utbrända och krockade bilvrak. Men kort. Redan 5.30 ringde klockan och vi åkte sista biten till Ullared. Det var dax för shopping!
För att effektivisera morgonen, sånt behövs ju när man vaknar tidigt, struntade vi i frukosten, körde iväg direkt, parkerade och åt frukost på Gekås parkering. Klockan 7.15 gick vi in genom dörrarna och kunde börja beta av dagens shoppinglista. Men först skulle vi filma campingavdelningen, det är filmer som våra följare gillar och väntar på. Så vi gick dit nästan direkt, när det fortfarande var lite folk där.
SEN började vi shoppa på riktigt. Eller… vi inventerade ordentligt innan vi åkte hemifrån och det var faktiskt inte så jättemycket vi behövde. Dessutom har vi ju inte så stor plats att stuva grejerna i husbilen, så listan var inte så lång. Ungarna ville ha lite grejer, så det var faktiskt deras grejer som tog mest plats.
Martin gick åt sitt håll och jag åt mitt, vagnen ställde vi på en bestämd plats där vi sedan möttes upp lite då och då. Jag gick systematiskt igenom klädavdelningen, innan vi tog resten tillsammans. Det blev ett par klädesplagg, sånt som förbrukas under året, typ nylonstrumpbyxor och t-shirts. Han plockade deos, duschtvålar och sånt som han göra av med. Vi hittade även några solcellsslingor till bilen. Jag älskar ljusslingor! De sitter lite överallt i husbilen och laddas i typ vartenda fönster med hjälp av solen. På kvällarna behöver vi oftast inte ens tända, slingorna lyser upp tillräckligt. Och det blir sååå mysigt!
Resultatet, förutom ungarnas grejer, var bara ett par kassar – som även innehöll lite mat. Så det var inte så illa ändå. Våra kompisar hade inte heller packat på sej så jättemycket, däremot köpte de en grill som tog upp halva kundvagnen. Vid 12 var vi färdiga och gick tillbaka till bilarna med grejerna. Sen intog vi den obligatoriska sushibuffén på Rosegarden innan vi åkte vidare. Med glass till efterrätt såklart.
Sushi och glass är bästa belöningen när man trängts med folk en halv dag. Fast det var inte så farligt mycket folk trots helgdag, vi var ju där så tidigt. Nåt har vi väl lärt oss genom åren. Årets shoppingtur på Gekås är avklarad, nu får vi se om det blir fler gånger i år eller inte. Vi passerar där igen i slutet av juni, man vet aldrig vad som händer då… 😛
Läkarbesöken är avklarade, medicinerna packade och bokhyllan är fylld. Årets långresa är igång. Nu väntar en massa veckor av äventyr och jobb och allt börjar på en parkering i ett industriområde i Norrköping 😛
I tisdags var alla detaljer på plats och vi kunde äntligen rulla iväg på årets långresa. Inte så långt bort, men länge – brukar vi säga. Vi håller oss fortfarande i Sverige, eftersom vårt uppdrag är att kolla in svenska campingar och ställplatser. I år börjar vi i södra Sverige, med en liten husbilsslalom kanske man kan säga.
Vårt första stopp var hos kompisarna Helene och Krister i Norrköping, där vi sov på en parkering i ett industriområde. När vi för några veckor sedan kom på att vi snart hade en långhelg framför oss, slängde jag ur mej att vi skulle ju kunna åka till Ullared. Detta eftersom Helene ville ha nya tallrikar till husbilen och tyckte att våra var bra – de är köpta just på Gekås i Ullared. De behövde ingen betänketid alls, utan var med på idén direkt. Så vi började klura lite på hur vi skulle lägga upp allt.
Eftersom alla behövde jobba på onsdagen, men kunde sluta tidigt, fick det bli att vi jobbade från Kristers jobb. När alla jobbat klart drog vi iväg. Första stoppet var Brahehus, för en liten fotopromenad ner till ruinen samt middag. Vi såg fram emot deras smaskiga hamburgare allihop. Så snopna vi skulle bli…
Vi gick ner till ruinen, solen sken, det var varmt och skönt och vi stannade en lång stund för att fota. Krister har en ny kamera och Martin är ju fotonörd, så det tog sin lilla tid. Sen gick vi upp till restaurangen och kollade in menyn. Den var helt förändrad. Där fanns varken burgare eller korv, inget sk ”trucker-food” alls. Det där med att tänka om är svårt ibland, men jag valde iaf en pasta och Martin tog en fisksoppa. Inte i närheten av en smaskig hamburgare… men men, mätta blev vi.
Vi fortsatte vår tripp. Vi hade fått löfte om att sova på parkeringen till verkstaden i Smålandsstenar som tog hand om vår bil när vi krockade med en älg för en massa år sedan. Rickard på verkstan blev en god vän, som vi fortfarande har kontakt med trots att bilen är såld sedan länge. När vi kom fram var han kvar och tog emot oss med öppna famnen. Så himla roligt att ses igen och att få visa honom vårt rullande hem, han har inte sett det.
Vi tog en promenad ner till Nissan, på vägen passade vi på att kela med två små underbart söta lammungar. Sen somnade vi i våra fina husbilar, bland utbrända och krockade vrak. Vi är inte så kinkiga när det gäller sovplatser.
Vi skulle upp innan tuppen… Mer om det berättar jag i nästa inlägg 🙂
När man ska ut på en längre resa är det rätt mycket pyssel och planering innan man kommer iväg. Nästan hela maj gick åt till att fixa allt inför sommarens husbilstur. Men vi fick nog ihop det!
Vi kom hem från Husbilsträffen 5/5, sen började direkt ett race med läkarbesök, event och en massa annat. Första veckan var mest jobb i form av ett helt gäng olika event, det var boksläpp och invigningar om vartannat. De här grejerna ska vi ju inte bara vara där på, det är ju ett jobb. Under eventet fotar och/eller filmar vi och efteråt ska materialet kokas ihop till artiklar och/eller filmer. Sånt tar rätt mycket tid.
Jag kollade ögonen hos min Dr G. Han har opererat mina ögonlock två gånger de senaste 10 år, nu var det två-årskontroll av den senaste samt koll för gråstarr. Den håller sej lugn tack o lov och behöver inte åtgärdas på länge än. Han hade bilden av mej, öppen på sin datorn, som var före alla operationer. Jösses så trött och ledsen jag såg ut. Han har verkligen öppnat mina ögon och släppt in ljuset i mitt liv, bokstavligen.
Mina mediciner måste också planeras, eftersom en av dem oftast inte finns hemma och tar 3-4 dagar att få hem. Från och med nu kommer vi inte att vara så länge på en och samma plats, förrän tidigast i slutet av augusti – med något enstaka undantag bla midsommar, men då är ju allt ändå stängt… Så i samråd med tjejen på apoteket räknade vi ut hur mycket medicin som skulle gå åt och hur vi skulle lägga upp planen innan vi åkte iväg. På så sätt lyckades jag få ut medicin för ett halvår framöver och kan slappna av när det gäller den biten.
Husbilen skulle också förberedas, städas ur, tvättas och packas. Att packa för flera månaders resa är lite knepigt, särskilt om man ska hålla sej enbart i Sverige som vi ska. Vädret är ju lite som det är så det blir en mix av både långkalsonger och bikini. Dessutom ska vi göra lite jobb på vägen, då vi behöver vara lite uppklädda. Så ja, det är lite pyssel att få ihop det. Så medan Martin fixade med bilen, fixade jag med alla detaljer. Tillsammans fyllde vi vår lilla bokhylla och valde ut vilka böcker och bokserier vi ska plöja den här sommaren. Viktiga grejer!
Och i tisdags var det dax! Martin jobbade fram till lunch, sen gick vi ner till vårt centrum och åt sushibuffé med kille jag är kontaktperson för. Sånt ska också göras innan vi åker iväg, nu dröjer det ju ett tag tills vi ses igen. Och när vi ätit klart gick vi hem för att fixa det sista, fylla vatten, packa in maten och lite sånt. Installera husvakten och informera alla grannar. Sen lättade vi på handbromsen och drog iväg. ÄNTLIGEN!
Som vi har längtat! Nu väntar en sommar med massor av jobb, för vi har ju faktiskt inte semester utan jobbar mer än vanligt. Det är ju nu vi kan kolla in campingarna och ta våra bilder som vår redaktör kan vara nöjd med. Om vädret blir fint alltså, annars skiter sej allt. Vårt jobb är rätt sårbart på det sättet.
Just i tisdags åkte vi bara den korta vägen till Norrköping. Där mötte vi upp våra vänner för att dra på sommarens första äventyr. Det ska jag berätta om i nästan inlägg. Nu väntar 3-4 månaders äventyr, minst 100 nätter i sträck i husbilen. Sååå himla mysigt 🙂
Sverige är fantastiskt, det tål att upprepas igen och igen. När vi planerar våra husbilsträffar gör vi det med tanke på att deltagarna ska få se lite mer av vårt vackra land. Därför byter vi ort vid varje tillfälle. I år blev träffen i Hjo och vi upptäckte snabbt vilken fin stad det är!
Hjo ligger precis vid Vätterns västra strand, nästan mittemot Ödeshög som ligger på andra sidan om sjön. I den lilla fina staden, som även kallas för Trästaden, bor drygt 6000 invånare. Namnet Trästaden fattade vi direkt vid första promenaden. Här finns så otroligt fina hus, helt byggda i trä.
Jag tänker att jag säger inte mer än så, däremot strösslar jag med bilder. De är mest från den fina strandpromenad mellan Hjo Camping och piren, men även några inifrån centrum. Det är ju så fint!
Vi trivdes verkligen i lilla Hjo och kommer gärna tillbaka!
Jag gillar minnena som dyker upp på Facebook. Där påminns man om vad man gjort och vad som hänt. Just idag dök ett väldigt kärt minne upp. Idag är det exakt 4 år sedan vi köpte vår första husbil och vårt liv förändrades totalt. Till det bättre 🙂
Ständigt och överallt uppmanas vi människor att förverkliga våra drömmar. Det låter ju bra, men är det så enkelt? Kanske inte, men det mesta går att förverkliga även om vägen kan vara både krokig och lång. Under pandemin var det många som förverkligade sin dröm om att köpa husbil. Vi också. Att det skulle förändra vårt liv så totalt kunde vi dock aldrig ens drömma om.
Jag vet inte hur länge jag haft drömmen om ett liv i husbil, men det är länge. Långt innan Martin kom in i mitt liv. Jag kommer heller inte ihåg när jag berättade om min dröm för honom, det gör inte han heller – men han var med på noterna direkt. Då var det dock en planering som låg nånstans runt pensionsåldern. Under pandemin var det tyvärr alldeles för många i vår ålder som dog, så vi fick faktiskt lite panik och tänkte att vi måste göra detta nu. Annars kanske det inte blir av, man vet ju faktiskt inte vad som händer…
Så i början på maj 2021 började Martin googla, min man är googlemästare. Snart hade han hittat en modell som skulle passa oss och av den fanns det två stycke till salu i Sverige. En nånstans söderut och en i Norrtälje. Det var fortfarande restriktioner, så det där att besöka en butik kändes sådär… men vi åkte iaf dit för att titta. Det var första gången vi gick in i en husbil, ever. Ändå fanns alltså drömmen om att bo på heltid i en. Det var verkligen en chansning, men det funkade ju 😛
Jag kan köra om jag villPapprena påskrivna, vi är i chockPeppe är hemma!En tom nyckelring som väntar på tillbehörNybäddad PeppeKontoret i Peppe
Jag tänkte att en bil för runt 300-400 000 var ok. Kanske 450 000, men sen tyckte jag att summorna blev lite för svindlande. Peppe kostade över 500 000, jag höll bokstavligen på att få en ångestattack bara av tanken. Ändå lyckades Martin på något sätt få mej att säga ok. Jag vet än idag inte hur han lyckades, men är glad att han gjorde det. Men fy så mycket pengar!
I slutet av Juni fick vi hämta honom och det krävdes bara en enda natt för att jag skulle förstå att detta var precis det jag längtat efter. Ett enkelt liv, men få saker runt mej, allt på sin plats och sen köra dit näsan pekar och solen skiner. Det var så 100% rätt att det kändes i varenda liten por. Man kan alltså köpa lycka för pengar 🙂
Peppe var en Weinsberg Pepper Edition, världens bästa nybörjarbil. Han hade allt man behöver och vi lärde oss väldigt mycket. Men ju mer vi var ute, insåg vi att vi har lite andra behov när vi är ute länge och dessutom jobbar från bilen. Så i mars 2024 bytte vid Peppe mot Ralle som är en Adria Coral med lite mer utrymme. Vi fick ett rullande kontor som vi verkligen kan bo längre tider i. Peppe var perfekt att börja med, Ralle är perfekt att fortsätta med.
Jag påstår att nästan alla drömmar går att förverkliga, man måste bara göra upp en plan. Jag tycker också att drömmar ska man försöka att förverkliga, så mycket man bara kan. Vad är det för mening att bara gå och drömma lixom? När man kan leva sin dröm? Vår dröm var ju ganska enkel att göra till verklighet, vi gjorde upp en plan, sparade pengar och köpte. Låter enkelt, men processen var rätt lång.
Just när det gäller husbilar så är det ingen större risk att testa, de förlorar inte särskilt mycket i värde. Tycker man inte om det så säljer man den. Vi tänkte ju hyra för att känna oss fram, men 15 000 för en vecka… njae… Då tänkte vi att vi kan lika gärna köpa, testa och sälja om det inte passar. Nu passade det ju och det är vi glada för.
De här fyra åren med husbil har förändrat vårt liv totalt. Vi lever numera vårt drömliv och har en dessutom fått ett nytt jobb. Vem kunde tro att vi skulle åka runt i Sverige och testa campingar för en campingtidning? Eller att vi skulle föreläsa på Elmia Husbilsmässa och att vi skulle ha en Youtube-kanal? Eller att vi skulle få mängder med nya vänner och arrangera stora husbilsträffar? Vi vågade och vann och fick ett helt nytt liv!
Peppe High CoastPeppe Norska PolcirkelnPeppe PåskallavikFörsta natten i RalleVårt rullande kontorSå här bor viVi campar året omNya vänner fick vi också
Det jag vill skicka med, eftersom jag vet att många är sugna på husbilslivet, är just att testa. Hyr eller köp. Gillar ni det inte, så är det inte hela världen – då har ni iaf testat. Våga. Chansa. Vad har ni att förlora? Kanske några tusenlappar, men ni har så mycket mer att vinna!
Det är många som frågar vad man egentligen gör på en husbilsträff. Jag brukar svara att det blir vad man gör den till… men för oss handlar det om att knyta nya kontakter, umgås med folk och ha kul. Och mysa med så många hundar det går såklart 🙂
Det finns ju samlingar för nästan allt. Är man intresserad av fåglar, matlagning, resor mm finns det träffar för dem och är man intresserad av husbilar finns det såklart träffar för oss också. Camping är stort i Sverige och medan husvagnarna minskar lite, så ökar husbilarna. Vi är inne på vår femte sommar med husbil, vi är kanske inte nybörjare – men vi är definitivt inte veteraner heller.
Att vi började med husbilsträffarna var för att träffa kompisar vi lärt känna på sociala medier, att det blev en fortsättning berodde på att vår första träff lockade otroligt många att vara med. Nu hade vi alltså vår fjärde träff och där var fler än förut som var på sin allra första träff. Innan kom såklart frågan: Vad gör man egentligen på en husbilsträff?
Ja, man kan ju göra som en del brukar göra när de kommer till en camping och sätta ut sina möbler, öppna en dricka och sedan bara sitta där. Det är helt ok om man bara vill utnyttja att vi förhandlat hårt och fått ett bra pris och man vill göra sin egen upplevelse på egen hand. MEN om man vill få ut något av träff, som arrangörer jobbat hårt med – ja, då finns det andra sätt.
För det första så tycker jag att när man ställt sej på plats och kommit i ordning, då söker man upp arrangören och säger hej. På så sätt har man lite koll på varandra och kan få lite viktig info. Hos arrangören brukar det vara fritt fram att hänga om man vill ha sällskap. Iaf på våra träffar.
Vi har bara en enda punkt på vårt program, vårt långbord. Andra träffar har både föreläsningar, provsmakningar och annat skoj. Nånting kanske jag kan tycka att man borde vara med på, vi har trots allt ansträngt oss en hel del för att göra träffen trevlig. Vill man inte delta, kan man åtminstone komma och hänga en stund med oss.
För oss är det viktigaste att man är öppen och nyfiken. Att våga ta kontakt, åt bägge håll. Med det menar jag att bjuda in den som kanske inte riktigt vågar bjuda in sej själv, men även ta modet och säga hej till någon man inte känner. Fråga om det är ok att slå sej ner hos ett gäng som ser ut att ha roligt. Initiera en kub-turnering eller annan lek/spel. Prata lite med dem man står brevid. Jag vet många som fått kontakt så och nu bestämmer träff längs vägarna.
Jag har ju en stor svaghet för hundar. Det kanske ni märkt… det är inte särskilt hemligt. Det vet också de som kommer till våra träffar. Jag sätter mej ner, låter hunden hälsa först, gosar lite och hälsar sedan själv på husse och matte. Jag kan typ alla hundars namn och har på så sätt lite koll på tvåbeningen som håller i kopplet. För mej är hundarna höjdpunkten på alla träffar 🙂
På en stor camping kan det vara svårt att veta vilka som tillhör träffen. Den här gången fick alla deltagare ett plastband som vi fäste i backspegeln och kunde på så sätt se vilka som hörde till oss. Det öppnade några dörrar till och vi fick en tillhörighet på ett annat sätt. Vår önskan är att man ska kunna knacka på hos någon vars bil man är nyfiken på och kanske be att få titta in. Många är ju i taget att byta bil och ser man en modell man är intresserad av, kan detta vara ett sätt att börja ett samtal.
Vi har träffat så otroligt många härliga människor både längs vägen och på olika husbilsträffar. De flesta bjuder på sej själva, är generösa och inbjudande. Några av våra numera närmaste vänner är husbilsmänniskor som vi mött på detta sätt. Tack för att ni korsat vår väg!
På en träff kan man alltså göra lite som man vill. Just den här gången hade vi en hundägare som bjöd in till gemensam promenad och en annan som bokade en hel restaurang för lunch. Uppskattat av många och där var säkert en och annan som kommer att hålla kontakten i fortsättningen. HÄR kan ni hitta några av våra och andras filmer från våra träffar.
Allt är frivilligt, vi tvingar ingen – men att komma på en träff och säga att den var tråkig… det håller inte i min värld. Då har man inte bjudit till själv.
Träffar är kul! Vi åker gärna på så många vi kan. Det är ett sätt att träffa folk med samma intresse, knyta nya kontakter och ha skoj tillsammans. Men även ett sätt att se nya platser. Vi älskar det!
På torsdagen började husbilsträffen på Hjo Camping på riktigt. Vi har egentligen bara en enda programpunkt och den vill ingen missa. Vårt långbord blir bara längre och längre, den här gången var vi 210 pers som åt middag ihop. Sorlet som uppstår runt bordet är helt magiskt, jag önskar att alla fick uppleva detta.
När vi vaknade på torsdagen var vädret tack o lov helt ok. Hyfsat varmt och nästan vindstilla. Ju bättre väder, dessutom trevligare middag – så är det ju. Det är alltid lika nervöst dagarna innan och man har stenkoll på varenda väderapp. Vi brukar ha tur, men runt första maj kan det ju bli lite hur som helst med vädret.
Strax innan kl 17 började bord och stolar att ställas fram. Bordet blev längre och längre och längre. Exakt klockan 17 satte vi oss på plats och körde igång vår livesändning på Youtube. Den kan ni se här nedan:
Första gången Martin räknade var det 94 par vid bordet, andra gången 110. Vi var alltså 210 pers som åt middag ihop. Minst. För det tillkom folk hel tiden. När campingens ägare, Annelie och Göran, kom förbi blev de helt fascinerade. Stämningen var så otroligt fin. Folk som aldrig träffats för pratade och hade trevligt.
Jag tjatar en hel del om vårt fantastiska långbord, men det är verkligen det häftigaste på hela träffen. Sorlet som uppstår är något av det finaste jag vet, det hörs till viss del både i liven och på filmen om träffen. Lyssna, fascineras och njut. Detta är samvaro av bästa kvalitet!
Filmen från träffen kan ni se här:
Kvällen blev fin, vi satt ute till strax innan 23 – då ska det vara tyst på campingen. Vi var helt slut och kryp småfrusna upp i sängen för att sova. Det var ju en dag dagen efter också, träffen var ju inte slut även om den stora höjdpunkten var avklarad.
Vi har som sagt bara en programpunkt, men det står var och en fritt att fixa egna aktiviteter. På fredagen hade ett gäng bokat restaurang Biergarten som ligger strax brevid campingen. Där blev det lunch för ca 50 personer, självklart schnitzel med öl. För de flesta… inte för mej. Jag tog hamburgare 🙂
Och på kvällen blev det en repris av torsdagen, men inte alls med lika långt långbord. Några hade redan åkt hemåt, då lördagen skulle bjuda på skitväder. Men det blev inte så illa, vi kunde sitta ut hela dagen och det blev häng mellan våra husbilar. På kvällen testade vi campingens pizzeria som bjöd på pizzor med roliga namn, vi var såklart tvungna att testa en Adria med köttfärs, vitlök och paprika. Den var sådär… jag tog en som jag inte kommer ihåg namnet på, den var mycket godare.
På söndagen var träffen över och karavanen med bilar körde nu ut genom grindarna, istället för in som de gjort tidigare i veckan. Vi hade alltså bott här en vecka och det hade gått blixtsnabbt. Husbilsträffar är kul, men de är också rejält energikrävande. Och röstförstörande. Jag var så hes att jag knappt kunde prata när vi åkte därifrån och det satt i några dagar innan rösten lät som vanligt igen.
Vi har redan platsen för nästa års husbilsträff klar, det avslöjades under långbordet på liven. I Kristihimmel 2026 ses vi på Unda Camping i Uddevalla. Vi ska dit i sommar och kolla in campingen och prata bokning, men den öppnar nog i september. Så håll koll om ni vill komma. Mer info kommer såklart.
Som sagt; husbilsträffar är kul. Man träffar nya vänner, har roliga samtal, umgås, skrattar och myser. Det viktigaste för oss är dock att ingen ska sitta ofrivilligt ensam, det var bla därför vi startade med träffarna. Att se nya bekantskaper ta form är så häftigt, att höra hur folk träffas igen efter våra träffar är bästa betyget vi kan få. Det är en ära att folk kommer och vill komma tillbaka. Därför kör vi en ny träff nästa år 🙂
Tack Hjo Camping för att vi fick vara hos er. Vi kommer definitivt tillbaka till er mysiga camping!
Några dagar innan Valborg flyttade vi in på Hjo Camping. Här skulle vi stanna en hel vecka. Det var äntligen dax för årets husbilsträff. Ungefär 150 husbilar, med innehåll, skulle dyka upp under veckan. Så himla kul!
När vi var helt nya i husbilsvärlden blev vi bekanta med ett par från Skåne, när vi var i Spanien utan husbilar. Vi hade lärt känna varandra på instagram och var på Gran Canaria samtidigt och passade på att äta lunch tillsammans. Vi klickade direkt!
Eftersom vi skulle åka runt i Skåne på våren bestämde vi oss för att ses på en camping i början på resan och bjöd samtidigt in andra vi blivit bekanta med. Vi slängde ut datum och plats på sociala medier och tänkte att det blir kanske 5-6 bilar, men det kom över 70!
Där startade våra husbilsträffar, då vi snabbt förstod att det finns många som sitter ensamma i sina bilar men gärna vill träffa andra med samma intresse. Sedan dess har vi haft träff i Värmland och på Öland, den här fjärde gången blev det alltså i Hjo. Nu har våra vänner tagit timeout var det gäller att arrangera, men de kommer gärna och minglar runt – så istället har Helene och Krister (Berggrens Bilbo) tagit deras plats som arrangörer.
Det var också Helene och Krister som vi tillbringade dagarna på Carlsborg Segelsällskap med. Och på söndagen var det dax att köra den korta biten till Hjo Camping. När man ska stanna en hel vecka och tillbringa mesta tid ute packar man upp både matta, utemöbler och annat mys. Detta fick vi dock packa in redan dagen därpå då det blåste storm och möblerna hade blåst in i tujahäcken bakom bilarna. Men när stormen lagt sej packade vi ut allt igenom och jag kunde sätta mej och jobba i min favoritsoffa. Visst har jag väl bästa kontoret?
På söndagen fyllde Krister dessutom år, så vi firade med tårta när allt var på plats och gick sedan på restaurang på kvällen. Hjo är ju så himla fint. Promenaden mellan campingen och piren är jättemysig. Man har vatten på vänster sida och passerar gamla fina hus på höger sida. Jag fattar varför det kallas för Trästaden. Vi åt på restaurang Bryggan, som är i början av piren, som hade himla god mat. Rekommenderas!
När jag vaknade på måndagen satt Martin redan och jobbade. Helene och jag körde ett träningspass och satte oss sedan ute och väntade på de första bilarna. Oväntat många kom redan på måndagen och tisdagen, sen var vi i stort sett fulltaliga på onsdageftermiddagen. Då hade Martin slutat sin arbetsvecka och kunde sitta ute med oss. Helene och Krister hade fixat goodiebags till alla som var anmälda, på så sätt kom de snabbt förbi och hälsade på oss och vi fick hyfsad koll på vilka som var där. Fast jag hade mest koll på alla hundar såklart 🙂
Valborg firades i stadsparken med körsångare och eldshow. Istället för stor brasa hade man som ett blå i ett upphöjt eldfat, himla smart. Tillsammans med eldshowen blev det otroligt stämningsfullt. Jag har inte firat valborg på många år, det brukar alltid vara svinkallt. Men i år var det faktiskt hyfsat varmt och himla mysigt. Medan vi var där gick solen ner och vi bjöds på en otroligt fin solnedgång och kvällshimmel.
Efter två nätter i Askersund drog vi vidare. Nu skulle vi hitta en plats som var när till slutdestinationen Hjo och möjligt för våra vänner att ansluta till oss. Valet föll på Karlsborg som har en fin ställplats vid segelklubben.
Efter en vecka på rull var det dax att långsamt rulla närmare Hjo där årets Husbilsträff skulle äga rum. Vi hade fortfarande några dagar till godo och tänkte att ställplatsen Carlsborgs Segelsällskap skulle passa fint för ett par dagar. De där ”ett par dagarna” blev sedermera fyra nätter, så kan det bli när man trivs.
Här fanns dessutom tvättmaskin, så det fick bli att tvätta upp all smutstvätt som samlats. Det blir ju lite efter några dagar. Så medan Martin satt och jobbade, fixade jag med hushållssysslor som även ska göras i husbilen.
Vädret var helt ok, så vi tog våra dagliga promenader och fick ihop våra steg. Här finns fina promenadstråk åt alla håll, vi går ju gärna längst vattnet. ICA ligger nära, COOP lite längre bort – då får man hela strandpromenad på köpet. Så det blev några vändor dit, fram och tillbaka.
På fredagkvällen kom Helen och Krister (Berggrens Bilbo) och vi beslutade oss för att stanna till söndagen, då vi skulle flytta in på Hjo Camping. Å nu kom sommaren! Vi satt ute hela lördagen och märkte inte att solen tog rejält på våra näsor. Jag såg ut som jag varit på skidsemester i fjällen och haft skidglasögon i flera dagar. Men det var alltså bara en dag i solen…
Vi fick två riktigt varma dagar och fina kvällar, då vi satt ute länge och njöt. I husbilen är ju naturen vårt vardagsrum, varma dagar och kvällar är alltså att föredra. Då är man ute hela den vakna tiden, från frukost till sänggående lixom. Inte konstigt att solen tog 😛
Här kan ni se hur ställplatsen ser ut om ni är intresserade av det:
På söndagen var det dax att rulla resten av den korta biten till Hjo. Nu nalkades husbilsträff. Som vi har längtat!
Efter påskhelgen drog vi vidare. Vi visste inte riktigt vart vi skulle, mer än att det skulle vara några mil närmare Hjo som är slutmålet. Det blev Askersund, en väldigt söt liten stad.
Vädret var inte med oss under påsken. När vi skulle åka vidare tittade vi på väderrapporten och tänkte att vi åker dit solen skiner, men det var alldeles för långt bort och åt fel håll. Det var regn överallt på en radie av typ 20-30 mil. Så vi fortsatte vår plan att ta oss runt Vättern den norra vägen, å där ligger ju Askersund. Ställplatsen i stan är alltid full under högsäsong, men nu är det ju lågsäsong… så vi chansade och var nästan ensamma där.
Eftersom vi fortfarande har några ex kvar av vår kokbok och säljer någon lite då och då, så måste vi gå in till stan och leta rätt på ett postombud var vi än kommer. Det är jättebra, på så sätt får vi ju se mer av platsen vi är på. Så under våra två dygn här var vi till posten två gånger och fick dessutom två rejäla promenader i en väldigt fin stad. Här är kullerstensgator, små gränder, fina torg och en trivsam pir. Dagen efter vi kom var det marknad med en massa knallar och torgstånd, men det ösregnade… så himla synd.
Vi trivdes både på ställplatsen och orten. Vi stod med nosen mot vattnet och under de få stunder som det var uppehåll tog vi massor med bilder, en väldigt fotovänlig stad. Här fanns allt vi behövde, men det är dyrt att stå här. 380 kr natten är mycket för en ställplats, men finns det efterfrågan så kan man ju ta ett högt pris. Och här är som sagt nästan alltid fullt. Men också välordnat och välskött.
Här är film från Askersund Citycamp:
Efter två dygn var det dax att åka vidare. Vi kommer säkert tillbaka, men inte på ett tag.
Jag gillar godis, särskilt lakrits. En favorit är Tupla Liqourice som är rätt svår att få tag på. Cloetta har den och ställplatsen vi stod på under påsken var nästan granne med deras fabriksförsäljning. Oj oj oj… Ni fattar va?
Den som hängt med här på bloggen vet att jag älskar lakrits. När Lakritsfestivalen hade ambassadörer var jag en av dem. Jag är en riktig nörd och smakar alla nyheter jag kan komma över. Choklad med lakrits är en stor favorit, gärna såna där olika kulor som många numera tillverkar och lägger i burk. Men jag är faktiskt en riktig godisråtta även när det gäller annat godis, gärna surt och syrligt 🙂
Ställplatsen i Malfors ligger väldigt fint vid Göta Kanal, men den ligger dessutom bara 10 minuter från Cloetta och deras fabriksförsäljning. Det fick vi veta först när vi stått där någon dag, vilken otur… eller nåt… På långfredagen gick förmiddagspromenaden, först till posten för att lägga på några beställd kokböcker (finns ett fåtal kvar om ni skyndar er), sen fortsatte vi till Cloetta. Snacka om att komma till godishimlen!
Man vet att man kommit rätt när man möts av en gigantisk rosa Ahlgrens Bil utanför entrén. Butiken är inte jättestor, men man har definitivt packat in så mycket det går. Och det är bra priser! Alldeles för bra… Den där Tuplan som jag nämnde kostar runt 13 kr hemma på Ica Maxi, här kostade den 8 kr och fanns dessutom i flera roliga smaker som jag inte sett förut. Självklart köpte vi ett gäng, så bra att ha i husbilen eftersom det är två bitar i varje förpackning. Jodå, Martin får smaka. Oftast 😀
Vi hittade inte någon ny lakrits, men laddade med det vi ”behövde”. Något som går i parti och minut här hemma är Läkerol, den är ju sockerfri och äts som godis. Jag köper saltlakrits och hallon/lakrits och blandar dem, så har jag en mixad förpackning i bilen och hemma vid datorn. Perfekt enligt mej!
Det blev även några presenter av ”merchen” som fanns där. Alltså olika grejer som tröjor, väskor, strumpor mm med Polly, Ahlgrens bilar, Kexchoklad mm. Roliga presenter som är lätt att ta med i husbilen. Här fanns också varor som är defekta till väldigt lågt pris, så det blev lite sånt också förstås. Alldeles för många pengar senare gick vi tillbaka med våra fynd till bilen. Vi har faktiskt knappt öppnat något trots att det gått några dagar. Hejja oss lixom 😛
Nu vet ni var ni ska åka för att hamna att godishimlen. I lilla Ljungsbro (Malfors) utanför Linköping, leta rätt på Hemköp, så ligger det några minuter bort. De borde nästan döpa om staden till Cloetta, ALLT handlar om detta; vägnamnen, företagen, byggnaderna mm. Det går inte att missa helt enkelt.
Vi hade redan innan påsk sagt att vi inte skulle äta någon påskmat. När vi tvingades byta ställplats åkte vi förbi Brunneby och råkade bara trilla på en hel påskbuffé 😛
Vad är egentligen påskmat? Jag påstår att det är precis samma sak som julmat, men med lite mer ägg. En påskbuffé är ju väldigt lik en julbuffé. Plockar man sedan bort en del och ställer det godaste på bordet, då blev det helt plötsligt ett midsommarbord. Väldigt förenklat, men lite så är det tycker jag. Jag har inget emot vare sej jul- eller påskmat, men i år skulle vi inte ha någon. Trodde vi…
När vi skulle byta ställplats passerade vi Brunneby Musteri där vännerna Berggrens brukar stanna och handla. Där finns en fin liten gårdsbutik med allt möjligt ät- och drickbart. Vi gick in och plockade på oss några gobitar.
Det närmade sej lunch, så vi bestämde oss för att äta i deras restaurang. Vi hade ingen tanke på att det var påskafton. 199 kr för en buffé är väl ok, det vara bara det att på kvittot stod det 429 x 2… ops. Vi hade tydligen betalat för påskbuffén.
Jaja, det var väl menat att bli så då. Så vi slog oss ner och och tog för oss av den framdukade maten. Allt var väldigt fräsch och gott och mätta blev vi. Flera olika sorters sill, kallskuret, Janssons, köttbullar och prinskorv och flera härliga efterrätter samt skumpåskharar. Det var ju inte riktigt vad vi hade planerat, men gott. Taco som var planerad till middag fick skjutas upp en dag, till middag orkade vi typ ingenting.
Det blev alltså påskmat ändå, trots att vi redan från börjar sagt att det inte skulle bli någon. Så det kan bli. Gott var det!
