Bläddra efter
Etikett: västkusten

Fixat livet i husbilen på egen hand

Fixat livet i husbilen på egen hand

Kommentarer 0 kommentarer

Så var det dax för några dagar uppe på höjden i Strömstad. Där skulle maken på konferens och jag skulle alltså klara mej själv i husbilen för första gången. Hur gör man egentligen med tex matlagning och värme i en husbil? Jag fick gå kurs 🙂

Det var dax att fortsätta resan och ta oss till ett av målen med att åka till just västkusten. Martin skulle nämligen på konferens med sitt jobb och den skulle gå av stapeln på ett spa i Strömstad. Jag skulle alltså klara mej själv i husbilen över de här dagarna och då var det ju smart att ställa mej och husbilen på en plats som jag känner till och trivs på. Här kan jag dessutom fråga personalen om jag skulle behöva hjälp.

Så vi ställde husbilen på plats, högst upp på platserna vid klippkanten. Detta är nog campingen med Sveriges häftigaste utsikt. Vi behövde dessutom lite nya bilder härifrån, så det fanns flera anledningar till att åka hit. Men främst var det för Martins konferens.

Iallafall… väl på plats sken solen från en klarblå himmel, så vi passade på att gå ner till centrum. Vi behövde nämligen hitta ett ställe att rösta. Och jag behövde handla lite gott inför helgen.

Det var lite knepigt att hitta röstmottagningsstället, men efter att ha frågat oss fram så hittade vi rätt. Google hade inte riktigt koll… vi gjorde vår plikt och gick nöjda därifrån. På vägen till matbutiken passade vi på att kolla hur Martin skulle ta sej till sitt hotell dagen därpå.

Vi passade också på att promenera runt i den vackra stad som Strömstad är och såklart ta massor med bilder. Vi visste att det där vackra vädret skulle ändras drastiskt under natten.

När vi sett allt vi ville och gjort allt vi skulle, så gick vi tillbaka till campingen. Rätt möra i benen. Campingen har många branta backar och det är en bit att gå in till stan, så vi var rejält trötta när vi kom tillbaka. Då skulle jag gå kurs!

Martin visade mej hur spisen funkar, det är ju alltid han som lagar mat – så jag hade faktiskt inte satt på den förut. Fem år i husbil… så det var väl på tiden att jag lärde mej det. Det är lite läskigt det där med gasolspis, man får ha en hel del respekt och vara försiktig. Han gick också igenom hur värmepanelen fungerar, det skulle ju bli oväder och jag avskyr att frysa. Allt detta filmades såklart och kommer på YouTube så fort vi hinner. Vi tänkte att det ju finns fler nybörjare än jag, så det är nog alltid nån som kan ha nytta av min lilla kurs.

På fredagen packade han ihop sej och gick iväg och mina ensamma dagar började. Jag har inga problem att vara ensam, trivs rätt bra i mitt eget sällskap. Iaf ett par dagar i taget. Just nu har jag dessutom massor med jobb och texter som måste bli färdiga, så jag hade att göra. Regnet hade börjat trilla ner, så det var bara att sätta sej för att göra lite nytta. Jag filmade även hela helgen, lite för att visa att kursen gjort nytta 😛

Ni kan se filmen här nedan, så fort den är färdig.

Är man på västkusten så äter man skaldjur. När vi var här sist hade vi ett fantastiskt väder och kunde sitta ute och äta. Det blev helt perfekta bilder till tidningen. Den här gången vräkte regnet ner, så jag dukade upp inne i husbilen. Bilderna blev inte riktigt så härliga kanske… men det gick definitivt ingen nöd på mej. Jag älskar räkor oavsett hur de gör sej på bild.

På lördagen sken solen igen och då höll jag utkik över vattnet. Där nere skulle nämligen Martin åka förbi i en båt, på väg till Koster. Efter en stund fick jag se den tuffa ut till öarna utanför Strömstad. Jag tar för givet att alla på båten vinkade till mej, jag vinkade iaf till dem.

Det var inte så varmt, men jag kunde ända sitta ut och läsa lite under dagen. Jag hade lyckats fixa morgonte till mej, och när det var dax för middag brassade jag nuggets till wraps. Så jodå, jag hade gjort min läxa och kan numera fixa varm mat till mej. Tjoho lixom. Och det var ju tur att jag lärt mej att reglera värmen, för nu var det varmt i bilen – bara att dra ner temperaturen lite.

På lördagkvällen fick jag faktiskt sällskap där uppe på berget. Husbilskompisar kom med båten från Norge och gjorde mej sällskap över natten. Efter middagen gick jag över till dem och fick en väldigt trevlig kväll. Sen skulle jag ta mej hem i mörkret, utan någon belysning alls. Spännande värre… Jag lyckades iaf ta mej hem oskadd, utan att ha ramlat över kanten.

På söndagen hann jag knapp vakna innan Martin var tillbaka. Han åt bara frukost, sen gick han hem till mej. Å så skönt att ha honom tillbaka. Inte för att jag inte klarar mej själv, det gör jag ju nu, utanför att jag saknat hans sällskap. Vi har det så himla bra tillsammans!

Vi trivs så väldigt bra på First Camp Strömstad. Platserna med egna altaner och utsikt över vattnet är magiska. Vi skulle kunna vara där jämt! Vi hade dock ett par dagar till där innan vi skulle åka. Så medan Martin jobbade passade jag på att tvätta rent. Det är nästan tre veckor sedan vi åkte hemifrån och tvättade senast, så det var dax.

Det var högst motvilligt som vi sedan åkte vidare. Och det var faktiskt för att Martin skulle lämna mej igen…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fyra dagar med pirater på Daftö Resort

Fyra dagar med pirater på Daftö Resort

Kommentarer 3 kommentarer

Förra måndagen körde vi resten av biten till Västkusten, med siktet inställt på Daftö resort. En anläggning som fått pris som bästa camping flera år i rad. Det var vi såklart tvungna att kolla in!

När jag de senaste 2-3 åren fått resultatet från omröstningen av Campers Choice och Daftö stått som vinnare – har jag tänkt ”Dit måste vi åka”. I år blev det äntligen av. För någon vecka sedan var vi där några dagar, efter ett rätt spontant beslut.

Martin tog långlunch, så vi kunde checka in mitt på dagen. Vädret var fint, så vi fick verkligen se campingen från sin bästa sida. Camping låter lite futtigt på nåt sätt. Daftö är ett resort med spa, konferens, stugbyar och nöjespark. Här är det Pirater som är grejen och de är överallt.

Vi fick en plats en bit från vattnet, men med utsikt över stranden. En fin plats på asfalt, med en liten stenlagd altan och tillhörande gräsplätt. Vi fick en plats på kanten som var stor och fin. Perfekt för några dagars utforskande av området.

Det var vardag igen, så Martin jobbade som vanligt medan jag gjorde mitt. Jag har en föreläsning och några texter att skriva, böcker att läsa och en massa annat. Han satt inne medan jag alternerade med att sitta inne i sängen och i soffan ute. Vädret var fantastiskt, så jag lyckades bränna näsan lite trots att jag är noga med att sitta med ryggen mot solen.

Daftö är så stort! Så medan Martin jobbade gick jag runt då och då för att fotade lite, om det skulle bli dåligt väder. Nu är det ju lågsäsong, men ändå överraskande mycket folk. Inte så många barnfamiljer, men några stycken ändå. När vi tar bilder till tidningen måste det vara folk i rörelse så det blir liv i bilderna. Så jag gick runt och försökte ”fånga ögonblick”. När Martin hade jobbat klart gick vi runt tillsammans.

När vi testar en plats så försöker vi att göra det ordentligt, alltså testade vi även frukosten och Bistron. Vi fattade mer och mer varför de vunnit alla de där priserna, för här är allt nästintill perfekt. Det finns i stort sett inget att klaga på. Frukosten var stor och generös, med allt man kan önska och lite till. Dessutom men möjlighet att sitta ute vid poolen och äta, så himla mysigt. Bistron bjöd på en himla härlig miljö och god mat. Martin valde en caesarsallad och jag en pinsa, båda väldigt goda.

Sista kvällen gick vi runt hela området på en och samma gång och var nog ute ett par timmar. Så stor är det. Nästan 10 000 steg bara av att gå runt en camping. Så ja, stort! Men så finns här inte bara ett campingområde för husvagn och husbilar, utan fler. Ett stort utrymme för långliggare, dessa kantar även området där vi stod. Sen finns det några mindre små platåer där man kan stå, samt stugbyar i olika storlekar. Till detta hör även en nöjespark, en äventyrsgolf, ett vattenland, SPA, plats för konferenser, padelbanor, utegym samt flera restauranger. Allt med pirattema.

Det är pirater precis överallt. Läskiga gubbar som både står lite gömda och fullt synliga. Som klättrar i taken, har koll inne på toaletterna, i restaurangerna och på lekplatserna. Överallt. Jag fattar att ungarna älskar det. Mitt ute på sjön finns även ett piratskepp som man kan leka på och dyka ifrån.

Jag fastnade mest för att allt är så otroligt välskött. Det är rent och fräscht, städat och fint både inne och utomhus. Det enda vi hade att klaga på var att när det blev mörkt så fanns det nästan ingen belysning från servicehuset/toaletten ner mot platsen där vi stod. Och där är nivåskillnader som är lite läskiga när det är helt mörkt. Stödbelysning där och lite mysbelysning i övrigt, så hade allt varit perfekt. För det är ju just sånt som vi tittar på när vi ska recensera en camping. Är allt helt, rent och omhändertaget? Är det säkert eller finns där farliga saker? Vi tittar inte bara på om det är ett fint ställe, utan på alla funktioner. Det är det som är en recension, att man tar upp både bra och mindre bra saker.

Oj, vad vi trivdes här. Särskilt så här i lågsäsong, när nöjesparken är stängd och det är lugnt och skönt. Vi var kanske 20 ekipage där vi stod samt några långliggare vid sidan om oss, så det var gott om plats både på stranden, i servicehuset och på restaurangerna. Riktigt lyxigt. Och vilka solnedgångar. Vi stod med näsan mot väster och fick njuta av vackra solnedgångar varenda kväll. En kväll gick vi längs strandpromenaden och bara fascinerades av skådespelet. Så fint!

Men allt har ett slut, så efter tre nätter var det dax att åka vidare igen.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fjällbacka & Kungsklyftan

Fjällbacka & Kungsklyftan

Kommentarer 10 kommentarer

Som sista stopp på Västkusten tog vi en dag i Fjällbacka. En plats jag läst om och sett i filmer – klart jag var nyfiken 🙂

Fjällbacka är kanske mest känt för att Camilla Läckbergs böcker utspelar sej här, men här hade faktiskt Ingrid Bergman sitt sommarhus och hon står även som staty i hamnen. Och några scener ur Ronja Rövardotter spelades också in här – så nog finns det alla anledning till ett besök.

Nu var det slut med finvädret, så det var bara att svida om till regntåliga kläder och ge sej iväg på upptäcktsfärd. Bilen ställde vi på en stor parkering precis innan kyrkan. Där får man stå med husbilar ett dygn, alldeles gratis.

Vi började nere i hamnen, med ett besök på turistinformationen. Vi hade mailat lite frågor innan, men hade inte fått något svar. Kvinnan i informationen kände igen oss och trodde hon svarat på mailet… lite smått förvirrad och stressad gav hon oss iaf svar på några av våra frågor så vi kunde få ut mest möjliga av dagen.

Vi började på Ackes med varsin rejäl hamburgertallrik. Mätta och belåtna tog vi oss till början av naturstigen som går upp på berget med utsikt över hela Fjällbacka och avslutas i Kungsklyftan. Det blev en rejäl promenad! Väl uppe på toppen var utsikten fantastisk! Så värt att gå upp där och man ska göra precis så som vi blev tipsade om och börja promenaden bakom Coop, så man får det bästa sist.

Avslutningen i Kungsklyftan var en liten utmaning, man ska inte ha problem att gå. Vi fick klättra över stora stenar och balansera på mindre lösa stenar. Jätteroligt! Men rätt jobbigt också, vi var lite trötta efteråt – men nöjda.

Det fick bli en liten paus i hamnen, innan vi gick vidare. Fjällback är litet, men har en hel del att bjuda på. Nu var värdet inte jättekul och vi blev rätt trötta av promenaden, så vi såg inte så mycket mer än det jag redan beskrivit – men vi kommer absolut tillbaka. Det finns en karta med inspelningsplatser som jag vill kolla närmare på. Innan dess ska jag försöka se om filmerna om Morden i Fjällbacka och Ronja.

Fjällbacka var det sista vi fick se av Västkusten och som ni förstår så har vi ju bara skrapat lite på ytan. Smögen fick vi väl se hyfsat mycket av, men en dag vardera i Hunnebostrand och Fjällbacka är för lite såklart. Nu vet vi iaf att de har mycket att erbjuda och att vi måste komma tillbaka. Det får nog bli en helt egen resa bara till Västkusten, under lågsäsong – så vi kan utforska allt mer noga. Då måste vi även besöka Strömstad, som vi inte hann nu.

Sverige har verkligen så många fina platser. Jag tycker att vi ser så mycket hela tiden, ändå blir vi aldrig klara. Det där att köra söderut och besöka södra Europa får vänta lite till, vi har inte ens behovet av det än. Vi är långt ifrån färdiga med Sverige 🙂

Har ni någon favoritplats på Västkusten? Något vi bara måste se nästa gång?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hunnebostrand & Fish n’ chips

Hunnebostrand & Fish n’ chips

Kommentarer 14 kommentarer

Efter dagarna på Smögen fortsatte vi till Hunnebostrand, som vi inte heller hade någon koll på innan. Oj, så fint det var där!

Eftersom Martin har börjat jobba, kan vi bara ta åka sträckor på lunchen eller efter jobbet. Eftersom man oftast behöver lämna en camping eller ställplats vid 11-12, så är det smidigast att packa ihop efter hans morgonmöte och dra vidare.

Mellan Smögen och Hunnebostrand var det inte särskilt långt, bara någon halvtimma. Ställplatsen vi siktade på var rätt liten, så det var bra att vi var där tidigt. Det fanns bara en plats kvar när vi kom, den var sådär… men vi ställde oss där så länge och väntade på att någon kanske skulle åka. Och det gjorde det! Strax kunde vi flytta till en mycket bättre plats och installerade oss. Martin inne i vårt ”kontor” och jag utanför i min soffa med en bok. Solen sken, så det var bäst att passa på.

Efter jobbet gick vi på upptäcktsfärd. Ställplatsen är en bit från ”city”, ca 400 meter. Men allt är omringat av vatten, så vi kunde se båtar genom bilfönstret. Jag älskar platser vid vatten och vi har lyckats ha sjötomt nästan hela resan.

På vägen till den stora hamnen passerar man St Göransö, som har en jättefin promenadslinga. Den var vi såklart tvungna att kolla in, vi gillar ju att gå. Det stod inte hur lång slingan var, men kanske 2-3 km, och den var en liten utmaning här och där. Man fick gå över kala klippor och klättra upp på berghällar, kul! Sånt gillar vi! Jag tyckte att det liknande miljön på Blå Jungfrun lite grann, ungefär lika stort och en blandning av tät växtlighet och kala klippor.

När vi gått färdigt slingan var vi hungriga och siktade på restaurangerna i hamnen. Här finns flera stycken och i flera olika prisklasser. Det är såklart hummer som är grejen här, men då det inte var säsong fick det bli lite annat. Vi satte oss på Räkboden och beställde en fish n chips samt en fiskburgare och delade på bägge. Så himla gott! Åsså blev det glass till efterrätt också 🙂

Hunnebostrand är inte jättestort, men en dag är lite för lite för att hinna uppleva allt på riktigt. Så vi kommer med all säkerhet tillbaka. Ställplatsen var kanske inte jättemysig, men den funkar.

Har ni varit i Hunnebostrand? Kanske gått samma slinga på St Göransö som vi?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Härliga Smögen

Härliga Smögen

Kommentarer 10 kommentarer

Vi kom alltså till Smögen. En plats jag velat se i många år och inte visste något om. Östkusten och Öland är ju mer min grej.

Det är rätt häftigt att köra över bron till Smögen och se vattnet och alla öar. Vi visste att det bara fanns en ställplats för husbilar och att vi måste vara där tidigt för att få plats. Så vi körde tidigt från Kloster Marina där vi stod natten innan och var i Smögen redan strax efter 9 och kunde rätt enkelt knipa en bra plats.

För en gångs skull så sken solen, det har den gjort kanske 5 dagar under hela juli. Så när Martin slutade jobba tog vi våra kameror och gick vi runt och tittade. Vi hade blivit tipsade av våra husbilsgrannar om Ekelöfs restaurang, där skulle det finnas prisvärd och god mat. Så vi började med att lokalisera den. På vägen passerade vi bryggor, vatten, fina små hus och butiker. När vi hittat den började vi utforska stället.

Som sagt: vi visste inget om Smögen. Smögenbryggan? Vad var det? Det skulle snart visa sej vara en alldeles bedårande plats! Så mysigt att gå här, äta en glass och titta på båtarna. Och här fanns ju dessutom de där färgglada husen som jag ville ha en bild på.

Är man i Smögen så måste man äta skaldjur. Så när det var dax för middag gick vi tillbaka till Ekelöfs och tog varsin räkfrossa. För 269 kr kunde vi äta huuuur mycket vi ville, både av räkor, bröd och aioli. Jag älskar räkor, de här var superfärska och så otroligt goda. Vi åt tills vi inte fick plats med en enda liten räka till och gick långsamt tillbaka till bilen. Proppmätta.

När vi kom tillbaka till bilen hade vi gått över 20 000 steg. Det blir några stycken när man ska utforska en plats noga och här finns ju både berg, kobbar, bryggor och en massa annat spännande. Från bilen tar det kanske 10 minuter att nå bryggan, en fin promenad bland gamla hus och små gränder.

Jag vill absolut se mer av Smögen, men när det är lite lugnare. Nu i juli var det rätt hysteriskt. Ställplatsen är egentligen för 16 bilar, nu hade 24 klämt in sej där. Men den ligger bra med Ica som granne och en liten strand precis framför. Den här gången blev det bara ett litet smakprov, men vi kommer tillbaka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nu har jag också den bilden!

Nu har jag också den bilden!

Kommentarer 13 kommentarer

Jag har inte längre någon bucketlist för platser eller länder jag vill besöka, däremot har jag en för bilder jag vill ta. Nu kan jag bocka av en till 🙂

Ni har säkert också sett bilden med den färgglada huslängan på västkusten. Det var det enda jag visste; att bilden var tagen på västkusten. Inte exakt var. Den lockade och pockade, jag vill ha exakt den bilden i min kamera!

Vi skulle ju till västkusten, så chansen fanns. Frågan vara bara var sjutton bilden var tagen och hur jag skulle hitta husen. Jag googlade på bilder, men fick inte veta mer än det jag redan visste; västkusten…

Så kom vi till Smögen. På ställplatsen började vi prata med våra grannar som varit där flera gånger. Jag frågade om husen och de sa att jodå, nere i hamnen fanns de. Tjoho vi var på rätt spår!

Vi gick ner till den omtalade hamnen och Smögenbryggan, men hittade inte det vi sökte. Jaja, det var väl inte här ändå… vädret var helt perfekt, vi strövade runt och bestämde oss för att gå bryggan hela vägen till slutet. Å där!!! Efter ett hörn och där bryggan tar slut, där fanns de! Yes!

Om ni undrar hur många bilder man kan ta på några hus så är svaret: massor! Vi gick runt, hittade nya vinklar, framifrån, uppifrån. När det inte gick att hitta fler varianter gick vi därifrån. Mycket nöjda!

Martin hade inte riktigt fattat vad jag var ute efter förrän vi stod där. Då blev han lika taggad som jag. Kanske ännu värre 🙂

Så nu har jag ytterligare en önskebild. Den är i gott sällskap av en valfena, giraffer, lejon och en massa andra bilder som jag drömt om och fångat. Det kanske låter konstigt att samla på bilder, men det är ju även ett sätt att samla på minnen.

Hur ser er bucketlist ut? Har ni något ni drömmer om?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube