Bläddra efter
Etikett: ställplats

Vi fick iaf några dagar på Öland

Vi fick iaf några dagar på Öland

Kommentarer 5 kommentarer

Jag har ju halva mitt hjärta på Öland. Det är där jag har halva min släkt och till stor del är uppväxt. Att inte vara där iaf något under sommaren är jättekonstigt, därför skulle vi kompensera med att åka i början på hösten – men det blev ju inte som vi tänkt.

Planen var att åka till Öland i slutet av augusti och åka runt ett par veckor innan husbilsmässan på Elmia i början av september. Men nu behövde Martin vara hemma och jobba från kontoret i stan några dagar, så möjligheten försvann lite. Martins chefer är så himla bra och låter honom jobba mest var han vill, så när de någon enstaka gång behöver ha honom på kontoret vill inte vi krångla till det. Men detta trasslade till det lite för våra egna planer.

Någon dryg vecka senare än tänkt åkte vi iaf iväg. Vi kör sällan mer än 2 timmar, nu brakade vi iväg alla 50 mil på en gång. Vi ville bara komma fram. Så vi körde över bron i solnedgången och drog åt handbromsen på First Camp Ekerum som var vårt första stopp för den här resan. Det var mörkt när vi väl stod på plats, så inte förrän dagen därpå kunde vi se vart vi hamnat.

På morgonen var det så otroligt skönt att titta ut och se sandstranden och havet strax utanför bilen. Vi tog ut utemöblerna och åt frukost ute. Jag gick ner till vattnet bara för att känna på och det var faktiskt varmt. Tyckte tom jag som inte ens badar, inte för att jag skulle vara någon badkruka – utan för att jag helt enkelt inte tycker om att bada.

Martin satt i några möten, men var färdig rätt tidigt. Då tog vi en promenad och satt sedan och njöt i solen. Vädret var fantastiskt och campingen i stort sett tom. Det var tyst och alldeles ljuvligt. Sensommaren och början på hösten är så otroligt skön på Öland, kanske bästa tiden på året faktiskt. Fast våren är också väldigt fin såklart.

Vi stannade två nätter i Ekerum. Jobbade med våra sociala medier och förberedde föredraget vi ska hålla på Elmiamässan. Och gjorde en film om campingen såklart, den kommer inom kort. Eller… kanske inte inom jättekort… vi ligger rätt många filmer efter…

På lördagen var det Bondemarknad i Borgholm, så det var vi ju tvungna att kolla in. Jag har inte riktigt koll på var man kan parkera en husbil på 7,5 meter, men det löste sej väldigt bra när vi kunde köra in hos kompisar som bor mitt i Borgholm. De bor dessutom nära ett postombud, så vi passade på att skicka lite iväg några kokböcker innan vi gick ner på ”stan”. Borgholm är så otroligt mysigt. Det är en sommarstad, men faktiskt lika mysigt under lågsäsong.

Vi tittade på loppisen som dukats upp, gick runt på marknaden och åt lunch på en av de många restaurangerna som fortfarande har öppet. Det blev några himla mysiga timmar innan vi gick tillbaka och hämtade bilen.

Nu var målet vår favoritplats i Byxelkroks Gästhamn. Här står vi gärna och iaf en gång om året, men oftast blir det fler. Med utsikt över vattnet och nästan varje kväll med fantastiska solnedgångar så blir det nästan som ett behov att åka hit. Och vi blev inte besvikna. Vår enda kväll här i år, gav utdelning. Vi fick vår solnedgång och somnade mer än nöjda.

För tredje morgonen i rad kunde vi äta frukost ute i solen. Vi tog god tid på oss och fördrev hela förmiddagen med att läsa, innan vi packade ihop oss och åkte vidare. Eftersom vädret var så fint bestämde vi oss för att besöka stranden där jag var mest som barn och helst åker till även som vuxen. Vi hann dock inte mer än parkera förrän solen gick i moln, surt. Men vi gick ner på stranden ändå och tog lite bilder. Och när vi åkte därifrån började solen skina igen. Så himla konstigt. Synd på bilderna som skulle varit så fina med mer sol.

Färden gick vidare till vännerna Sarah och Gillis på Arontorp. De har en så himla fin ställplats nedanför sin restaurang och bästa kroppkakorna på ön. Så här stannar vi gärna. Antingen blir det när vi åker till ön som bekvämt stopp efter en lång resa, eller innan vi lämnar ön. Vi ställde oss på plats och myste lite i solen innan vi gick upp för att äta middag. Och sen blev det faktiskt kroppkakor igen till lunch dagen därpå. Va sjutton! Det gäller att passa på när man kan 🙂

Även här bjöds vi på en fin solnedgång. Det blev alltså tre fina solnedgångar av fyra möjliga, första kvällen var sådär… Vi är beroende av de där solnedgångarna och det är därför vi väljer att mest åka på den västra sidan av Öland. Nu blev det nästan full pott och vi var mer än nöjda med vårt korta besök på ön.

På fyra dagar hinner man inte särskilt mycket, men det är bättre än inget. Vi har fått andas ölandsluft, haft fantastiskt väder, myst under vackra kvällshimlar och tagit härliga promenader. Vi har utnyttjat tiden väl tycker jag nog. Men jag hoppas att vi kan komma tillbaka för ett par veckor i vår eller nästa höst och åka runt i lite lugnare tempo. Det finns så mycket som jag vill skriva om på ön, vi ska bara hinna samla materialet…

Nu har vi lämnat Öland för i år antar jag, men man vet aldrig.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vår första men inte den sista

Vår första men inte den sista

Kommentarer 5 kommentarer

Vet ni vem Husbils Annika är? Inte? Då åker ni inte husbil. Annika är en mycket karismatisk kvinna som bott i sin husbil i flera år nu och som bjuder på tips och tricks från sitt lite annorlunda liv på bla Youtube. Ungefär alla i husbilsvärlden vet vem hon är och när hon har husbilsträff vallfärdar många dit. Förra veckan var vi med på vår första, men absolut inte sista.

Annika Annika, vad ska man säga om Annika som gör henne rättvisa. Hon är något alldeles särskilt. En person som inte tvekar att rycka ut när någon behöver hjälp och som inte heller drar sej för att säga till när hon ser att någon beter sej illa.

Som ett exempel: Annika var på väg söderut i februari -23 för att tillbringa tid i värmen innan våren kom i Sverige. När hon är på väg bryter kriget ut i Ukraina. Då vänder hon bilen för att åka dit och hjälpa till. Hon har hjälpt till att evakuera många, många personer från krigsdrabbade områden. Ett av hennes bestående minnen av detta är lilla Malenkii. Den lilla mini-yorkien som inte kunde följa med sin familj och som nu varit med henne sedan dess.

Annika har bott på heltid i sin bil i flera år och startade tidigt med husbilsträffar lite väster ut i landet. Vi har såklart hört talas om dem, men inte haft möjlighet att åka. Nu föll det sej så att alla våra planer kastades om och vi beslutade oss för att åka till Skara och Stora Ekeberg där träffen skulle vara.

Vi hade planerat allt så bra och skulle vara framme en stund innan solen gick ner, men pga ett gäng stora vägarbeten kom vi inte fram förrän vid 20.30 och såg knappt handen framför oss när vi hade ställt oss på plats. Alla träffar är ganska olika. Våra fokuserar på att det ska vara billigt så att så många som möjligt ska ha råd att komma. Det viktiga är att hitta nya vänner och få en gemenskap. Andra har spännande föreläsningar och chans till förkovring. Hos Annika har fokus blivit att elda och mysa kring brasorna. När vi kom hade såklart flera olika eldstäder redan tänts, sedan fortsatte eldtemat hela helgen.

Första kvällen gav vi upp försöket att se vilka som var där, det var alldeles för mörkt och där var alldeles för många. Morgonen därpå däremot, då hittade vi bekanta ansikten minsann. Att försökt ta sej fram snabbt på en träff är helt omöjligt, det där med en snabb promenad är bara att glömma. Man hinner inte ens utanför bilen innan någon hälsar och ska prata. Underbart!

Vårt fokus den där första morgonen blev helt enkelt att bara ta oss runt området för att se vilka som var där. Det tog sin tid kan man väl säga. Det var ju bekanta överallt och såna som blev bekanta också. Många vet vilka vi är och vill prata lite eller köpa en kokbok. Så himla trevliga allihopa. Att träffa Annika igen var ju såklart extra roligt, det var ett tag sedan.

På fredagseftermiddagen kom även våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo). Grannen hade åkt, så vi paxade platsen åt dem så de inte skulle behöva leta plats utan bara kunde glida in brevid oss. Sen blev det taco-middag innan vi gick till elden. Det var förvånansvärt varmt ute, så vi satt där rätt länge. Vi gick in för att vi var trötta, inte för att jag frös vilket brukar vara det vanliga.

Stora Ekeberg är en fantastisk plats. Det var ett sanatorium i början av 1900-talet, men även vårdhem för offer från tyska koncentrationsläger på 40-talet. 1989 upphörde all verksamhet och sedan dess har det till och från varit vandrarhem. Tills Bert Karlsson tog över och gjorde om det till ett flyktingboende under den stora flyktingkrisen. Sen stod det tomt ett tag och förföll en del, tills nya ägare tog över. Dessa renoverar nu försiktigt hela byggnaden och den börjar bli väldigt fin.

På lördagsmorgonen serverades det frukostbuffé i den fantastiska matsalen. Bara taket är något alldeles extra, med sina otroliga målningar. Ska man se alla får man hålla på ett bra tag, så häftigt. Under frukosten pratade vi om att vi nog borde skriva en artikel om platsen, men det hanns inte riktigt med tyvärr. Men då finns det ju flera anledningar att komma hit igen 🙂

Efter frukosten var det loppis, med nya och gamla saker. Vi bar dit ett bord och min soffa och packade upp våra kokböcker. Några böcker fick nya ägare, men man önskar såklart alltid att det hade varit fler… vi lyckades iaf hålla tassarna borta från de andra borden och köpte ingenting. För vi ska ju göra oss av med grejer, inte skaffa nya. Köper vi på oss grejer kan vi ju aldrig sälja huset.

Resten av lördagen satt vi mest utanför bilen och pratade med folk. Innan det var mat och sedan dax att ta plats vid elden igen. Sista kvällen. En helg går väldigt fort. Även lördagkvällen var hyfsat varm, men så kom det några droppar regn vid 22-tiden – då packade vi ihop och tackade för oss. Bokstavligen faktiskt, för vi drog in markisen och packade in alla utemöbler när det ändå skulle regna.

Så på söndagmorgon var det inte mycket mer att göra än att äta frukost så var vi klara. Nästan… vi skulle ju gå ett varv och säga hejdå. Det tog ju sin lilla tid och även om planen var att komma iväg senast 10, så hann klockan bli närmare 11 innan vi pratat med alla. Det roliga är att många av oss ses igen om bara någon vecka, när Elmias stora Husbilsmässa börjar 😛

En himla härlig helg var det iaf och Annikas träff åker vi gärna på igen. Det är lättsamt, man känner sej både önskad och välkommen och det är hjärtligt och varmt i dubbel bemärkelse. Vi har ju en bit att åka om vi utgår från Tumba, men det får det vara värt. Annika är en av dem vi träffar redan nästa vecka. Då står vi på utställarcampingen tillsammans och ska hålla föredrag efter varandra under mässan.

Jag måste passa på att rikta ett tack direkt till alla som var med på träffen, särskilt Annika såklart. Det var så otroligt roligt att träffa er alla, hoppas det blir snart igen. Om det inte blir på Elmia alltså. Kanske ses vi på vår träff? Alla är hjärtligt välkomna till Unda i Kristihimmel. Mer info finns HÄR.

Detta var vår första husbilsträff med Annika – men absolut inte den sista!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Sista stoppet – Hjälmare docka

Sista stoppet – Hjälmare docka

Kommentarer 4 kommentarer

Så var det dax för sommartrippens sista stopp. Vi var nyfikna på upprustningen av ställplatsen vid Hjälmare Docka som ligger på vägen hem. Där fick vi en plats fint vid vattnet, men även sällskap av husbilskompisar. Ett himla bra avslut på en lång resa.

Den här sommaren har vi blivit värsta proffsen på slussningar, iaf på att stå på bryggan och titta. Vi började redan i påskas med att stå på ställplatsen i Ljungsbro vid Göta Kanal, bytte sedan till Håverud och Upperud vid Dalslands Kanal och avslutade alltså som sig bör med att återigen stå vid Hällby Slussar och Göta Kanal. Vi har sett mängder med slussningar och lärt oss massor.

Vi är mest imponerade över slussvakterna vid Göta Kanal som gör allt manuellt, till och med öppnar broar. Deras arbetsdag är värsta träningspasset med många tunga moment. Vid Dalslands Kanal trycker man bara på en knapp, där är det dock en annan precision eftersom det är väldigt tajt i den kanalen. Slusspersonalen är verkligen superproffs!

Vi seglade in på ställplatsen vid 17-tiden, då var kompisarna Carina och Peter redan där. Det var varmt och skönt, så vi satt ute länge och pratade. När vi var här senast var det fallna träd som låg över platserna, ojämnt och rätt otydliga platsmarkeringar. Nu var det nytt underlag och nya elstolpar med tydliga nummer. Rejält uppfräschat alltså, men med en prishöjning på nästan 100%. Från 200 kr till 350 – det är inte rimligt. Så bra är det inte, så vi kommer nog inte tillbaka.

På fredagen gick vi en promenad längs kanalen och tittade på slussningen av den fina gamla båten Lagerbjelke. Två gånger blev det. Ett fantastiskt fint fartyg från 1890 som varit i drift sedan dess, men faktiskt även legat på botten. I aug 1945 går hon på grund och sjunker i en storm utanför Strängnäs. En månad senare bärgas fartyget och repareras för att sedan återigen gå i trafik.

Efter slussningen åt vi på lunch på hamncaféet. Jag hade sett fram emot förra årets galet goda pinsa, men den fanns inte nu. Däremot fanns det surdegspizzor med samma topping och även våfflor med liknande topping. Vi tog varsin och delade. Så otroligt gott. Så även om vi inte kommer tillbaka för att sova på ställplatsen, kan det hända att vi kommer tillbaka och äter här. Så gott!

Efter två nätter med en massa skratt och härliga samtal var det dax att åka de sista milen hem. Efter nästan tre månader på rull var det dax att återse Tumba. Om vi längtat? Näää, inte det minsta. Vi trivs så bra i vår bil, det är vårt hem. Huset i Tumba är bara ett hus, som vi kommer att sälja när allt det är möjligt. Vi trivs inte alls där.

Men vi ska inte vara hemma så länge. Om bara någon vecka drar vi iväg igen 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Sjuk i lilla Nora

Sjuk i lilla Nora

Kommentarer 5 kommentarer

Jag blev dålig när vi var i Åråshult och tänkte att det är väl som vanligt en 2-dagarsförkylning. Men det var det inte… förkylningen, eller om det var flunsan, följde med även till nästa ställe. Jag blir sällan sjuk, men nu jäklar slog det till rejält.

På torsdagen började det killa och riva lite i halsen, så när vi handlade på fredagen blev det inköp av halstabletter. Ifallatt lixom… Å jo, de behövdes. På lördagen var jag rätt energilös, drack te med honung och knaprade halstabletter. Likaså på söndagen, men jag hade ändå ork att filma campingen och hänga med ok när vi körde från Åråshult till Nora.

Vi kom till den lilla ställplatsen i Nora centrum, det är ungefär det jag minns. Jag låg större delen av söndagen och måndagen. Jag vet att vi flyttade oss till campingen några minuter bort, men sen är det mesta rätt dimmigt. Det var länge sedan jag var så sjuk. På tisdagen vände allt och jag kunde sitta ute och läsa. På onsdagen mådde jag så pass bra att vi tog en promenad in till Nora.

Nora är en fantastiskt fin liten stad, en av de tre ”Trästäderna”. Det är inte så stort, så oavsett om man står på ställplatsen i stan eller campingen (bägge drivs av First Camp) så har man allt inom gångavstånd. Strandpromenaden från campingen är magiskt vacker, den skulle jag gärna promenera dagligen om jag bodde här. Den går bla förbi Maria Langes bänk och det vackra lusthuset. Centrum är ovanför lusthuset, där det finns en massa olika butiker och restauranger.

Vid ställplatsen ligger järnvägsmuseet med sina gamla lokstallar och fina gamla tåg. Här ligger också turistinformationen som är inhyst i det gamla stationshuset. Väldigt lik Hjo (också en av Trästäderna), med strandpromenaden och det fina gamla husen.

Vi skulle testa Noraglass var tanken, men de hade bara tre smaker och två av dem tålde inte Martin – så det blev inget av med det. Istället blev det en tidig middag på restaurang Bison som serverade en väldigt god burgare med smörstekta champinjoner till mej och en tryffelburgare till Martin.

Glassen får vi ta nästa gång, för vi kommer absolut tillbaka hit. Vi trivdes nämligen himla bra både på ställplatsen och campingen. Vi föredrar ju ställplatser, men den här campingen var liten och låg så fint att den hamnar på vår lista av favoriter. Det kan inte bli annat när utsikten är över vatten, stranden är en minut bort och centrum ligger nära.

På torsdagen var det dax att åka vidare, nu närmade vi oss hemmet… men än var det ett par dagar kvar ute på rull.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram, våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Borgvik är en ny favorit

Borgvik är en ny favorit

Kommentarer 4 kommentarer

Vi hittar massor med fina platser är vi är ute och åker. Sverige är verkligen fantastiskt. När vi kom till Borgvik kunde vi lägga en ny favorit på vår lista. Vilket ställe!

Borgvik, strax utanför Grums, var under 1800-talet en viktig bruksort och ett av Värmlands tidiga industrisamhällen. Här låg Borgviks bruk, en järnindustri som grundades redan på 1600-talet och som var i drift ända fram till 1920-talet. Fortfarande finns resterna kvar av industribyggnader, slaggstensmurar och ruinerna av masugnarna.

VI hade ingen aning om detta, utan såg bara att ställplatsen i den lilla gästhamnen hade fått fina betyg och skulle vara ett bra ställe. Så vi körde dit enbart för att göra ett jobb på ställplatsen. Det är vi väldigt glada för.

Vi kom fram strax efter lunch och ställde oss på plats. En liten ställplats (som vi trodde bara hade tio platser) måste man komma tidigt till för att få en plats. Men det var betydligt större, informationen vi fått var gammal. Här fanns iaf ett 20-tal-platser – men inte ens de blev fulla medan vi var där. Kanske för att folk inte tror att det är någon idé att ens försöka?

Vi stod fint med utsikt över vattnet och hamnen och såg även några större byggnader på andra sidan kanalen. Senare fick vi veta att det var hit järnmalmen fraktades och vägdes, för att sedan tas vidare upp till hyttan. Vi blev såklart nyfikna och traskade iväg på upptäcktsfärd. Bara några minuter bort hittade vi flera vackra byggnader, den gamla smedjan, det gamla varmbadhuset och ett värdshus och strax bortom det låg dessutom ruinen från den gamla hyttan. Allt så otroligt fint och välbevarat.

Vi fortsatte upp till herrgården och vidare till kyrkan. Här sjöd nog av liv och rörelse för ett par hundra år sedan. En spännande tanke. En otroligt fin plats som jag gärna besöker igen och hoppas att ni och också vill besöka. Med husbil är det ju plättlätt!

Just det! Järnet från Borgvik användes bland annat vid bygget av Eiffeltornet i Paris, bara en sån sak 🙂

Besöket i Borgvik är en sån sak som vi stoppar i minnesbanken. Här fick vi några riktigt fina dagar och trivdes väldigt bra. Det var även här vi fick sommarens vackraste månsken. Vi flög ut med kamerorna, men det blir ju tyvärr inte lika fint på bild.

Här hade vi kunnat stanna mycket längre och vi kommer absolut tillbaka!

Det kommer såklart en film om ställplatsen och det finns en sk reel, en kort film, från ruinerna mm på vår instagram @jikitaspåäventyr. Det kontot kan ni följa om ni vill ha lite mer bilder och info om husbilslivet samt campingar/ställplatser. På min instagram @marlenerinda är det mest vardagsbilder.

Följ båda vetja!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Marknad i Lilla Dalskog

Marknad i Lilla Dalskog

Kommentarer 4 kommentarer

Nu har vi varit ute på rull i stort sett sedan innan påsk, men ett par veckor hemma i maj. Vi älskar vårt nya liv och har ingen som helst lust att åka hem. Med bara ett par veckor kvar börjar det bli lite panik att hitta fler ställen att skriva om. Inte för att platserna tar slut, utan för att vädret blir sämre.

Dagen innan vi lämnar en plats börjar vi titta efter en ny. Vi vill helst inte åka mer än något timme, alltså max 10-15 mil. Siktet har hela tiden varit inställt på Dalsland och nu närmade vi oss. Det var dax att köra över gränsen och upptäcka ett nytt landskap. Ställplatsen i Dalskog låg bra till, den fick det bli.

De flesta ställplatser har sk drop-in och blir fulla snabbt. Lilla Dalskog går att boka, men vi tänkte att vi drar iväg hyfsat tidigt och chansar. Vi har en känsla av att det är färre husbilar på vägarna i år och att det blivit fullt senare än förr. Mycket riktigt fanns det platser att välja på när vi kom fram, vi valde såklart den största 🙂

Vi förberedde oss för sämre väder, men det skulle fortfarande vara varmt. Så vi satte upp markisen och ställde ut utemöblerna, sen satte vi oss och jobbade medan regnet strilade ner. Det funkade en stund, sen började det ösregna – då gick vi in.

Det lilla samhället rustade för marknad, så på lördagen började vi med att gå ner till marknadsplatsen. Där var några marknadsstånd med försäljning av bla honung, sniderier, hemstickat och lite annat. Från den uppställda scenen var det underhållning och både stora och små kunde rida eller åka häst och vagn. Så mysigt. Vi kollade in byn lite, men blev inte kvar särskilt länge.

Lilla Dalskog är en trivsam ställplats med trevliga ägare. Här finns bara ett 20-tal platser, ett litet välskött servicehus med allt man behöver och en kiosk med glass och tilltugg. På lördagkvällen fick vi lite underhållning, då den kvinnliga ägarens dotter och hennes kompis ställde till med konsert. Mysigt att sitta och lyssna på avstånd medan vi pysslade med vårt.

På söndagen drog vi vidare, men hit kommer vi nog tillbaka. Alldeles lagom stort för oss och det ligger väldigt bra längs med vägen och är enkelt att hoppa in när man ändå passerar. Såna platser gillar vi!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hos Solan i Löderup

Hos Solan i Löderup

Kommentarer 6 kommentarer

Jag längtar efter strand, sand och hav. Så när vi fick chansen att ta några dagar på Österlen, tog vi den såklart. Vi hittade en liten ställplats i Löderup nära strandbaden. Vilket ställe!

Det finn en app som är lite helig för oss husbilsägare, Ställplatsappen. Där kan vi hitta ställplatser, parkeringar och campingar som andra betygsatt. När jag hittade Solans Mack och såg betygen tänkte vi att den kan vi testa. Det är inte alltid betygen stämmer, men bilderna såg fina ut – så vi åkte dit.

Vi kom till ett pittoreskt litet ställe. En gammal mack, som fortfarande är i bruk – men som ser väldigt retro ut. Otroligt charmigt. Wille som driver stället tog emot oss och visade oss runt.

Vi valde en plats, helt fel skulle det visa sej – den låt nämligen i skuggan konstant. Åker ni dit så stå i mitten med rumpan mot receptionen, då får ni mest sol. Det gjorde inte vi… Jaja, vi skulle ju jobba och det regnade ändå nästan ett helt dygn, så det var ok ändå.

Vi kom dit på lördagen då det var gråväder och trist, men på söndagen var det soligt och fint. Då snörade vi på oss gympadojorna och gick ner till Löderup strandbad ca 1 km bort. Sååå fint. Här finns en camping, ett par restauranger och en strandkiosk med minigolf. Det var ljuvligt att få en stund på stranden och känna på sanden. Och så skönt att komma ut på promenad, det blir alldeles för lite sånt.

Väl tillbaka på ställplatsen filmade och fotade vi allt. Vi var ju tvungna att testa den omtalade hamburgare, Solans burgare, och den var himla god. Så den kan vi rekommendera. Vår redaktör gillar matbilder och vi offrar oss såklart 🙂

Skämt åsido, maten är ju en del av en plats och ska såklart vara med. Finns där en restaurang så ska den testas. Och folk gillar matbilder, så är det bara.

Det kommer såklart en film så fort vi hinner göra den.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Lundåkrahamnen – Ställplats Lundåkra

Lundåkrahamnen – Ställplats Lundåkra

Kommentarer 0 kommentarer

Vi har hört talas om Lundåkrahamnen många gånger och tänkte att någon gång ska vi också åka dit. Den gången blev nu. Detta är en av de största ställplatser vi besökt så här långt.

Lundåkrahamnen ligger nära Landskrona. En liten bit från båten som går till Ven. Ett bra utgångsläge för att se och uppleva Landskrona alltså. Den här gången skulle vi bara ha det som parkering medan vi besökte våra vänner, vilket var väldigt praktiskt.

Ställplatsen är STOR, hela 83 elplatser. De första 30 är längs gästhamnen, sen ligger resten längre ut på udden – lite för sej med eget servicehus och en liten foodtruck längst ut. Kanske inte jättemysigt eftersom det är så stort, men helt ok ändå. Här finns allt man behöver samt två restauranger som det doftade väldigt gott från.

Vi stod närmast utfarten och restaurangerna, eftersom vi skulle cykla iväg. Står man längst bort har man kanske 500 meter till utfarten. Vill man ha nära till restauranger mm, då ska man stå på låga nummer – vill man ha lugnare så ska man stå på högre nummer. Vi hann inte testa restaurangerna, men tydligen ska särskilt Idas vara väldigt bra.

Den får vi testa nästa gång, för vi kommer absolut tillbaka. Vi trivdes väldigt bra den lilla tid vi var där. Och vilken solnedgång vi bjöds på!

Vi stod bara en natt här, men hann ändå fota och filma allt. Här filmen från ställplatsen:

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Höna på rymmen och sheriff på besök

Höna på rymmen och sheriff på besök

Kommentarer 3 kommentarer

Det var dax att börja röra oss lite söder ut. Nu hade vi tio dagar på oss innan sommaren sista premiär. Vi var i Falkenberg och skulle till Kosta, så vi tänkte fördriva tiden lite i Skåne. Ett landskap vi verkligen gillar!

När Martin jobbar kan vi bara åka en kortare sträcka på hans lunch eller efter jobbet. Så när han slutade jobba på måndagen packade vi ihop oss och drog till Höganäs och Bananpannkakans lite annorlunda ställplats. Här har vi varit flera gånger och är goda vänner med Micke och Gittan som driver gården. De åt middag när vi kom fram, men vi visste var vi skulle stå och ställde oss på plats.

Bananpannkakan är egentligen en gammal skrot som Micke rensat upp och fixat ställplats på. Han har tagit vara på en del av skrotet och bla gjort en variant av staket, små och stora skulpturer mm. Allt som går att använda har han tagit till vara på, på en mängd olika sätt. Långbordet är en gammal flygplansvinge och det ligger en flygplanskropp uppe på ett tak.

Resultatet är alltså ett annorlunda och väldigt roligt ställe. Det finns detaljer precis överallt och man upptäcker nya saker hela tiden.

Alla som kommer dit får en liten påse med ägg och banan, så man kan laga sin egen bananpannkaka. Äggen är såklart från gårdens egna höns, men bananplantor har man inte några egna. Än. När vi kom fick vi en hel liten ask med fina ägg i olika färger. De var så fina att jag ville ta en bild med hönorna. Jag har varit i hönsgården flera gånger, så Micke tyckte att jag kunde fixa det själv. Så jag gick in där och tog lite bilder och i ett obevakat ögonblick så smet en av hönorna ut. Jäkla skit.

De här hönorna har förr gått lösa ute i trädgården, så det är ju inte så att de flyger iväg eller nåt. Men det var ju lite förargligt att den smet och att hon dessutom var helt omöjlig att få tag i. Jag hade lixom för få armar och kunde inte själv mota henne från två håll. Efter en stund fick jag hjälp och kunde få in henne hos sina kompisarna igen. Inge skada skedd alltså. Och bilderna blev helt ok.

Det var varmt och skönt, så jag satt lite vid poolen ”Playa del bananaz” och läste och sedan i skuggan vid bilen. När vi åt middag kom byns sheriff och hälsade på. Han heter egentligen Sven och är fd polis. Han kommer ofta på någon av sina fina hästar och låter gästerna klappa hästen och mata med den morötter. Den här gången hade han en bild i huvudet som han ville att vi skulle försöka få till. Självklart hjälpte vi honom med det. Och det blev ju rätt bra 🙂

Det blev inte så många timmar här, efter knappt ett dygn var vi tvungna att åka vidare. Men vi kommer tillbaka, kanske om bara några veckor. För här trivs vi verkligen!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En snabbis på Öland

En snabbis på Öland

Kommentarer 3 kommentarer

Vi visste inte vart vi skulle på tisdagkvällen, det enda vi visste var att vi skulle vara i Kalmar på onsdagen. Så vart sjutton skulle vi sova? Öland är ju väldigt nära Kalmar… och lite sugna på kroppkakor var vi… alltså drog vi över bron till våra vänner i Arontorp 🙂

Vi är ju alltid på Öland någon gång under sommaren, men inte i år. Nu har vi dessutom sålt vårt hus på norra Öland, så en 55-årig lång epok är lixom över. Känns faktiskt inte så konstigt som jag trodde att det skulle göra. Men att inte besöka Öland på sommaren är konstigt, så när vi väl beslutade oss för att bara åka dit över natten kändes det helt rätt.

Vår kompisar Anne och Stefan var också på ön, så vi bestämde att vi skulle ses. Det var ju inte så länge sedan, men vi kände nog allihop att det behövdes en slags summering av midsommar. Det hände så otroligt mycket under den veckan och nu hade vi alla smält alla upplevelser och behövde prata lite om det. Dessutom ville jag mysa lite med Tess igen.

Vi hann inte mer än ställa bilen på plats så satte vi oss alla i vår bil och pratade. För andra gången fick vi en husbilshund. Tess hade inget alls emot att vara hos oss, hon somnade gott medan vi satt och pratade. Vi kom vid 18-tiden och restaurangen stänger 18, så kroppkakorna fick vänta till dagen efter.

Onsdagen började med Arontorps fantastiska frukostbuffé. I klass med hotellfrukost på ett finare hotell, för bara 89 kr. Missa inte den om ni är i närheten. Här finns allt från helt vanlig frukostmat till sill, lax och stekta kroppkakor. Allt så suveränt gott!

Vi satt oss för att jobba och kompisarna sa bye bye och åkte iväg. De skulle utforska Öland under några dagar och fick såklart massor med tips av oss. Vi jobbade klart, sen gick vi upp till restaurangen för att äta en tidig middag innan vi körde över bron igen. Att åka bron från Kalmar till land är alltid lika härligt, att åka åt andra hållet känns inte alls lika roligt. Men men, nu väntade jobb – det var lixom bara att åka.

Det tar bara någon halvtimma till Stensö Camping. Där var lite trassel innan vi kom på plats, men snart stod vi där vi skulle och kunde förbereda för sommaren första premiär.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hagelstorm i Torsång

Hagelstorm i Torsång

Kommentarer 2 kommentarer

Vi är ju ute och letar ställen att skriva om. Till ställplatsen i lilla Torsång flydde vi när det väntades oväder. Den höll definitivt inte måttet för att skriva om… det är andra gången vi får lämna en plats som inte funkar för en artikel. Lite surt, men men…

Mellan Västanfors och Orsa är det inte mer än 14 mil. Det var tisdag och vi hade ytterligare fem dagar på oss att ta oss till Orsa Camping. Ingen panik alltså. Däremot började ett visst tvätt-behov att uppstå. Två veckor ute på rull, genererar lite smutsvätt. Men jag visste att jag skulle ha tvättmaskin senare under veckan, om det inte fanns tvättmöjligheter innan dess.

Ett oväder var på ingång, så vi behövde en plats där vi helt säkert inte skulle fastna om det skulle bli lervälling. Ställplatsen i Torsång såg ok ut på bilderna, vi tänkte att vi testar och körde dit. Väl framme möts vi av en rätt tråkig grusplan med mängder av ogräs, men men… det där ovädret närmade sej, så vi hade inte mycket till val. Vi hann precis att installera oss, innan regnet började. Å jäklar vad det regnade!

Martin satt och jobbade fram i bilen och jag satt i sängen när hagelstormen körde igång. Vi har kanske 3 meter mellan oss och när det haglade som värst kunde vi knappt höra den andre. Han satt i möte som jag tror att han var tvungen att pausa pga oljudet. Titta på filmen är nedan så fattar ni 🙂

Ovädret fortsatte hela dagen och hela natten, på morgonen sken solen men det skulle komma mer regn. Så vi bestämde oss för att dra vidare så fort vi kunde. Det här stället var ändå i för dåligt skicka för att göra ett jobb på. VI gjorde dock en kort film, för att visa för andra husbilsmänniskor att här behöver de inte stanna.

En del ställplatsägare tror att en större gräs- eller grusad yta räcker. Här var man omåttligt stolt över sina blomsterarrangemang, men det räcker inte med lite blommor för att få ett bra betyg. Man måste ta hand om ogräset, se över staket och inhägnader. Har man toaletter och duschar, så ska de vara fräscha, städade och iaf dofta rent. Toatömning till husbilarna ska inte vara ett rör i marken, de duger inte.

Just ställplatsen i Torsång skulle kunna bli bra med några små enkla justeringar. Bara genom att ta bort ogräs, fixa gången till den sk servicevagnen och göra en ordentlig latrintömning skulle det bli en helt annan grej. Men så här verkar det ha sett ut de senaste åren, man orkar tydligen inte anstränga sej – vill enbart ha de pengar som ställplatsen genererar, utan ansträngning. Dåliga omdömen struntar de tydligen i trots att de är många.

Hit kommer iaf inte vi igen och ingen vi känner eller som läser detta heller.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi var inte först – men nästan

Vi var inte först – men nästan

Kommentarer 3 kommentarer

Än en gång blev det besök på en ny ställplats, den här gången var vi inte först – men det var inte långt ifrån. Ställplats Barken 1 i Dalarna hade haft öppet knappt en månad när vi var där.

Ett av målen med resan runt i Dalarna var att besöka den nya ställplatsen i Vad vid sjön Barken en bit från Smedjebacken. Här visste vi att det precis öppnat en ställplats och den ville vi såklart besöka för att göra ett reportage om.

Vi kom fram till en jättefin plats men otroligt utsikt över vattnet. Ni vet sådär fint så man inte vet vad man ska säga utan bara tittar och tittar och tittar. Och njuter.

Barken 1 är egentligen ett gammalt sågverk. Här finns fortfarande en av de större byggnaderna kvar och rälsen där man drog vagnarna med timmer. En plats med historia alltså. Sånt gillar jag!

Området är ganska stort, de nio platserna som finns just nu kommer att bli fler. Och det byggs även en vinterförvaring för husbilar, husvagnar och båtar. Om jag bodde i närheten och behövde ställa undan husbilen skulle jag definitivt kolla in detta alternativ.

Även om det inte är helt färdigt, det ska målas lite och så, så har ägarna verkligen satt sitt eget avtryck på platsen. Till att börja med har man sitt eget krypin med gräsmatta som är inhägnad med höga häckar. Det blir verkligen som ett litet rum, med magisk utsikt över vattnet. Här finns stora härliga blomarrangemang, där man bla kan plocka sina egna färska kryddor. Och en loppis som är full med spännande grejer.

Vi satt ute länge och läste och bara njöt av den fantastiska kvällen. Vem vill inte sitta ute med den här utsikten lixom? Att flytta ut kontoret var såklart självklart! Jag har sällan haft så fin arbetsplats 🙂

Området är inhägnat och låst, vilket såklart är en stor fördel för den som väljer att vinterförvara sitt fordon här – men området i sej är så lugnt att det egentligen inte behövs nu på sommaren. Här är helt tyst, total njutning. När vi var där var det dessutom helt vindstilla och inte en krusning på vattnet, det var helt magiskt!

Här finns tömning av både toa och gråvatten, samt påfyllning av dricksvatten. Det enda som fattas är toa och dusch. Alla har ju detta i bilen, men det är många som inte använder dem av olika anledning. I vår förra bil var duschen för liten för att Martin skulle få plats ordentligt och i den nya bilen är duschen trasig. Jag fattar varför man valt bort det, det blir ju lite extra jobb med städning och så – men tror ändå att det skulle vara uppskattat. Här planeras även för en liten kiosk, den som sköter den kanske skulle kunna städa ett par gånger om dagen. Med bara nio platser blir det nog inte så jättesmutsigt.

När vi ska kolla in en ställplats behöver vi minst två dagar. Då hinner vi kolla in allt, sova och upptäcka området. Men det avgörande är vädret, blir det dåligt väder kan vi varken fota eller filma – därför har vi dessutom galen koll på fyra olika väderappar. Det har hänt flera gånger att vi fått komma tillbaka för att fota en plats. Grådassiga och regniga bilder lockar lixom ingen att läsa vidare.

Tyvärr är inte allt riktigt klart för att ta bilder till tidningen, men de kan vi komma tillbaka och ta en annan gång – allt annat som vi behöver för att skriva en text har vi. Om ni vill se rörliga bilder från ställplatsen kan ni kika in på instagram @jikitaspåäventyr där finns en sk reel som visar allt. Inom kort kommer även en film på Youtube.

Vi flyttar gärna hit kontoret igen, det är ett som är säkert!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Kopplade av på Westerqwarn

Kopplade av på Westerqwarn

Kommentarer 4 kommentarer

Det var mycket jobb under nationaldagshelgen. Vi skulle testköra den där båtbilen och ta bilder till två beställda jobb; Jogersö Camping och Westerqwarns ställplats – alltså drog vi vidare mot Västerås och Westerqwarn. Efter att ha bytt sovplats varje dag var det skönt att stanna två nätter här.

Vår första allra natt med Peppe var på Skokloster. Andra natten drog vi till just Westerqwarn, där vi för första gången tog in på en ställplats och mötte andra husbilsåkare. Det var tre år sedan, förra helgen var vi tillbaka. Tyvärr var inte mysplatserna nere vid ån bokningsbara pga fest på restaurangen, men vi ställde oss på näst bästa platsen strax ovanför.

Solen sken när vi kom, så vi passade på att ta bilderna vi skulle och filma lite. Westerqwarn är kända för sin pizza, alltså bokade vi in oss på deras pizzabuffé. Ska man skriva om en plats måste man ju testa deras specialitet och ska man kunna ta bilder av pizzan måste man ju ha en pizza att fota. En buffé var ju perfekt!

Westerqwarn är ett mysigt ställe, inte jättestort – ungefär 70 platser lite beroende på årstid. Det ligger granne med en golfbana och har en egen minigolf. En liten bit bort åt ena hållet ligger Strömsholms slott och åt andra kan man gå ner till Kung Karl XII slussar. Perfekta promenader, särskilt om man har hund. Slottet besökte vi när vi var här sist, slussarna hann vi kolla in på söndagmorgonen innan regnet startade om.

Det var ju tur att vi var smarta och gjorde det vi skulle direkt, för sen kom regnet. Och det bara fortsatte. Våra kompisar Helene och Krister stod på platsen brevid oss, så vi satte oss hos dem och spelade spel hela lördagkvällen. De var bara där ett dygn, när de åkte på söndagen satte vi oss och jobbade. Regnet bara fortsatte. Och fortsatte.

Planen på måndagen var att vi skulle åka hemåt när Martin slutade jobba vid 14-tiden. Men hela morgonen kom det skyfall efter skyfall. Så vi bestämde att när det var uppehåll nästa gång, skulle vi vara färdiga att åka. Vi såg på regnradar att det skulle vara ett uppehåll på 10-15 minuter strax efter lunch och det stämde. Då fixade vi allt vi skulle och drog snabbt som sjutton.

Precis innan vi åkte kom en hagelattack som var helt galen. Vi har takluckor nästan längs med hela taket på bilen, som vi älskar! Här ser vi himlen och kan njuta av solens strålar. Haglet lät som pistolskott på luckorna, det dånade så vi knappt kunde prata med varandra trots att vi kanske bara hade 1,5 meter mellan oss. Helt galet! Nu är bilen verkligen testad i alla väder och helt tät. Sånt är väldigt bra att veta 🙂

Hem kom vi iaf, väldigt nöjda med helgen. Alla bilder var tagna, material till texter och filmer var fixat. Nu ska filmer och bilder redigeras och texter skrivas, lite har vi redan hunnit. Ska bli skönt att kunna skicka iväg lite jobb. Me like!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tre dagar vid vattnet

Tre dagar vid vattnet

Kommentarer 16 kommentarer

Så var det dax att åka hem. Vi lämnade Västkusten och stod några dagar i Tidaholm. Där firade vi bla vår bröllopsdag, innan vi drog vidare till Motala. Tre härliga dagar vid vattnet fick avsluta vår sommarresa.

Det var verkligen inte med några muntra miner som vi vände av hemåt. Sex veckor på rull är en rätt lång tid, ändå var vi inte alls sugna på att åka hem. Hemma bra, men borta bäst som vi brukar säga.

De sista tre dagarna försökte vi suga ut det göttaste av husbilslivet och möjligheterna vi får med husbilen. Så det blev en ny sjötomt, den här gången i Motala. På ställplatsen vid Motala Segelklubb trivdes vi bra. Här står man med vatten på flera sidor om bilen, det finns härliga promenadstråk, ett jättefint utegym och en liten strand. Går man ett par hundra meter bort bjuds man på en alldeles galet fin solnedgång.

Vi kom hit på onsdagen, då var det fint väder – så jag kunde sitta ute och läsa större delen av dagen. Men på torsdagen däremot, så vräkte regnet ner stundtals, så då fick det bli jobb inne i bilen istället. Nu gällde det att förarbeta ett par veckor i förväg, eftersom vi ska bevaka Pride och kommer ha dåligt med tid att jobba vid datorn.

På fredagen blev det hyfsat fint igen och på lördagen låg vi tom på stranden en liten stund innan vi var tvugna att packa ihop oss och åka. Sommarresan var över, det var dax att åka hem. Hem till en djungel skulle det visa sej…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bananpannkakan – kollo för vuxna

Bananpannkakan – kollo för vuxna

Kommentarer 16 kommentarer

När vi är ute på rull bor vi gärna på udda ställen. Såna som blir lite extra roliga att skriva om eller göra en film på. Bananpannkakan i Höganäs är inte som någon annan plats. Självklart ville vi kolla in det!

Bananpannkakan… varför döper man en ställplats till det? Jo, för att man har höns som lägger goda ägg och man gillar bananpannkaka såklart. Micke och Gittan som driver ställplatsen har som grej att ge en liten välkomstpåse till sina gäster, innehållande en banan, två ägg från gårdens hönor, två kakor och två skumbananer. För att man ska kunna fixa sin egen bananpannkaka och även få en riktig gofika.

De kallar sitt ställe för ett vuxendagis och har tom åldersgräns, som retar gallfeber på en del. Här måste man nämligen vara över 35 för att få bo och det är endast öppet för husbilar. Åldersgränsen är inte huggen i sten, men barn är inte välkomna och det är pga det finns en viss skaderisk. Ställplatsen ligger nämligen på en gammal skrot och här finns fortfarande gamla grejer kvar som barn kan skada sej på. Här finns också en damm med guldfiskar och skulle barn få vara här så skulle dammen vara tvungen att hägnas in och då skulle hela vitsen med den försvinna. Så det är inte för att jäklas som man har åldersgräns, utan för att det finns en säkerhetsaspekt.

När man kommer till Bananpannkakan möts man av skyltar, mängder med skyltar. Här är allt klart och tydligt, man behöver inte fundera på något alls. Allt står ju på skyltarna. Man väntar i sin bil vid entrén och snart kommer Micke och visar var man ska stå, han visar sedan även runt på området så allt ska vara glasklart. Det är andra gången vi får rundvisning av en plats, innan vi ens satt i kontakten till bilen 🙂

Efter rundvisningen installerar vi oss och ser oss om. Var sjutton har vi hamnat? Här går två stora gäss fritt, de är dock inte så kärvänliga att man ska klappa dem. Förr gick även hönsen fritt, numera är de dock i sin hönsgård – de sprätte för mycket och rev upp det som planterades. I dammen simmar fiskarna och kommer direkt när man står på kanten, vana att få mat förmodligen. Några katter går också omkring och retar gärna gästernas hundar 🙂

Vi står mitt i parets trädgård, där finns plats för ca 20 bilar. Till vänster om oss finns Plaja del Bananas, en välskött pool med soldäck. Till höger ligger dammen och en liten grillplats där bordet består av en flygplansvinge från en gammal Saab. Stjärtfenan från samma flygplan står strax framför bilen. Bakom oss ligger skroten, där man kan gå på skrotsafari, vilket vi gör såklart.

Första dagen filmar och fotar vi det vi ska, så länge vädret är fint. Vi har lärt oss att inte vänta, för då kan vädret snabbt vända och då får vi inte ihop materialet som vi behöver. Vi pratade också mycket med Micke och fick snabbt veta att han inte kom åt sitt instagram. Det ville vi såklart hjälpa honom med och trodde det skulle vara plättlätt… det tog oss typ två dagar, flera uppdateringar och ett gäng googlingar innan vi fattade vad som var fel. Men innan vi åkte så funkade allt och vi hade även en kort instagramkurs med både Micke och Gittan. Nu vet de hur det funkar och kan sköta det själva, även om jag finns där som lite stöd.

Första kvällen åt vi snabbt och satt sedan och jobbade, andra kvällen åt middag däremot med de andra vid flygplansvingen. Klockan 18 varje kväll tänder Micke grillen och äter sedan tillsammans med alla de gäster som vill. Vi blev ett gäng på åtta personer som satt och pratade läääänge. Det roliga med husbilsmänniskor är att alla är väldigt olika, har olika bilar och olika ekonomiska möjligheter – MEN ett gemensamt intresse förenar oss och gör att man kommer bra överens med nästan alla. Att dessutom träffas på Bananpannkakan som välkomnar allt som är annorlunda blir en bonus.

Medan vi sitter där och pratar kommer byns sheriff förbi på sin fina häst, vi passar såklart på att ta en massa bilder på det annorlunda inslaget. Å jag kommer på att jag faktiskt kan både klappa hästen och pussa på mulen utan att bli allergisk. Tjoho! Funkar förmodligen bara för att vi är utomhus, men alltid nåt!

Efter ett par mysiga dagar lämnar vi fantastiska Bananpannkakan högst motvilligt. Här hade vi kunnat stanna mycket längre, så fantastiska människor, sån annorlunda miljö och så många härliga djur. Vi har varit med och matat hönsen flera gånger och när vi åker ger Gittan oss en hel ask med färska ägg. Snacka om lyx!

Hit kommer vi att återkomma många gånger!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube