Cancern har tagit över vår familj känns det som. Det är inte riktigt så illa, men med fyra pers på mammas sida och ett par till på pappas, så är det faktiskt så det känns. Så jag har tagit beslutet att kolla upp om jag är i riskzonen, men det är lättare sagt än gjort.

Det är tur att min läkare redan är gråhårig, annars hade han blivit det. Eller också är det pga mej han är det… hur som helst är jag mer än tacksam att ”Dr Kompis” fortfarande orkar ta emot mej. För ett par månader sedan tog jag beslutet att kolla upp om jag har cancergenen och skickade iväg ett sms till min doktor ”cancer har smittat typ alla runt mej, kan du hjälpa mej med remiss för utredning?” Igår var första besöket angående detta.

Runt mej finns både bröstcancer, skelettcancer, hudcancer och blodcancer – det är lixom bara att välja. Risken är stor att jag har genen, jag är rätt säker på det faktiskt och har förberett mej på det. Så vi gick igenom vem som har vad, Dr Kompis antecknade allt jag sa och ställde följdfrågor. Sen sa han att han kommer att skicka frågan om utredning till ett team som sedan tittar på hans noteringar och bestämmer om man ska gå vidare eller ej. Det sitter alltså ett gäng gubbar och tittar på min och släktens sjukdomshistoria för att sedan bestämma om det är värt att gå vidare med mej eller inte. De kan också vilja ha in fler uppgifter om mej och de som drabbats i min familj innan de tar beslut, men i värsta fall så får jag alltså avslag på att utreda detta. Å det känns ju sådär… nu när man repat mod och förberett sej på det värsta.

Vad gäller hudcancer så kommer jag iaf att remitteras till en mottagning för hud i Älvsjö där det finns en kroppsscanner som fotar av hela kroppen och alla prickar man har. Sen kommer man dit en gång om året och fotar sej igen för att se om det blivit någon förändring. Folk med många prickar får tydligen göra sånt och jag har väldigt många prickar. Så den biten ska jag väl iaf få ordning på och ta bort det som behövs. Jag har tagit bort ganska många hittills, men då har det alltid varit på mitt initiativ. Nu får proffs ta beslut istället.

Som sista åtgärd just igår skickades jag på provtagning, ett helt gäng rör och prover togs. Detta för att se hur jag mår just precis nu på cancerfronten. Har jag något som är aktivt i kroppen så kommer detta att visa sej på proverna. Så nu är det bara att vänta och se…

Jag är faktiskt inte orolig. Jag är rätt säker på att jag inte har cancer idag, men att jag har genen och kommer att få någon form någon gång. Å då är jag beredd att operera bort brösten om det behövs och vidta de åtgärder som krävs. Jag har ju redan tagit bort hälften av hyllan en gång, så det är minsta bekymret. Värre är det ju om det sitter någonstans som man inte kan ta bort… men då vet man ju iaf om risken om det visar sej att jag har den där genen. OM jag får utredningen alltså…

Jag gör så gott jag kan idag för att stå emot alla former av sjukdom och ålderdom längre fram. Jag är inte rädd för att bli gammal, men sjuk vill jag inte bli i onödan om jag kan förhindra det. Alltså försöker jag att äta bra, träna både styrketräning och motion, sova och vila och hålla en normal vikt. Det är ungefär vad man kan göra för att hålla sej på benen så bra som möjligt. I övrigt får man väl hoppas på det bästa antar jag…

Håll nu tummarna för att de där gubbarna låter mej gå vidare i utredningen!