Nu säljer vi allt vi äger och drar! -

Nu säljer vi allt vi äger och drar!

juli 25, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Ni som följt mej genom åren vet att jag inte tycker om grejer. När jag har för många saker runt mej blir jag stressad och mår dåligt. Nu är det återigen dax att sälja av en massa grejer och dra! Eller kanske inte så bokstavligt, men nästan…

Under våren har jag rensat ut lite här och där. Den lilla bokhylla vi har är numera nästan tömd. Prydnadsgrejer har plockats bort. Porslin och husgeråd har rensats ur. Garderoberna har halverats och en massa annat ska i bästa fall få en annan ägare. Mina föräldrar har gjort likadant så på lördag (29/7) ställer vi till med LOPPIS!

Bor ni i Södra Stockholm med omnejd är ni välkomna på Loppis i Tullinge Villastad mellan 10 och 15. Åk längst Katrinebergsvägen så ser ni skylten om loppis vid en av rondellerna. Det är iofs enklast att inte ta bil, för det finns nästan ingen plats att ställa den på, eller parkera borta vid pressbyrån.

Det kommer att finnas verktyg, husgeråd, möbler, kläder, makeup och en massa annat. Pengarna kommer förstås att gå till byn i Gambia som vi hjälper så mycket vi kan. Och som DU kan följa med till nästa år och faktiskt med egna ögon se var pengarna går, att de kommer fram och gör nytta. Planen är att de ska få solcellslampor så barnen kan läsa sina läxor inomhus på kvällen och varsin madrass att sova på.

Här kan du läsa mer om vår gemensamma resa, som även du kan följa med på. Så nu hoppas jag att ni kommer och handlar. Så vi blir fria från saker och våra vänners liv blir lite lättare. Välkomna!

Nu drar vi på bröllopsdagshelg!

juli 21, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Vi firar vår första bröllopsdag på söndag, men vi nöjer oss inte med att fira bara en enda dag utan kör hela helgen! Idag åker vi på långkryssning med Birka Cruises till Gotland och det ska bli såååå mysigt!

Vårt första år som gifta har varit händelserikt. Det hade det iofs varit även om vi inte gift oss, men ändå… Äktenskapet rivstartade med bröllopsresa redan dagen efter bröllopet. Vi flög till Barcelona där vi klev på kryssningsfartyget Brilliance of the Seas för en två veckor lång kryssning på Medelhavet. Helt fantastiskt! En magisk bröllopsresa för den som vill ha något alldeles extra och gillar att åka båt.

Hösten bestod mest av jobb för oss båda och dåligt väder. Vi bytte domän på Magasinet och fick mängder med nya läsare vilket gav mej mer uppdrag. Jag reste en del och lämnade Martin hemma med hund och markservice. Efter en mörk höst var det väldigt skönt att få sol på näsan i januari, då vi var i Egypten i två veckor. En totalt avkopplande semester då vi mest låg och läste och var ute och gick. Jag fick även visa Martin Luxor som jag älskar!

Våren gick snabbt! Jag reste en massa och Martin blev kontaktad av företaget där han nu alltså fått jobb och börjar efter sommaren. Våren kom av sej vädermässigt och jag mådde inte jättebra i kroppen. Sommaren har väl inte riktigt kommit igång än, trots att det är juli – men nu mår jag iaf mycket bättre.

Året har gått väldigt fort och det här med att vara gift är ju faktiskt helt ok. Jag ville ju inte gifta om mej, men är glad att jag ändrade mej och sa ja till slut. Vår bröllopsdag var magisk, bröllopsresan helt fantastisk och vårt liv tillsammans är faktiskt helt perfekt! Jag är väl medveten om att man ofta bara visar upp den fina sidan på sociala medier och bloggar, men vi har det faktiskt precis så bra som det ser ut. Vi accepterar och respekterar varandras olikheter, svagheter och dåliga sidor och försöker inte ändra på varandra. Vi pratar och skrattar mycket och det tror jag är otroligt viktigt.

Det finns förstås inte några garantier men jag tror och hoppas att det är vi två för resten av livet. Med en skillsmässa i ryggsäcken vet jag lite om hur man inte ska göra… Vi båda gillar att busa med varandra och hitta på grejer för varandra och får man pirr i magen efter nästan tio år tillsammans så bådar det väl ganska gott för framtiden?

Vatten, kryssningar och resor är ju vår grej så i eftermiddag kliver vi på Birka Cruises som ska ta oss till Gotland. Imorrn har vi en dag på oss att se Visby och mysa runt där, kanske träffar vi någon vi känner. Å sen är vi hemma igen på söndag, på vår bröllopsdag. Det enda vi vet är att det är just den dagen… kanske har vi någon lite överraskning till varandra… det får ni och vi se då 🙂

Varför nöja sej med bara en enda dag? Vi firar bröllopsdag hela helgen! Häng med på instagram @marlenerinda för bilder från båten, Gotland och våra eventuella överraskningar till varandra, nåt blir det – jag lovar!

Bröllop med vissa förhinder…

juli 19, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

För ett år sedan var det bara några få dygn kvar till dagen med stort D. Dagen som omgärdats med problem, allt och lite till hade trasslat. Men just den här dagen för ett år sedan satt vi bara och inväntade den stora dagen. Allt var äntligen klart!

Det började med att Martin friade den 23/7 2015 och ganska direkt bestämde vi att vi skulle gifta oss samma datum fast ett år senare. Bara ett datum att hålla reda på, smart va?! Från början hade vi två uppgifter att klara av, ringar och efternamn. Jag visste att jag skulle få problem med ringen, men trodde att namnfrågan skulle lösa sej enkelt. Det blev tvärtom…

Jag insåg rätt snabbt att jag inte ville ha två ringar, utan bara en och den skulle se ut som två. Jag skulle förmodligen få designa den själv så det var bara att hitta någon som kunde göra det åt oss till ett rimligt pris. Under tiden började även Martin få en idé om hur hans ring skulle se ut, frågan var om den redan fanns på marknaden och isf var? Så sa helt plötsligt vår vän S att hans fästman gör ringar, han kunde nog göra våra. Vi kontaktade D som sedan gjorde två helt fantastiska och alldeles perfekta ringar åt oss.

Namnet då… Jag ville inte ha Martins namn och det ville inte han heller. Tanken var att han kunde ta mitt efternamn, men det var inte mitt flicknamn utan mitt ingifta namn. Men det skulle nog inte vara några problem för honom att få det bara en enkel fråga till dem som ”äger” namnet, trodde vi… Det blev inte alls enkelt, det blev tvärnej! Vi var tvungna att sätta igång en process för att hitta på ett helt nytt namn och jag var så ledsen. Den biten som jag trodde skulle vara enklast trasslade mest och vi kunde inte boka något eller göra något alls förrän namnet var på plats. Vår bröllopsresa höll därför på att gå åt skogen.

Att hitta ett helt nytt namn är inte enkelt! Vårt första förslag fick avslag från Patentverket efter de obligatoriska nio veckorna, så det var bara att fortsätta leta. Det tog oss flera månader innan vi till slut hittade några olika namn som vi kunde tänka oss och som vi visste helt säkert att ingen i Sverige har. Det var nämligen ord på mandinka, ett av språken i Gambia, som vi till slut tog till. Vi fick vi ok och då var det bara att vänta fyra veckor till på att eventuellt någon skulle klaga på namnet, vilket det inte var, sen var namnet äntligen vårt! Vi chansade och bokade sista hytten som fanns till bröllopsresan några dagar innan allt var kart och höll tummarna. Den gick det vägen, men det kunde blivit väldigt dyrt om vi fått avslag igen.

Nu måste ju resten vara enkelt tänkte vi och fick fel igen. Pappren med hindersprovning kom bort, istället fick vi dödsintyg på en kvinna i Finland. När vigselintygen väl kom fram till oss vågade vi inte använde posten utan sonen fick åka och lämna dem direkt till vigselförrättaren. Vigselförrättaren ja… det hade vi inte heller någon förrän en kort tid innan. Vi har flera vänner som är vigselförrättare med som hade semester eller var upptagna på annat håll just vårt datum. Det visade sej att nästan varenda människa med vigselrätt var på semester och när vi till slut fick tips om Monica kunde vi ha tagit precis vem som helst bara vi hade någon att säga ja till. Men när vi väl träffat henne så var hon helt perfekt! Vi kunde inte fått en bättre vigselförrättare för vår dag.

Vi skulle ha vår vigsel ute på en båt och med vår tur var vi ganska säkra på att det skulle bli regn, storm och hagel – minst! Men det blev det inte! Hela veckan var helt fantastisk, vi kunde sitta ute varje kväll och bara njuta av att allt var färdigt och att vi snart skulle vara man och fru. Ringarna satt redan på våra händer, namnet var klart, alla papper i sin ordning, bröllopskläderna hängde färdiga, blommorna var beställda, Jenna hade fixat mina ögonbryn och naglar, resan var betald och löften var nerskrivna – allt var klart inför lördagen och inget kunde längre strula (förutom vädret). Allt var lugnt.

De där dagarna strax innan var så otroligt härliga. Ingen stress. Vi såg bara fram emot att dagen äntligen skulle komma. Förväntansfullt pirriga men inte ett dugg nervösa. Allt blev precis som vi tänkt oss, det blev en helt perfekt dag. Vår dag! Å på söndag firar vi både förlovnings- och bröllopsdag. Den kommer också att bli helt perfekt, vi är ju tillsammans 🙂

Vem är jag?

juli 15, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Tror aldrig jag har presenterat mej ordentligt… iaf inte på väldigt många år. Bloggen startade 2006 och då är det klart att jag skrev nån slags presentation i något av de första inläggen, men sen då… man tar lixom för givet att alla vet ens historia ändå. Efter 11 år i bloggvärlden och med en massa nya läsare tänkte jag därför presentera mej för er. Det här är jag!

Jag föddes i januari 1970 och växte upp i Tullinge ca 2 mil söder och Stockholm City och på Öland eftersom min mamma kommer därifrån och vi alltid haft hus på norra delen av ön. Öland är mitt svenska paradis, som jag tyvärr inte hinner besöka i år. Jag höll på med gymnastik under nästan hela uppväxten, fristående och truppgymnastik var favoriten. Musik var också ett stort intresse och sången tog över gymnastiken i tonåren. Vi var ett gäng som uppträdde lite överallt och hade gott om jobb.

När jag var 14 år träffade jag mannen som skulle bli min man och far till mina barn, men innan vi gifte oss och startade familj passade jag på att bo och jobba i Gambia. Jag hade nog stannat där om inte barnlängtan varit så stor, drömmen var nämligen att bli mamma. Vi gifte oss 1992, första sonen kom 1993 och den andra 1995. Det är 17 månader mellan grabbarna som när de föddes hade ca tio olika diagnoser sammanlagt. Man kan väl säga att det var rätt mycket jobb med barnen och väldigt lite sömn. 1998 skilde vi oss, jag bodde då kvar i vårt hus i Tumba som jag fortfarande bor i idag.

Jag hade tidigare jobbat på SF med bla galor, i växeln på Expressen, med marknadsundersökningar och på bla Oscarsteatern och Vasateatern. Barnen var väldigt sjuka och var hemma med mej på dagarna, så jag hoppade på alla jobb som gick att göra hemifrån eller sprang iväg och jobbade så fort barnen inte var hemma. Det funkade inte i längden, så jag brakade totalt och sprang käpprätt in i väggen något halvår efter skilsmässan.

När jag mådde som sämst tog jag hjälp av samtalsterapi och motion och skrev in mej på Viktväktarna. Något halvår senare började jag jobba lite smått vid vågen och blev på så sätt bekant med Martin, men inget mer än bekant. Jag hade en särbo i Skåne under några år och våra fem barn älskade varandra och gör fortfarande. När vi brutit med varandra höll jag kontakt med hans barn och vi träffas fortfarande då och då. Åren gick, jag mådde lite bättre vart efter som barnen kunde klara sej mer och mer själva. Vi sparade och gnetade och reste så mycket vi kunde, vi besökte Egypten, Sri Lanka, Thailand, USA, Island, Cypern, Spanien och en massa andra länder och började planera för min drömresa. När jag fyllde 40 skulle vi åka på en safari i Tanzania.

Jag var 38 år och pank när jag fick jobb i kassan på Viktväktarna, Martin behövde hjälp i sina klasser. Två veckor senare hade han flyttat in hos oss… typ… allt gick väldigt snabbt och sedan dess har det varit vi. Han följde med till Tanzania och sedan dess har vi gjort många resor tillsammans. Snart firar vi tio år tillsammans och nästa helg har vi vår första bröllopsdag.

För fem år sedan började Martin plugga. Vi jobbade på Viktväktarna och hade som mest 11 klasser i veckan, medan han pluggade hade vi kanske 6-7 klasser. För tre år sedan var han färdig och vi slutade på VV, nu skulle han få sitt drömjobb! Men det tog tid… ett halvår fick vi hemma tillsammans innan det äntligen blev en anställning. Under den tiden startade vi Du i Fokus. Min blogg hade växt och blivit lite spretig, Du i Fokus blev bloggens lillasyster där jag skrev om allt som inte passade in på bloggen. Meningen var att jag skulle kunna vara hemma och ta hand om mej. Utbrändheten gav mej både fibromyalgi, hypotyreos och en sömnstörning. Nu kan jag alltså ta hand om mej, träna eller sova, skriva på bloggen, samtidigt som vi driver magasinet tillsammans.

Killarna är idag 22 resp 24 år gamla, de har flyttat hemifrån och jobbar. Det mesta fungerar, men en del medicinskt är jag fortfarande inblandad i. En del sjukdomar har växt bort, men en del finns förstås där hela livet. Killarna har bra liv och jag med, vilket var svårt att ens drömma om i slutet av 90-talet när det mesta såg rejält mörkt ut.

Det är klart att livet sätter sina spår och att jag förmodligen hade varit en helt annan person om saker och ting varit lättare eller annorlunda. Slumpen har varit avgörande i många fall och att Martin och jag skulle träffas kan vi absolut tacka slumpen för! Hur stora är oddsen att man som kvinna träffar sin blivande man på Viktväktarna? Det kryllar inte av män där direkt… särskilt inte ensamstående.

Livet har börjat se rätt bra ut. Jag kan för första gången på länge säga att jag är lycklig. Vägen dit var lång och ganska jobbig. Jag är av naturen en ganska positiv och glad person, men det ska gudarna veta att det funnits ganska långa perioder då jag inte ens dragit på munnen. Därför har skrattet blivit väldigt viktigt för mej och med Martin skrattar jag massor. Barnen och jag skrattade också mycket, det var ganska många dråpliga situationer då man inte kunde annat än att skratta… Alternativet var så dåligt…

Idag är jag alltså hemmafru, en ganska dålig sådan… jag är ganska bra på att vara hemma och att vara fru – sämre på att städa och laga mat. Jag fixar nästan all markservice förutom att laga mat, om jag inte måste… Den biten sköter Martin och han gillar det! Jag tjänar inte ett öre, men har heller inga krav på mej. Jag tar ofta dagen som den kommer, tränar, går på roliga grejer tack vare bloggen och magasinet och har ett bra liv. Försöker att leva i nuet och stressar så lite jag bara kan, då går nämligen hela kroppen i baklås. Drömmen är att bo i värmen på vintern, det hoppas jag kan bli verklighet om kanske 15 år. Jag har inte bråttom 🙂

Detta var kortversionen och förklarar lite varför jag är som jag är. En del har ni hört förut, en del kanske är nytt. Nu undrar jag förstås vem du som läser detta är? Berätta!

Häng med oss till Väst Afrika!

juli 12, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

För några år sedan var vi ett tiotal personer som var bokade och färdiga för att åka till Gambia tillsammans. Tyvärr kom ebolan i vägen, resorna ställdes in och allt avbokades bara några veckor innan avresa. Ebolan var långt ifrån Gambia, men folk vågade inte åka någonstans i Afrika så flygplan gick tomma. Sånt funkar förstås inte i vinstdrivande företag och därför ställdes de tomma flygen in, inte för att ebolan hotade.

Vi åkte dit så fort flygen började gå igen, men då vågade ingen av de andra följa med. Detta var nästan två år efter ebolautbrottet och alltså ingen fara för hälsan överhuvudtaget. Men det var fortfarande för tidigt för den ”vanliga” resenären (som vi gärna vill ha med oss) att besöka ett afrikanskt land. Tyvärr innebar detta att landet och dess invånare i det lilla och redan fattiga Gambia fick det ännu värre. När vi kom dit var läget desperat och våra vänner hade det otroligt svårt. Vår pojke Smile gödde vi under våra två veckor, precis som grabbarnas kompis Limbo. De fick lite bröd till frukost och Smile fick smaka nudlar för första gången – det gillade han!

Det var då vi besökte Smiles hemby första gången, en tur 15 mil upp längst Gambiafloden. Vi fick träffa hans mamma och familj. Ja, vi fick träffa hela byn faktiskt, de stod och väntade på oss längst vägen när vi kom. Det var en helt fantastisk dag som ingen av oss kommer att glömma så länge vi lever! Smiles mamma fick mat till familjens tio personer för flera månader framåt, barnen fick nya fotbollar, alla ville visa oss runt och till med gubbarna i byn piggnade till lite och ville hälsa på oss. Höjdpunkten var när vi tog fram ballonger och barnen blev som galna. En helt magisk dag som vi gärna vill att fler ska få uppleva. Å det kan du få göra med oss!

Vi åker tillbaka i december 2018, resorna brukar släppas på våren innan. Vi åker med Ving som är de enda som har charterresor dit och både är billigast och snabbast. Flygen går på tisdagmornar och tar ca 9,5 timme med ett kort stopp på Gran Canaria. Vi åker eventuellt innan jul och stannar över både ju, nyår och trettonhelg. Vi kommer att bo på Bungalowbeach hotell, vilket blir första gången. Den som vill följa med bokar sin egen resa och kan välja både hotell, längd och datum själv, ni vet var vi finns. Till byn åker vi när det passar dem som vill följa med, byn är alltid öppen och välkomnar oss med öppna armar.

Vi finns där och kan hjälpa er med det mesta om ni vill och behöver. Vi träffas om och när vi vill. Vi kan hitta på saker tillsammans eller var och en för sej, inga tvång på att umgås.

Resorna släpps alltså under våren 2018 och då ska handpenning betalas direkt, det brukar röra sej om ca 5000 kr per par. Resten ska betalas 45 dagar innan avresa, alltså i november typ. Ni har alltså gott om tid på er att spara pengar. Två veckor kostar ca 14 000 per person om ni väljer vårt hotell, runt 12 000 om ni tar hotellet brevid (KotuBeach). Det är högsäsong och dyraste perioden, men ändå billigare än många andra platser. Vi älskar Afrika och särskilt Gambia eftersom det är solsäkert, ganska nära, ingen tidsskillnad och en underbar kultur. Den som följer med kommer att förändras! Att se total fattigdom och genuin livsglädje får en annan syn på livet för all framtid. Ni kommer att omvärdera allt! Dessutom får ni chansen att hjälpa oss att hjälpa och se hjälp som faktiskt nått och når fram. Ni kommer att kunna göra skillnad!

Under resan kommer ni att se fantastiska solupp- och solnedgångar som inte kräver något filter. Bada vid folktomma, milslånga stränder och få en rejäl solbränna. Testa smakrik afrikansk mat och få massor med nya vänner! Och en massa annat! Vi kommer att åka oavsett hur många vi blir. Hoppas du tar chansen att hänga med! Vi hojtar när resorna släpps 🙂

Hemma bra men borta bäst…

juli 5, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nej, jag har inte skrivit fel – det är faktiskt så jag känner. Hemma är helt ok och jag trivs väldigt bra i mitt hus, men jag mår allra bäst när jag får resa och se mej om i världen. Det bästa av allt är förstås när det finns en strand, en solsäng, strålande sol och är runt 30 grader varmt också.

På senaste resa sa mitt resesällskap Daniel att bästa stället nästan alltid är där man varit senast. För mej skulle det alltså vara Belgrad… jag håller inte riktigt med honom. Belgrad var helt ok, men ingen plats jag skulle vilja bo på. Näst sista då… Det var väl Birmingham och Stratford om jag inte minns fel… där trivdes jag väldigt bra! Men så var det det där med vädret… Engelska Landsbygden i all ära, men vädret är ju inte toppen året om precis.

Under våren har jag även besökt Milano och Budapest, där hamnade Milano överst i mitt tycke. En lagom stor ”håla” med nära till allt. Men både Stratford, Milano, Budapest och Belgrad är för långt från de där stränderna som jag vill ha. Jag behöver havet och stränder för att må som bäst! Därför toppar fortfarande Gambia, Egypten och Seychellerna min lista. De uppfyller alla mina krav och är platser jag skulle kunna bo och även har bott på. Gambia och Egypten har ni redan hört mycket om, jag ska berätta om Seychellerna någon gång – det är magiskt!

För mej är alltså inte hemma bäst, som för många andra. Jag säger som Paul Young ”Wherever I lay my hat that´s my home. Jag trivs bra på nästan alla platser, acklimatiserar mej snabbt och lär mej sederna och språket ganska lätt. Jag behöver inte ha särskilt mycket för att vara nöjd, en säng, en dusch och en hyfsad spis med el lite då och då funkar bra. I Gambia hade jag inte ens dusch, men fick låna på ett hotell i närheten – det funkade bra det med.

Jag längtar tills vi blir pensionärer och Martin kan sluta jobba. Då ska vi sälja huset, bo i en mindre lägenhet och dra iväg över vintrarna. Planen är att hyra oss fram så vi kan byta resmål när vi vill och inte känna oss bundna av ägandet (renoveringar osv). Resmål som lockar för långboende över vintern är bla Mallorca, Kanarieöarna, Malta, Portugal och självklart varenda land i Afrika – typ… Rätt ner är det som gäller, det går snabbt att ta sej hem vid behov och är ingen tidsskillnad.

Drömmen känns lite avlägsen än så länge, men den finns definitivt där. Jag har bara 18 år kvar till pension…

Kap Verde om 179 dagar!

juli 2, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag älskar att resa och anledningen till att vi inte tar in målare för att måla hela vårt hus är för att spara pengar så vi kan åka iväg i vinter. Frågan var bara var…? Nu har vi bestämt oss!

Kraven för i år var att det skulle vara solsäkert, varmt och fina stränder. Som vanligt så vill jag helst inte ha någon större tidsskillnad och gärna hyfsat kort flygtid. Och gärna en plats som vi inte sett förut förstås. Som nödlösning finns alltid Egypten om man inte hittar något, det funkar alltid 🙂

Så i fredags började vi kolla alla resmål med avresa from jul till och med början av januari. Gambia, Thailand, Kanarieöarna, Egypten… och Kap Verde… hmmm, Kap Verde har vi varit lite nyfikna på och började kika lite närmare. Vi slängde ut en fråga på facebook och fick en del förslag och tips och sov sen på saken. Å idag bokade vi!

Den 28 december åker vi till Kap Verde! Vi kommer att bo på Smartlines Criuola i Santa Maria i en bungalow på stranden. Jag längtar redan! Vi brukar inte välja all-inklusive men efter att fått veta att maten är ganska dyr och att det inte finns så många supermarkets så valde vi det den här gången. Restaurang varje dag är lite för lyxigt för oss, vi lägger hellre pengarna på en ny resa. Så all-inklusive it is och det känns väldigt skönt att inte behöva fundera på att hitta någonstans att handla och laga mat. I två veckor kommer vi alltså varje morgon att vakna av vågornas brus, vandra barfota på kritvita sandstränder och bara koppla av!

Det kan vara nog så svårt att välja destination, det är ju ganska många parametrar som styr. Och jag vet inte hur ni väljer hotell, men för oss är det några saker som är extra viktiga. Vi vill gärna inte ha barnvänligt… efter alla år ensam med barn så vill jag gärna slippa barnskrik på semestern om det är möjligt. Vi vill gärna ha gym, härliga strandpromenader och en liten bit att gå till centrum så vi måste röra på oss. Fritt Wifi är en fördel eftersom jag kommer att sitta och jobba, men finns det inte så köper vi kontantkort till mobilen. Detta är det vi tittar på och väljer ifrån. Sen är det en fördel om vi får kvällssol på balkongen och bor i utkanten av området, och det brukar lösa sej på plats rätt bra.

Det ska bli så himla skönt! Martin kommer inte vara ledig något i sommar och hösten kan bli ganska rörig, så detta är verkligen något att se fram emot. Så nu vill vi förstås veta om ni varit på Kap Verde och har en massa tips åt oss? Vi vill veta allt! Vi har hört om djuphavsfiske, salta bad och en massa annat. Bring it on!

En midsommar i Auschwitz

juni 24, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så här i midsommartider minns föregående år och i mitt flöde på Facebook dök det upp minnen från 2008. Martin och min första midsommar tillsammans. Den ”firade” vi tillsammans med barnen genom att åka till Polen och besöka Auschwitz.

Jag har alltid varit intresserad, fascinerad och äcklad av Hitler och Förintelsen. Ganska tidigt läste jag Anne Franks Dagbok och sedan rullade det på med allt jag kom över. Vittnesskildringar har varit mest intressant och jag har både träffat och lyssnat till bla Hedi Fried. 2006 gjorde jag och killarna en Europaresa och besökte då bla Bergen Belzen och Hitlers Örnnäste. En mjukstart för killarna tänkte jag då…

Auschwitz har av förklarliga skäl därför varit en plats jag velat besöka, men inte haft möjlighet att åka till. Förrän Martin kom in i våra liv! Hur smidigt skulle det inte vara att besöka Polen med en polack! Han gillade Krakow, men hade inte varit i Auschwitz och killarna skulle precis börja läsa om förintelsen i skolan – så vår första gemensamma semester var över midsommar och gick alltså till Krakow med omnejd.

Jag vet inte hur det är nu, men då flög man billigt med Norweigan direkt till Krakow. Martin hade hittat ett slags vandrarhem som låg på en av smågatorna och vi tog enkelt flygbussen in till stan och gick till vandrarhemmet. Första dagen bekantade vi oss mest med staden och träffade Martins storebror med son. Men på midsommarafton tog vi bussen till Oswiecim som är det Polska namnet på staden. Det tar en dryg timme att åka dit och bussen gick då från den stora busstationen i Krakow, biljetter köpte vi inne i terminalen.

Auschwitz är egentligen tre olika läger och vi hoppade av vid det som allmänt kallas för Birkenau. Det är där den välkända plattformen som man sett på alla bilder är. Där man selekterade vilka fångar som skulle till arbetslägret eller direkt till gaskamrarna. Jag tror att alla sett någon bild därifrån. Bussen stannar utanför den enorma muren, precis framför valvet där tågen passerade igenom. Redan från utsidan ser man resterna av hundratals skorstenar. Redan när man närmade sej området var det folk på bussen som började gråta och man kände verkligen allvaret i det man hade framför sej. Det var med stor respekt och ödmjukhet vi klev in genom porten.

Vi var alltså där i Juni, högsommar och ca 25 grader varmt. Solen sken och gav en otroligt overklig känsla när man gick omkring på området. Det hade lixom passat mer med moln och regn på nåt sätt… men solen sken och hela området var grönt och väldigt frodigt och tom vackert faktiskt. Den frodiga grönskan förklarades genom att fångarnas aska ströddes över området och på så sätt gav näring till marken. Nu blev det vackra inte lika vackert och respekten blev ännu större.

Vi gick längst spåret som går förbi männens baracker och matförrådet och nästan hela vägen bort till gaskamrarna. Många baracker är helt intakta, brevid en står en av vagnarna man flyttade kropparna med och det växter blommor mitt i betongen på vissa golv. Anmärkningsvärt var att enda byggnaden det var galler på fönstren, var matförrådet… det huset var alltså viktigast att ingen kom in i. Alla gaskamrar är förstörda och när vi var där låg det blommor vid trapporna ner. Små färggranna grodor hoppar runt på marken, den arten finns tydligen bara där.

Det är en väldigt stark upplevelse att besöka Birkenau, en omtumlade och overklig känsla som sitter i flera dagar. De känslan blir ännu större när man sedan kommer till Auschwitz 1, där de arbetande fångarna bodde. Det går en buss mellan de olika lägren och blir en slags kort återhämtning inför det som ska komma härnäst.

Det är i Auschwitz den välkända järnskylten ”Arbeit Macht Frei” finns. Den sitter över porten till lägret, ett område med kullerstensgator, vackra gatlampor och tegelbyggnader. Det ser faktiskt ut som en helt vanligt liten stad, en ganska mysig sådan… om man inte visste bättre. Här ser man först en film och sedan går man igenom porten in i lägret. Det är först när man går igenom den om man lägger märket till de dubbla taggtrådsstängslen som står med ungefär en meter emellan och alla vakttornen. Inne i tegelbyggnaderna står rader med sängar och fotografier över de som förlorade livet här sitter överallt på väggarna. Många av bilderna har blommor runt sej.

Några av husen har gjorts om till museum och här kan man se en gigantisk hög med hår, hår som grånat med tiden och som man vävde filtar av. Här finns också en hög med glasögon, en med skor, en med väskor och en med allt som fanns i väskorna. Det värker i hjärtat när man ser barnskor och små barnglasögon. När man kommit så här långt orkar man nästan inte mer och det vänder sej allt mer i magen. Man förstår inte hur ond en människa kan vara och att den människan även fått folk att göra allt han vill. Många av våra medbesökare gråter och många äldre leds runt av yngre släktingar.

För mej var det viktigt att låta barnen se detta, för att de på något sätt ska förstå och alltid jobba emot rasism. Jag ville få dem att förstå att alla människor har lika värde och att man måste skydda dem som behöver det. Att aldrig låta sej luras av onda makter eller manipuleras av ondskan som finns i vissa människor. Grabbarna var 13 och 14,5 när vi var där och de var minst lika berörda som vi var. Jag vet att detta stärkte dem och att de sedan dess inte ser på när någon blir orättvist behandlad utan faktiskt agerar. Att se allt detta obehagliga med egna ögon stärkte oss alla att ännu mer stå upp för den som behöver det.

Många vill besöka Auschwitz både på egen hand och tillsammans med sina barn men är lite osäkra på om det verkligen är lämpligt. Absolut säger jag! Vilken ålder som är bäst beror förstås på barnen, men allt över 12-13 tycker jag. De ska läsa om Förintelsen i åk 8 och att då ha varit där är en enorm erfarenhet. Jag vet vissa klasser som varit på klassresa i Krakow, men en del behöver nog ha sina föräldrar med sej faktiskt. Det finns även ett tredje läger som är ett rent arbetsläger och kallas Monowitz, det besökte vi inte.

På kvällen när vi kom tillbaka var vi ganska dämpade och sa inte så mycket. Det är mycket att smälta och man funderar väldigt mycket på det man sett. Dagen därpå besökte vi Saltgruvorna och shoppade lite för att lätta upp stämningen, för att återgå till det normala på nåt sätt. Men vi har ofta pratat om vår resa och jag tycker nog att det är den viktigaste resan vi gjort och som man kan göra. Den lärde oss om vi historia och om oss själva. Att göra det som första resa tillsammans var faktiskt väldigt bra eftersom vi fick uppleva något som krävde att vi tog hand om varandra både under tiden och efter. Vi svetsades samman direkt.

Nu har det gått nio år och jag känner mer och mer att jag vill åka tillbaka. Förra gången var allt en chock och jag vet faktiskt inte riktigt vad det var vi såg. Jag har förstås bilder och minnesbilder, men det känns lite overkligt allihop. Så jag skulle vilja åka dit igen, nu när jag vet vad jag har att vänta mej. Förintelsen får inte glömmas och det är vårt ansvar att fortfarande minnas alla dem som förlorade sina liv. Det är en stor del av allas vår historia som måste bevaras.

Så nu går jag och klurar… om ett par år är det nog dax igen. Krakow är en fantastisk stad som bara den är värd att åka tillbaka till. Och Saltgruvorna… och slottet… och… det finns massor! Med Auschwitz är det viktigaste, vår historia!

Belgrad – enkelt och billigt!

juni 23, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu har jag varit hemma några dagar och smält hela resan. Här kommer några tips för dej som vill ha ett väldigt enkelt och billigt resmål. Serbien och Belgrad ligger bara 2-3 timmar bort och billigare blir det knappast!

Om man åker från Arlanda är det nog Air Serbia som gäller för de allra bästa priserna. Ombord får man dessutom lite lätt att äta och dricka, det ingår i priset – vilket är ganska ovanligt nu för tiden. Flygplatsen i Belgrad heter Nikola Tesla och ligger ca 2 mil från Belgrad City. Som i alla andra städer går det flygbuss, vanlig buss och förstås även taxi (ha koll så att det verkligen är en ”riktig” taxi och inte någon som kör privat). Det kostar inte många kronor vilket du än väljer.

Ändhållplatsen för bussen är vid den stora musikfontänen. Där finns mängder med hotell av olika standard och är ett bra utgångsläge för att se mycket av staden. Annars kan man även bo nära gågatan Knez Miahilova som är det som gäller för den som gillar att shoppa. Här finns allt från kända märkesbutiker till små torgstånd och även en del konst. I närheten av gågatan ligger Trg Republika som är lite av Belgrads hjärta
och där flera sevärdheterna finns, bla nationalteatern, nationalmuseet
och statyn av Prins Michael (Serbiens prins under 1800-talet). I närheten av Knez Miahilova ligger området Zeleni Venac där Belgrads äldsta marknad ligger, missa inte den! Vi bodde i närheten av Knez Miahilova på City Savoy Hotel som är ett lite nyare, fyrstjärningt hotell med SPA. Jättemysigt!

Precis som i Stockholm finns det flera olika stadsdelar, gemensamt är att det finns otroligt många bra restauranger och barer vart man än går. En trerättersmiddag på ett finare ställe kostar strax under 300 kr per person inkl dryck. En av de mysigare stadsdelarna är Zemun (Nya Belgrad) som ligger längs Donau och påminner lite om Gamla Stan. Här finns kullerstensgator och mängder med mysig ställen att antingen äta, dricka eller bara ”hänga” på. Detta blev ett av mina favoritställen! Vi åt på ett ställe som hette Saran (Karpen) som hade en otroligt god fisksoppa! Ett annat bra matställe är Mala Fabrika Ukusa som ligger inne i Belgrad och serverar stora fat med smakportioner av Serbisk mat så man får testa lite av allt.

Är man i Belgrad måste man ta sej till Ada och Ada sjön som är en konstgjord sjö med mängder av vattenaktiviteter. Här ligger den lilla restaurangen Ada Safari som bjuder på mysig miljö, fantastisk mat och otroligt trevlig personal. Här finns möjlighet att bara ligga i solen och mysa, titta på djur och kanske ta en liten roddtur på sjön. Passa även på att kolla in och ta bilder av den fanatiska Ada Bridge. Å när man ändå är ute och åker lite tycker jag att man ska besöka de två slotten i Dedinje som fortfarande används och det ena bor prinsen i.

Belgrad ser man bäst till fots, det finns tom guidade turer där man tillsammans går genom stan. Här finns förstås hur mycket historia som helst och mängder med museum bla Tesla Museet som påminner lite om Tom Tits. Fortet får man inte heller missa att besöka, det är en bra start på hela vistelsen att gå upp dit och se på utsikten och hur Donau och Sava rinner genom staden. Man får heller inte missa den enorma katedralen Sankt Sava som man byggt på i snart 100 år och som fortfarande är långt ifrån färdig. Detta är väldens största ortodoxa kyrka.

Vi besökte några riktigt mysiga restauranger under våra dagar och jag vill särskilt lyfta fram Manufaktura som man ser på lång väg med sina röda uppfällda paraplyer. Manufaktura serverar traditionella Serbiska rätter men med en tvist. Sofa är en annan mysig restaurang som ligger längst vattnet där alla partypråmar finns. Här är lite finare men fortfarande väldigt prisvärt. Partylivet börjar inte förrän vid midnatt, så den som vill festa loss på någon av pråmarna får hålla sej vaken.

Har man möjlighet så måste jag även tipsa om att åka de ca 8 milen till vingården Aleksandrovic Winery. Boka ett möte för rundvisning och vinprovning och passa även på att äta lunch där. På vägen kan ni även passa på att besöka kyrkan St George i Oplenac som har helt fantastiska mosaiker och kolla även in Royal Mausoleum där alla regenter ligger begravda..

Det finns alltså hur mycket som helst att se och göra, men glöm inte att
bara sitta på ett mysigt fik eller uteservering och bara mys. Känn in
atmosfären och titta på folk som passerar. Det är lixom det som är
Belgrad! Å glöm inte att iaf testa ett glas sljivovica, den
traditionella plommondrycken som bränner bra i strupen.

Några saker man ska komma ihåg är bla att man inte kan växla till Serbisk valuta i Sverige. Antingen tar du med Euro och växlar där eller tar ut lokal valuta direkt i uttagsautomater. Ha superkoll när du betalar på barer eller i taxin, någon av oss försökte man lura VARJE dag. I några fall lyckades det också…

Jag kan verkligen rekommendera Belgrad och kommer med största säkerhet att åka dit igen. Jag är väldigt sugen på att åka till något av alla SPA som finns och kanske se mer utanför Belgrad. Kanske förlänga hösten lite eller börja våren lite tidigare, vädret tillåter ju det 🙂

Sista timmarna i Belgrad tillbringades på en vingård

juni 20, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Tyvärr regnade det nästan hela söndagen, så de små mysiga städerna vi besökte blev inte riktigt så mysiga som de kunde ha varit. Tänk att väder har så stor roll för en upplevelse. En stad ser ut oika ut beroende på om det är sol eller regn. Så de bilder jag tog gör inte alls städerna någon rättvisa, alltså måste jag åka tillbaka 🙂

Men på måndagen var solen tillbaka och de allra sista timmarna i Serbien tillbringades på Aleksandorivc fantastiska vingård. Här välkomnades vi med ett rosébubbel som var otroligt gott. Vi fick se en film om vingården och visades sedan runt. Här står vinfaten på långa rader och buteljerad, men inte helt färdiglagrad chardonnay ligger staplade i stora högar och det ligger en svag doft av vin över hela stället. Vi bjöds på lunch med tillhörande vin på den enorma terrassen och med vinrankor så långt man kan se. Hela området är så otroligt vackert!

Aleksandrovic Vinarija är en av de äldsta och största vingårdarna i Serbien och ligger strax söder om Topola, ca 85 km söder om Belgrad. Här tillverkas det mesta i vinväg och deras äldsta och mest berömda vin är Trijumf som blev en av mina favoriter. Både rosén och det mousserande vinet är väldigt gott! Tyvärr finns vinet inte i Sverige, än…

När vi ätit klart och smakat hela fem olika viner smet jag ner i vingården på jakt efter den perfekt vindruveklasen. Och jag hittade den! Dignande, saftiga druvor i en perfekt droppform. När jag lyfte blicken över området var det nästan så jag höll andan, så vackert är det. De andra satt kvar på terrassen och vet inte vilka fotopärlor de gick miste om.

Det är absolut värt att åka den dryga timmen för att komma till vingården, boka gärna besöket i förväg så att ni helt säkert kan få en rundvisning, provning och lunch. Å ta god tid på er att sitta på terrassen och bara njuta av den otroliga utsikten!

Ett perfekt slut på en väldigt lärorik och intressant resa. Serbien har imponerat och jag kommer absolut tillbaka 🙂

Ett glas vin hos Prinsen på slottet

juni 18, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Som ni kanske kommer ihåg så gillar jag slott och det ska gärna vara gamla, härligt utsmyckade slott. Igår hade jag lyckan att besöka två! Det ena är det ”lilla” slottet som bara visas upp, det andra är lite större och där bor faktiskt Kronprinsen.

Dagen började med en krånglande kamera som inte ville samarbeta alls. Den bestämde sej för att dö lagom när jag skulle ladda ur fredagens bilder. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, den ville bara inte starta. Surt, men va sjutton! Ett i-landsproblen i mina ögon, jag fick väl ta bilder med mobilen då och lita på att någon av mina medresenärer kunde ta bilder på det jag ville ha om det knep. När vi satte oss i taxin bad jag en av killarna kolla på kameran och vips fungerade den igen! Tack Lulle 🙂

Vårt första stopp var det mindre slottet som jag gillade skarpt. Ett alldeles lagom stort slott med kanske tio rum, ljust och fint med en stor fin trädgård. Världens coolaste ”hall”! Där skulle jag kunna bo! Lite skamfilat efter alla år när ingen bott där, men skulle kunna bli jättefint ganska enkelt. Man får egentligen inte ta bilder inne i slotten, men vår guide fixade lite gräddfil åt oss. Så nu har jag mängder med bilder!

Efter det lilla slottet åket vi till det större, som används idag och som ligger bara några minuter från det lilla. Här bor alltså Kronprisen, men han var inte hemma just när vi var där – men var på väg hem. Detta slott var alltså lite större, men ändå inte jättestort, kanske 20 rum… de i markplan var också ljusa och fina med väldigt fina möbler. Vi fick förstås bara se de offentliga utrymmena, så hela övervåningen var stängd för oss – men källaren däremot fick vi se! En källare som var minst sagt intressant…

Tito har använt slottet för mottagningar och här fanns en mängd spår efter honom. Källaren var ombyggd till ett slags orientaliskt imperium med biljardrum, biograf och en massa annat. I biografen stod fåtöljen kvar som Tito såg filmerna i, väl nedsutten – längst bak i rummet och lite upphöjd. Nu har såklart utrustningen moderniserats med ny projektor osv, men själva rummet är som det var på Titos tid.

I ett av rummen på entréplanet stod det uppdukat med vin, annan dryck och lite kakor till oss. En mycket trevlig man serverade oss och vi sa att det faktiskt kunde varit Kronprisen… vi hade ju ingen aning om hur han såg ut… det finns nämligen inte en enda bild av honom i hela huset! Men det var det förstås inte 🙂

Till huset hör även ett litet kapell som vi också utforskade. Ett litet litet kapell som bara används några gånger om året när det är något alldeles särskilt. Jättefint! Här är nog enda stället i världen som någon försökt att skjuta ihjäl en Jesusmålning… Högst upp i mitten av taket kan man nämligen se Jesus med ett stort kulhål i pannan. Undrar hur man tänkte där…

Innan vi lämnade slottet kollade vi in trädgården och den otroliga utsikten över Belgrad. Åsså passade vi på att ta en gruppbild av vårt galna gäng. Vi får bara roligare och roligare ju mer vi lär känna varandra, alla är verkligen helt galna och otroligt hjärtliga. Irma är den som försöker hålla ordning på oss, Urban, Johan, Peter (Lulle), Daniel och jag är allihop frilans och/eller driver olika webbsidor/poddar mm. En brokig skara.

Slott är verkligen min grej och är ni som jag, så ska ni absolut besöka slotten här i Belgrad. Det kan ni göra även om ni åker hit privat, kontakta bara turistbyrån så får ni hjälp. Det kostar inte särskilt mycket alls, inget kostar särskilt mycket här. I vilken ordning ni får besöka dem bestämmer vakten, det är bara att gilla läget. Och ni får alltså inte ta några bilder inomhus, men ute går det hur bra som helst!

Gillar ni slott? Vilka kan ni rekommendera? Ge mej tips!

Vad vet du om Belgrad?

juni 17, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag är i Belgrad! Vet du lika lite som jag om den staden eller har du kanske varit här och kan ge mej massor med bra tips? Oddsen för att du varit här är inte jättestora, jo… om du har anknytning till landet. Men tyvärr kommer det inte jättemycket turister hit. Å det är faktiskt lite märkligt, det lilla jag sett hittills är helt fantastiskt!

Belgrad är huvudstad i Serbien och ligger bla vid floden Donau. En av anledningar till att man inte hittar hit som turist kan alltså vara avsaknaden av stränder. Men å andra sidan åker folk till Budapest och Prag och det är ganska precis samma utgångsläge där när det gäller den saken. Jag och fem andra ”galningar” kom hit igår runt lunch och det lilla vi hittills har hunnit se känns som en blandning av Barcelona och Budapest med inslag av Warszawa. Ja, jag säger galningar för det här gänget är verkligen något av det galnast jag rest med och i love it!

Direkt när vi landade blev vi körda till den otroligt mysiga restaurangen Mala Fabrika Ukusa där vi åt lunch. Vi satt ganska länge och åt och bekantade oss med varandra. Maten var helt fantastisk! Det var en liten buffé både till för-, varm- och efterrätt så vi fick smaka en del av landets specialiteter. När vi var nöjda åkte vi till den enorma kyrkan som man byggt på sen 1935 och beräknas vara färdiga med om 15 år, jag tror det är jag ser det kan jag väl bara säga… Men när den blir färdig kommer den vara helt fantastiskt och redan nu är den världens största ortodoxa kyrka.

Efter att snabbt ha installerat oss på nästan sprillans nya Hotel Savoy Belgrade tog vi en promenad i våra omgivningar. Vår guide Jelena pratar flytande svenska och det är sååå skönt! Vi bor nära en massa ”inne-ställen” och de populäraste shoppinggatorna. Man tar sej lätt till fots runt stan och vi hann bla se fortet och den fantastiska utsikten över Donau innan det var dax för middag.

Just nu sitter jag med en kamera som inte vill starta och det är väldigt synd med tanke på att vi ska till palatset idag… så det får bli bilder med mobilen om kameran inte kommer på bättre tankar. Men det går det med! Häng med på instagram om ni vill: @marlenerinda

Hur packar du inför en kortare resa?

juni 13, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

På fredag åker jag till Serbien och har börjat packa lite smått. De senaste månaderna har jag rest ganska mycket och börjat lära mej att packa smart. Så här tänker jag:

Storleken på packningen och därmed resväskan, beror på antal dagar och inbokade aktiviteter. Men det beror även på klimatet och tiden på året, sommar är förstås lättast. När man ska på pressresa är programmet förutbestämt och man vet på ett ungefär vad som ska hända. Ska man på en kort weekendresa brukar man också ha rätt klart för sej vad som ska hända och kan planera efter det.

Är det en upptäcktsresa/cityresa som kräver att man ska gå mycket är förstås bekväma skor det viktigaste av allt. Man vill inte ha skavsår som sabbar upplevelsen! Jag brukar åka i samma skor (vita sneakers) som jag upptäcker landet med. Bekväma och ingångna skor är a och o för mej, och de får gärna vara lätta att ta av och på så jag kan sparka av mej dem på flyget. Pressresor kräver alltid bekväma skor!

Är man borta 3-5 dagar kanske det blir en eller två kvällar som är mer representativa än de andra och därför kräver en lite snyggare outfit. Hur snygg beror förstås på vart man ska och om man hinner byta kläder mellan dag- och kvällsaktiviteterna. Jag brukar packa ner ett par bekväma klackskor som även går att gå lite i, alltså inte för hög klack utan gärna en lägre kilklack eller liknande. En klänning som inte behöver strykas och ett par snyggare byxor och en blus som inte heller behöver strykas.

Under dagtid behöver jag representativa kläder, men inte finkläder. Kanske ett par ljusa jeans eller capribyxor med en ffräsch topp som jag kan ha mina sneakers till. I den klädseln kan jag både upptäcka stan, äta en lunch på ett lite finare ställe och i värsta fall gå vidare till en restaurang på kvällen även om jag inte hinner till hotellet och byta om. Skulle det vara lite kyligt har jag en tunn vit kofta som funkar till det mesta. Shorts packas ner till riktigt varma dagar och en bikini för säkerhets skull, man kan ju hamna på ett SPA 🙂

Kläderna är inte mitt största problem, de brukar inte vara särskilt många och inte ta så stor plats. Necessären däremot… och alla bra-å-ha-grejer… med dem är det värre. Vis av skadan har jag lärt mej att alltid ta med adapter och minst två extra batterier att fylla på mobil och kamera med. Det är INTE kul att stå på en intressant plats som man ska skriva om och se att kameran har slut på batteri. Visst kan man fota med mobilen, men det blir inte lika bra och känns otroligt oprofessionellt. Därför har jag en liten tygpåse med två fulla batterier och sladd till både mobil och kamera. Den lilla påsen flyttas runt till både väskor och fickor och ska alltid vara med!

Den här gången är jag bara borta tre nätter och vi bor på samma hotell inne i Belgrad under hela vistelsen. Ska man byta hotell flera gånger under en resa vill jag ha en större väska, så jag slipper lägga pussel med packningen varje dag. Då ska det gå snabbt och gå att bara kasta ner grejerna. Nu tar jag snäppet större än kabinväska, främst för att jag ändå måste checka in den eftersom jag har schampo och andra ”vätskor” med och alltså ändå kan ha en lite större väska. Den är nog egentligen lite för stor, men en kabinväska känns lite för liten och det finns inget bra mellanting. Men jag kanske ändrar mej när jag packat klart och ser hur det ekar tomt i väskan 🙂

Eftersom jag dessutom alltid har datorn med mej och därmed en större handväska, så är det ganska viktigt att resväskan är så liten och lätt som möjligt. Jag har lixom nog att släpa på ändå. I handväskan får jag plats med datorn, den lilla påsen med batterier, sladdar, mediciner och annat som jag inte vågar lägga i resväskan. Allt det där som inte får komma bort varken på dit eller på hemvägen.

Jag har blivit rätt bra på att packa och även på att packa rätt saker. Det är sällan jag har med mej oanvända kläder hem eller har saknat något på resan. Man kommer rätt långt på ett par snyggare långbyxor, capribyxor, ett par shorts, några snyggare toppar, en snygg blus, en klänning och två par skor. Å kläder går alltid att fixa på vägen, det finns nästan alltid att köpa rätt enkelt. Det är värre med sladdar och batterier…

Jag packar alltså lätt och har inte så många ”måsten” mer än bekväma skor, mobil, dator och extra batterier. En annan viktig grej är läsning till flyget, jag tycker det är sååå tråkigt att flyga!

Hur packar du och vad glömmer du aldrig hemma?

Det är nåt särskilt med kryssningar!

maj 18, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag älskar att åka på kryssning! Det spelar ingen roll om det bara är ett dygn till Finland eller flera veckor på Medelhavet eller i Karibien. Att checka in, bo in sej i hytten, upptäcka en ny plats varje dag och sedan vaggas till söms är så himla mysigt!

I måndags hade jag och tre andra bloggare förmånen att för några timmar utforska och njuta av Celebrity Silhouette som låg i Stockholm under dagen. Ett ungefär lika stort fartyg som det vi åkte med på bröllopsresan förra sommaren. Jag gillar de ”mindre” fartygen som är 12-14 våningar höga och tar runt 2500 passagerare. De är mer familjära och mer ”hemma” än de där riktigt stora som tar 5000-6000 passagerare.

Just Celebrity Silhouette tar 2800 passagerare och går just nu i norra Europa. Hon kom från Helsingfors och skulle vidare till Köpenhamn, och utgår just nu från Amsterdam i Holland. Det är en 12-dagarskryssning med stopp i Berlin, Tallinn, St Petersburg, Helsingfors, Köpenhamn och tillbaka till Amsterdam. En helt perfekt tripp om man vill upptäcka norra Europa och det ville iaf en hel del asiater som jag träffade på vägen till fartyget.

När vi klev på doftade det nytt och fräscht. Hela fartyget känns nyrenoverat, lyxigt och väldigt modernt! Fartyget var fullt, men vi fick en snabb titt på en av hytterna som höll på att städas och den var ganska lik hytten som vi hade. När man åker på långkryssning är man en hel del i hytten så det är viktigt att det är en hytt man trivs i. För mej behöver den inte vara så stor, men det ska ändå finnas utrymme att röra sej. Gärna någonstans att sitta och skriva. Åker man mer än 2-3 dagar och det är sommar så ska man kosta på sej balkong, det kostar lite extra – men är så värt det!

Vi fick gå runt på fartyget från botten till toppen och det var verkligen fint! Här fanns tom äkta gräsmattor högst upp! Det är ingen ”barnbåt” och finns därmed inte särskilt mycket ”barngrejer” som lekplats, barnpool och klätterväggar. Här finns istället lyxigare restauranger, mysiga lounger och härliga avskärmade utrymmen att koppla av i. Å självklart finns den obligatoriska löpbanan och gymmet! Jag undrar hur många varv vi tog på vår kryssning, då vi gick varv efter varv varenda förmiddag under inseglingen till nästa hamn. Härligaste motionen med bästa utsikten!

Den som aldrig varit på en långkryssning tror att det blir långtråkigt ombord. Inget kan vara mer fel! På dagarna utforskar man ju en ny plats och på kvällarna äter man och roar sej. Har man en dag till havs finns det massor att göra i form av underhållning, tävlingar, gym, sol och bad och en massa annat. Varje fartyg har både teater och bio, men förstklassig underhållning. Man har inte tråkigt en sekund! Men det bästa av allt är att sitta på balkongen i solen och se landskapet flyta förbi.

Nu när jag skriver detta får jag ett enormt sug att göra en ny långkryssning. Och jag vet att Lina, Peter och Diana som var med känner detsamma. Kolla gärna i deras bloggar och läs om deras upplevelse av måndagens besök. Vi är alla vana resenärer som gärna upptäcker annorlunda resmål och nya kulturer. Jag har ingen aning om hur deras kryssningsplaner ser ut, men jag vet att de blev väldigt sugna på att dra iväg med Celebrity Silhouette som är ett väldigt fint fartyg! Det skulle vara kul att ta våra familjer och dra iväg tillsammans faktiskt. Å du som läser detta kanske också vill hänga på?

För mej är en långkryssning den ultimata semestern! Man checkar in och packar upp en gång, men får se mängder med platser på vägen! Man bor i en flytande stad där allt man behöver finns, inga pengar används utan nästan allt är förbetalt. Trots att det låter superlyxigt, så är det inte så dyrt som många tror. Du kan få en 10-dagarskryssning i tex Västindien med stopp på bla Barbados, Antigua och st Lucia för ca 8000 kr per person och då ingår all mat och dryck. Tänk vad det skulle kosta att flyga, bo och äta för att nå de platserna… så smidigt att ha hotellet med sej och allt fixat för sej!

Min nästa kryssning går till Gotland, men Medelhavet lockar… vart går din?

Lunch och äventyr på Warwick Castle

maj 12, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nästan hela sista dagen i England tillbringades på Warwick Castle som ligger ca 20 minuter från Stratford med taxi. Slottet och området är magiskt vackert och jag hade kunnat vara där i flera dagar.

Vi blev upphämtade vid 9.40 och körde genom den brittiska landsbygden. De gula rapsfälten blommar och fälten böljar, det är så otroligt fint! Väl framme i Warwick ligger slottet lite inbäddat men när vegetationen öppnar sej träder ett stort vackert slott från 1068 fram. Slottet byggdes av Wilhelm Erövraren och var från början i trä, men har under åren både byggts ut, om och till och renoveras faktiskt just nu. Det har varit både permanent hem och sommarhus för många prominenta personer under århundradena.

Vi började med att se en uppvisning i bågskytte. Bågskytten var otroligt charmig, kunnig och talför och kunde verkligen underhålla oss på bästa sätt. En hel skolklass med 5-6-åriga barn var helt tagna under hela uppvisningen och mycket förtjusta av både det de fick se och göra. Detta var nämligen en uppvisning där publiken förväntades vara involverad på olika sätt. Så även vi… Bågskytten höll till precis vid vallgraven, så efter uppvisningen och en kort pratstund med honom gick vi över bron, genom tunneln och in på borggården.

Vi förflyttades 1000 år tillbaka i historien och började gå igenom delar av de 60 tunnland som hör till slottet. Trädgården är fantastisk! Bakom slottet går en liten flod och på andra sidan floden står en gigantisk trebuchet. Den är inte autentisk utan byggdes i Danmark 2005 och fördes sedan till Warwick. Men det ska vara en exakt kopia som är i naturlig storlek, dvs 18 meter hög och 22 ton tung. Det är en av världens största belägringsmaskiner och kan skjuta stora stenar över 200 meter bort. Vi var förstås på plats för att se maskinen avfyras!

Det tog sin lilla tid att göra ordning maskinen så under tiden låg vi i gräset och solade och njöt av omgivningen. En hel svanfamilj simmade förbi oss, vädret var vackert och vi hade ca 20 grader varmt. Det är ganska stor skillnad att se en trädgård i sol än i regn… bilderna blir lixom lite roligare att titta på.

Så var maskinen färdigladdad och färdig att avfyras, vilket gick betydligt snabbare än förberedelserna. Laddningen flög bra långt bort över träden, så nog funkar den fortfarande! Kul att ha sett! Tyvärr fick vi inte gå nära maskinen för att ta bilder, eftersom de renoverar även här och har stängt av delar för allmänheten. Renoveringen fortsätter hela året och jag är väldigt nyfiken på att se hela parken, så vi kommer nog att åka hit igen vid ett senare tillfälle Martin och jag.

Efter trebuchetten var det dax att se en uppvisning med fåglar, STORA fåglar! Här snackar vi större än örn och flygfän med 2-3 meters vingspann. Vi var lite tveksamma om det verkligen skulle vara något för oss, men jösses va coolt det var! Att se fåglarna segelflyga med precision och nästan störta (kontrollerat) mot marken var så häftigt! De flög fritt ovanför våra huvuden och i vissa fall kände man vinddraget från dem. Jag är faktiskt lite rädd för fåglar, men de här var så fina och läckra att se på att det fick gå ändå. Men de är ju faktiskt farliga… har klor som kan gräva sej långt in i människokött och starka näbbar som enkelt sliter sönder sitt byte. Så det är med stor respekt jag försöker få bra bilder, vilket gick så där…

Efter alla uppvisningar var vi hungriga. Vi tog ett sista varv runt parken och gick sedan upp till restaurangen vid parkens entré. Här satt vi sedan en lång stund i solen och åt bla fish and chips till lunch. Rättare sagt; Maja tog fish and chips och jag tog haloumi and chips, vilket var den vegetariska varianten och det var så gott!

Jag har länge haft en romantisk dröm om att få besöka ett slott på den engelska landsbygden. Det kanske vi alla har efter att ha sett Downton Abbey? Nu har jag gjort det och vill bara ha mer! Både in- och utsidan på det här slottet och även trädgården var precis som jag hade tänkt mej ett engelskt slott från den tiden. Tinnar och torn, vackra möbler och dukningar, utkiksposter över den vackra trädgården, djur och folk som jobbar överallt med att hålla stället i bästa skick. Det är absolut värt att åka hit och spendera en dag här, se uppvisningarna och ta sej god tid i den vackra trädgården. Å har man möjlighet att välja, så ta en dag med vackert väder – det blir en så mycket trevligare upplevelse då.

Jag har sett ett av Storbritanniens slott, nu vill jag ha mer! Jag måste ju ha något att jämföra med 🙂