Bläddra efter
Etikett: scen

I år sken solen över Diggiloo

I år sken solen över Diggiloo

Kommentarer 4 kommentarer

Med förra årets hagelstorm i minnet gjorde vi oss färdiga för att recensera årets Diggiloo. Den här gången sken solen över Kosta där årets premiär skulle äga rum. Å jäklar så bra det var!

Vi kom till Kosta Lodge på onsdagen, dagen innan premiären. Martin började ju sin semester då, så nu kunde vi koncentrera oss på våra uppdrag helt och hållet. Diggiloo var sista scenshowen som vi skulle recensera för den här sommaren, iaf vad vi vet. Sen skulle vår lilla ”turné” köra igång, jakten på material till campingar och ställplatser alltså.

Första dagen i Kosta var alltså på onsdagen, då installerade vi oss och la upp en plan för kommande veckor. Eller vi försökte iaf… det är inte så lätt eftersom vi är rätt väderberoende för att få fina bilder. Sen satt vi mest och läste i solen och jobbade lite. På torsdagen tog vi en morgonpromenad in till Kosta för att köpa matsäck till kvällens show. Så skönt att komma igång med promenaderna igen, kroppen mår så mycket bättre.

Eftermiddagen gick åt till att filma ställplatsen och förbereda kvällen. Vid 16.30 gjorde vi oss klara och gick iväg till festplatsen. I år skulle vi inte filma eller göra några intervjuer, så det var ett förhållandevis ”lätt” jobb. Martin skulle fota och jag skulle recensera showen, samt fota för våra sociala medier. Väl inne hittade vi våra platser och blev kanske inte helt nöjda. När vi recenserar brukar vi få kantplatser med fri utsikt för att kunna uppfatta alla detaljer. Nu hade vi fått platser snett mot scenen, mitt i en rad – jag såg inte jättemycket. Men jag hörde ju och Martin fick bilder, eftersom han kunde springa omkring fritt, så det fick väl gå.

I pausen träffade vi producenten och när han fick höra om våra platser flyttade han på mej. Martin sprang ju ändå runt, så han hittade en plats och kunde flyttade på mej. Helt plötsligt satt jag istället precis vid scenen och hade en himla bra plats. Nu såg jag allt, kunde ta bilder som jag kan använda och kunde tom se några av vännerna på scenen i ögonen. De kan ju inte hälsa, det ser inte bra ut – men ögonkontakten är en slags hälsning och räcker bra.

Årets upplaga av Diggiloo är helt suverän, några menade på att det är den bästa någonsin. Vi har bara varit med tre gånger och den är iaf bäst hittills. Årets komiker är Per Andersson och jag vet att folk kan ha svårt för honom, men han var helt suverän. Han får väldigt mycket scentid och sånt kan jag vara lite tveksam till, men det var väl avvägt och passade in så otroligt bra.

Årets stora gästartister är Uno Svenningsson och Sanna Nielsen, snacka om att de lyfter showen till helt nya höjder. Medina var också helt suveräna. Ni kan läsa hela vår recension HÄR, det är inte ofta vi sätter fem stjärnor – men det gjorde vi den här gången.

Diggiloo är tre timmar musik och så otroligt härligt. Man blir lixom sådär otroligt sommarglad, i år var ju dessutom vädret med oss. Som vi skev i recensionen ”Sol, sommar och Diggiloo”, de hör lixom ihop. Så när showen var slut gick vi med lätta steg tillbaka till husbilen, nästan dansade fram. Och sen var det bara att sätta sej och jobba. Martin redigerade bilder medan jag skrev recensionen. Å det gick faktiskt ganska lätt, vi var färdiga och kunde publicera texten strax innan midnatt. Tack och gonatt lixom.

Sommarens sista recension alltså. Oj vad vi sov gott sen 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Storm och teater i Falkenberg

Storm och teater i Falkenberg

Kommentarer 4 kommentarer

Det väntades oväder, så vi beslutade oss för att söka en trygg plats att stå på istf att testa något nytt på vägen. Så vi körde alla milen mellan Kalmar och Falkenberg i ett sträck, för säkerhets skull. Å det var himla smart.

På fredagen var det dax att lämna Kalmar. Solen sken och det var väldigt varmt och skönt, men det varnades för ösregn och 21 sekundmeter. Det är inte roligt att köra en stor husbil på nästan 4 ton när det blåser halv storm. Så vi siktade på en trygg plats i närheten av Vallarna, med så mycket lä som möjligt och hamnade i Falkenbergs gästhamn.

När vi kom fanns inga platser med el i hamnen, men det finns en parkering strax brevid där man också får stå. Vi hittade en plats jämte ett skjul, där vi tänkte att det skulle vara hyfsat med lä när stormen körde igång. Fredagen var kanske inte lugn, men solig. På lördagen blåste det upp mer och det regnade, men där vi stod var det fortfarande ok. Så pass att vi tänkte att vi står kvar, trots att det blev elplatser lediga i hamnen. Sen körde det igång. Jösses vad det blåste!

Dagar med sämre väder är, som jag tidigare sagt, ganska bra för oss. Då hinner vi jobba ikapp lite. Så det blev faktiskt 3-4 texter skrivna och två filmer redigerade. Himla bra. Jag förberedda även nästa recension. För på söndagen var det dax att ta fram cyklarna och ta sej till Vallarna, för sommarens andra premiär ”Kalabalik i fabriken”. På Vallarna tittar vi bara på föreställningen och skriver recension, inget filmande – lite enklare alltså.

Vi kom fram och träffade en himla massa härliga vänner och bekanta. Det roligaste var nog att få träffa Ewa Roos igen, som jag jobbade med i slutet av 80-talet. Vi har setts i vimlet, men inte hunnit prata något. Nu hann vi det 🙂

”Kalabalik i fabriken” är något så ovanligt som en fortsättning på förra årets föreställning ”Korvfabrikören”. Lite fristående sådär, som det brukar heta när det gäller bokserier. Den är väldigt rolig, men inte som förra året. Då var det galet bra, kanske sommarens bästa – nu var det bra. Absolut sevärt.

I år är Annika Andersson tillbaka och hon behöver ju nästan bara visa sej så skrattar man. Tillsammans med Jojje blir allt väldigt roligt, så är det bara. Men det känns som man sett detta förut, en del av skämten är lixom gamla. Så det var lite svårare att skriva den här recensionen, det tog sin lilla stund. Men vi kom på affischen även den här gången.

HÄR kan ni läsa vår recension.

Nu är det bara en premiär kvar i sommar, Diggiloo, men dit är det någon vecka. Så nu har vi lite annat spännande planerat. Det är dax att åka till Skåne!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Krusen – näst sista gången

Krusen – näst sista gången

Kommentarer 5 kommentarer

Så var det dax att klä upp sej och jobba lite bland folk igen. För näst sista gången skulle vi bege oss till Krusenstiernska Gården och den lilla utomhusteatern inne i parken för att se ”Oss swingers emellan”. Där är alltid lika mysigt.

2026 går avtalet för teatern inne i det som allmänt kallas Krusen, aka Krusenstiernska gården, ut. Det har varit olika information om detta, några har sagt att det var sista gången i år, andra att det är nästa år. Nu har vi kollat upp det ordentligt och sista gången är nästa år. MEN i år var det sista gången för Thomas Petersson att iklä sej huvudrollen, nästa år är det Robert Gustafsson – de kör vartannat åt. Så lite sista var det, med tanke på att Thomas gjort detta i 17 år eller något sånt.

Vi började som vanligt premiärdagen med en intervju. Den här gången var skaran som mötte oss rätt liten, men inte mindre viktig. Förkylningar har drabbat ensemblen, så det var tvungna att vila sina röster – så vi fick bara träffa Thomas Petersson och regissören Klas Wiljergård. Det gick bra det med, även om jag fick tänka om lite när det gäller mina frågor.

Det blev en fin liten intervju, med många skratt. När Thomas är med kan samtalet ta vilken riktning som helst. Man vet lixom aldrig med honom och det älskar jag!

Vi hann sitta ner en liten stund innan portarna öppnades och publiken strömmade in. Vi fotade premiärgästerna och pratade med några av dem. Det spårade ur fullständigt när Ola Forssmed, Edward af Sillén och Tobias Persson började prata om sina sommarprat. Kolla på filmen längst ner får ni se, helt galet 🙂

Jag hann träffa min kusin Johan och hans fru Malin också, kul kul. Det blir tyvärr inte särskilt ofta.

Prick klockan 19 satt vi på plats och föreställningen började. Så otroligt bra! Årets uppsättning är rolig, rapp och galen. Jag överdriver inte om jag säger att Thomas byter kläder 5 gånger på lika många minuter och dessutom hinner både sminka sej OCH sminka av mellan bytena. Han växlar nämligen mellan att vara man och kvinna. Hur han orka fattar jag inte!

Clara Henry är också något alldeles extra. Hon är så bra som packad! Mer än halva föreställningen är hon dyngrak och gör det så bra. Hon är så otroligt rolig. Jag skrattar så jag nästan får astma. Sådär så jag nästan inte hinner andas mellan skrattatackerna. En fantastisk kväll!

Efteråt cyklade vi tillbaka till husbilen och satte oss för att jobba. Det var inte vårt att skriva den recensionen kan jag säga och vi hamnade på affischen igen. Yes!

HÄR kan ni läsa recensionen. Filmen kan ni se här nedan:

Detta var första premiären av årets tre. Nu var det dax att köra mot Falkenberg och Vallarna.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

We will rock you – så bra det kan bli utan Freddie

We will rock you – så bra det kan bli utan Freddie

Kommentarer 6 kommentarer

Jag har väl aldrig egentligen haft några idoler, däremot grupper och personer jag gillat lite mer än andra. Queen hade jag ingen som helst relation till innan jag mötte barnens pappa, han var ett stort fan och introducerade mej till deras musik. Som jag idag älskar!

Som flickvän till ett stort Queen-fan fick jag snabbt höra alla skivor, som spelades väldigt mycket, och hittade så småningom låtarna som jag tycker mest om. På den tiden sjöng jag mycket och var med i en kvartett som spelade en del på fester. Jag fastnade rätt omgående för Freddie Mercurys speciella röst och sätt att sjunga och stämsången som gruppen var ganska unika med på 80-talet.

Vi var även på konserten när Queen spelade på Stadion (tror jag) 1986. Vi var nyförlovade och jag minns att jag klappade repor i min nya ring. Vilken upplevelse den kvällen var. Äldste sonen har ärvt sin pappas kärlek till gruppen och när det är någon show eller annat på g, så försöker vi att boka in oss tillsammans. Att se We will rock you – musikalen var därför helt självklart. Vi visste att vi skulle dit och recensera, såklart skulle sonen också hänga med på nåt sätt. Det löste sej väldigt bra när det var 40% rabatt på biljetterna på Blackfriday, då köpte vi en biljett till honom och han köpte en i julklapp till sin pappa.

För ett par veckor sedan var det alltså dax. Det var faktiskt med noll förväntan jag gick dit, jag hade läst recensioner från bla London där folk inte alls var imponerade. Men jag blev totalt överbevisad, det var väldigt bra. Victor Norén imponerade, likaså Sarah Dawn Finer. Musikalen bygger på Queens musik, men handlar inte om gruppen. Handlingen är en framtid där rockmusik är förbjuden och en liten grupp människor vägrar ge upp kampen om att få spela och sjunga.

Handlingen är väl sisådär, men skådespelarna är riktigt bra och musiken är ju toppen. Norén lyckas dessutom få till känslan av Freddie Mercury och även dra ihop allsången som är så karaktäristisk för honom. Det är inte Queen, det måste poängteras – men det är så bra det bara kan utan dem. HÄR kan ni läsa vår recension.

Showen går på turné just nu. Gillar ni Queen så är mitt tips att se den.

Hjo

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Magiskt rolig kväll!

Magiskt rolig kväll!

Kommentarer 4 kommentarer

För ett par veckor sedan tog vi oss ut till Elite Hotel Marina Tower i Nacka. Vi skulle bevaka röda mattan och se Stefan Odelbergs senaste show. Det blev en otroligt härlig kväll med trevliga gäster och en himla rolig show. Jag gillar ju inte magi, men det här!

Jag vet inte vad det är, men magi och trolleri är inte min grej och har aldrig varit det. Kanske är det för att jag vill att allt ska gå att förklara och inte tycker om att känna mej lurad.

Vi kom iaf dit, riggade kamerorna och satte igång. Showen har tidigare gått i Göteborg men är nu flyttad till Stockholm. Här ska den bara gå under några få helger i april, detta var en liten smygpremiär. ”My close up show” är en liten intim show, med bara 50-talet gäster i publiken. Så vi hade ju ingen direkt stress där på röda mattan. Gästerna gled in i sakta mak och det fanns tid att både hälsa, kramas och prata lite. Det bjöds på härlig charkbricka med en otroligt gott bröd och gott i glasen. Å vi hamnade på bild på röda mattan minsann. Det händer inte ofta!

Vi fick plats längst bak och showen körde igång. Stefan Odelberg är verkligen ett proffs. Han är rolig, har ett unikt samspel med sin publik och är otroligt skicklig magiker. Hans trick är frustrerande proffsiga och går inte att klura ut. Sådär så man blir lite förbannad 🙂

Men framförallt så är det en trivsam och rolig show. De 90 minuterna säger bara swosch, så är showen slut. Under den tiden har han lyckats prata med säkert halva publiken, haft upp en handfull av oss på scenen och lurat brallorna av oss allihop. Så otroligt bra helt enkelt. Vi gav full pott, recensionen kan ni läsa HÄR.

Efteråt samlades vi utanför ”salongen” för fortsatt mingel, bilder och snack. Vi var ju där för att jobba, men Stefan bjöd faktiskt in oss att komma tillbaka bara som gäster. Så om några veckor ska jag se allt igen tillsammans med våra vuxna söner. Martin ska åka iväg på konferens, så ”barnen” får ta hand om morsan en kväll. Det ska bli himla mysigt.

Trots att jag inte gillar magi, så är detta något av det bästa jag sett faktiskt. Proffsig underhållning av en väldigt härlig människa. Om ni får möjlighet så måste ni se Stefan Odelbergs ”My close up show”. Ni kommer inte att ånga er!

Här kan ni se filmen vi gjorde:

Gillar ni magi?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En händelserik vecka

En händelserik vecka

Kommentarer 2 kommentarer

Det blev en intensiv vecka med flera långa dagar och sena kvällar. En massa kul, men det är knepigt att hinna något mer än det mest nödvändiga som att äta och sova. Å så blir det nästa vecka också, men jag klagar inte. Däremot ser det ut som sjutton hemma 😛

Vi kom hem runt lunch i måndags, efter en mysig husbilshelg. Den ska jag berätta om inom kort. På tisdagen firade vi 17 år tillsammans. Det är viktig att fira sånt tycker vi, kanske för att vi fick vänta så länge på att hitta varandra?

Vi ger inte några presenter till varandra, vare sej till jul, födelsedagar eller andra högtidsdagar. Däremot försöker vi att göra något tillsammans. Den här gången blev det en middag på tu man hand på stan efter jobbet. Mi Ridell hade bjudit in oss till sin show ”Häpp!”, så när vi var mätta och belåtna åkte vi till Villa Foresta för att se henne. Å där träffade vi en massa andra bekanta också. Kul kul.

Det var en väldigt bra och tänkvärd föreställning. Den kan ni läsa om HÄR.

På onsdagen var det dax för nästa event, en middag på Fotografiska med representanter från Schweiziska Grindenwald. Vi fick en intressant presentation och sedan en helt fantastisk middag. Dan där lilla alpbyn har en himla massa spännande att bjuda på, bla en järnväg med station högst upp på toppen. På 3500 meter höjd. Där finns också en äventyrspark med zipline, hiking och en massa annat. Sånt som vi gillar.

Så nu är vi väldigt taggade på att åka dit, kanske i höst. Det skulle kunna bli en rolig film och där finns även flera campingar nere i dalen, som vi gärna skulle kolla in.

Så var det helt plötsligt torsdag och vi var dubbelbokade. Det händer väldigt mycket just nu, vi tackar nej till massor – men säger också att om vi hinner så tittar vi förbi. Så blev det när Kayo hade releasefest för sin bok ”Innan natten är över”. Vi hann dit, prata ett par ord med henne och ta några bilder. Tyvärr hann vi inte med presentationen, då var vi nämligen på väg till Rival för att se standup.

Boken fick vi iaf med oss hem, så den ska läsas snabbt och sedan skrivas recension om.

På Rival skulle vi se Henrik Schyfferts föreställning, som redan gått ett år – men vi har inte hunnit se den. Utan att säga för mycket om själva föreställning, så kan jag ändå avslöja att den börjar väldigt speciellt. När man kommer in i salongen ligger han på en schäslong och lyssnar på musik. Där ligger han från det att publiken släpps in, tills föreställningen börjar. Utan att säga ett ord eller ens låssas om att han är på en scen.

När den väl börjar är det 90 minuter med skratt, grått, igenkänning, glädje och sorg. Det är sååå bra. Tiden bara försvinner och efteråt vet man inte riktigt hur man mår. Har ni möjlighet så se den. Schyffert är bättre än någonsin. HÄR kan ni läsa vår recension.

Så blev det fredag och Martin hade sin lediga dag. Den brukar gå åt till jobb, igår gick den istället åt till att göra en massa ärenden eftersom vi har fått låna bil. Då är det bäst att passa på att åka till sopen, panta flaskor, storhandla och en massa annat. Så typ hela dagen gick åt till detta och när vi väl kom hem var vi rätt slut. Då var det dax för middag och vi skulle laga om ett gammal recept för att ta nya bilder.

Vi hann ändå en himla massa, så att vi idag (lördag) kan gör en massa jobb och komma ikapp lite. Vi ska testbaka en slags semmelmuffins, laga om ett wokrecept och lite annat. Jag har kommit igång igen med att fota och lägga ut saker på Blocket. Så skönt att ha lite energi igen.

Dagarna går alltså. Å de går snabbt. Snart är det måndag igen 😛

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Intervju med Kalle Moraeus och konsert

Intervju med Kalle Moraeus och konsert

Kommentarer 7 kommentarer

Förra veckan fick vi chansen att träffa Kalle Moraeus inför nypremiären av ”Den svenska sångboken”. Eftersom vi planerar för att fira en ”riktig” midsommar i Orsa nästa år, var det med flera anledningar vi ville träffa honom. Det blev ett bra snack där några pusselbitar trillade på plats.

”Den svenska sångboken” är en konsert med svenska hits kanske man kan säga. Kalle Moraeus, Gunilla Backman, Johan Boding och Micke ”Nord” Andersson har tillsammans kokat ner runt 1000 favoriter till en cirka tre timmar lång show. Allt från Bellman till Miss Li enkelt sagt. Vi drog till Västerås för att vara med vid nypremiären av showen som var helt suverän!

I början av veckan träffade vi Kalle Moraeus som var i Stockholm för en sk pressdag. Vi passade på att prata lite om vår planerade midsommar i Orsa, när vi ändå fick chansen att träffa honom. Nästa år ska vi nämligen vara med och uppfylla en dröm som en kompis har om att uppleva en äkta Dala-midsommar. Vi kommer att vara i Orsa under hela midsommarveckan, följa kyrkbåtarna, klä midsommarstången och hela kviddevitten. Självklart ville vi veta Kalles bästa tips, eftersom han bor i just Orsa.

Vi fick några tips och även om det inte är helt bestämt än i detalj, så ser det ut som att vi ska fira midsommarafton på Kalles gård. Vi kommer såklart att göra en film om allt, samt skriva en artikel, så vi hoppas att även få en intervju med Kalle på plats i Orsa med alla hans midsommartips och kanske några roliga anekdoter. Mer om det när det närmar sej 🙂

I tisdags fick vi äntligen hämta husbilen, så vi packade ihop oss och drog till Västerås i onsdags. På torsdagen gick vi från campingen in till stan, en liten promenad på nästan sex kilometer. Väl på plats i konserthuset fick vi en galen upplevelse!

Tänk er gamla tidens blandband med alla ens favoriter. Precis så var konserten. En massa härliga favoriter med en massa härliga svenska artister, både gamla och nya. Framförda av otroligt proffsiga svenska musiker. Kalle Moraeus kan ju spela precis vad som helst! Gunilla sjunger som en gudinna, Johan Boding är så himla cool och så otroligt begåvad. Micke ”Nord” hade jag inte hört talas om förutom, men han har spelat med både Roxette och Scorpions mfl. Han var dessutom med på turnén när Eva Dahlgren slog igenom. Så otroligt häftig musiker, cool röst och skön personlighet. Hur har vi kunna missa honom ?

Det blev tre otroligt härliga timmar, där vi verkligen njöt av musiken. Konserten går som turné i Sverige just nu, gå dit om den kommer till er stad och om ni gillar svenska musik. Det är så bra!

Efteråt stannade vi kvar på våra platser medan salongen tömdes. Sen gick vi ner till scenen där Gunilla väntade på oss. Det blev ett glatt återseende och en massa babbel. Gunilla och jag lärde känna varandra redan i slutet av 80-talet när hon jobbade på Cirkus och jag på Oscarsteatern. Sen har vi träffats på lite olika ställen genom åren, mest när hon gått på röda mattan och vi fotat. Ni kanske känner igen henne som en av de svenska Mamma Miorna 🙂

När vi var nästan sist kvar blev typ utsparkade ur konserthuset och började vår väg tillbaka till campingen. Vi orkade inte gå hem mitt i natten, utan tog bussen – hur smidigt som helst. Sen var det bara att börja redigera bilder och skriva recensionen. Den kan ni läsa HÄR.

Gillar ni svensk musik? Vilka favoriter har ni?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

BokAgneta blev så himla bra som teater!

BokAgneta blev så himla bra som teater!

Kommentarer 4 kommentarer

Vi är många som älskar Emma Hambergs böcker om Agneta. När jag fick höra att boken “Je m’appelle Agneta” skulle bli teater blev jag väldigt glad. Och nyfiken. Hur skulle det bli? I förra veckan var det premiär och vi var där!

Jag tror att de flesta som följer min blogg har läst boken och vet allt om Agneta. Men om ni inte har gjort det så kan jag berätta att Agneta är en snart 50-årig kvinna, kontorsråtta som inte trivs med sitt jobb och som har en sportfåne till man. Enkelt sagt alltså.

En dag får hon nog och svarar på en annons där man söker au pair till en pojke i Frankrike. Tror hon. Det ser iaf ut så och hon har ingen anledning att tro något annat. Efter några dagar har hon fått jobbet, lämnar allt och drar. Snart visar det sej att pojken är en äldre man som börjat få svårt att ta hand om sej själv. Agnetas jobb är att se till att han har det bra och på vägen hittar hon sej själv kan man väl säga.

Boken är fantastisk! Den innehåller så mycket kärlek, härliga miljöer, roliga karaktärer och massor med mat. Så pass att det faktiskt finns en kokbok som tillhör boken. Allt detta har man lyckats föra över till scen, i en slags monolog fast med två skådespelare. Anna Granath spelar Agneta samt alla andra karaktärer, förutom Einar som spelas av Dag Malmberg. Och hon gör det så bra. Så helt jäkla sjukt bra dessutom. Hon får med maken Magnus kroppsspråk, precis som man ser honom i boken. Alla personer från boken poppar lixom fram och är precis som jag sett dem framför mej. Det är så jäkla bra helt enkelt!

Jag träffade Emma strax innan föreställningen och hon var så nöjd. Å det förstår jag. Nu kan ho med varm hand låta Agneta leva vidare, hon ska nämligen ut på premiär i hela landet. Har ni läst boken så måste ni se föreställningen. Har ni inte läst den kan ni börja med det och sen se teatern. Jag kan nästan lova att ni kommer att älska den.

Här kan ni läsa vår recension 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Schlager, mingel och musikal

Schlager, mingel och musikal

Kommentarer 4 kommentarer

När jag hörde att det skulle göras musikal på en massa schlagerlåtar blev jag såklart nyfiken. När ”De e det här vi kallar kärlek” hade urpremiär i Malmö kunde vi inte gå, men nu när den kom till Stockholm var vi på plats. Vicken härlig kväll!

Göta Lejon på Götgatan har renoverats, med varsam hand som man brukar säga. Å det har verkligen blivit fint. Ovanför kassan har man byggt en bar med sittplatser så man kan se ut över entrén och minglet. Men där hade vi inte tid att sitta, vi jobbade ju.

Martin fotade röda mattan, men jag filmade faktiskt inte – det var för trångt att gå runt med en filmkamera och prata med folk. Istället iakttog jag, pratade med folk och bistod Martin så mycket jag kunde. Ett trångt mingel är svårt att jobba i, särskilt när folk tränger sej förbi oss som jobbar för att få egna bilder på ”kändisarna”.

19.30 var det dax att sitta på plats och se ridån gå upp. Vi hade förberett på oss om tre timmar, lite för mycket för vår smak – men det gick blixtsnabbt. Jag tittade inte på klockan en enda gång, plötsligt var det bara slut. Å det var så bra. Ett riktigt glädjepiller! Ni kan läsa vår recension HÄR.

”De e det här vi kallar kärlek” är alltså en musikal baserad på 26 olika schlagerlåtar. Av bla Lasse Holm och Ingela Pling mfl. Ett kanske lite banal historia, men det gör inget. Jag älskar det förutsägbara som känns precis som att läsa en härlig feelgoodbok. Man vet att det ska trassla till sej lite och sen reda ut sej på slutet. Så ska det lixom vara. Mysigt och glatt. Detta kryddas även med 80-talskläder, roliga anekdoter och en och annan humoristisk fundering på framtiden.

De där tre timmarna var absolut inget problem den där gången. När föreställningen var slut dansade man därifrån på lätta steg och nynnade såklart på musiken. Gillar ni schlager och har vägarna förbi Stockholm så måste ni faktiskt se den.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Svenska Revyn och Dreamgirls

Svenska Revyn och Dreamgirls

Kommentarer 2 kommentarer

Höst innebär teater. Medan vi var på mässa i Jönköping hade två teatrar premiärer som vi alltså missade. Det var Svenska Revyn på Scalateatern och Dreamgirls på Chinateatern, dem såg vi ikapp förra veckan. Jag blir sällan stum, men nu hände det.

Jag tycker om att skratta och jag älskar musikaler, att se både revy och musikal på en och samma vecka är alltså inte dumt alls i mitt tycke. En bra start på hösten kan man väl säga. Eftersom vi missat premiärerna behövde vi inte ha några kameror med oss, utan hade lyxen att komma bara några minuter innan föreställningarna började och glida ner i stolarna för att njuta. Men det är ju ett jobb, vi ska ju titta kritiskt för att recensera, så koppla av gör vi inte om ni trodde det.

Det började alltså i onsdags då vi såg Svenska Revyn på Scalateatern. Den börjar redan 18.30, vilket är lyx. Då kommer man ju hem hyfsat tidigt och kan skriva recensionen direkt, utan att stupa av trötthet. Fast inte när föreställningen är tre timmar… vilket denna var. Tre timmar i en väldigt varm salong, helt utan syre. Hjärnan var mos på slutet.

Om jag säger Henrik Dorsin, Vanna Rosenberg och Johan Ulveson, så fattar ni kanske på ett ungefär vilken slags humor vi pratar om. Henrik älskar ju kupletter och historia och sätter sina kollegor i jobb kan man väl säga. Här avhandlas enkelt sagt en hel del av Sveriges historia, kungar genom åren, lite politik, dialekter och allsång.

Det är roligt, jag blir definitivt road och får skratta – men alldeles för långt. Henrik Dorsin är skicklig, Vanna Rosenberg är en fantastisk sångerska och Johan Ulveson är något av det roligaste som just nu går i ett par skor. Så är det bara. Här är recensionen från Svenska Revyn.

Dagen efter var det dax för en bokrelease, den ska jag skriva om separat. På fredagen gick vi på teater igen, nu var det dax för Dreamgirls. Ända sedan jag fick veta att den skulle komma och särskilt sedan jag fick veta att Laila Adele skulle vara med har jag sett fram emot detta orimligt mycket. Det är ju så spännande när en bekant äntligen får en huvudroll och chansen att äntligen visa upp sin talang. Jag var rätt säker på att detta skulle tända hennes alldeles egna strålkastare. Å så blev det!!!

När vi kom in i salongen visade det sej att vi var fler som missat premiären, där var några bekanta i publiken som hälsa glatt. Ridån gick upp och vi slängdes direkt in i en talangtävling där Laila, Janice och Mary kommer in som Deena, Effie och Lorrel. Allt är hyfsat lugnt fram till strax före pausen, då får Laila sitt första stora solo och tänder den där strålkastaren som jag pratade om tidigare. Publiken sitter först som tända ljus, innan de ställer sej upp och jublar. Helt galet. Stående ovationer mitt i en förställning är väldigt ovanligt. Laila får tre stycken!

Laila och jag lärde känna varandra 2017 då jag tog en bild av henne på Gröna Lund som hon såg och vi började prata. Sedan har åren gått, vi har bla sett henne i shower som Tomas Ledins sidekick och som röst i tecknade filmer. Alltid lika proffsig, ödmjuk och varm – men det stora genombrottet har låtit vänta på sej. Tills nu. Nu har hennes alldeles egna strålkastare tänts och den kommer inte att slockna. Jag satt där i teatersalongen och var stolt som en tupp, att få se henne där på scenen. Stråla av lycka. Vi är alltså inte ens släkt – ändå är jag så stolt över henne.

Publiken var som galen efteråt. Jag var helt utmattad. Efter första solot var jag knockad och skrev genast ett meddelande till henne. ”Satan så bra”, det var också det som sedan stod i recensionen. Den kan ni läsa här. Jag trodde hon skulle vara helt slut efter föreställningen, så jag frågade inte ens om vi kunde ses – men där stod hon när vi kom ut ur salongen. Lite trött såklart, ändå energifylld och lycklig. Hon gör det hon älskar och hon har äntligen slagit igenom. Jag är så glad för hennes skulle och att få vara med på hennes resa.

Dreamgirls kommer att spelas på Chinateatern ända fram till slutet av januari. Här finna alltså chansen för er att köpa en riktigt bra julklapp till era nära och kära. En upplevelse är den absolut bästa presenten i mina ögon, en teaterupplevelse är väldigt fint både att ge bort och att få. Så gör det!

Nu laddar vi om för mer teater, den här veckan blir det faktiskt en premiär också. Häng med på min instagram så ser ni vad jag hittar på @marlenerinda 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Två dagar med Tomas Ledin i Lövvik

Två dagar med Tomas Ledin i Lövvik

Kommentarer 5 kommentarer

Efter en liten avstickare för jobb i Sundsvall kom vi fram till lilla Lövvik i Höga Kusten. Här har Tomas Ledin sina rötter och har spenderat en stor del av sin uppväxt. Nu har han byggt en utomhusteater och en ställplats, som vi var första gästerna på. Det var dax för vår sjätte och sista premiär och skulle bli två väldigt roliga dagar!

Vi fick höra redan i vintras att det höll på att byggas en teater strax bortom Höga Kustenbron och att vi var inbjudna till både invigning och urpremiär av ett helt nytt bygdespel. En tid senare fick vi även veta att där byggdes en tillhörande ställplats som vi också var välkomna att bo på när vi ändå var där.

Vi rullade in på onsdagen som de absolut första gästerna på ställplatsen. Där var så nytt att man fortfarande jobbade på platsen. Fredric som byggt alltsammans är god vän med Tomas Ledin, han välkomnade oss hjärtligt till Sjöbodsviken som ställplatsen döpts till.

Vi ställde oss på plats, åt lunch lite snabbt och gick iväg till teatern. Där träffade vi Annie som är vår presskontakt och som hjälper oss med allt vi behöver både före- under- och efter. Hon är en pärla!

Vi fick en plats vid scenen där de första intervjuerna skulle äga rum, först på tur var Tomas Ledin samt huvudrollsinnehavarna Tova och Nils. Det blev ett bra, och långt snack om teatern, föreställningen och lilla Lövvik. Tomas skulle vi sedan träffa en himla massa kommande två dagar, både på teatern och uppe på ställplatsen. Där finns nämligen även ett Kulturrum brevid ställplatsen, som skulle invigas – av Tomas såklart.

Efter den första intervjun löste snacken av varandra. Efter en liten paus kom först Morgan Alling och sedan Sussie Eriksson. Morgan har jag känt i säkert 25 år, så det var såklart extra roligt att överraska honom. Det blev ett bra snack med båda två, många skratt och roliga kommentarer. Kolla filmen längre ner, där får ni veta lite mer om våra omtyckta skådespelare.

Efter att vi sett lite av genrepet gick vi hem till bilen och kurade ihop oss i regnet. När vi vaknade regnade det fortfarande, men blev ett litet uppehåll när Kulturrummet invigdes. Första utställningen är med konst av Björn Samuelsson som är Ledins svåger. Ledin höll ett litet tal, vi fick bubbel och tittade på den fina konsten och gjorde ett par snabba intervjuer innan vi gick tillbaka till bilen.

Jag förberedde recensionen och tog en liten tupplur för att orka med kvällen. Sen var det bara att svida om och gå iväg. Klockan 17 öppnades portarna och premiärpubliken vällde in.

Där var några särskilt inbjudna som kom med båt till platsen, bla Prinsessan Christina, Foppa och Stefan Löfven, med ett litet stopp hemma hos Tomas för en surströmmingsmacka. Vi fångade upp dem så gott det gick när de kom, för bilder på röda mattan som för dagen var grå juteväv. Där var inte så många VIP, men jag tror att vi lyckades få dem som var där på bild.

Efter invigning började föreställningen, helt fantastisk. Det var både berörande, lärorik och roligt. Underbara Morgan, den alltid roliga gubben, spelar en sträng husbonde som inte alls är något jag är van att se honom som. Både Morgan och Sussie har svåra roller, men de är så jäkla bra! Asså, alla var så bra. Manuset, musiken, skådespelarna – allt! Jag är så otroligt glad att vi fick vara med den här magiska kvällen. Efteråt var det stående ovationer och jag är så otroligt stolt över alla som var där och som gjort detta möjligt.

Sen skulle vi egentligen bara säga hejdå, men hamnade istället på efterfest med hela gänget samt delar av de inbjudna gästerna. Vi som skulle hem och skriva recension… ops… men Annie sa att det var ok och att vi såklart skulle stanna kvar. Recensionen kan oftast vänta till 10-11 dagen därpå, även om det är skönt att ha skickat iväg den direkt.

Så vi festade på med gott samvete och gick inte hem förrän mitt i natten. I Norrland blir man förvirrad av tiden, eftersom det är midnattssol. Så när vi gick hem vid midnatt var det fortfarande helt ljust och en fantastiskt sol som sken över vattnet. Så det blev massor med bilder på vägen, som gjorde att det blev ännu senare. Men det var en så otroligt härlig kväll och vi var så fyllda med energi att det inte gjorde något. Direkt när vi vaknade dagen efter skrev vi recensionen. Självklart blev det fem stjärnor! Ni kan läsa hela recensionen HÄR.

När vi ätit frukost var det dax att filma ställplatsen, så kom Ledin gående – så vi fick med honom också på filmen. Ett kul inslag och inte särskilt ovanligt, detta är något som besökarna här kommer att stöta på. Han tillhör ju platsen och är på Kulturrummet när han har tid.

Våra dagar i Lövvik var över, det var dax att åka vidare. Vi sa hejdå till alla nya och gamla bekantskaper, packade ihop oss och drog vidare. Vi har haft det så otroligt roligt och kommer absolut tillbaka nästa sommar – om vi får.

Detta var den sjätte och sista premiären för den här sommaren och vi är så otroligt nöjda med jobben vi gjort och feedbacken vi fått från alla.

Sommar och teaterpremiärer är något väldigt speciellt. Skådisarna säger att de har världens bästa sommarjobb – men det har vi också!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Backstage på Diggiloo och hemma i Bagges husbil

Backstage på Diggiloo och hemma i Bagges husbil

Kommentarer 5 kommentarer

Att få både musik, husbilar och himla härliga snack med en massa roliga människor är en perfekt kombo. Allt detta fick vi när Diggiloo kom till Ronneby, en kul eftermiddag och kväll – trots ett jäkla väder.

Femte premiären den här sommaren var i Ronneby, där skulle vi se Diggiloo och få prata med några av artisterna. Det varnades för regn, och regn blev det… Mellan regnskurarna passade vi på att snabbt cykla upp till Ronneby Brunnspark, där showen skulle gå av stapeln. Vi gillar att vara ute i god tid och kom såklart alldeles för tidigt, men hellre det än att komma för sent.

Efter koll av vakter fick vi gå in på ett tomt område och möta upp turnéledare Vickan. Då började det ösregna igen, så vi placerades i ett tält backstage, där artister och crew äter sina måltider. Där satt vi och väntade ut regnet och fick dessutom äta middag, medan Patrik Krall (producent och upphovsman) letade reda på artister som ville prata med oss.

Först ut var Lucianoz, grabben från förorten som blev viral med sina dansbandstolkningar. Vi fick ett kul snack, han var så otroligt härlig och har ju en himla intressant historia. Efter honom kom Andreas Weise som äääälskar att prata, underbar människa som hade massor att berätta. Den intervjun blev alldeles för lång, så i filmen fick vi klippa rätt mycket. Men han fick mycket sagt ändå 🙂

Sen fick vi även ett snack med producent-Patrik innan vi gick ”hem” till Anders Bagge. De som vill får bo i husbil under turnén och Bagge tog chansen. Han har fixat en liten musikstudio i sin bil och faktiskt skrivit ett par låtar på vägen. När vi kom in blev vi bjudna på chips och fick smakprov på hans nya låt. Ett otroligt annorlunda besök och rolig intervju. Han har ett väldigt stort hjärta den där Bagge.

Innan det var dax att sätta sej på plats hann vi med ett kort snack med Elisa också, sen fick vi skynda oss ut och sätta oss. Än var det uppehåll, så vi hängde regnjackorna på stolsryggarna och drog fram våra kameror – typ fyra stycken. Vädret håller i sej i kanske en halvtimme, sen blev det lite kyligt och jackan åkte på. Sen kom regnet, det värkte ner och snart kom även en hagelstorm. Hagel stora som ärtor smattrade ner och täckte snart hela marken. Där satt vi med kamerorna under jackan och hade inget annat val än att vänta ut skiten.

Det tog en stund, men hela andra akten var det iaf uppehåll, men då var vi ju dyngsura och frös rätt rejält. Diggiloo är TRE timmar, man får väldigt mycket show för pengarna, det gillar vi – MEN tre timmar är väldigt länge när man är dyngsur ända in på underkläderna. Martin fotade bäst han kunde och jag filmade bäst jag kunde, det gick sådär kan man väl säga. Vi fick iaf en del himla bra bilder, men inte så mycket film från showen – det gick bara inte. Vår kamera är för känslig.

Vi brukar prata med publiken efter föreställningarna, men den här gången ville vi bara hem. Vi var genomvåta och frös. Så det blev inga intervjuer efteråt, det gick bara inte. Snabbt cyklade vi tillbaka till husbilen och drog av oss alla kläder. Jag kunde vrida ur mina strumpor, trots att jag hade gummistövlar. Regnet rann från knäna, ner längs benen och ner i stövlarna. Jag var sjöblöt!

Men vilken härlig show! Inte riktigt lika bra som förra året, men det kan ju ha med vädret att göra. Hela showen började med ett ABBA-medley, sen följde alla ett pärlband av härliga låtar av alla artister, samt en hyllning till Lasse Berghagen. Varje år har man en komiker med på turnén, i år är detta underbara Ann Westin. Så otroligt rolig, med en oerhörd självdistans och härlig humor.

Vi hade en himla härlig eftermiddag och kväll, både vad gäller innan och under showen. Men det var såklart himla surt med vädret, regn är inte roligt! Oavsett väder så kan jag verkligen rekommendera årets Diggiloo, så härliga artister och himla bra musik. Vi ser redan fram emot nästa år – men då önskar vi en show utan hagel 😛

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vallarna med kul sällskap och hundmys

Vallarna med kul sällskap och hundmys

Kommentarer 4 kommentarer

Fördelen med husbil är att man träffar så mycket roligt folk. På väg till Falkenberg tog vi av mot Varberg för att övernatta hos kompisar från husbilsträffen. Vi fick en massa gott att äta och massor med hundmys!

Det är inte särskilt lång mellan Helsingborg och Varberg, men vi hade lite att göra på vägen. Tanka, handla och lite sånt. Strax efter lunch kom vi fram till Anki och Lasse i Varberg och deras underbart livsglada pälsboll Catch. En stor, mjuk och fullständigt galen voffsing som jag såklart blev kompis med direkt 🙂

Direkt när vi kom fick vi en härlig räkmacka med bubbel och precis innan vi skulle dra iväg till Falkenberg och Vallarna bjöds vi på kyckling med potatis och grönsaker. Snacka om lyx! Att bara komma fram, få gosa med en härlig pälsboll, få god mat och härligt snack. Sånt är vi inte vana med, men kan definitivt vänja oss vid. Så himla kul när folk hör av sej och vill att vi ska komma på besök. Skönt att slippa bo på en parkering i Falkenberg också…

Kompisarna hade också bokat biljetter till premiären, så vi packade in oss i bilen som Lasse körde med säker hand. En knapp timma senare var vi framme och vi kunde börja jobba, medan vårt värdpar minglade runt på sitt håll.

Vi var förberedda på regn, men det var faktiskt uppehåll hela tiden. Skönt! Det är inte roligt att se på teater när allt är blött. Det gjorde vi förra året, det var då vi skaffade regnkläder. Dem används numera så fort det behövs, i söndags hade jag tom regnstövlar. Kanske därför det inte blev något regn?

Korvfabrikören med bla Claes Malmberg är hittills sommarens höjdpunkt av alla teatrar vi sett så här långt. Jag som tidigare inte tyckt särskilt mycket om buskis har ändrat mej. Det är hjärtligt, roligt och lite småtokigt. Å jag gillar det! Detta är vår första fullpoängare i sommar. Ni kan läsa recensionen HÄR.

När vi kom tillbaka ”hem” satte sej gubbarna och tittade på fotboll, Anki pysslade med sitt och jag skrev recensionen. Det brukar gå till så att jag skriver det mesta kring handlingen och skådespelarna innan. Efter föreställningen skriver jag klart med våra personliga intryck och sedan läser Martin igenom allt och tillsammans ändrar vi det som behövs. Den här gången hade vi fått sk pressbilder, så det var inget vi behövde tänka på att redigera – var bara att klistra in i texten. Snabbt och enkelt.

Detta var sista föreställningen i detta teaterrejs. Fyra premiärer på fyra dagar är rätt intensivt. Särskilt när man ska åka mellan orter, se föreställningen, ibland fota/filma och sedan skriva recensionen på natten. Man blir lite mör. Men det uppvägs väldigt mycket av att träffa alla härliga människor, att få skratta och sedan se sina ord på en affisch.

Den här gången hade vi ju även härligt sällskap, fick en massa god mat och härligt hundmys. Dessutom fick vi både tvätta och duscha, sånt är guld värt. Tack snälla Anki och Lasse för er otroliga generositet!

Nu är det teaterfritt i flera dagar 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Teater x 2 i Helsingborg och kul besök

Teater x 2 i Helsingborg och kul besök

Kommentarer 5 kommentarer

Det blir många mil i bil när man ska recensera teatrar kors och tvärs i vårt avlånga land. Men det är väldigt roligt att komma tillbaka till platser man gillar och dessutom lyckas att möta upp nya bekantskaper. Så blev det i Helsingborg.

Direkt på fredagmorgonen, dagen efter premiären på Krusenstiernska, drog vi iväg från Kalmar på östkusten till Helsingborg på västkusten. Vi hamnade mitt i två skyfall, det var helt galet – det regnade så mycket att man knappt såg handen framför sej. Vi lyckades köra lite fel och hamnade vid Knutpunkten i Helsingborg, där vadade folk fram med vatten till fotknölarna. Snart hittade vi rätt och drog åt handbromsen vid Oxhallen – Bryggeriet.

Vi hade inte så mycket tid, men hann iaf att jobba en liten stund innan vi bytte om och gick iväg till Sundspärlans friluftsteater. Vi behövde röra på oss och valde att gå istället för att ta cykeln, det tar kanske 20 minuter att gå mellan ställplatsen och teatern och är gångväg hela vägen. Först ut Eva Rydbergs uppsättning av ”Ett resande teatersällskap”. Extra spännande eftersom det varit lite turbulent runt henne och hon startar upp en ny scen.

Vi var inte superimponerade… Ni kan läsa vår recension HÄR. Det känns helt enkelt inte ok att dra in gamla konflikter i en sommarteater, sånt passar bättre i nyårsrevyer. Underhållande, javisst – men inte sommarens höjdpunkt. Men vilken mysig park! Vi återkommer gärna 🙂

Efter att ha skrivit och publicerat recensionen somnade vi på stört och vaknade hyfsat utvilade dagen efter. Då tog vi åter igen apostlahästarna och traskade in till stan. Vi gick till norra hamnen för att äta glass och kolla in ställplatsen där. Vi stod där för ett par år sedan och gillade det, nu skulle vi knappt ens ha det som alternativ. Det är alldeles för trångt mellan bilarna.

Efter en glass gick vi till Ica och handlade, sen gick vi hem till Ralle igen. Vi hann knappt ta av oss skorna förrän det knackade på dörren och Christel kom på besök. Så himla kul! Vi har lärt känna varandra via våra bloggar, hon har haft sin blogg Popprinsessan nästan lika länge som jag haft min. Vissa människor klaffar man lixom med direkt och utan att ens ha träffats. Nu har vi träffats IRL och hon är precis lika trevlig som jag trodde. Så himla roligt möte!

Sen var det dax att fixa ordning sej igen och cykla iväg till Fredriksdalsteatern. Premiär nr 3 var Nötter med bla Babben Larsson. Nu fick vi återigen ett härligt väder och en massa skratt. Detta var inte heller det bästa vi sett, men härliga skådespelare och väldigt underhållande. Den recensionen kan ni läsa HÄR.

Fredriksdal är också en himla härlig plats, med sin fina trädgård och uppbyggnaden av gamla Helsingborg. Just nu blommar rosorna överallt, det är sååå fint!

Efter föreställningen cyklade vi snabbt hem, skrev recensionen och kollapsade. Helsingborg vara avklarat och vi var drygt halvvägs in i teaterrejset. Det var dax att åka vidare – mot Falkenberg!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Härlig premiär och kul intervju

Härlig premiär och kul intervju

I torsdags var det dax för sommarens första premiär. En av sommarens stora höjdpunkter för oss. Som tidigare år började dagen med att intervjua några av skådespelarna. Det blev ett trivsamt och roligt samtal med bla Roberts Gustafsson och Ola Forssmed.

Sverige har massor med friluftsteatrar och bjuder på mängder med härliga föreställningar. I år verkar de vara fler än någonsin. Vi har varit på 3-4 stycken föregående somrar, i år blir de sex stycken tror jag. De fyra första är på lika många dagar. Första premiären var i torsdags.

Krusenstiernska teatern i Kalmar är först ut varje år. Det är behändigt för oss eftersom vi ofta är på Öland över midsommar och har nära över till Kalmar och är sedan bekvämt att åka vidare till Västkusten där övriga premiärer brukar äga rum. I år blev det lite fram och tillbaka, innan vi landade i Kalmar i måndags och så blir det nog även kommande år. Vi ska nämligen sälja vårt hus på Öland – mer om det i ett annat inlägg.

Hur som helst. Martin hade sin sista arbetsdag innan semestern i torsdags, på sitt vanliga jobb alltså. När han packat ihop allt gjorde vi oss ordning och cyklade iväg. Vi hade blivit lovade att göra en intervju 16.15 och skulle bara ha en kvart på oss. Lite lite, särskilt som jag vet att några av mina ”offer” är väldigt pratglada 🙂

Vi placerade oss i skugga, till en början tillsammans med Edward af Sillén, Ola Forssmed och Linda Ohlsson. Efter en liten stund dök Robert Gustafsson upp och strax efter även Anton Lundqvist. Ett kul gäng som gärna pratar. Att intervjua flera olika personer kan vara lite knepigt, man vill ju att alla ska få samma uppmärksamhet och ungefär lika mycket tid. Med bara 10-15 minuter är sånt svårt, men vi fick ett mysigt samtal – inte bara om föreställningen utan även om sommaren och Kalmar. Ni kan se hela snacket i filmen längst ner. Prenumerera gärna på vår YT-kanal 🙂

Efter intervjun hade vi en dryg timma på oss innan dörrarna till parken skulle öppnas. Så vi sprang snabbt iväg för att äta och hamnade på den fina lilla restaurangen nere vid slottet. Det fick bli en hamburgertallrik som vi snabbt slevade i oss innan vi gick tillbaka. Dörrarna öppnade, Martin fotade gästerna, jag intervjuade några av dem. Tiden går väldigt fort när man fotar och filmar mingel, snart var det dax att sätta sej på plats för att se förställningen.

Krusenstiernska är känd för sina farser, såna där föreställningar där man slänger i dörrarna och handlingen är invecklad. Oj då… en till?! är precis en sån. Det krävs en ensam arvingen för att få ut ett arv, självklart dyker det upp fler. Ni kan läsa vår recension HÄR. En småputtrig föreställning som passar alla, vi hade en väldigt mysig kväll med perfekt väder och roligt på scen. Med den uppsättningen skådespelare är det iofs inte så konstigt att det blir succé. Robert Gustafsson, Ola Forssmed och Anton Lundqvist tillhör ju lixom själva humoreliten i Sverige.

Strax efter 22 kom vi tillbaka till husbilen med en skön känsla i magen. Vädret var perfekt, vi hade skrattat massor och gjort ett roligt jobb. Nu skulle bara resten göras, recensionen skulle skrivas direkt, bilder och filmen skulle redigeras. Det var bara att sätta sej och jobba. Men jag hade förberett det mesta, så det tog inte lång stund att göra klart recensionen. Medan jag skrev fixade Martin bilder, strax innan midnatt kunde allt publiceras. Å morgonen efter var även filmen ute.

Vi hade packat ihop oss redan på eftermiddagen, så efter några timmars sömn var det bara att packa ihop resten och dra iväg igen. Nu var det dax för Helsingborg och två nya premiärer. Medan vi åkte såg jag att nattens jobb hade gett resultat. Delar av vår recension syntes redan på sociala medier, kul kul. Det ger alltid en liten kick, trots att vi borde vara vana vid det här laget 😛

Här är filmen från dagen med intervju, mingel och applådtacket. Just den här föreställningen får vi inte filma minsta lilla ifrån, men ibland får vi det – för att ge ett litet smakprov.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube