Fdensammamamman

Natten mellan söndag och måndag smäller det! Då visas första avsnittet av åttonde och sista säsongen av Game of Thrones. Sista och sista… det kommer att komma en sk spinn of – men det är sista säsongen som serien ser ut nu.

Jag är inte jättemycket för sk Fantasy och det tog lång tid innan jag ens orkade tänka tanken att se serien som typ alla har sett och pratar om. Men till slut så… tror vi tog ett maraton efter någon av mina operationer. Jag kan inte säga att jag fastande totalt, MEN jag tycker det är snyggt filmat, läckra kostymer, bra karaktärer och jag vill absolut se vad som händer. Eftersom jag vet att fler är ungefär som jag så tänkte jag sammanfatta säsongerna lite och berätta lite om serien. En kul grej är att vi för några veckor sedan faktiskt träffade en av skådespelarna, nämligen Flip Robinson som bla ”dubblar” Hodor och The Mountain. En härlig irländare som nu kör turer mellan de olika inspelningsplatserna på Irland.

Game of Thrones är en amerikansk TV-serie baserad på romanserien Sagan om is och eld av författaren George R.R. Martin. TV-serien är skapad av David Benioff och D.B. Weiss. Det första avsnittet sändes den 17 april 2011 i USA på HBO och är en världens mest populära tv-serier genom tiderna. Inte så konstigt kanske med tanke på att den vunnit hela 47 Emmys. Nästan på dagen 8 år senare släpps alltså sista säsongen.

Game of Thrones har spelats in på Malta, Nordirland, Island, Kroatien och Marocko och alla de olika inspelningsplatserna har ökat turismen rejält i de berörda länderna. Vi hoppas få åka med Kip på hans rundtur och med honom som guide förstås.

Serien utspelar sig på de fiktiva kontinenterna Westeros och Essos där somrarna och vintrarna kan pågå i åratal. Game of Thrones har tre stora berättelselinjer, den första handlar om Järntronen av de sju kungadömena i Westeros. Man får följa de allianser och konflikter som uppstår bland de adelssläkter som antingen gör anspråk på tronen eller strider för självständighet från den.

Den andra berättelselinjen fokuserar på de två sista ättlingarna av den störtade kungafamiljen som lever i exil och planerar sin återkomst till tronen. Den tredje berättelselinjen handlar om Nattens Väktare som är ett ålderdomligt brödraskap som har i uppdrag att försvara riket från de folkslag och antika väsen som lever norr om den 200 meter höga ismuren. Vintern är på väg och med den kommer de odöda.

Det finns några huvudkaraktärer, men de är lite för många för att rabbla upp. Det som kanske är mest utmärkande för serien är att det inte finns några ”heliga” karaktärer, författaren låter faktiskt populära huvudpersoner dö. Det är ju inte jättevanligt. Dessutom skiftar karaktärerna ganska mycket från goda till onda och tvärtom, så det finns lixom något att tycka om hos dem alla. Det är svårt att hitta sin favorit, men en av mina är Arya och en annan är nog Tyrion, fast Brienne är också rätt cool.

Något som serien kritiserats för är att det varit våldsamma scener och mycket sex, något jag regerade på när jag såg första avsnitten. Hade inte Martin sagt att detta skulle lugna ner sej, vete sjutton om jag hade fortsatt att titta – men han hade rätt. Redan i andra säsongen var det mycket ”lugnare” och i tredje reagerade jag inte ens.

Efter säsong sex har manusförfattarna inte längre haft några böcker att utgå ifrån, så ingen utanför den innersta kretsen har vetat hur det ska gå. Eftersom man inte har några ”heliga kor” så kan alltså nästan vad som helst hända. Sista säsongen ska knyta ihop säcken på nåt sätt och det finns ju ganska många lösa trådar. Det finns faktiskt vadslagningar på gång och vilka som kommer att dö. Det man vet är att det ska stå en stor strid om Winterfell och att många av de mest populära karaktärerna kommer att dö i striden.

Vi får helt enkelt se vad som händer och vem som vinner kampen om järntronen. Det enda vi vet helt säkert är:

Winter is coming…

Ni som vet – ni vet 🙂

För några veckor sedan var jag inbjuden till Cirkus för att höra och se Johan Boding. Boding är känd för att göra Queen och Freddie Mercury och var tom inbjuden till firandet av Freddie Mercurys 70-årsdag. Så bra är han alltså att tom de forna medlemmarna i Queen bjuder in honom för att göra deras låtar. Klart jag ville se den honom!

Sonen är stort Queen-fan, så även jag – vi har faktiskt varit vid huset på Zanzibar där Freddie Mercury föddes. Även om Martin också gillar Queen så var det en självklart för honom att ge bort sin plats till sonen. Det fick bli en tidig julklapp  🙂

Det var med spänd förväntan vi åkte dit, kameran var laddad och det var vi med. Å jösses så bra det va! Jag har sett Queen live och även om inte allt lät precis som Freddie Mercury så var det faktiskt precis lika bra. Boding levererar sin Freddie och gör det alldeles enastående! Showen är en hyllning till Freddie Mercury och man har gjort showen tidigare – då med alla de mest ända låtarna. Nu hade man skalat ner lite och tagit med några av de lite mer okända pärlorna, såna som jag gillar. Sonen och jag njöt totalt och sjöng med så mycket vi bara kunde. Det går ju inte att inte sjunga med i Queens låtar  🙂

Johan Boding och hans suveräna gäng kommer tillbaka till Cirkus i början av december och jag vill verkligen uppmana dej som gillar Queen att köpa biljetter. Det är så bra att jag nästan funderar på att gå dit igen. Showen är just nu ute på turné, så även du som inte bor i Stockholm har chansen att se den. Gör det!

Den går även efter jul, så det är en himla bra julklapp till någon som gillar musiken. Ett lite tips bara  🙂

 

Jag vare sej skriver eller tittar på familjeteater vanligtvis, men det finns undantag. Jag har en otroligt begåvad vän som heter Anna, som jag lärde känna när vi jobbade på Vasateatern för ungefär hundra år sedan (fast vi är bara 27…). Anna och hennes man Robert brukar roa sej med att göra om traditionella berättelser och sedan anlita de mest oväntade artister för att fylla alla roller. Vad sägs om Yohio som prins i Snövit, Claes Malmberg som ande (med kroppsstrumpa) i Aladdin och nu Mendez som apkung i Djungelboken. Spännande kombo lixom  🙂

I söndags var vi inbjudna till galapremiären av Djungelboken The Musical och visste att vi skulle få en underhållning i världsklass under ett par timmar. Jag har sett bilder och små filmsnuttar under hösten och såg verkligen fram emot att se detta ”spektakel”. Vi kom in i ett Stockholm Waterfront som helt plötsligt blivit en djungel. Scenen var full med palmer, regnskog och lianer. Eftersom det är en familjeföreställning tog vi med min yngste son och hans sambo… han är 23 och hon 22… inga barn kanske, men familj det är vi!

Berättelsen känner vi till, men Anna och Robert har ändrat den lite. Mowgli kommer till djungeln sedan hans by brunnit ner och han kommer att bo hos Baloo (Bill Sundberg) som är ensamstående med två döttrar. Som vanligt har man hittat den perfekta artisten/skådisen till varje roll. De där små flickbjörnarna spelas av Anna Bob Hellberg och Annie Lundin Hallgren och skulle lätt kunna misstas för riktigt björnungar (om de inte pratade alltså). De har lyckats fånga rörelsemönstret och lekfullheten som små björnungar har. Tilde Fröling och Emma Rickfjord är precis lika trovärdiga som gamar, varenda liten rörelsen är perfekt!

Överhuvudtaget har alla lyckats fånga sina karaktärers särskilda drag och rörelsemönster. Hyenorna skrattar oavbrutet och den slingrande Kaa vässssser på s:en och gungar lite långsamt som ormar gör när de reser sej. Gunilla Backman som gör Kaa har förställningens näst coolaste kostym och skulle liva upp vilken maskerad som helst, men det är Jakob Stadell som vinner kostymtävlingen. Hans tiger är helt makalös! Att han övht kan ta sej fram på scen är helt otroligt! Ni som ser föreställnngen kommer fatta vad jag menar… Överhuvudtaget är kostym och smink bland det bästa jag sett på en svensk teaterscen! Så läckert! All kred till Thomas Malmros med team, vilka pärlor!

Barnen i publiken är på hugget och vi vuxna är absolut roade. De dryga 2 timmarna går snabbt, inte en minut blir det tråkigt. Anna och Robert har definitivt lyckats igen och det doftar succé lång väg. Detta är en perfekt julklapp till hela familjen för att gå iväg i mellandagarna och ha lite mysigt. Ni kan köpa biljetter HÄR!

Ja, jag är partisk eftersom det är mina vänner som skapat detta. Men det ÄR bra. Jag lovar!!!

 

Så har vi klarat av det sista på scen på ett tag. Under två veckor har vi sett sex olika föreställningar, dessa är Broarna i Madison County, Såsom i Himmelen, Ghost, Jöback Med hjärtat som insats, Özz och Måns i Världens historia och Tommy Körberg som Lola. Alla finns recenserade på Du i Fokus, klicka bara på föreställningen du vill veta mer om så kommer du dit.

Jag tänkte inte berätta om dem i ordningen som vi sett dem, utan i den ordning som jag gillar dem. Jag har en vinnare, däremot ingen förlorare för jag kan inte bestämma mej så några hamnar på samma plats.

Höstens stora favorit är Såsom i Himmelen. Det är nästan tidernas favorit till och med. Den står i samma klass som bla Phantom of the Opera, då fattar ni. Det är världsklass. Rollerna är perfekt castade, huvudrollerna är magiska, det finns inte ett enda fel. Det är total njutning i nästan tre timmar! Det är så bra så bra så!

På andra plats kommer Lola, där Tommy Körberg briljerar som transvestit. Han har aldrig varit bättre! Körberg är så bra att han försvinner, kvar är Lola – Körberg ÄR Lola. Från första sekund sitter vi som klistrade och uppfylls av det vi ser. Det är berörande, kärleksfullt och total världsklass! Kanske inget för folk under 40, men definitivt för oss andra och kanske särskilt våra föräldrar som kommer att älska musiken.

Sen blir det svårare, men jag tror att jag sätter Jöback på tredje platsen. Med hjärtat som insats är en show med superproffs i alla hörn. Det händer saker överallt i salongen och känns lite åt burlesk- eller varietethållet. Det är INTE en show med Jöbacks gamla trallvänliga hits, utan nästan bara nytt material. Det är snyggt, proffsigt och läckert.

Frågan är om inte Ghost får dela tredjeplatsen med Jöback? Filmen Ghost har gjorts  till musikal med några av Sveriges bästa artister. Effekterna är skithäftiga och skådisarna briljanta, men det når inte hela vägen upp till perfektion. Jag tror att det beror på de gråklädda dansarna som jag inte förstår mej på. Klart jag fattar att det är spöken, men för mej fyller de ingen funktion utan blir bara irriterande. Om de däremot får en egen show är jag först i kön, för de är superduktiga!

På en delad sista plats sätter jag Broarna i Madison County och Özz och Måns med sin Världens Historia. Broarna har också några av Sveriges bästa röster på scen, men det räcker inte riktigt till ändå. Jag vet inte riktigt vad som fattas, berättelsen finns ju där – men kanske är det så att höstens konkurrens helt enkelt är för hård. Hade den kommit till våren istället, hade jag kanske satt den först? Tycker man om filmen ska man absolut se musikalen, den har alt som filmen har plus två supertajta skådisar i huvudrollerna.

Özz och Måns… finns inget som liknar dem i vårt avlånga land och jag önskar jag hade haft dem som historielärare i låg- och mellanstadiet. Jösses var jag hade kunnat mycket! Jag avskydde historia, men med de här två som lärare hade jag förmodligen älskat det. På två timmar lär jag mej nog mer än jag gjort under hela min skoltid. Men det känns lite för mycket som ett företagsgig och de har lite för oftare roligare själva än vad publiken har. Det ÄR kul, absolut! Vi skrattar ofta högt, särskilt när de pratar om sommarens grilltrauma – men sen blir det lite för många moralkakor om miljön. Som säkert behöver tjatas om, men det blir lite för mycket.

Höstens scenutbud är härligt för en teaterälskare som jag, men konkurrensen är stenhård! Allt är otroligt bra och man blir definitivt inte besviken vad man än ser, men för att sticka ut och bli en snackis så måste man ha extra allt den här hösten. Det har både Såsom i Himmelen och Lola, där finns inte ett enda minus – det är perfektion.

Såsom i himmelen kommer att fortsätta till våren, så mitt tips är att ni väntar några veckor tills biljetterna släpps och sedan ger hela familjen i julklapp. Det blir en höjdarjulkapp som räcker länge  🙂

Jaha, det var mina tips. Andra som ser mycket och recenserar har sin lista. Det är svårt med både musik och teater, alla tycker ju olika. Men du kanske har fått en liten vink om hur hösten ser ut och vad som finns på teaterfronten som kan vara värt att avsätta en kväll för.

Berätta gärna vad du tycker om min lista och om du blir sugen på att se något eller tom redan köpt biljetter. Ha en fin teaterhöst!

 

1990 hade filmen Ghost premiär. Dramathrillerna där Patrick Swayze och Demi Moore drejar… kommer ni ihåg? Det handlar om Sam och Molly som är lyckliga, men en dag blir de rånade och Sam dör av skadorna han får vid rånet. Filmen blev oerhört stor och belönades med Oscars.

För några år sedan blev filmen musikal och nu kommer den till Sverige. Igår var jag inbjuden till Chinateatern för att vara med när huvudrollerna avslöjades och få höra några bitar ur föreställningen. Det doftar succé lång väg!!!

Huvudrollsinnehavarna har handplockats och är några av sång- och musikalscenens starkast lysande stjärnor och dessutom några av mina favoriter. Sam spelas av Peter Johansson som jag sett bla i Jesus Christ Superstar, Rock of Ages, Jersey Boys och har även spelat i musikalen We Will Rock You på West End i London. Han kör ofta Queens låtar och gör det så jäkla bra!

Maria Lucia Heiberg Rosenberg gör rollen som Molly. Maria är en av Danmarks bästa musikalartister som nu pluggar svenska för glatta livet. Det excentriska mediet ”Oda Mae Brown” spelas av Gladys Del Pilar Bergh och rollen som Carl Bruner ser vi musikalstjärnan Bruno Mitsogiannis som också setts i bla We Will Rock You och Jersey Boys. Bruno är också en av mina favoriter.

Till detta kommer ett gäng dansare, en kör, magi och en massa annat. Sam är ju faktiskt död hela förställningen och ska kunna gå genom väggar och lite sånt… Så det kommer en expert hela vägen från Australien som är mästare på specialeffekter och skådespelarna får skriva på papper om att inte avslöja tricken för någon.

Vi fick höra tre nummer, det enda som finns inrepeterat hittills. Å satan i gatan så bra det va! De här fyra rösterna passar ju så bra ihop att man får ståpäls! Originalmusiken har bla Annie Lennox skrivit och nu ska allt översättas till svenska. På ett halvår ska man få ihop allt, 14/9 är det premiär och jag ser verkligen fram emot den!

Det här kommer bli så bra! Vicky von der Lancken har lyckats igen  🙂