Superpepp! -

Superpepp!

september 27, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Carina och Marie är två otroligt härliga, energiska och ödmjuka kvinnor som tillsammans driver 4Good är Sveriges största kvinnliga nätverk med över 30 000 medlemmar som arrangerar peppande kvällar, resor och en massa annat. Kolla in dem om ni inte hört talas om dem innan.
4Good.

Jag har haft förmånen att komma på ett gäng 4Good-kvällar under de senaste 2-3 åren och i måndags var det dax igen. De här kvällarna är de mest hjärtliga man kan hitta och de gör så enormt mycket gott för en. Man kommer dit med en stor förväntan och går därifrån med ett stort leende och en go känsla i magen.

De är alltid fyra inspirerande personer som berättar sin livshistoria, så mycket man nu hinner på ca 30 minuter. Hittills har jag haft förmånen att lyssna till bla Mårten Nyhlen, Renata Klumska, Alice Bah Kunke, Tony Irving, Jessica Frej, Leila Lindholm, Tobias Karlsson och en massa andra. I måndags fick vi stifta bekantskap med en av de mest energiska personer jag någonsin träffat, nämligen Gunnar! Gunnar är den som lär domarna i FIFA att springa snyggt… jo det är sant!

Gunnar har en lika häftig berättelse som personlighet. Hans liv förändrades när en ny lärare SÅG honom, den förra såg honom mest som ett problem – den nya såg HONOM. De förlösande orden var ”Gunnar, du är inte dålig på att sitta still, nej vet du, du är bra på att röra dig”. Så lite skulle göra hela skillnaden för resten av hans liv. Han var bra på något!

Vi fick också träffa Andra Farhad eller Börshajen som hon kanske är mer känd som. Andra är tjejen som googlade ”hur blir man rik?” som 15-åring, startade en karriär som aktiehandlare och idag som 24-åring är driver Börshajen och lär ut det mesta om ekonomi. Jo, hon blev rik! Hon är miljonär och vill även att andra ska bli det och därför har hon kostnadsfria kurser för dem som vill lära sej mer om aktiehandel. Så cool tjej!

Men Carina och Marie vill nå längre ut än vad de här kvällarna gör och startade därför en Podd och skrev en bok som kom ut för bara några veckor sedan. Till podden bjuder de in intressant personer, i måndags spelade man in en direkt från scen med Clara Henry som man kan lyssna på inom kort. Stora Pepp-boken är en guide till mer pepp och hur man i åtta steg blir ”bjussigare” mot sej själv. Allt för att man ska våga ta det läskiga steget utanför comfortzonen.

Världen behöver fler som Carina och Marie. Människor som bara vill gott och mer än gärna ser sina medmänniskor lyckas. Snacka om att sova gott på natten med vetskapen om att man varit en liten del av att förändrat människor liv. För så är det faktiskt! Det finns mer än ett exempel på kvinnor som lämnat en 4Good-kväll och gått hem och tagit det där läskiga klivet och som lyckats skapa en helt ny karriär eller ett helt nytt liv. Några av dem kommer faktiskt tillbaka och berättar om sin historia.

Jag försöker vara en sån person som peppar och stöttar, ibland lyckas jag – ibland inte. Men jag glädjer mej alltid åt vänners framgång! Jag har ju tagit det där klivet, även om jag inte tyckte det var så läskigt… två gånger till och med! Första gången var när jag släppte allt och flyttade till Afrika, andra var när jag och Martin slutade på Viktväktarna och jag startade Du i Fokus. Jag är inte en av dem som lyckats stort eller har fått en framgångsrik karriär, men jag trivs med mitt liv och har det himla kul!

4Good-kvällarna äger rum både i Stockholm, Göteborg och Malmö och man behöver absolut inte byta karriär för att uppskatta de här kvällarna. Vill man bara ha lite mer skratt och hjärta så räcker det för att få en väldigt härlig kväll. Jag kan inte nog rekommendera dem, så jag säger bara: boka in er nästa gång! Ni kommer inte att ångra er!

Matsedel v 37

september 11, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Helvetesveckan är över och även om veckan som precis börjat inte är direkt lugn, så är den ändå väldigt mycket bättre än den föregående! Vi bor ju hemma igen!

Den här veckan innehåller läkarbesök, en resemässa, 3 teaterbesök (After Dark, Dansa Samba Med Mig, Egenmäktigt Förfarande) och ett kyrkoval. Resemässan är inte så jobbig, jag ska mest bara glida runt och få uppslag om grejer att skriva om. Jag älskar teater, så det är inte heller särskilt jobbigt mer än att det blir långa kvällar och att en av föreställningar går av stapeln i Örebro… Sen ska de ju skriva om direkt förstås… Jag får inte rösta i kyrkovalet, men passar på att tjäna lite pengar som valförrättare hela söndagen.

Det bästa är att jag kommer att hinna träna, eftersom dagarna är hyfsat lediga. Så vi har laddat frysen med matlådor så jag kan träna, gå med hunden, jobba och äta något hyfsat snabbt innan jag ska iväg på kvällarna. Planering är a och o!

Här är veckans matsedel, håll till godo!

Måndag: Pasta med spenat & fetaost 3 SP plus pasta
Tisdag: Krabb- och räkgratäng 8 SP
Onsdag: Fläskfilewok 5SP plus ris
Torsdag: Tonfiskgratäng 10 SP
Fredag: Kycklinggryta med bacon och senap fr 3 SP plus ris
Lördag: Afrikans gryta 3 SP plus ris
Söndag: Halloumiburgare med picklad rödlök fr 8 SP

Ni för en bonus också: Lätt Äppelkaka! bara 13 SP för hela kakan 🙂

Himla god mat hela veckan, jag gillar varenda rätt! Gör mycket så ni har till matlådor 🙂

Kristallen – bakom kulisserna

september 3, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag vet att ni är några som tror/tycker att jag bara glider runt på resor, galor och andra roliga saker. Därför vill jag än en gång poängtera att jag inte alltid går som gäst för att roa mej, utan faktiskt arbetar! Visst är det en förmån att få göra en massa roliga saker, men jag är där för att göra ett jobb både under tiden det pågår och efter. Som på Kristallen i fredags, så här såg det ut från mitt håll – utanför röda mattan och bakom kulisserna.

Kristallen är alla tv-kanalers stora firmafest och en chans för dem alla att träffas. Min uppgift under kvällen var att hjälpa min kompis Camilla som är fotograf. Medan hon fotade alla som gick på röda mattan, skulle jag skriva alla namn i den ordning de kom för att underlätta för Camilla att hitta alla namn när hon redigerar bilderna efteråt. Mitt jobb låter mycket lättare än det är!

Jag har ingen aning om hur många gäster som var inbjudna eller hur många som passerade röda mattan, alla går inte den vägen utan smiter vid sidan om. Men utan att överdriva kan jag nog gissa att det var iaf 300-400 pers som passerade och de flesta kom i klungor om 2-6 personer. Att komma på alla namn och skriva upp dem snabbt som attan innan nästa gäng kommer och eventuellt fråga om namn på de man inte känner igen är inte lätt! Försöka själva genom att se en bild på låt säga tre personer, komma på vilka de är och skriva upp dem (läsligt) på kanske 30 sekunder. Testa! Det är inte så enkelt som det låter.

Röda mattan var lite längre än vanligt, det var många fotografer som ville ha många bilder – vilket underlättade lite och gav mej några sekunder extra. Å andra sidan var det ju massor med gamla vänner och kollegor som gick där och som jag bara var tvungen att hinna krama också. Men jag hann tom ta några egna bilder lite snabbt. Jag stod i slutet av mattan tillsammans med ett par andra som också skulle ta namn samt en fotograf, så vi hjälptes åt så gott det gick. Men det är många mysko noteringar i mina papper som ”Tv4 nyheterna”, ”konstnär”, ”downtonabbey-expert” osv. Så får man googla namnen när man kommer hem 🙂

Medan gästerna fick en fin middag med tillhörande dryck, fick vi gå upp till pressrummet och äta paj och dricka vatten. I pressrummet sitter de allra flesta med varsin dator, äter, skriver och kollar på sändningen på en stor skärm som satts upp provisoriskt. Nyheter ska snabbt ut och nästan alla skriver så fingrarna glöder, jag försökte skriva rent mina anteckningar men gav upp… Idag däremot har vi synkat Camillas bilder med mina anteckningar och hon har kunnat slutföra sitt jobb. Jag trodde inte att jag var till någon nytta alls, men det var jag tydligen ändå otroligt nog. Så jag kanske får följa med fler gånger…

Strax innan tv-sändningen är slut går man i samlad tropp ner till galan för att få bild på alla vinnare, lokalen och minglet efter. ALLA trängs om de bästa bilderna, inte bara fotografer och journalister – utan även gästerna. Att ta gruppbild var helt omöjligt för mej med en liten kamera, en rund scenkant och massor med människor – knappt ens de med stora objektiv och vidvinkel var nöjda. Så jag passade på att ta lite mingelbilder istället och väntade på tillfällen att ta singelbilder på vinnarna istället.

Det myllrade av folk runt Tilde De Paula Eby, så henne fick jag vänta med. När vi sågs på röda mattan sa jag till henne att hon skulle vinna, hon bara tittade på mej och kramade mej hårt. Vi träffades första gången på 90-talet när vi jobbade på en gala för Rädda Barnen och sedan har vi setts lite då och då genom åren. Hon var superproffsig redan då och är ännu proffsigare nu – jag var helt säker på vinst. Hon var så nervös att hon nästan kräktes, men nog sjutton fick jag rätt! När alla andra var färdiga med sina bilder lämnade hon lokalen och då såg jag min chans och fick några riktigt bra och roliga bilder. Hon var så lycklig!

När jag var nöjd letade jag upp Camilla och vi gick därifrån. Jag var hemma strax innan 12 och då hade festen bara börjat… Ni får själva avgöra hur glammigt mitt liv är nu när ni vet hur det ser ut när jag åker iväg på en gala. Visst får jag uppleva miljön och träffa en massa roliga människor, de flesta fd arbetskompisar faktiskt, men det är ett jobb – det måste man komma ihåg – å gör jag det dåligt är jag körd, både som skribent och gäst. Den här gången var iaf Camilla nöjd, tack och lov 🙂

På instagram @marlenerinda kan du se fler bilder från kvällen och även från allt annat som händer i mitt liv. Mitt lite annorlunda liv…

Resumé och bilder från Pride Stockholm

augusti 8, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Varför har vi inte besökt Pride tidigare? Så dumt! Men bättre sent än aldrig kanske? Jag är iaf väldigt glad att det till slut blev av och att vi var där så pass mycket som vi var. Visst var det mest jobb, men man hinner faktiskt se och känna av stämningen ganska bra ändå. Här kommer en liten resumé och massor med bilder från veckan.

Man kan väl säga att Pridepubliken är tålig, väldigt tålig! Man hade ju inte direkt tur med vädret… Jag hade förmånen att kunna stå under tak medan alla shower i Pridepark var och undgick alltså regnet, men publiken var blöt – genomblöt vissa kvällar. Ändå stod de där, sjöng med och sken ikapp med strålkastarna.

Alla har sagt att Schlagerkvällen är den bästa, så det var något jag såg fram emot. Visst var det väl kul – men det var inte bäst. Claes-Johan Larsson och Elisabeth Andreasen ledde kvällen och presenterade mängder med gäster som tex Ace Wilder, Dinah Nah, Owe Thörnqvist, Lotta Engberg, Hanne Krogh, Sarek och Slavko Kalezic från Motenegro som var med i ESC 2017 och framförde en av årets mest populära bidrag från ESC. Bra artister och en härlig kväll, men inte den bästa – inte enligt mej iaf.

Fredagen var den kväll jag såg fram mest emot. Robert Wells och Rhapsody in Rock skulle inta Pridescenen för första gången och jag blev inte besviken! Det regnade hela vägen när jag gick mot Östermalms IP, men upphörde när artisterna slog an första ackordet och det var så bra! Robert Wells, hans musiker och alla artister var outstanding och jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka nästa år. Nu är jag väldigt sugen på att gå på ”riktiga” Rhapsody, det skulle vara otroligt häftigt! Fredagen var absolut bäst och kameran fick jobba hårt.

Så kom vi fram till lördagen och den stora paraden! Vädret gav inget större hopp, regnmolnen hängde tunga… men jag åkte in till stan på vinst och förlust och tänkte att någon bild kanske det kan bli. Det blev flera hundra… Jag tog mej till starten av tåget och kunde ostört gå runt bland ekipagen när de gjorde sej i ordning. Jag fick mina detaljbilder som jag sökt under veckan, kände på atmosfären och träffade folk jag känner. När tåget startade stod jag mitt i vägen precis i starten och fick mängder med bra bilder av varenda ekipage. Sån härlig stämning, så många leenden, lyckotårar och fantasifulla kostymer. Nästan 200 ekipage, 45 000 personer i tåget och nästan en halv miljon som tittade på längst vägen och där stod jag mitt i. Så häftigt! Men visst fladdrade en och annan tanke förbi… var tar jag vägen om det händer något…

Vi var inte med på avslutningen i Pridepark, då var jag för trött helt enkelt. Men vi var på familjedagen på Gröna Lund och avslutningskonserten där. Å regnet det öste ner… men publiken var där! Här kunde fotograferna tyvärr inte stå under tak, så vi var bara 3-4 stycken och till slut var det bara Martin och jag kvar. Med artister som Annelie Rydé, Gunilla Backman, Laila Adele, Magnus Carlsson och Linda Lampenius ville vi vara med så mycket vi kunde – men efter Linda Lampenius gick det helt enkelt inte längre. Det var risk att utrusningen skulle ta skada av vätan och det ville vi inte riskera. Men några bra bilder blev det trots allt.

Jag ska villigt erkänna att jag inte fattat betydelsen av Pride förrän nu, inte på riktigt iaf. Jag har förstås fattat att veckan är viktig och betyder mycket för dem som är mitt i och att det en gång om året är en fristad där man kan vara sej själv helt och hållet – men jag har inte fattat hur stor påverkan den har på samhället och faktiskt även på andra länder. Att se artisterna från Uganda göra sin grej på scen utan att vara rädda eller hotas är helt otroligt häftigt, särskilt när de berättade att en av dem blivit fängslad när de spelade in sin musikvideo för att de höll i en regnbågsflagga. Det måste vara en otroligt befriande känslan för dem att kunna uppträda på det här sättet och att gå omkring på området i lugn och ro precis som alla andra.

Jag bara önskar att veckan inte behövdes… att man kunde få vara sej själv ändå, utan att vara rädd. Å jag är så glad att vi äntligen fick vara med om detta. Att träffa alla galna och alldeles underbara människor som accepterar den här mysko heteromänniskan (mej) totalt. Jag är otroligt glad att jag fick vara en del av detta och att jag blev insläppt med kameran på så många privata ställen. Jag har fått mängder med fina bilder och nästa år blir det ännu fler – det kan jag lova! Detta vill jag inte missa igen!

Vi må ha kommit långt i Sverige, men det är inte tillräckligt! Särskilt inte som det i vissa länder går bakåt igen… det finns mycket kvar att göra.

Fullpackad Pridevecka!

juli 30, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Imorrn börjar Prideveckan och för första gången har Martin och jag bett om, och fått tillstånd, att fota under veckan. Det jag söker i bildväg är detaljer som tex händer som rättar till klädsel, genuin kärlek, partykänsla och mycket glädje och färg. Jag tror jag kommer att hitta allt detta 🙂

Efter att ha kollat in veckans program kan jag konstatera att jag nog kommer att vara i Pride Park onsdag – lördag och sedan tillbringa söndagen på Gröna Lund. På onsdag är det invigningsgala, torsdag schlagerkväll, fredag ”typ” Rhapsody of rock, lördag Pridetåget och sedan closingparty och på söndag familjedag med konsert på Grönan. Detta är punkterna jag är mest intresserad av och tror att jag kan hitta min bilder på, men det kan hända att det blir en och annan föreläsning också.

Vi har inte varit hemma under Prideveckan förut och därför missat allt. Men i år är vi ju hemma och kan hänga med i allt vi vill! Man kan ju faktiskt vara hetero och intresserad av både föreläsningar och färgglada konserter, man måste inte vara homo, bi, queer eller trans. Många av våra vänner är både bögar och flator och flera kommer vi att träffa i parken och det ska bli så roligt!

Så har ni vägarna förbi Pride Park hoppas jag att ni säger till, så kanske vi hinner ses! Nu vet ni när jag är där och med ögat mot kameran kommer jag inte se något annat. Så knacka mej på axeln och säg hej 🙂

Jane Austen och Mr Darcy´s skjorta

juni 16, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag har glömt att berätta om en utflykt jag gjorde för ett par veckor sedan. När jag ”träffade” Jane Austen och kände på Mr Darcys skjorta… den där som var alldeles våt i en filmscen som fick alla kvinnor att gå bananaz 🙂

På Skoklosters Slott har man precis öppnat en utställning med kläder från Jane Austens filmer och jag var inbjuden till invigningen av utställningen. Jag kommer inte ihåg att jag varit på Skokloster förut och har heller inte läst eller sett något av Jane Austen… självklart ville jag slå två flugor på en smäll!

Skoklosters Slott ligger verkligen på vischan! Det är långt att köra för en som bor söder om Stockholm, hade jag fattat hur långt hade jag nog tagit Strömma-båten från stan istället. Man kan nämligen åka från Stadshuskajen direkt till Skokloster och då även äta på vägen, utställningen ingår dessutom i priset. Nu vet jag det till nästa gång och vill gärna tipsa er om att ta den vägen.

Väl framme hade jag gått om tid att upptäcka både slottet och dess omgivningar. Jag kom nämligen dit i väldigt god tid. Jag funkar så när jag inte är helt säker på vägen, då åker jag tidigt och hittar jag direkt så blir jag alltså väldigt tidig… men det gjorde inget! Slottet och parken kräver en del tid om man vill ta en massa bilder och det ville ju jag!

Utställningen är alldeles ljuvlig! Å då vet jag alltså nästan ingenting om Jane Austen. Självklart har jag hört talas om och sett bilden med Mr Darcy i den våta skjortan, så den kände jag igen och tummade lite extra på. Vilket man säkert inte får… Det är alltså originalkläderna från filmerna, klänningar som burits av Kate Winslet och Emma Thompson och kostymer som bla Hugh Grant och Colin Firth haft. Klänningarna är så otroligt vackra och de är många! Ett av rummen är enbart med bröllopskläder och brudklänningar från tre olika filmer.

Här finns även hattar, handskar och en del andra attiraljer. Tyvärr ingen skor, vilket jag saknade… jag gillar ju skor och särskilt skor från tidigare århundraden. Så det var lite synd, men de är förmodligen i för dåligt skick för att visas upp.

Eftersom jag inte varit på slottet tidigare passade jag på att se resten av det när jag ändå var där. Skoklosters slott är otroligt vackert och välbevarat, jag måste verkligen rekommendera ett besök där! Utställningen med Jane Austen har man i rum som vanligtvis inte är öppna, så åker man dit under utställningen får man alltså se delar av slottet som inte visats på länge – plus det som brukar vara öppet. Det blir lite extra allt!

Jag som gillar slott, kostymfilmer och gamla kläder var förstås i himlen och kan inte nog pusha er att åka dit. Det är så fint!

Helan, Halvan och Smurfan

juni 14, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Helan, Halva och Smurfan

Igår var jag på pressträffen för Allsång på Skansen och idag var jag på pressträffen för Sommarpratarna i P1. I flera år har jag önskat Rickard Söderberg i bägge programmen, idag fick jag iaf igenom min önskan halvvägs – men jag fick en bonus också!

Som vanligt satt jag på första bänk, allra längst fram när Sommarpratarna skulle presenteras. Jag kände igen benen på den första sommarprataren, men kunde inte se resten… de där benen kunde bara tillhöra två personer, antingen var det Jonas Hallberg eller också var det Rickard Söderberg. Det är lixom bara de två som går runt i gulddojjor och shorts. Å det var Rickard! Så nu vet jag vad jag ska göra på midsommardagen – lyssna på hans sommarprogram såklart.

In action! Fotocred: Dogge

Å bara några minuter senare kom min sommarbonus. Då blev helt plötsligt Dogge presenterad! Jag har inte ens funderat på honom i ett sommarprogram, men saknade honom på Skansen igår… men varför inte! Han har en väldigt intressant historia att berätta! Dogge tog hand om min telefon en stund så nu jag 128 selfies på honom… och lite annat smått och gott. Han tog bla bilder på mej när jag jobbade och hur det ser ut från artisternas håll när vi fotografer ligger och krälar framför dem för att få en riktigt bra bild.

Här årets sommarvärdar. Vilka ska du lyssna på? Nytt för i år är att pod-versionen släpps redan kl 7 på morgonen, vilket jag tycker är jättebra! Jag har markerat vilka jag ska försöka komma ihåg:

JUNI

24 Rickard Söderberg, operasångare

25 Sarah Sjöström, simmare

26 Negra Efendić, journalist, författare

27 Douglas ”Dogge Doggelito” León, artist

28 Johan Hakelius, chefredaktör, författare

29 Madeleine Onne, dansare, balettchef

30 Ann-Helén Laestadius, författare

JULI

1 Per Gessle, musiker, sångare, låtskrivare

2 Harriet Andersson, skådespelare

3 Ulf Ekman, f.d. pastor, författare

4 Richard Tellström, måltidsforskare

5 Malin Persson Giolito, författare, jurist

6 Sherihan ”Cherrie” Abdulle, sångerska

7 Lennart Käll, vd Svenska spel

8 Linda Boström Knausgard, författare

9 Janne Josefsson, journalist

10 Dagny Carlsson, bloggare

11 William Spetz, skådespelare

12 Angela Gui, doktorand

13 Birgitte Bonnesen, vd Swedbank

14 Johannes Anyuru, författare, poet

15 Tove ”Tove Lo” Nilsson, sångerska

16 Anders Arborelius, biskop/kardinal

17 Linnéa Claeson, opinionsbildare

18 Johan von Schreeb, läkare

19 Tommy Ivarsson, Lyssnarnas Sommarvärd

20 Moa Herngren, författare, journalist

21 Johan Kuylenstierna, naturgeograf

22 Karin Laserow, inredare, kulturarbetare

23 Stig Björkman, filmregissör, författare

24 Malin Cederblad, skådespelare

25 Jerzy Sarnecki, professor kriminologi

26 Kalle Lind, författare, radiopratare

27 Evin Ahmad, skådespelare

28 Rune Andersson, företagsledare

29 Lisa Ekdahl, musiker, sångerska

30 Fredrik Backman, författare

31 Bahar Pars, skådespelare, regissör

AUGUSTI

1 Aron Andersson, föreläsare, äventyrare

2 Miriam Bryant, artist, låtskrivare

3 Jonna Bornemark, filosof

4 Jacob Mühlrad, kompositör

5 Sven Melander, skådespelare, journalist

6 Tarja Halonen, president

7 Barbro Ehnbom, företagsledare

8 Anders Göranzon, kommissarie

9 Roy Hodgson, fotbollstränare

10 Magda Gad, journalist

11 Robert Pettersson, artist, Takida

12 Gullan Bornemark, musiker

13 Lisa Langseth, dramatiker, regissör

14 Percy Nilsson, affärsman

15 Ann-Mari Begler, gd Försäkringskassan

16 Mats Persson, statsvetare

17 Tobias Forge, musiker, Ghost

18 Annakarin Nyberg, internetforskare

19 Ruben Östlund, regissör

20 Stina Ekblad, skådespelare

Det blir nog en bra sommar 🙂

Vissa blir snyggare med åren

juni 6, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

För fjärde gången firar vi Nationaldagen tillsammans med Lotta Bromé i direktsändning på Sveriges Radio. Och det är nästan på dagen 20 år sedan Lotta och jag träffade första gången.

2013, 2014 och 2016 har vi tillbringat Nationaldagen i Radiohuset på Gärdet i Stockholm. 2015 var en lördag, då sänder man inte P4 Extra och därför hoppade man över det året. Vi passade på att åka till Varberg och krocka med den där älgen istället…

Så idag var det dax igen! Klockan 13 körde sändningen igång och vi var förstås där. Café Bromé är ett slags kafferep både live i studio och på radion. Folk får bidra med kakor och är samtidigt med i en baktävling. I år var det 11 eller 12 olika kaksorter, men två diskades eftersom de var bullar och inte småkakor. I kakjuryn var bla Birgitta från Hela Sverige Bakar och Carl-Jan Granqvist.

Vi började med kaffe och kaka och satte oss sedan till rätta inne i studion. Artisterna brukar vara väldigt aktuella och himla bra, så man kan vara säker på bra underhållning i två timmar – helt gratis! Så var det även i år! Först ut var Peg Parnevik som drog av två låtar. Mellan låtarna berättade hon om sin oerhörda scenskräck och att hon tom fixade läkarintyg när hon gick i skolan för att slippa prata inför hela klassen. Nu står hon alltså på scen och ska dessutom ut på turné… lycka till av hela vårt hjärta, säger vi! Jag har nästan inte lyssnat något alls på Peg förut, men gillar hennes stil.

Efter lite mer kakor (jag har nog gått upp två kilo!) var det Nanos tur! Tumbagrabben som vann folkets röst i Melodifestivalen. Han körde en helt ny låt, plus Hold On och snackade lite han också. Här är alltså Tumbagrabben som bott i fosterhem på bla Gotland, fick en synt, var med i mellon och ikväll spelar på Skansen för Kungafamiljen. Snacka om resa! Botkyrka kan leverera musik och artister kan man väl säga och vi som kommer här ifrån är mer än stolta!

En peanutbutter-cookie vann kaktävlingen och hela sändningen avslutades med att Magnus Carlsson drog av en av sina nya låtar. Som alltid himla snygg, go och glad! Å sen kunde äntligen Lotta och jag säga hej, kramas lite och ta årets bild. Jag glömde uppdatera henne om de där 20 åren, men hon kanske läser detta? Jag grävde fram bilderna från föregående år och kan konstatera att vi faktiskt bara blir snyggare med åren! Herregud så trötta vi såg ut första året, från 97 har jag iofs ingen bild… men den från 2013… och särskilt 2014! Jösses! Men nu är vi snyggare och i bättre form än någonsin! Å så ska det fortsätta!

Varför firar vi då Nationaldagen inomhus på Radiohuset varenda år? Jo, för att det är en mysig grej! Alla som är där är glada och ser fram emot två härliga timmar tillsammans med Lottas gäng, alla artister och alla goda kakor. Hur ofta får man en två timmar lång konsert med de senaste svenska artisterna, gott att äta och dricka och allt är helt gratis? För den som inte vet hur en radiosändning går till är det förstås extra intressant att se det samtidigt.

På min instagram @marlenerinda kan ni se hela kakbordet och en filmsnutt med Nano. Vi är nog där nästa år igen. Å då kanske du också är där? Hoppas vi ses!

Julklappen var en kväll på Wallmans!

maj 7, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag älskar presenter som räcker länge! Användbara saker i all ära, men en upplevelse tillsammans med nära och kära slår nog ändå allt annat! Igår utnyttjade vi vår julklapp som vi fick av yngste sonen; en helkväll på Wallmans Salonger.

Jag var på Wallmans för säkert 25 år sedan och gillar konceptet med show, dans och sjungande servitörer. Golden Hits är ju ungefär samma grej och där har vi varit flera gånger, senast för något år sedan. Så länge man gillar någon slags musik, så brukar det spelas upp något för alla smaker under kvällen och det gjorde det även igår.

Vi kom dit vid 18-tiden och fick vänta i baren tillsammans med alla andra förväntansfulla. Vid 18.30 släpptes vi in i matsalen och fick platser på balkongen mitt emot scenen. Tyvärr hade jag en enorm pelare, så från min plats så jag faktiskt inte ett smack av det som hände på scenen. Mycket spelas upp på andra ställen av lokalen, men när det gjordes något på scen så fick jag snällt ställa mej upp för att se något. Funkade ju det med, men lite surt är det ju att inte kunna sitta kvar på sin plats för att se allt. Det borde gått att möblera annorlunda…

Kvällen bjöd på buffé och småplock. Till förrätt fick vi bla tapas och laxmousse. Varmrätten bestod av kött av olika slag och efterrätten var vaniljpannacotta och lakritsmousse, inget att klaga på där alltså. Showen bjöd på en mängd hits från mina ungdomsår, lite motown och akrobatik. Fofo som var akrobaten var så otroligt duktig och väldigt cool som nunna! De andra artisterna gick inte av för hackor de heller och jag är ganska säker på att inte bara Fofo utan även Robert, Jörgen, Anniela, Emilie och Erik kommer att synas på en mängd scener framöver.

Vi hade en jättemysig kväll tillsammans med både sönerna och deras flickvänner. Detta är verkligen något man kan göra tillsammans över generationerna. Det finns som sagt något för alla och stämningen är så himla mysig hela kvällen. Så har ni inte varit på Wallmans (eller Golden Hits) så har ni något kvar att göra. Och det är en väldigt bra present!

Tack Junior för en mysig kväll!

Vid Din Sida

maj 3, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Fotocred: Camilla Käller

Hur ser du på uteliggare/hemlösa? Jag menar inte tiggarna, utan de hemlösa. Tänker du att om man supit ner sej eller knarkar så får man skylla sej själv? Eller kan du se förbi skavankerna och se människan? Kan du förstå att alla hemlösa inte ens är missbrukare?

Jeanette var ordningsvakt i tunnelbanan när hon träffade på en elegant, äldre herre, längst ner på blå linjen där man inte bör vara nattetid. Hon började prata med honom och fick veta att han trots sitt ordnade yttre var hemlös, men det visste inte ens hans barn. Efter en lång fika och hela mannens livshistoria förändrades något i henne, hon var tvungen att göra något! Idag är Jeanette tjänstledig och driver organisationen Vid Din Sida. Hon SÅG människan och behovet och ville göra något konkret.

För äldre hemlösa utan alkohol- eller narkotikaproblem finns inte mycket hjälp. Härbärgena är oftast bara öppna för missbrukare och har få platser. Lyckas man ändå få en plats där så byts sängkläderna bara en gång i veckan och vem vill ligga i skitiga lakan? Då sover man hellre på en bänk med naturen och djuren som sällskap eller på nattbussen. Jeanette hjälper de äldre hemlösa i Stockholm så gott hon kan och på bara en vecka hade hon samlat ihop 35 000 kr från vänner och bekanta och detta blev grundplåten till Vid Din Sida.

Fotocred: Camilla Käller

I måndags arrangerade organisationen en stödgala på Café Opera, nu för att samla ihop pengar till en lokal där man kan samlas, ta en dusch, äta något, värma sej och umgås. Tommy Nilsson och Ace Wilder var några av artisterna som självklart ställde upp helt gratis. En mängd tavlor hade skänkts och dessa auktionerades ut av Peder Lamm. Mitt i allt vimmel träffade jag Kjell Bergqvist som jag jobbade med på 80-talet. Han ropade in en tavla med sej själv som motiv och tänkte sälja den vidare på sin sida kjellestavelresa. På så sätt genererar den pengar två gånger.

Bland gästerna sågs även Stakka Bo, Kenny Solomon och Tess Merkel, Anna Benson, Annika Jankell, Lia Boysen och en massa andra. Det gick en annan gala parallellt med denna, som kanske var ”finare” eftersom den sändes på tv och det var fler ”kändisar” där… Vad vet jag? Jag vet dock att detta var en väldigt fin och hjärtlig kväll där känslorna styrde. Det var gripande livsöden och många tårar. Vi gick innan det var färdigt, men bara tavlorna drog in många sköna tusenlappar – så jag hoppas det blev en bra grundplåt. Vill du också hjälpa till så kan du swisha en slant hit: 1236333165

Fotocred: Camilla Käller

Jag beundrar personer som Jeanette. Att se ett behov och sedan verkligen göra något för att hjälpa. Alla kan skänka en peng genom att stoppa i en bössa eller ringa ett telefonnummer. Men att starta något sånt här stort kräver betydligt mer! Det kräver både mod, envishet och jävlaranamma! Det lättaste i detta är nog att arrangera galan… det är byråkratin och alla regler kring organisationer och insamling som är knepigt. Alla hundratals blanketter och papper!

Att bli sedd är något av det viktigaste av allt. Att bli sedd som den man faktiskt är utan att bli dömd. Det berättade bla Lasse om, som var med på galan. Jeanette såg och fortsätter att se! Vi alla på galan såg! Frågan är vad du ser?

När den enda vägen är fel…

april 4, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Igår hade vi förmånen att se Den enda vägen på galapremiären, tillsammans med filmens skådespelare och hela filmteamet. En mångfasetterad film som gav mej många olika känslor…

Hur gör man när det enda alternativet man har, och den enda vägen man kan ta, är helt fel? När man inte ens väljer mellan pest och kolera, utan fängelse eller död. Å hur långt kan man gå för en annan människa? Är det värt att hjälpa någon, i detta fall en bror, även om det kan sänka en själv?

Den enda vägen handlar om två välartade bröder i Rosengård i Malmö. De blir beskjutna och den ena broderns blir väldigt illa skadad och hans enda chans att kunna gå igen är en dyr operation i Danmark. På tre veckor ska man försöka skaka ihop 70 000 kr… Polisen tar för givet att bröderna är kriminella eftersom de har utländsk bakgrund och bor i Rosengård, men i själva verket är de nog hederligare än många ”svenssons”.

Det här är en film som både upprör och berör. Det är oerhört mycket värme och kärlek och en hel del humor, mitt i all skit. Att bröderna spelas av ett brödrapar kan vara nyckeln till hela känslan, eftersom allt känns otroligt äkta och fint. Som publik går man igenom hela känsloregistret och man både skrattar och gråter med bröderna. Å när filmen är slut så finns det ännu fler frågor än när filmen började… Är detta Sverige idag? Går det till så här? Något måste göras! Vad kan vi göra? Vad hände sen…

Vi satt som klistrade under hela filmen och tiden försvann blixtsnabbt! Jag gillar svensk film och den här gillar jag extra mycket! Jag tänker inte berätta så mycket mer om den, men uppmanar er att se den. Gör det bara!

Shirley Valentine kan lära oss en del…

mars 30, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Igår hade vi förmånen att se Maria Lundqvist som Shirley Valentine i nya föreställningen med samma namn på Maximteatern. Jag såg filmen på 80-talet men hade glömt nästan hela handlingen och det berodde nog på att det var ”fel fas” i livet. Igår fick föreställningen en helt annan mening!

Valentine är Shirleys namn som ogift. Tiden innan äktenskap, barn och vuxenliv. Som Shirley Valentin vågade hon ta både chanser och risker och levde livet så mycket hon bara kunde. När hon gifte sej blev hon Shirley Bradshaw och långsamt en helt annan människa. Hon blev fru och mamma. En person hon inte längre känner igen och hennes närmaste samtalspartner är en vägg… En dag får hon en biljett till Grekland av sin väninnan. Ska hon åka eller ej?

Medan hon lagar middag till sin man (som måste landa på köksbordet samma ögonblick som han kliver in genom dörren, annars blir han arg) får vi höra hennes funderingar om hon ska åka eller ej. Det doftar ljuvligt av stekt potatis och lök i hela salongen och vi funderar över vem som äter maten varje kväll och om hon någonsin kommer att laga rätten igen när pjäsen är över…

Maria Lindqvist är helt suverän som Shirley och får oss att både skratta och gråta med henne. Många av funderingarna har vi nog alla haft när vi kommit en bit i livet. Ska vi gå kvar i samma hjulspår? Var det så här vi ville att livet skulle bli? Var det inte mer än så här? Kan man ändra spår mitt i livet? Vad ska folk säga OM man tar steget till en förändring? Vad vill vi egentligen göra resten av livet? Jag har, som ni vet, haft de tankarna och lagt om kurs total och nog kan man ana att även Maria Lundqvist funderat… hon är alldeles för övertygande för att inte ha gjort det 🙂

Jag såg alltså filmen som 20-åring och det var alldeles för tidigt för att förstå budskapet. Idag som 47-åring, med en större livförändring (eller kanske fler) bakom mej, kan jag ta till mej berättelsen på ett helt annat sätt. Jag kan nästan bli förbannad på Shirley som ens behöver fundera på sina alternativ och att hon övht tvekar! Om man inte trivs med sitt liv måste man göra något! Att gå omkring i ett hem där man aldrig får uppskattning och tas för given är nog ganska vanligt. Det blir en vana… men kanske ingen trevlig vana. Å inget liv som jag skulle vilja ha, då är jag hellre ensam!

Föreställningen ger många tankar och Maria Lundqvist är helt suverän som Shirley. Det här är föreställningen för alla som kommit en bit i livet och som inte är rädda för att utmana sina egna tankar. För tankar blir det! Alla vill vi väl skapa oss ett liv som vi trivs med och inte önskar fly ifrån…?

Om du gillar Björn Skifs ska du fortsätta läsa!

mars 4, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

När jag började på SF 1986 kastades jag ganska snabbt in i produktionen av filmen Strul. När jag fattade att jag skulle få träffa och till viss del jobba med Björn Skifs blev jag rätt glad kan man nog säga. Jag var 16 år och älskade hans musik!

Sedan dess har vi setts några gånger, senast för bara några veckor sedan när vi skulle få se axplock ur Filmen om Badrock. Igår fick jag se hela filmen och snacka om att jag fick sommarfeeling! Filmen om Badrock är en film om fenomenet Badrock. Ni känner säkert till den där konserten spelats i Slottsruinen på Öland på somrarna. Allt började 1986 och hade sitt slut förra sommaren, 30 år senare, och då kom även iden om att göra en film om alltihop. En film som har premiär på tisdag.

Det är lite som en konsertdokumentär med hela historien om Badrock. Artisterna berättar minnen och anekdoter. Från början var det ju bara på Öland, men sedan gick konserten som turné över hela landet. Det är inte många som vet att Roxette hade sin allra första spelning på Badrock, detta var 1987 och jag var där!

I två timmar satt jag i biomörkret och lyssnade till alla härliga låtar, såg alla vackra bilder över Öland och fick veta precis allt om hur Badrock kom till, vilka som varit med under åren och en massa annat. Förra gången satt jag brevid Nina Söderquist som var med på scen förra sommaren och vi diggade loss till musiken och skrattade högt. Igår satt jag brevid producenten Mats Jankell och vi var typ de enda som inte kunde sitta still. Jag fattar inte hur man kan sitta still med händerna i knät när det spelas rockmusik för fullt på hög volym?! Det är nog så svårt att inte sjunga med och jubla…

Filmen om Badrock är för dej som sett Badrock någon gång under åren eller som gillar Björn Skifs. Det är musik, humor och väldigt mycket hjärta. Intrycket jag direkt fick av Björn första gången vi träffades var just hans stora hjärta. Och att han var ganska blyg 🙂

Jag har haft förmånen att jobba tillsammans med och träffat många stora artister. Björn är en av de trevligaste. Han gör inte skillnad på folk och folk, utan ger alla chansen att visa upp sin bästa sida. Det framkommer tydligt i filmen, alla säger samma sak om honom. Jag var ny, ung och visste nog inte riktigt vad jag gjorde. Men det var aldrig någon som sa något eller gnällde på att saker blev fel. Man bara gjorde om tills det blev rätt. Så var det på det glada 80-talet när man fortfarande brydde sej om varandra. Jag är tacksam att jag fick vara med då.

Vill du ha härlig musik, sommarkänsla, fula 80-talskläder, mycket hjärta och många skratt. Då ska du se filmen!

Make a change!

februari 21, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Igår var det äntligen dax för ännu en inspirationskväll med 4Good. De har blivit tradition att jag möter upp min gamla SO-lärare från högstadiet, Camilla, vi äter och låter oss inspireras tillsammans. Igår var ämnet Make a Change!

Det som lockade mest den här gången var att lyssna på Alice Bah Kunke. Jag träffade Alice första gången 1998 (tror jag), då var jag en av hennes första gäster i programmet som bar hennes namn. Ämnet var Hemmaföräldrar och tillsammans lyckades vi haverera hela TV4´s växel… Efter det har varit haft en sporadisk kontakt, varit på en mängd tillställningar samtidigt – men inte lyckats träffas mer än ett fåtal gånger. Inte igår heller… Nu får vi snart styra upp en fika eller nåt, för det här börjar nästan bli larvigt 🙂

Alice pratade om hennes väg från lilla Horda i Småland till Stockholm och Riksdagen. Precis som jag försöker hon att omge sej med smarta personer, smartare än henne själv. Och precis som jag, så gillar hon nej-sägare. Det är så man utvecklas och lär sej. En nej-sägare behöver ju inte vara negativ, utan bara se saken från ett annat håll som gör att man får tänka till lite. Innan Alice fick barn berättade hon för mej att hon kunde se sej själv som äldre sittandes på landet och dreja krukor. Jag undrar när och om den dagen kommer…

Sanna Bråding var också en av dem som var med igår, hon berättade om sitt liv och sin bok, som nu ska bli föreställning. 16 mars är det premiär på Rival och sen ska hon ut på turné. Jag hoppas kunna gå på publikrepetitionen och lovar att isf berätta allt för er! Hon har haft ett ganska innehållsrikt och kämpigt liv kan man nog säga. Intressant och färgstark person som jag gillar mer och mer.

Viktigaste punkten på hel kvällen var projektet i Indien. Tillsammans ska 4Good samla ihop pengar för att hjälpa kvinnorna i en by i Indien. Vi kan alla vara med och samla genom att swisha till 123 609 76 12. Minsta lilla bidrag hjälper massor! Jag har ju min by i Gambia som jag hjälper, men kommer att swisha iväg en lite slant även till detta. Pengarna är en slags kreditkassa för kvinnorna att låna startkapital ur för att starta projekt som kan ge dem egna pengar och i slutändan ett helt nytt liv. Det kommer även att finnas möjlighet att åka till byn och besöka kvinnorna. Tänk va häftigt! Ha koll på 4Goods sida för all info.

På alla 4Goodkvällar är det mängder med utlottningar. Massor av fina priser lottas ut, det är resor, designprylar, kläder, skönhetsprodukter och en massa annat. Hittills har turen inte varit med mej, men igår vann jag!!! En STOR korg full med grejer från Go Green, tungt som attan var det! Perfekt med en massa bönor, linser och annat som Martin älskar att fylla ut sina sallader med. Den var så välfylld och tung att Martin fick komma och hämta oss 🙂

De här kvällarna är verkligen både informativa och peppande! Det är så mysigt att få en eftermiddag och kväll med Camilla, äta gott och få en massa inspiration från härliga människor. Nu längtar jag redan till nästa gång!

En förmiddag med Eva Dahlgren

februari 1, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

I förmiddags hade jag förmånen att besöka Designgalleriet och se Alexander Lervik och Eva Dahlgrens fantastiska utställning ”Dit ljuset leder”. Tillsammans har de skapat något helt magiskt!

Alexander Lervik är känd formgivare och gjort en massa fina grejer. Han ville skapa en utställning tillsammans med någon ”otippad” men visste inte riktigt vem. Förrän han stod på gymmet och spellistan spelade en låt av Eva Dahlgren. Han gick hem och skrev ett ”riktig” brev och ångrade sej direkt när han lagt det på brevlådan. Men han fick svar! En vecka senare kom ett mail med positivt svar!

Utställningen är i form av små mörklagda rum. I rummen finns glaskonst som de tillsammans formgett och som Målerås sedan förverkligat. Konstverken är som en liten orkester som ljus- och ljudsatts. Samtidigt som man ser konstverket får man en slags ljuddusch från högtalare i taket och resultatet blir helt magiskt! Först blir man fascinerad, sen blir man alldeles lugn och när man gått igenom alla rummen känns hela kroppen harmonisk. Nästan lite lycklig. Alla som kom ut sa samma sak.

Både Alexander Lervik och Eva Dahlgren var på plats och berättade hur samarbetet gått till och hur det tänkt. De såg väldigt nöjda ut när de såg våra reaktioner och pratade gärna med oss en stund efteråt.

Utställningen öppnar 7 februari och då ska ni gå dit! Lova det!