En snabb runda genom Birmingham

En snabb runda genom Birmingham

Efter att ha sovit som en prinsessa i det otroligt fina rum 501 på Macdonald Burlington Hotell var jag redo att upptäcka stan. Maja, Thomas och jag möttes upp av en elegant brittisk dam som skulle visa oss runt och berätta mer.

På ena sidan av hotellet ligger alltså tågstationen och på den andra en gågatan med mängder av butiker. Vi gick ett par hundra meter och kom till Victoria Square som en gång varit stadens mittpunkt med stadshus och fina byggnader. I närheten kikade vi in i en jättemysig pub som vi tyvärr inte hann stanna på, men som jag ska försöka komma tillbaka till. Jag kommer inte ihåg vad det var innan, men kan ha varit en teater eller något liknande. Det var iaf det absolut vackraste pub jag varit på, med kristallkronor, balkong och en stor flygel mitt i alltihop. Jag tror att stället heter Old Joint Stock Pub & Theatre Venue och tillhör kedjan Fullers vars specialitet är Ale & Pie. Dessutom var damen i baren en av de trevligaste personer jag träffat!

Tvärs över gatan från puben ligger stadens kyrka och i den hittar man några av planetens vackraste fönster. Så otroligt fina och detaljerade. Vi var där inne en lång stund och bara tittade. Prästen berättade gärna om byggnaden, fönstren och hur allt var nära att förstöras i kriget. Det var mycket i Birmingham som förstördes och har fått byggas upp igen.

Vi gick genom stan till den nyare sidan där det finns modernare arkitektur mitt bland alla historiska byggnader, Bla en galleria som ser ut som en alien, stor som Globen hemma i Stockholm. Den passar inte in för fem öre, men är rätt häftig. Vi fick också se den gamla tågstationen, som tydligen är världens äldsta. Det är en stad med mycket historia, det är ett som är säkert.

Vi tog avsked av vår guide och tog sedan en välbehövlig lunch på Restaurang Marmelade som ligger i samma byggnad som biblioteket. Här finns allt man behöver och är en mötesplats för alla åldrar. Här var ett myller av människor under den tid som vi satt där. Alldeles i närheten av vårt bord hade man en modefotografering med en modell i futuristiska kläder. Jag åt en pasta, Maja tog en risotto och Thomas åt gigantiska friterade fiskbullar. Allt otroligt gott och vällagat.

Efter lunch och välbehövlig paus för fötterna tog vi oss till kanalen. Det är inte för inte som man gärna kallar Birmingham för Englands Venedig. Vi gled sedan runt i en kanalbåt under en timme och fick se lite andra sidor av staden. Man kan väl inte säga att man snyggat till det för turisterna precis… mycket skräp ligger både i vattnet och längst sidorna, men mysigt ändå!

Efter kanalturen tog vi oss till guldkvarteren och möttes upp av två nya guider. De tog oss till flera guldsmeder av varierande specialitet, men det gemensamma var att alla brann för hantverket och gärna hjälper yngre förmågor framåt. Sista stället var hos Michelle, en förtjusande äldre dam med en lång grålila (!) fläta. Michelle är guldsmed och har en stor studio med både arbetsrum och utställningslokal. Hon har flera yngre hantverkare hos sej som bla arbetar med trä, design, möbler mm som är hos henne en tid innan de går vidare. Där var så mycket läckra möbler som jag gärna tagit hem på en gång!

Efter guldkvarteren skyndade vi tillbaka till hotellet, hämtade våra väskor och sprang till tåget. Nu skulle vi ta oss ut på den engelska landsbygden. 40 minuter senare var vi i Stratford Upon Avon, Shakespeares hemby. Vi gick direkt för att äta mat, innan vi letade upp hotellet. Det tog ungefär en kvart att gå igenom hela byhålan och hitta vår restaurang. Vi åt en fantastisk middag som avslutades med varm chokladmouse och salt caramel glass. Med nästan 25 000 steg i benen behövdes lite bonus  🙂

Efter en god middag och lite letande hittade vi fram till vårt hotell och efter en väldigt lång dag men många intryck la jag huvudet på kudden och somnade direkt! Nu skulle vi äntligen få veta allt om Shakespeare!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.