Idag var det dax att åka iväg på ultraljud för att kolla upp värken i magen. Min läkare trodde att det kunde vara en cysta eller tom tumör på höger äggstock och detta skulle förstås kollas upp omedelbums!

För mej är ultraljud något man gör utanpå kroppen, så jag duschade som vanligt – men inte mer än så… när jag kommer in till gynekologen, som är en äldre herre (hade jag vetat det hade jag bett att få byta!) och han säger att jag ska klä av mej blir jag därför lite snopen. Men det är ju bara att göra som han säger och klättra upp i den där urheta stolen och se cool ut. Det finns nästan inget som är värre än att fläka ut sej i en gynstol! Jag undrar hur den sett ut om män hade varit tvungna att ligga där?

Hur som haver så är iaf allt i de nedre regionerna utan anmärkning! De cystor och myom som brukar finnas där hos damer i min ålder, finns inte ens. Allt är perfekt, som en 20-åring i skicket! Jamendåså! Kan man skryta med det tro? Det är iaf inget man tar upp i sin CV direkt… men bra att veta förstås!

Inga tecken på tumör alltså, vilket är bra men fortfarande inte förklarar varför jag har magsmärtor. Jakten går alltså vidare och gynekologen gissar på att det är tarmarna som spökar. Så nu skriver han sitt svar till min doktor och rekommenderar en grundlig undersökning av tarmarna i buken. Det kan jag inte ens gissa hur man gör. Nån som vet och kan berätta så jag vet vad jag har att vänta mej?

Jag har alltså inte cancer, inte just nu iaf eller åtminstone inte i äggstocken. Funderingarna fortsätter alltså och även om en del av oron släppt så är det klart den finns där någonstans i bakhuvet. Man har inte så här ont i magen utan anledning. Det hade varit skönt att hitta något. Något som var ofarligt och enkelt att fixa. Nu står vi lixom på ruta ett igen…