80 – 20 eller 70 – 20 – 10?
Tre bra saker!
1. Papprena har kommit fram till Vigselförrättare! De kom ju bort i posten, vi beställde nya och fick fel papper, beställde nya igen och fick rätt papper. Och den här gången åkte äldste sonen och lämnade dem personligen. Så nu är allt i sin ordning. Nu kan vi faktiskt gifta oss!
2. Sista fullpackade dagen med aktiviteter var igår, det är bara ett par grejer imorrn och sen har jag sommarlov! Iaf från pressträffar… Äntligen finns tid bara till mej! Å den ska utnyttjas! Det blir fullt fokus på träning, mat och att skriva texter.
3. Vågen pekar stadigt neråt! Måndagens vädgning visade 4 hekto ner och det innebär att om jag sköter mej så är jag nere på 60 igen på måndag. Det är vid 60 jag känner mej hyfsat bekväm i min kropp och därför vill jag inte ligga över.
Jag samlar positiva vibbar just nu. Jag vill att sommaren 2016 ska bli den bästa någonsin! Jag trivs med livet och det mesta runt mej är bra. Våra föräldrar är lite till åren, men hyfsat ok – det kunde vara mycket värre… Barnen har jobb, bostad och varsin flickvän. Martin trivs på jobbet och får dagliga bevis på att han är uppskattad där. Jag mår hyfsat i min kropp, vikten är på väg åt rätt håll igen och jag har faktiskt fått ett par nya bekanta som jag börjat se som mina vänner.
Att allt runtom är ok är förstås viktigt. Det är då man kan se på sej själv och sin egen tillvaro och konstatera att man faktiskt har det riktigt bra. Efter drygt 8 år tillsammans har vi det bättre än någonsin och med bara någon månad kvar till bröllopet känns det väldigt skönt att vila i den beghagliga känslan.
När allt är lugnt runt en kan man ge sej själv mer tid och uppmärksamhet med gott samvete. Från och med nu finns det inga ursäkter. Jag har skrivit in tre pass i veckan på Curves i almanackan och detta ska hållas! Jag ska även sätta mej och göra veckomatsedlar för hela sommaren, så har jag det gjort. Ni får se dem varje måndagmorgon 🙂
Man brukar säga 80 – 20 när det gäller att gå ner i vikt. 80% handlar om mat och 20% om träning. Jag skulle vilja säga 70 – 20 – 10, 70% mat, 20% träning och 10% livet. Fungerar inte livet så fungerar nämligen inte det andra heller särskilt bra. Man måste väva in det också!
I de där 10% ingår sömn, vila, skratt, kärlek, sex och en massa annat! Sömnen och vilan är ofta minst lika viktig som träningen, iaf för den som är stressad. Skrattet är viktigt för oss alla och får oss att må bra och slappna av och alla vet att beröring är viktigt för vårt välmående på fler sätt. Men det är inget man priorieterar… särskilt inte vid viktminskning. Vi kanske borde ändra på det?
Nästa vecka är det midsommar. Dagar då de flesta av oss tillbringar med våra närmaste. Försök att skratta mycket och ta i varandra. Är du den som brukar fastna i köket medan resten av gängen spelar krocket i trädgården? Be om hjälp! Säg att att du också vill vara med i lekarna och att de helt enkelt får hjälpa dej med disken (eller vad det nu kan vara), så att du också kan vara med i gemenskapen. Å sänk kraven! Alla tillbehör behöver inte vara hemmagjorda och perfekta, allt behöver inte ens finnas där! Dela upp sysslorna om ni är fler, gör ett knytkalas!
Eller varför inte göra som vi och helt enkelt äta ute? Vi samlar ihop alla som vill och betalar andra för att laga både lunch och middag åt oss! Vi äter och går sedan därifrån, ingen av oss behöver varken plocka undan, städa eller diska! Jätteskönt!
Mitt fokus just nu är alltså vikten. Inte för att bli smal eller för att komma i klänningen. Nej, det handlar om mitt välmående, min hälsa och att trivas i min kropp. Självklart kommer klänningen också att sitta snyggare, det är en bonus. Jag kommer förmodligen inte att nå mitt viktmål till bröllopet, men det gör inget! Jag har ju hela livet på mej!
Jag tuffar på som jag gjort de senaste åren. 60 är min målvikt, 62 är min smärtgräns – den vill jag absolut inte kliva över och det har jag inte gjort mer än högts tillfälligt heller de senaste åren. Jag trivs bra på 58, men det var innan bröstförminskningen, nu vet jag ju faktiskt inte vart jag trivs bäst. Det är det jag försöker komma fram till… Så 58 är första målet och sedan får vi se helt enkelt var jag hamnar, det kanske blir där. Kanske inte. Vi får se.
Jag är 156 cm lång och skulle aldrig pressa mej till en vikt som det är svårt att hålla. Nu bygger jag en del muskler också, men fortfarande är 60 min målvikt även om kroppen förändras. Så länge jag inte kliver över min målvikt går jag gratis hos Viktväktarna, det är en av fördelarna med att vara guldmedlem. Så visst handlar det en del om sifforna på vågen, men mest handlar det om att trivas i sin kropp och acceptera det man ser i spegeln. Att kunna ha de kläder man vill utan att de stramar på fel ställen. Jag är inte riktigt där än, men hoppas komma dit en dag…
Det är jag som bestämmer hur jag ska se ut och när jag är framme. Ingen annan.
