Så är vi äntligen framme i Stratford Upon Avon på engelska landsbygden. Staden eller byn kanske det mer är, som Shakespeare föddes och dog i. Här finns hela hans liv och lite till och vi har sett nästan allt som går att se och besökt nästan allt som går att besöka.

Gårdagen började med att vi gick den korta biten frå hotellet till Shakespeares Birthplace. Han föddes 1564 och delar av huset är fortfarande intakt från den tiden. Ett litet fint hus som byggts ut och om under åren, med en jättefin trädgård. Guiden vi fick här var helt suverän och berättade med stor inlevelse om Shakespeares första år. Detta är det bästa, finaste och intressantaste av alla museum om och kring Shakespeare, tycker jag  🙂

Skolan han gick i finns också kvar, och på vägen dit passerar man adressen han bodde på efter sin tid i London, New Place. Huset finns dock inte kvar, då ägaren efter Shakespeare tröttnade på folk som ville titta på huset och inkräktade för mycket – så han rev det! Knäppskalle! Men man har markerat var huset stod och var de olika delarna av huset var i den trädgård som finns kvar här och i grannhuset har man en liten utställning om huset. En otroligt fin trädgård, med flera häftiga statyer.

Sen var det dax för skolan, Shakespeare schoolroom & Guildhall! Det var med lite ”Harry-Potter-Feeling” man gick upp för trapporna till skolsalarna. Rektorer sedan många generationer tillbaka tittade ner på oss och de gamla bänkarna står kvar och används till viss del fortfarande. Skolan används än idag, men de gamla skolsalarna används mest för att visas upp. Här fick vi se två små filmsnuttar och fick information av en lärare (skådespelare). När de gäller alla museum så är det många volontärer som guidar, ofta utklädda i tidsenliga kläder.

Efter en traditionell Afternoon Tea, som jag ska berätta om i ett eget inlägg, gick vi vidare till Hall´s Croft där Shakespeares ena dotter bodde. Ett hus i ungefär samma stil som det vi sätt tidigare, men lite finare – de var ju lite rikare och hade det ganska bra. Och på väg därifrån nästan trillade vi över hela familjegraven! Vi såg nämligen en skylt på vägen att Shakespeares grav fanns inne i kyrkan  nära dotterns hus. Jag hade tagit för givet att han var begravd i London, men så var det alltså inte. Självklart gick vi dit!

Inne i kyrkan i ett särskilt rum ligger nästan hela familjen begravd. Det kostar 3 Pund att gå in och det tyckte vi att det kunde vara värt. Hade vi sett allt annat, så skulle vi förstås se detta också! Jag trodde att det bara var präster och kungligheter som blev begravda inne en kyrka, men Shakespeare hade betalat för att få in hela familjen där. Å andra sidan var han ju en slags kunglighet i byn, så varför inte?!

Nu hade vi alltså följt Shakespeare i fotsåren från vagga till grav på en enda dag och då var dagen inte ens slut. Den skulle få en final som heter duga, vi skulle nämligen gå på Shakespeare Theater och se Julius Caesar, men det ska jag också berätta i ett annat inlägg. Hur vi lyckade smyga in och ta bilder i salongen innan föreställningen…

Även om man inte tycker att Shakespeare är särskilt intressant eller har skrivit något skoj, så är hans liv väldigt intressant faktiskt. Stratford Upon Avon är en fantastisk plats med massor av historia, vackra platser och otroligt mysiga miljöer. Det finns massor att se och göra och jag kommer absolut att åka tillbaka hit, Martin är mer än med på noterna. Han kommer gärna hit han också!

Å tycker man att Shakespeare är fantastisk så har man sitt himmelrike här! Här kan man frossa i all fakta, alla byggnader, mängder av bokhandlar och teater! Å som grädde på moset finns en Christmasshop som är full med julsaker året om!!! På min instagram finns fler bilder, kolla där @marlenerinda  🙂

Efter att ha sovit som en prinsessa i det otroligt fina rum 501 på Macdonald Burlington Hotell var jag redo att upptäcka stan. Maja, Thomas och jag möttes upp av en elegant brittisk dam som skulle visa oss runt och berätta mer.

På ena sidan av hotellet ligger alltså tågstationen och på den andra en gågatan med mängder av butiker. Vi gick ett par hundra meter och kom till Victoria Square som en gång varit stadens mittpunkt med stadshus och fina byggnader. I närheten kikade vi in i en jättemysig pub som vi tyvärr inte hann stanna på, men som jag ska försöka komma tillbaka till. Jag kommer inte ihåg vad det var innan, men kan ha varit en teater eller något liknande. Det var iaf det absolut vackraste pub jag varit på, med kristallkronor, balkong och en stor flygel mitt i alltihop. Jag tror att stället heter Old Joint Stock Pub & Theatre Venue och tillhör kedjan Fullers vars specialitet är Ale & Pie. Dessutom var damen i baren en av de trevligaste personer jag träffat!

Tvärs över gatan från puben ligger stadens kyrka och i den hittar man några av planetens vackraste fönster. Så otroligt fina och detaljerade. Vi var där inne en lång stund och bara tittade. Prästen berättade gärna om byggnaden, fönstren och hur allt var nära att förstöras i kriget. Det var mycket i Birmingham som förstördes och har fått byggas upp igen.

Vi gick genom stan till den nyare sidan där det finns modernare arkitektur mitt bland alla historiska byggnader, Bla en galleria som ser ut som en alien, stor som Globen hemma i Stockholm. Den passar inte in för fem öre, men är rätt häftig. Vi fick också se den gamla tågstationen, som tydligen är världens äldsta. Det är en stad med mycket historia, det är ett som är säkert.

Vi tog avsked av vår guide och tog sedan en välbehövlig lunch på Restaurang Marmelade som ligger i samma byggnad som biblioteket. Här finns allt man behöver och är en mötesplats för alla åldrar. Här var ett myller av människor under den tid som vi satt där. Alldeles i närheten av vårt bord hade man en modefotografering med en modell i futuristiska kläder. Jag åt en pasta, Maja tog en risotto och Thomas åt gigantiska friterade fiskbullar. Allt otroligt gott och vällagat.

Efter lunch och välbehövlig paus för fötterna tog vi oss till kanalen. Det är inte för inte som man gärna kallar Birmingham för Englands Venedig. Vi gled sedan runt i en kanalbåt under en timme och fick se lite andra sidor av staden. Man kan väl inte säga att man snyggat till det för turisterna precis… mycket skräp ligger både i vattnet och längst sidorna, men mysigt ändå!

Efter kanalturen tog vi oss till guldkvarteren och möttes upp av två nya guider. De tog oss till flera guldsmeder av varierande specialitet, men det gemensamma var att alla brann för hantverket och gärna hjälper yngre förmågor framåt. Sista stället var hos Michelle, en förtjusande äldre dam med en lång grålila (!) fläta. Michelle är guldsmed och har en stor studio med både arbetsrum och utställningslokal. Hon har flera yngre hantverkare hos sej som bla arbetar med trä, design, möbler mm som är hos henne en tid innan de går vidare. Där var så mycket läckra möbler som jag gärna tagit hem på en gång!

Efter guldkvarteren skyndade vi tillbaka till hotellet, hämtade våra väskor och sprang till tåget. Nu skulle vi ta oss ut på den engelska landsbygden. 40 minuter senare var vi i Stratford Upon Avon, Shakespeares hemby. Vi gick direkt för att äta mat, innan vi letade upp hotellet. Det tog ungefär en kvart att gå igenom hela byhålan och hitta vår restaurang. Vi åt en fantastisk middag som avslutades med varm chokladmouse och salt caramel glass. Med nästan 25 000 steg i benen behövdes lite bonus  🙂

Efter en god middag och lite letande hittade vi fram till vårt hotell och efter en väldigt lång dag men många intryck la jag huvudet på kudden och somnade direkt! Nu skulle vi äntligen få veta allt om Shakespeare!

Jag anser mej vara en hyfsat rutinerad resenär, som har koll på det mesta när jag åker iväg. Jag börjar fundera på packningen ett par dagar innan jag åker och slänger ner saker i väskan vartefter… å ändå glömde jag nästan det viktigaste när man åker till England; adapter!!!

Jag visste att jag hade glömt något, det var alldeles för enkelt och gick alldeles för snabbt att packa den här gången. Men jag kunde för mitt liv inte komma på vad det var förrän jag checkade in på hotellet ganska sen i söndagskväll. Portiern hade ingen att låna ut till mej, så det blev att spara på batterierna och se ett inköp som ”mission 1” dagen därpå.

Jag kom alltså till Storbritannien i söndagskväll, till Birmingham närmare bestämt. Jag mötte upp Thomas från Visit Great Britain på T-centralen och tillsammans tog vi oss till Arlanda och sedan med direktflyg (Monarch) vidare till Birmingham. En himla trevlig 27-åring från Danmark som bor i Sverige och är lätt att förstå. Med på resan var även Maja, 21 år, men hon kom direkt från Danmark så henne träffade vi på hotellet. Tant Marlene ska alltså tillbringa veckan med två ungdomar och lyckas förstå danska… det kommer inte alls bli svårt! Ungdomarna är jättegulliga och deras danska är helt ok, det är nog Maja som har mest problem med min svenska  🙂

Söndagen gick alltså mest åt att resa, men igår började äventyret! Efter en natt i ett rum för en Macdonald Burlington Hotel var vi reda att ta oss an Birmingham. Efter en frukost i en överdådig matsal fick vi träffa en representant från hotellet som visade oss runt. Hotellet ligger så otroligt bra! Från flygplatsen tar man bara ett tåg som tar kanske 15 minuter, det stannar inte ens 20 meter från hotellet. Eller… tåget stannar ju inne på stationen och man får gå en bit där, men utgången på stationen ligger kanske 20 meter från hotellet. Så smidigt!
prinsessa på otroligt fina

Det är en gammal fin byggnad med vackra tak, snickarglädje och utsmyckningar. Det är som att gå runt i ett gammalt palats och är man kommer in känns det som man gå in i ett SPA eller en lyxigare badanläggning. Rummen vi fick var minisviter som var kanske 40 kvm stora och med superfina badrum i marmor. Här och där fanns små salonger där man kan sitta och läsa eller titta på tv. Vi fick även se ett av rummen som var nyrenoverade och som var superfint!

Eftersom hotellet ligger så bra är det förstås som gjort för affärsresenärer, men där var även flera par och mindre sällskap. Perfekt för en weekendresa eftersom det ligger mitt i smeten! Hur centralt det faktiskt låg skulle vi snart få veta…

Sista dagen i Budapest tillbringades med sällskap! De två tidigare dagarna har jag upptäckt dagen på egen hand, men på lördagen fick jag sällskap av älskade maken som konfererat klart. Bara att äta frukost blev ju så mycket trevligare  🙂

Vädret var hyfsat, 16-17 grader och uppehåll – nästan sol till och med. Så vi gick iväg så tidigt vi kunde och tog sikte mot parlamentet. Därifrån gick vi över bron till Buda-sidan och det otroligt vackra slottet. Det tar lite tid att gå med mej eftersom jag ska stanna och ta bilder på ungefär allt jag ser, men Martin är van och klagar inte. Han har också blivit ganska bra på att ta upp kameran numera.

Budda Castle är enormt! Vi gick hela vägen upp till borggården och hade en otroligt utsikt över Pest. Solen sken och det var jättemysigt! Vi gick upp för trånga stentrappor, kikade genom skottgluggar, fotade bergbanan och tittade på häftiga skulpturer. När vi var färdiga köpte vi en kringla och satt i solen och åt den innan vi gick ner igen.

Budapest är som gjort för att promenera i och det är fina gångbanor längst Donau på bägge sidorna. Det finns mängder med broar, vi bodde vid den ”vita” Elizabethbron och hade på morgonen gått över ”gråa” kedjebron och var nu på väg till den ”gröna” Independensbridge där Saluhallen ligger. Allt inom gångavstånd och i behagligt väder en alldeles lagom promenad med massor av saker att se på vägen.

Väl framme i saluhallen köpte vi gåslever till hundvakten och gick efter en snabb lunch tillbaka till hotellet en stund. Efter en liten tupplur gav vi oss ut igen och nu var det New York Cafe och Hjältarnas torg som var målet. New York Cafe är äldsta caféet i Budapest och det absolut vackraste, kanske i världen. Det är guld överallt och det märks på notan… det är den absolut dyraste fikan vi någonsin intagit! Vi åt varsin glass och varsin kaffedrink, detta kalas kostade oss 400 kronor! Tur det inte blir varje dag  🙂

När vi fikat klart gick vi till Hjältarnas Torg och på vägen såg vi säkert 20 möhippor/svensexor. Det blir några riktigt stora bröloppshelger inom kort i Budapest! När vi gick tillbaka började det bli mörkt och meningen var att vi skulle möta upp Martins jobbarkompisar på restaurangen där de satt, men vi hittade inte dit och gick på Donken istället. 25 000 steg eller knappt 2 mil senare kröp vi i säng väldigt trötta i benen men nöjda.

Jag tycker att Budapest är ganska likt Riga, men jag gillar Riga bättre. Vi har en hel del kvar att se och kommer säkert tillbaka hit en dag. Men just nu är jag väldigt nöjd och tycker det ska bli ganska skönt att komma hem. Hemresan är ett kapitel för sej…

Jag har funderat på det här med att resa ensam och att upptäcka platser på egen hand. Att åka ensam i en grupp är en sak, att åka helt på egen hand är en annan…

Jag har åkt ensam i grupp förut, men aldrig varit helt ensam som jag är nu på dagarna. I en grupp hittar du ganska snabbt din plats och gör nya bekantskaper som man sedan kan göra sällskap med på lika utflykter osv. Att åka helt ensam innebär att du är helt ensam, vare sej du vill eller inte. Jag har iofs Martin ett sms bort, men har gör mej ju inte mycket sällskap från konferensen mer än på kvällstid. Det har fått mej att tänka lite…

När jag idag gick längst en av huvudgatorna här i Budapest slog det mej hur sårbar jag faktiskt är. Om jag skulle bli påkörd eller svimma på gatan, skulle ingen veta vem jag är. Alla mina id-handlingar ligger i mobilfodralet och mobilen skulle förmodligen snabbt försvinna från platsen tillsammans med min kamera. De enda sakerna som skulle kunna tala om vem jag är. Man kanske skulle tatuera namn och personnummer bakom örat eller nåt, som man gör med djur. För säkerhets skull alltså.

Att resa ensam innebär också att jag inte har någon som hjälper mej att komma rätt eller ger förslag på saker att hitta på. Men samtidigt ger det mej en helt annan frihet att upptäcka saker som jag kanske inte hade gjort annars. Jag går åt det håll jag vill, i den takt jag vill och stannar när jag vill. Idag gick jag jättefel, men fick på så sätt se lite som jag inte hade sett annars och till slut kom jag rätt ändå. Tack GPS  🙂

Jag lyckades hitta fram till New York Cafe som var alldeles för ”komplicerat” för min smak. Ett fd palats med guld på hela insidan och priser därefter. Jag nöjde mej med att ta några bilder, det är trots allt Budapest äldsta café, och gick snabbt ut igen. Dessutom var det nästan fullsatt trots att det var ganska tidigt på förmiddagen. Nu har jag iaf sett det!

Jag tog sikte på Saluhallen och passerade ett jättefint torg och en vacker park på vägen. Saluhallen är gigantisk! Det är två våningar och flera hundra säljare. Jag bestämde mej för att äta lunch här och idag var det dax att äta Langos, det är väl ett måste här? Gott, flottigt och mättande. Å billigt! Hela kalaset gick på strax under 50-lappen. Äntligen fick jag sitta en stund också, efter nästan 12000 steg.

Sen gick jag långsamt längst Donau tillbaka till hotellet, där jag förmodligen tillbringar resten av dagen. Jag ska skriva lite, vila benen och vänta på Martin. När han kommer ska vi gå och äta middag med de andra. Det är ca 20 grader varmt, ganska kvavt och regnet hänger i luften. Hoppas det blir bättre väder imorrn, vår sista dag här och då har jag sällskap hela dagen!

Jag far Europa runt och letar efter sol och värme, just nu är jag i Budapest! Å jag kan meddela att det iofs är hyfsat varmt, men solen skiner knappt här heller. Den kan komma fram lite tveksamt då och då, men mest är det mulet och man känner en och annan regndroppe på näsan.

Vi kom hit igår strax efter lunch. Martin ska på konferens och alla respektive blev tillfrågade om de ville följa med. Kul tyckte vi och tog för givet att flera skulle tycka det, men det var bara jag som hoppade på erbjudanden. Så nu är jag på resa med Martin och 12 av hans kollegor, så kan det gå.

Direkt när vi landade fick vi en tur runt stan där vi fick se de viktigaste sevärdheterna, bla Citadellet. De andra ska ju sitta i en konferenslokal tills på fredagkväll och sedan åker halva skaran hem på lördagmorgon, så detta var deras chans att se Budapest. För mej var det ypperligt tillfälle att få lite koll på stan som jag ska spendera en massa tid i på egen hand. Efter rundturen installerade vi oss snabbt på hotellet och gick sedan iväg för att äta middag.

Idag vaknade jag tidigt, då var Martin redan på väg till konferensen. Jag tog det lugnt, åt en lång frukost och drog sedan på mej mina bekvämaste gympaskor. Jag ville hinna göra så mycket som möjligt innan lunch, eftersom man varnat för regn senare. Så jag tog sikte på en av broarna som vi bor nära och gick över till andra sidan. Jag tror att vi bor på Pest-sidan… men är inte säker… Jag klättrande upp för alla trappor till ett stort monument där jag kunde se hela stan och ta en massa bilder. Hela vägen doftade det syren, så det var en ren fröjd att gå hela vägen upp. Syrenerna blommar för fullt och det känns riktigt somrigt.

Jag ville inte gå för långt från hotellet förrän jag hade lite mer koll eftersom mitt lokalsinne är lika med noll och min karta är rätt dålig. Men jag hittade både fram och tillbaka och lyckades tom få med mej ett par nya skor hem när jag smet in i en Deichmann när de första regndropparna landade på nosen. Så kan det bli när det börjar regna och hotellet ligger granne med en skobutik  🙂

Jag lämnade av mitt fynd och tog mej ut på lunchjakt. Nära hotellet finns ett mysigt torg med mängder av små matstånd, men inget föll mej i smaken. Jag tog mej lite längre bort, på vägen dit vi gick igår, och halvvägs hittade jag en creperia. Solen sken och jag kunde sitta ute och äta en riktigt god crepes, fylld med skinka och ost. Jag gick förbi en jättevacker synagoga och började ta mej hemåt igen. Dagens uppdrag var att köpa en tandborste till Martin, som han glömt hemma. Och bara några hundra meter från hotellet hittade jag en hyfsat stor livsmedelsbutik som hade det mesta. Uppdraget lyckades alltså!

Å jag hittade hem även denna gång! Så nu sitter jag här nyduschad och ska ta en tupplur innan jag börjar fundera på kvällens matställe. Martin äter middag på konferensen och kommer väl tillbaka vid 21-tiden eller nåt. Det är inte jätteroligt att göra allt på egen hand, men en liten utmaning för mej med jordens sämsta lokalsinne. Imorrn ska jag leta rätt på Cafe New York som jag hört en massa om, det ska bara vara raka vägen från hotellet… vi får väl se…

Det finns fler bilder på min instagram @marlenerinda  🙂

Jag tänkte berätta lite om Milano men vet knappt var jag ska börja. Det finns hur mycket som helst att se och göra i den otroligt vackra staden. Å bor man bara lite smart har man gångavstånd till det allra mesta!

Vi bodde på Nh Touring Hotel som ligger ganska nära centralstationen och mittkärnan av Milano. Ett fyrstjärnigt hotell som jag absolut kan rekommendera. Det tar ungefär en kvart att gå till den enorma katedralen (Duomo) och den vackra och anrika gallerian med alla märkesbutiker. I gallerian ligger bla den första och därmed äldsta PRADA-butiken som är värd ett besök bara därför. På vägen passerar man bla La Scala som inte är lika imponerande på utsidan som på insidan, men kul att ha sett ändå!

För många är Milano detsamma som mode och shopping, men det är mycket mer än så! Här bodde bla Leonardo Da Vinci på 1400-talet och man kan besöka huset han bodde i och och hans vingård, La Vigna di Leonardo (mitt emot kyrkan Santa Maria dellea Grazie), med vinstockar från Argentina. Huset bebos fortfarande av familjen som tog över efter Da Vinci, men man får ändå se fyra av rummen i huset och den vackra trädgården . Har man tur kan man även få se en liten bit av originalväggen i ett av rummen från Da Vincis tid. På min instagram (marlenerinda) finns en liten filmsnutt när väggen öppnas.

Tar man sej till stadsdelen Isola får man uppleva den vertikala skogen (Il Bosco Verticale) som är två fascinerande höghus med de mest fantastiska balkonger man kan tänka sej! Italienarna är nog mästare på lummiga fönster och balkonger och de här två husen tar absolut priset! Bakom alla träd och buskar hittar man några av Milanos dyraste lägenheter. Husen ligger nära stationen Garibaldi och en alldeles nybyggd plaza där man man kan shoppa eller mysa i solen med något gott i glaset. Här ligger också Italiens högsta byggnad, Unicredit Tower. Här ifrån går man på bara några minuter till Ea Ta Ly, som jag berättade om häromdagen.
En av höjdpunkterna, men betoning på ”höjd” var när vi gick på taket ovanför katedralen. Vid katedralens ena långsida går det en hiss upp till taket och där har man byggt en spång över taken så man ser hela Milano. Längs spången finns små vätskestationer och i slutänden en restaurang med galet god pizza! Vi gick på taket en lång stund, tittade, fotade och bara hänfördes av utsikten. Sen satt vi lika länge och åt och tog en fika ute på takterrassen i solen. Den där hissen hade jag nog aldrig hittat själv, men fråga er fram – för detta är ett måste!

Det finns förstås massor att se och göra i en stad som Milano, men glöm inte att bara sitta och mysa också. Att ta en apertivo på en mysig liten piazza är ett måste och bästa sättet att uppleva de genuina Milano och dess folkliv. Vilken piazza du ska välja är en smaksak, det ligger på rad så det är ingen brist på dem. Vårens trendigaste drink är Campari Spritz eller Aperol som kostar ca 5 Euro. Kanske inte min favorit, men nog sjutton var jag tvungen att ta en ändå – bara för att!

Man kan tycka att Milano är stort, men det är faktiskt ganska litet och
man hinner se väldigt mycket på bara en weekend. Vi åkte direktflyg med
Easy Jet som tog knappt 3 timmar och sedan tog det ungefär 45 minuter
till hotellet med bil. Det är alltså helt ok att bara åka ett par dagar
som vi gjorde, bara för att göra något annorlunda över en helg.

Detta var bara ett litet axplock och en liten smakbit av mitt Milano, jag återkommer med mer… var så säker!

Ni som varit ute och rest lite, och särskilt i Italien, kanske har trillat in i någon av Ea Ta Ly´s butiker. Då kanske ni dessutom blir extra glada om jag säger att kedjan kommer till Sverige i höst.

Ea Ta Ly är ett butikskoncept där man både kan äta och köpa sin mat. Du kan tex äta något väldigt gott på lunchen, köpa alla ingredienser på plats och laga detsamma hemma på kvällen. Som exempel alltså… man kan äta utan att handla och handla utan att äta också förstås!

Ea Ta Ly i Milano är tre våningar högt och nästan hela översta våningen är restaurang. Vi hade äran att äta där ikväll tillsammans med delar av turistansvariga i Milano och sällan har jag ätit så gott! Carpaccio med sallad till förrätt, musslor med pasta till varmrätt och tiramisu till efterrätt. Allt lagat till perfektion och med absolut trevligaste sällskapet.

När jag fick höra att Ea Ta Ly kommer till Sverige visste jag inte vad det var och tyckte mest att det lät som en kul grej. Nu kan jag säga att jag verkligen ser fram emot det! Ett roligt koncept som dessutom flyttar in i en av Stockholms vackraste lokaler och min fd arbetsplats – nämligen Röda Kvarn! Eller det som är kvar av den gamla biografen…

I eftermiddags testade jag även deras uteservering och satt i solen och drack en av vårens innedrinkar i Italien; Campari Spritz. Så härligt med sol och värme på näsan och kunna sitta i bara t-shirt och njuta.

I september kommer Ea Ta Ly till Stockholm och då kommer även jag att vara på plats! Kommer du?

Vädret hemma känns rätt hopplöst just nu, så dagens resa till Milano kändes mer än välkommen! Efter att ha förberett, fixat och packat så var det äntligen dax att sätta sej på flyget i förmiddags. Det är alltid lika spännande att åka på pressresa eftersom man oftast inte har en aning om ressällskapet.

Vi var 5 personer som skulle dra iväg tillsammans och vi träffades i gaten. Vi var ungefär lika gamla, res- och skrivgalna och i mina ögon ett himla bra gäng! För första gången satt jag dessutom tillsammans med mitt ressällskap under flygresan, till min grannes kanske inte lika stora glädje eftersom hon var tvungen att jobba lite under flygresan och det var svårt när vi var två på var sida om henne som höll låda större delen av vägen.

Hur som helst så kom vi fram som vi skulle och solen skeeen! Vi kördes till hotellet, packade upp, fick en liten lunch och traskade sedan ut på stan en liten snabbis innan programmet skulle köra igång. Milano. Vad vet jag om Milano? Jo, jag har varit här en gång förr… 2006 på vår bilresa genom Europa med en 11-årig junior som kartläsare och en 12-årig Senior som sjöng julsånger i baksätet. Vi skulle inte till Milano utan helst passera förbi, men alla vägbyggen gjorde att vi hamnade mitt i smeten i världens största rondell. OCH vi körde rätt! Sedan dess har jag hävdat att kan man köra bil i Milano och dessutom hitta rätt, ja… då kan man köra och hitta överallt!

Den här gången behöver jag dock inte köra, utan kommer mest använda fötterna. Bara idag har vi gått nästan 20 000 steg. Det är så jag gillar att se en ny plats, men fötterna! Man ser saker så bra då! Så bara på en enda eftermiddag har vi sett La Scala, den gigantiska kyrkan, ett jätteläckert köpcenter med den äldsta Prada-butiken och en massa annat. Vi avslutade dagen med en fantastisk middag på The Westin Hotell tillsammans med en av höjdarna från flygplatsen här. Ett otroligt fint hotell med fantastisk mat och ett väldigt trevligt sällskap. För precis som det kändes på flygplatsen så var detta ett riktigt mysigt gäng!

Jag är helt slut, så jag berättar mer imorrn om det finns mer tid då. Att vara på pressresa är ingen semester om ni trodde det. Schemat är fullspäckat (idag 07-23), alla sinnen måste vara på helspänn så man inte missar något och sen ska man få ihop nån slags text av det också och gärna några sjujäklabra bilder… Å jag älskar det!