Bläddra efter
Etikett: ställplats

Vi var inte först – men nästan

Vi var inte först – men nästan

Än en gång blev det besök på en ny ställplats, den här gången var vi inte först – men det var inte långt ifrån. Ställplats Barken 1 i Dalarna hade haft öppet knappt en månad när vi var där.

Ett av målen med resan runt i Dalarna var att besöka den nya ställplatsen i Vad vid sjön Barken en bit från Smedjebacken. Här visste vi att det precis öppnat en ställplats och den ville vi såklart besöka för att göra ett reportage om.

Vi kom fram till en jättefin plats men otroligt utsikt över vattnet. Ni vet sådär fint så man inte vet vad man ska säga utan bara tittar och tittar och tittar. Och njuter.

Barken 1 är egentligen ett gammalt sågverk. Här finns fortfarande en av de större byggnaderna kvar och rälsen där man drog vagnarna med timmer. En plats med historia alltså. Sånt gillar jag!

Området är ganska stort, de nio platserna som finns just nu kommer att bli fler. Och det byggs även en vinterförvaring för husbilar, husvagnar och båtar. Om jag bodde i närheten och behövde ställa undan husbilen skulle jag definitivt kolla in detta alternativ.

Även om det inte är helt färdigt, det ska målas lite och så, så har ägarna verkligen satt sitt eget avtryck på platsen. Till att börja med har man sitt eget krypin med gräsmatta som är inhägnad med höga häckar. Det blir verkligen som ett litet rum, med magisk utsikt över vattnet. Här finns stora härliga blomarrangemang, där man bla kan plocka sina egna färska kryddor. Och en loppis som är full med spännande grejer.

Vi satt ute länge och läste och bara njöt av den fantastiska kvällen. Vem vill inte sitta ute med den här utsikten lixom? Att flytta ut kontoret var såklart självklart! Jag har sällan haft så fin arbetsplats 🙂

Området är inhägnat och låst, vilket såklart är en stor fördel för den som väljer att vinterförvara sitt fordon här – men området i sej är så lugnt att det egentligen inte behövs nu på sommaren. Här är helt tyst, total njutning. När vi var där var det dessutom helt vindstilla och inte en krusning på vattnet, det var helt magiskt!

Här finns tömning av både toa och gråvatten, samt påfyllning av dricksvatten. Det enda som fattas är toa och dusch. Alla har ju detta i bilen, men det är många som inte använder dem av olika anledning. I vår förra bil var duschen för liten för att Martin skulle få plats ordentligt och i den nya bilen är duschen trasig. Jag fattar varför man valt bort det, det blir ju lite extra jobb med städning och så – men tror ändå att det skulle vara uppskattat. Här planeras även för en liten kiosk, den som sköter den kanske skulle kunna städa ett par gånger om dagen. Med bara nio platser blir det nog inte så jättesmutsigt.

När vi ska kolla in en ställplats behöver vi minst två dagar. Då hinner vi kolla in allt, sova och upptäcka området. Men det avgörande är vädret, blir det dåligt väder kan vi varken fota eller filma – därför har vi dessutom galen koll på fyra olika väderappar. Det har hänt flera gånger att vi fått komma tillbaka för att fota en plats. Grådassiga och regniga bilder lockar lixom ingen att läsa vidare.

Tyvärr är inte allt riktigt klart för att ta bilder till tidningen, men de kan vi komma tillbaka och ta en annan gång – allt annat som vi behöver för att skriva en text har vi. Om ni vill se rörliga bilder från ställplatsen kan ni kika in på instagram @jikitaspåäventyr där finns en sk reel som visar allt. Inom kort kommer även en film på Youtube.

Vi flyttar gärna hit kontoret igen, det är ett som är säkert!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Kopplade av på Westerqwarn

Kopplade av på Westerqwarn

Det var mycket jobb under nationaldagshelgen. Vi skulle testköra den där båtbilen och ta bilder till två beställda jobb; Jogersö Camping och Westerqwarns ställplats – alltså drog vi vidare mot Västerås och Westerqwarn. Efter att ha bytt sovplats varje dag var det skönt att stanna två nätter här.

Vår första allra natt med Peppe var på Skokloster. Andra natten drog vi till just Westerqwarn, där vi för första gången tog in på en ställplats och mötte andra husbilsåkare. Det var tre år sedan, förra helgen var vi tillbaka. Tyvärr var inte mysplatserna nere vid ån bokningsbara pga fest på restaurangen, men vi ställde oss på näst bästa platsen strax ovanför.

Solen sken när vi kom, så vi passade på att ta bilderna vi skulle och filma lite. Westerqwarn är kända för sin pizza, alltså bokade vi in oss på deras pizzabuffé. Ska man skriva om en plats måste man ju testa deras specialitet och ska man kunna ta bilder av pizzan måste man ju ha en pizza att fota. En buffé var ju perfekt!

Westerqwarn är ett mysigt ställe, inte jättestort – ungefär 70 platser lite beroende på årstid. Det ligger granne med en golfbana och har en egen minigolf. En liten bit bort åt ena hållet ligger Strömsholms slott och åt andra kan man gå ner till Kung Karl XII slussar. Perfekta promenader, särskilt om man har hund. Slottet besökte vi när vi var här sist, slussarna hann vi kolla in på söndagmorgonen innan regnet startade om.

Det var ju tur att vi var smarta och gjorde det vi skulle direkt, för sen kom regnet. Och det bara fortsatte. Våra kompisar Helene och Krister stod på platsen brevid oss, så vi satte oss hos dem och spelade spel hela lördagkvällen. De var bara där ett dygn, när de åkte på söndagen satte vi oss och jobbade. Regnet bara fortsatte. Och fortsatte.

Planen på måndagen var att vi skulle åka hemåt när Martin slutade jobba vid 14-tiden. Men hela morgonen kom det skyfall efter skyfall. Så vi bestämde att när det var uppehåll nästa gång, skulle vi vara färdiga att åka. Vi såg på regnradar att det skulle vara ett uppehåll på 10-15 minuter strax efter lunch och det stämde. Då fixade vi allt vi skulle och drog snabbt som sjutton.

Precis innan vi åkte kom en hagelattack som var helt galen. Vi har takluckor nästan längs med hela taket på bilen, som vi älskar! Här ser vi himlen och kan njuta av solens strålar. Haglet lät som pistolskott på luckorna, det dånade så vi knappt kunde prata med varandra trots att vi kanske bara hade 1,5 meter mellan oss. Helt galet! Nu är bilen verkligen testad i alla väder och helt tät. Sånt är väldigt bra att veta 🙂

Hem kom vi iaf, väldigt nöjda med helgen. Alla bilder var tagna, material till texter och filmer var fixat. Nu ska filmer och bilder redigeras och texter skrivas, lite har vi redan hunnit. Ska bli skönt att kunna skicka iväg lite jobb. Me like!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tre dagar vid vattnet

Tre dagar vid vattnet

Så var det dax att åka hem. Vi lämnade Västkusten och stod några dagar i Tidaholm. Där firade vi bla vår bröllopsdag, innan vi drog vidare till Motala. Tre härliga dagar vid vattnet fick avsluta vår sommarresa.

Det var verkligen inte med några muntra miner som vi vände av hemåt. Sex veckor på rull är en rätt lång tid, ändå var vi inte alls sugna på att åka hem. Hemma bra, men borta bäst som vi brukar säga.

De sista tre dagarna försökte vi suga ut det göttaste av husbilslivet och möjligheterna vi får med husbilen. Så det blev en ny sjötomt, den här gången i Motala. På ställplatsen vid Motala Segelklubb trivdes vi bra. Här står man med vatten på flera sidor om bilen, det finns härliga promenadstråk, ett jättefint utegym och en liten strand. Går man ett par hundra meter bort bjuds man på en alldeles galet fin solnedgång.

Vi kom hit på onsdagen, då var det fint väder – så jag kunde sitta ute och läsa större delen av dagen. Men på torsdagen däremot, så vräkte regnet ner stundtals, så då fick det bli jobb inne i bilen istället. Nu gällde det att förarbeta ett par veckor i förväg, eftersom vi ska bevaka Pride och kommer ha dåligt med tid att jobba vid datorn.

På fredagen blev det hyfsat fint igen och på lördagen låg vi tom på stranden en liten stund innan vi var tvugna att packa ihop oss och åka. Sommarresan var över, det var dax att åka hem. Hem till en djungel skulle det visa sej…


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bananpannkakan – kollo för vuxna

Bananpannkakan – kollo för vuxna

När vi är ute på rull bor vi gärna på udda ställen. Såna som blir lite extra roliga att skriva om eller göra en film på. Bananpannkakan i Höganäs är inte som någon annan plats. Självklart ville vi kolla in det!

Bananpannkakan… varför döper man en ställplats till det? Jo, för att man har höns som lägger goda ägg och man gillar bananpannkaka såklart. Micke och Gittan som driver ställplatsen har som grej att ge en liten välkomstpåse till sina gäster, innehållande en banan, två ägg från gårdens hönor, två kakor och två skumbananer. För att man ska kunna fixa sin egen bananpannkaka och även få en riktig gofika.

De kallar sitt ställe för ett vuxendagis och har tom åldersgräns, som retar gallfeber på en del. Här måste man nämligen vara över 35 för att få bo och det är endast öppet för husbilar. Åldersgränsen är inte huggen i sten, men barn är inte välkomna och det är pga det finns en viss skaderisk. Ställplatsen ligger nämligen på en gammal skrot och här finns fortfarande gamla grejer kvar som barn kan skada sej på. Här finns också en damm med guldfiskar och skulle barn få vara här så skulle dammen vara tvungen att hägnas in och då skulle hela vitsen med den försvinna. Så det är inte för att jäklas som man har åldersgräns, utan för att det finns en säkerhetsaspekt.

När man kommer till Bananpannkakan möts man av skyltar, mängder med skyltar. Här är allt klart och tydligt, man behöver inte fundera på något alls. Allt står ju på skyltarna. Man väntar i sin bil vid entrén och snart kommer Micke och visar var man ska stå, han visar sedan även runt på området så allt ska vara glasklart. Det är andra gången vi får rundvisning av en plats, innan vi ens satt i kontakten till bilen 🙂

Efter rundvisningen installerar vi oss och ser oss om. Var sjutton har vi hamnat? Här går två stora gäss fritt, de är dock inte så kärvänliga att man ska klappa dem. Förr gick även hönsen fritt, numera är de dock i sin hönsgård – de sprätte för mycket och rev upp det som planterades. I dammen simmar fiskarna och kommer direkt när man står på kanten, vana att få mat förmodligen. Några katter går också omkring och retar gärna gästernas hundar 🙂

Vi står mitt i parets trädgård, där finns plats för ca 20 bilar. Till vänster om oss finns Plaja del Bananas, en välskött pool med soldäck. Till höger ligger dammen och en liten grillplats där bordet består av en flygplansvinge från en gammal Saab. Stjärtfenan från samma flygplan står strax framför bilen. Bakom oss ligger skroten, där man kan gå på skrotsafari, vilket vi gör såklart.

Första dagen filmar och fotar vi det vi ska, så länge vädret är fint. Vi har lärt oss att inte vänta, för då kan vädret snabbt vända och då får vi inte ihop materialet som vi behöver. Vi pratade också mycket med Micke och fick snabbt veta att han inte kom åt sitt instagram. Det ville vi såklart hjälpa honom med och trodde det skulle vara plättlätt… det tog oss typ två dagar, flera uppdateringar och ett gäng googlingar innan vi fattade vad som var fel. Men innan vi åkte så funkade allt och vi hade även en kort instagramkurs med både Micke och Gittan. Nu vet de hur det funkar och kan sköta det själva, även om jag finns där som lite stöd.

Första kvällen åt vi snabbt och satt sedan och jobbade, andra kvällen åt middag däremot med de andra vid flygplansvingen. Klockan 18 varje kväll tänder Micke grillen och äter sedan tillsammans med alla de gäster som vill. Vi blev ett gäng på åtta personer som satt och pratade läääänge. Det roliga med husbilsmänniskor är att alla är väldigt olika, har olika bilar och olika ekonomiska möjligheter – MEN ett gemensamt intresse förenar oss och gör att man kommer bra överens med nästan alla. Att dessutom träffas på Bananpannkakan som välkomnar allt som är annorlunda blir en bonus.

Medan vi sitter där och pratar kommer byns sheriff förbi på sin fina häst, vi passar såklart på att ta en massa bilder på det annorlunda inslaget. Å jag kommer på att jag faktiskt kan både klappa hästen och pussa på mulen utan att bli allergisk. Tjoho! Funkar förmodligen bara för att vi är utomhus, men alltid nåt!

Efter ett par mysiga dagar lämnar vi fantastiska Bananpannkakan högst motvilligt. Här hade vi kunnat stanna mycket längre, så fantastiska människor, sån annorlunda miljö och så många härliga djur. Vi har varit med och matat hönsen flera gånger och när vi åker ger Gittan oss en hel ask med färska ägg. Snacka om lyx!

Hit kommer vi att återkomma många gånger!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Härliga dagar i Byxelkrok

Härliga dagar i Byxelkrok

Efter midsommar körde våra vänner söderut, medan vi åkte norrut. Äntligen var det dax för några dagar på ställplatsen i Byxelkrok. En favorit!

Vi kom fram vid 11 och det fanns några platser kvar. Dock inte i främre raden, som har finaste utsikten. Men vi såg en bil som nog skulle åka och ställde oss på raden bakom och väntade. Mycket riktigt. Efter kanske en kvart åkte de och vi kunde rulla fram till deras plats. Perfekt!

Sen var det ryggläge resten av den dagen. Vädret var ljuvligt, drygt 25 grader och svag vind. Vi satt i skuggan och läste och hade det perfekt! Under tiden kom det förbi både kända och okända människor och hälsade på. Några har vi haft kontakt med på instagram, några hade vi ingen aning om vilka de var – men alla besök är kul! Å jag fick gosa hund och var mer än nöjd 🙂

På kvällen tog vi en date night med restaurangbesök och mys i solnedgången. Här uppe är solnedgången alltid magisk. Vi gick länge från brygga till brygga och tog mängder med bilder. Hur många bilder kan man ta av en solnedgång? Svar: många!

Vi visste att detta var sista chansen med en solnedgång av den här kalibern, för i år, och utnyttjade det till max! När solen var helt borta försökte vi sitta ute en stund, men då kom myggen… så vi gjorde kväller och förberedde oss för att åka vidare igen.

Har ni inte varit i Byxelkrok så måste ni faktiskt åka dit! En av Sveriges mysigaste platser 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

15 år!

15 år!

Hur firar man 15 år tillsammans? Vi gjorde som vi brukar göra numera och drog iväg med husbilen. Det blev en helg med mycket mys och bubbel 🙂

Vi försöker fira allt som går att fira, men vi gör det kanske inte som andra. Det blir väldigt sällan fina middagar och fest, istället blir det en dag med upplevelser och mys. Som i lördags när vi firade 15 år tillsammans. Vi fick inte bara en fin dag, utan en jättemysig helg.

I fredags tog vi oss en hel halvtimma hemifrån. Det tar inte längre tid att åka från Tumba in till Tantolunden i stan. Där finns en liten ställplats, de kallar det för camping, men det är mer en ställplats för 14 bilar. En camping är väl till även för husvagnar och tält? Här får det bara stå husbilar.

Ställplatsen är belägen i utkanten av Tantolunden, ca 500 meter från Zinkensdamms idrottsplats. Perfekt för en helg på stan! Söder är ju så fint och det finns massor att se. Vi hann inte mycket alls på bara en helg, så vi måste komma tillbaka – då är det ju praktiskt att det är så nära 🙂

Vi kom dit strax efter lunch i fredags, då tog vi det mest lugnt. Martin redigerade en film och vi tog en lång och välgörande middagslur. Vi lämnade inte husbilen många minuter, utan myste mest inne. Det var ju så jäkla kallt ute! På kvällen tittade vi på en ny serie och la oss ganska tidigt.

På lördagen däremot, då var vi knappt inne något alls. Det var fortfarande kallt, typ 10 minus och iskalla vindar. Vi byltade på oss så gott vi kunde och gick iväg med siktet inställt på Mariaberget. Längs med berget finns ett promenadstråk, med utsikt över hela norrmälarstrand och stadshuset. Så himla fint!

Vi stannade massor med gånger och tog mängder med bilder. Det tar rätt lång tid att gå bara en kort bit, när man ska fota allt man ser. Så när vi kom fram till Monteliusvägen (där alla stannar och fotar), var det dax att gå tillbaka och äta lunch.

Det blev en enkel lunch och semlor till efterrätt, återigen en liten tupplur, innan vi gick ut igen. Den här gången tog vi oss in i Tantolunden och upp till utkiksplatsen, på jakt efter solnedgången. Å vilken solnedgång vi fick!

Här ligger koloniområdet som man ser från pendeltåget och det vill jag gärna titta lite närmare på. Så i sommar blir det en ny tur hit, då är det lite behagligare att gå runt med kameran. Det är inte kul att fota när det är så här kallt, fingrarna fixar inte det och det är svårt att få upp värmen igen.

Efter en miljon bilder var det bara att gå tillbaka till bilen och värma oss lite, innan vi tog oss till närmaste pizzeria. Så jo, vi åt ute – men kanske inte så fanzy som man kan förvänta sej på ett jubileum. Men vi öppnade faktiskt ett bubbel när vi kom tillbaka 😛

På söndagen åt vi frukost och åkte hem. Väldigt nöjda med helgen. Vi har inte åkt långt, men det behövs inte för att få ett äventyr. Vi har haft det jättemysigt, varit turister i vår egna fina stad och fått sova två nätter i Peppe. En mysig helg!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube