Jag har glömt att berätta om en utflykt jag gjorde för ett par veckor sedan. När jag ”träffade” Jane Austen och kände på Mr Darcys skjorta… den där som var alldeles våt i en filmscen som fick alla kvinnor att gå bananaz  🙂

På Skoklosters Slott har man precis öppnat en utställning med kläder från Jane Austens filmer och jag var inbjuden till invigningen av utställningen. Jag kommer inte ihåg att jag varit på Skokloster förut och har heller inte läst eller sett något av Jane Austen… självklart ville jag slå två flugor på en smäll!

Skoklosters Slott ligger verkligen på vischan! Det är långt att köra för en som bor söder om Stockholm, hade jag fattat hur långt hade jag nog tagit Strömma-båten från stan istället. Man kan nämligen åka från Stadshuskajen direkt till Skokloster och då även äta på vägen, utställningen ingår dessutom i priset. Nu vet jag det till nästa gång och vill gärna tipsa er om att ta den vägen.

Väl framme hade jag gått om tid att upptäcka både slottet och dess omgivningar. Jag kom nämligen dit i väldigt god tid. Jag funkar så när jag inte är helt säker på vägen, då åker jag tidigt och hittar jag direkt så blir jag alltså väldigt tidig… men det gjorde inget! Slottet och parken kräver en del tid om man vill ta en massa bilder och det ville ju jag!

Utställningen är alldeles ljuvlig! Å då vet jag alltså nästan ingenting om Jane Austen. Självklart har jag hört talas om och sett bilden med Mr Darcy i den våta skjortan, så den kände jag igen och tummade lite extra på. Vilket man säkert inte får… Det är alltså originalkläderna från filmerna, klänningar som burits av Kate Winslet och Emma Thompson och kostymer som bla Hugh Grant och Colin Firth haft. Klänningarna är så otroligt vackra och de är många! Ett av rummen är enbart med bröllopskläder och brudklänningar från tre olika filmer.

Här finns även hattar, handskar och en del andra attiraljer. Tyvärr ingen skor, vilket jag saknade… jag gillar ju skor och särskilt skor från tidigare århundraden. Så det var lite synd, men de är förmodligen i för dåligt skick för att visas upp.

Eftersom jag inte varit på slottet tidigare passade jag på att se resten av det när jag ändå var där. Skoklosters slott är otroligt vackert och välbevarat, jag måste verkligen rekommendera ett besök där! Utställningen med Jane Austen har man i rum som vanligtvis inte är öppna, så åker man dit under utställningen får man alltså se delar av slottet som inte visats på länge  – plus det som brukar vara öppet. Det blir lite extra allt!

Jag som gillar slott, kostymfilmer och gamla kläder var förstås i himlen och kan inte nog pusha er att åka dit. Det är så fint!

För fjärde gången firar vi Nationaldagen tillsammans med Lotta Bromé i direktsändning på Sveriges Radio. Och det är nästan på dagen 20 år sedan Lotta och jag träffade första gången.

2013, 2014 och 2016 har vi tillbringat Nationaldagen i Radiohuset på Gärdet i Stockholm. 2015 var en lördag, då sänder man inte P4 Extra och därför hoppade man över det året. Vi passade på att åka till Varberg och krocka med den där älgen istället…

Så idag var det dax igen! Klockan 13 körde sändningen igång och vi var förstås där. Café Bromé är ett slags kafferep både live i studio och på radion. Folk får bidra med kakor och är samtidigt med i en baktävling. I år var det 11 eller 12 olika kaksorter, men två diskades eftersom de var bullar och inte småkakor. I kakjuryn var bla Birgitta från Hela Sverige Bakar och Carl-Jan Granqvist.

Vi började med kaffe och kaka och satte oss sedan till rätta inne i studion. Artisterna brukar vara väldigt aktuella och himla bra, så man kan vara säker på bra underhållning i två timmar – helt gratis! Så var det även i år! Först ut var Peg Parnevik som drog av två låtar. Mellan låtarna berättade hon om sin oerhörda scenskräck och att hon tom fixade läkarintyg när hon gick i skolan för att slippa prata inför hela klassen. Nu står hon alltså på scen och ska dessutom ut på turné… lycka till av hela vårt hjärta, säger vi! Jag har nästan inte lyssnat något alls på Peg förut, men gillar hennes stil.

Efter lite mer kakor (jag har nog gått upp två kilo!) var det Nanos tur! Tumbagrabben som vann folkets röst i Melodifestivalen. Han körde en helt ny låt, plus Hold On och snackade lite han också. Här är alltså Tumbagrabben som bott i fosterhem på bla Gotland, fick en synt, var med i mellon och ikväll spelar på Skansen för Kungafamiljen. Snacka om resa! Botkyrka kan leverera musik och artister kan man väl säga och vi som kommer här ifrån är mer än stolta!

En peanutbutter-cookie vann kaktävlingen och hela sändningen avslutades med att Magnus Carlsson drog av en av sina nya låtar. Som alltid himla snygg, go och glad! Å sen kunde äntligen Lotta och jag säga hej, kramas lite och ta årets bild. Jag glömde uppdatera henne om de där 20 åren, men hon kanske läser detta? Jag grävde fram bilderna från föregående år och kan konstatera att vi faktiskt bara blir snyggare med åren! Herregud så trötta vi såg ut första året, från 97 har jag iofs ingen bild… men den från 2013… och särskilt 2014! Jösses! Men nu är vi snyggare och i bättre form än någonsin! Å så ska det fortsätta!

Varför firar vi då Nationaldagen inomhus på Radiohuset varenda år? Jo, för att det är en mysig grej! Alla som är där är glada och ser fram emot två härliga timmar tillsammans med Lottas gäng, alla artister och alla goda kakor. Hur ofta får man en två timmar lång konsert med de senaste svenska artisterna, gott att äta och dricka och allt är helt gratis? För den som inte vet hur en radiosändning går till är det förstås extra intressant att se det samtidigt.

På min instagram @marlenerinda kan ni se hela kakbordet och en filmsnutt med Nano. Vi är nog där nästa år igen. Å då kanske du också är där? Hoppas vi ses!

När jag började på SF 1986 kastades jag ganska snabbt in i produktionen av filmen Strul. När jag fattade att jag skulle få träffa och till viss del jobba med Björn Skifs blev jag rätt glad kan man nog säga. Jag var 16 år och älskade hans musik!

Sedan dess har vi setts några gånger, senast för bara några veckor sedan när vi skulle få se axplock ur Filmen om Badrock. Igår fick jag se hela filmen och snacka om att jag fick sommarfeeling! Filmen om Badrock är en film om fenomenet Badrock. Ni känner säkert till den där konserten spelats i Slottsruinen på Öland på somrarna. Allt började 1986 och hade sitt slut förra sommaren, 30 år senare, och då kom även iden om att göra en film om alltihop. En film som har premiär på tisdag.

Det är lite som en konsertdokumentär med hela historien om Badrock. Artisterna berättar minnen och anekdoter. Från början var det ju bara på Öland, men sedan gick konserten som turné över hela landet. Det är inte många som vet att Roxette hade sin allra första spelning på Badrock, detta var 1987 och jag var där!

I två timmar satt jag i biomörkret och lyssnade till alla härliga låtar, såg alla vackra bilder över Öland och fick veta precis allt om hur Badrock kom till, vilka som varit med under åren och en massa annat. Förra gången satt jag brevid Nina Söderquist som var med på scen förra sommaren och vi diggade loss till musiken och skrattade högt. Igår satt jag brevid producenten Mats Jankell och vi var typ de enda som inte kunde sitta still. Jag fattar inte hur man kan sitta still med händerna i knät när det spelas rockmusik för fullt på hög volym?! Det är nog så svårt att inte sjunga med och jubla…

Filmen om Badrock är för dej som sett Badrock någon gång under åren eller som gillar Björn Skifs. Det är musik, humor och väldigt mycket hjärta. Intrycket jag direkt fick av Björn första gången vi träffades var just hans stora hjärta. Och att han var ganska blyg  🙂

Jag har haft förmånen att jobba tillsammans med och träffat många stora artister. Björn är en av de trevligaste. Han gör inte skillnad på folk och folk, utan ger alla chansen att visa upp sin bästa sida. Det framkommer tydligt i filmen, alla säger samma sak om honom. Jag var ny, ung och visste nog inte riktigt vad jag gjorde. Men det var aldrig någon som sa något eller gnällde på att saker blev fel. Man bara gjorde om tills det blev rätt. Så var det på det glada 80-talet när man fortfarande brydde sej om varandra. Jag är tacksam att jag fick vara med då.

Vill du ha härlig musik, sommarkänsla, fula 80-talskläder, mycket hjärta och många skratt. Då ska du se filmen!

Idag är det min 47e födelsedag, grattis till mej! Men just idag blir det inget firande, det fixade vi tidigare. När vi kom hem från semestern firade vi både Martin och mej och i söndags hade vi förmånen att tillsammans göra något riktigt roligt!!!

Jag älskar ABBAs musik och kan i stort sett varenda textrad utantill. Jag såg Chess i London (ok, inte ABBA, men nästan), Mamma Mia i New York och har sett filmen Mamma Mia ett gäng gånger. Självklart har jag gått och suktat efter att få vara med på Mamma Mia the Party på Tyrol. I söndags blev det verklighet! Klockan 16 klev vi in genom dörrarna till Nikos Taverna i Grekland! Tyrol var klätt i blomsterrankor och känslan av Grekland var total! Att personalen gick runt i flipflops var lixom bara pricken över i.

Jag har ju förstått att showen var något alldeles extra, nu förstår jag varför alla är helt lyriska. Showen var grym, maten fantastisk, servitörerna underbara och miljön magisk! Fyra timmars total njutning! När man kommer in hälsar Nikos välkommen och medan man väntar på sitt bord får man en liten shot. Sen visas man till bordet och bekantar sej med sin egen servitör, som också är med i showen. Vi fick bröd, tzatziki, hummus, oliver och cocktailtomater att smaska på till förrätt. Showen satte igång och snart fick vi en andra förrätt med fisk och bläckfisk.

Man kan säga att Mamma Mia the Party tar vid där filmen slutade. Grekiska Nikos och Svenska Kicki (som var med vid filminspelningen) driver tillsammans Nikos taverna och deras ungdomar blir kära i varandra. Nikos gillar inte alls detta och menar att hans mamma och deras traditioner hindrar dem från en relation. Historien varvas med ABBA-låtar, precis som i filmen och allt är alldeles, alldeles underbart! Artisterna är kanon! Anki Albertsson som gör Kicki vet jag inte när jag hörde första gången, men hon är gift med Peter Gröning som jag jobbade med på Oscars 89-90 så jag hade viss koll på henne. Sussi Eriksson har man ju också lite koll på… tillsammans med de andra gjorde de ett kanonjobb! Det mest överraskande var en akrobat som var helt otrolig! Hennes nummer var magiska!

Maten serveras medan showen pågår. Man är så inne i musiken att man knappt märker att tallrikarna byts ut och nya maträtter kommer in. Varmrätten var en tallrik med blandat kött och den flanksteken var något av det godaste jag ätit! Rätt som det är kommer efterrätten och slutet närmar sej… tråååkigt! Medan kaffet dricks upp rensas golvet på bord och tre upplysta scener byggs upp. Sen börjar The grand finale! Ett ABBA-medley utan like spelas upp, diskogolvet lyser i regnbågens alla färger och 70-talspjucken fulländar känslan. Nu är det verkligen party!

Man ska räkna med fyra timmar och hade vi haft hundvakt så hade vi stannat mycket längre! Jag hade gärna varit en del av diskopartyt som tog vid där showen slutade. Tänk en hel kväll med ABBA-låtar! Men vi fick snällt dansa oss hemåt, mätta, nöjda och belåtna med The winner takes it all i skallen. Alla mina favoriter var med, även de mindre kända. Min absoluta favorit är Head over heals och den känner knappt någon till… men även den spelades!!! Det finns en filmsnutt på min instagram (marlenerinda) med någon av låtarna, fler kommer. Jag filmade massor!

Så jag låtsas att partyt var för mej och min födelsedag och det var ett av de absolut bästa födelsedagsfiranden jag någonsin haft! Bättre än så kan knappt en födelsedag firas för ett ABBA-freak. Jag är så glad att jag fick uppleva detta! Gillar ni också ABBA ska ni absolut se Mamma Mia the Party och se till att ni har hela kvällen ledig – så ni kan vara med på hela partyt! 

Idag är jag en lycklig 47-åring med ABBA ringande i skallen  🙂

Livet går i 180, och det är bara roliga grejer tack och lov. Jag älskar allt som händer på scen och just nu är det högsäsong! Igår såg vi Dannys show på Hamburger Börs och idag såg jag Petra Medes Ofrivilliga Diva. Här ska jag försöka sammanfatta dem…

Jag vet inte så mycket om Danny Saucedo. Det enda jag vet är att han var med i Idol, sjunger och dansar, var med i Så Mycket Bättre och är ihop med Molly Sanden. På pressdagen i höstas kom jag honom lite närmare och uppfattade honom som en väldigt sympatisk person, vänlig och med en hel de självdistans. Med den uppfattnings tog vi plats på Hamburger Börs igår kväll.

Vi hade fått platser mitt framför scenen och hade god sikt över allt som hände. Scenen var helt fantastisk! Den snurrade, lutade och blixtrade. Scenen, ljudet och ljuset tillsammans med de fantastiska dansarna var helt galet häftigt! Mellansnacket handlade om allt från mamma till matematiska termer. Men bäst var när han satt ensam med ett piano, då var det feeling på riktigt! På min instagram @marlenerinda kan ni se ett klipp från showen.

Showen på börsen börjar 21 och håller på ca 90 minuter. Det blev en lång dag för oss båda och vi stupade i säng direkt när vi kom hem. Å i förmiddags var det dax för nästa äventyr, då skulle jag äntligen få se Petra Medes Den Ofrivilliga Divan. En 90 minuter lång monolog på Maximteatern som har nypremiär imorrn.

Jag vet inte särskilt mycket om Petra Mede heller. Hon är fd dansare, komiker och har lett melodifestivalen. Ett proffs på scen skulle det snart visa sej… Mitt i föreställningen slutade hennes mikrofon att fungera. Hon fortsatte monologen medan en ljudtekniker bytte mikrofonen i farten… så jobbar ett proffs! Föreställningen var en ganska personlig resa i Petras liv, en underhållande men även allvarlig berättelse. Mycket ironi runt melodifestivalen och de 200 miljoner tittarna, förlåt… 205 miljoner ska det ju vara  🙂

Två shower på 12 timmar typ… två helt olika shower dessutom. Men jag kan absolut rekommendera bägge! Dannys show passar för en utekväll med kompisgänget, en möhippa eller aw. Petras Diva passar som uppvärmning för den där utekvällen eller en mysig middag. Bägge är personliga föreställningar, den ena med mycket musik den andra med många skratt.

På söndag ska vi se Mamma Mia på Tyrol, då hoppas jag slå samman både skratt och musik  🙂

Halleluja! Det är nog det uttrycket som passar bäst efter
årets första musikalupplevelse. The Book of Mormon med bla Linus Wahlgren och
Per Andersson kan vara något av det bästa jag sett på scen och jag har sett
mycket!!!

Linus Wahlgren och Per Andersson passar perfekt i sina
roller, precis som alla andra som plockats ut att medverka. Vi som kom hem från
Afrika inte ens ett dygn tidigare fick faktiskt lite ”afrika-wibbar”
av både dekoren, kläderna och musiken. Vi skrattar högt större delen av tiden,
men ibland fastnar skratten i halsen och man får sej en tankeställare…

Efter några minst sagt hektiska dagar i Spanien landade vi på Arlanda vid 16-tiden igår. Tanken var att jag skulle hinna till stan innan 17.45 för att närvara vid Stockholms filmfestivals invigning, men bagaget tog lång tid på sej och snökaoset gjorde att jag blev väldigt sen. Däremot hann jag precis till galapremiären av filmen Flykten till framtiden.

Martin mötte upp mej och hade med sej mina vinterkläder. Tillsammans med min resväska tog vi oss till Rigoletto och kom ungefär samtidigt som Henrik Dorsin. Fint folk kommer sent… eller nåt… vi hann iaf smaka lite på pizzabitarna och drickan som det bjöds på innan filmen började. Resväskan fick också vara med  🙂

Filmen handlar om 22-årige Svante som jobbar i en skivaffär hos den holkrökande
proggaren Bengan, som drömmer om att slå igenom med sin tvärflöjtsmusik.
Svante lider av ett hjärtfel och får beskedet att han bara har några
dagar kvar att leva. Mitt i bedrövelsen öppnar sig plötsligt en oväntad
möjlighet att resa till framtiden – närmare bestämt till år 2016. I den
moderna världen träffar han Elsa och tillsammans kommer de på ett sätt
att få Svantes trasiga hjärta lagat. För att lyckas måste de resa
tillbaka till 70-talet och skaffa fram pengar.

I rollerna ser vi bla Henrik Dorsin och Johan Ulvesson, men även Elias Palin och Victoria Dyrstad som är nykomlingar som jag är helt säker på att vi kommer att se mycket, mycket mer av. Ulf Malmros är en av regissörerna och då vet man att det blir annorlunda. För detta är väldigt annorlunda och väldigt osvenskt! Det är många skratt och många överraskningar. Jag som var jättetrött och nästan räknade med att jag skulle somna, hade inga problem att hålla mej vaken. Tiden gick jättesnabbt!

Jag kan absolut rekommendera er att se Flykten till framtiden som god underhållning en tråkig dag, själv skulle jag gärna hoppa typ 4 månader framåt i tiden… den där snön som välkomnade mej hem känns inte helt ok…