Igår var det dax för årets bilservice och därmed årets Ullaredbesök. När vi krockade med älgen tyckte vi att Westbo Bilskadecenter som fixade bilen var så himla bra, så numera åker vi 40 mil för att serva bilen en gång om året. Att de dessutom är supertrevliga och bara tar typ en tredjedel av Stockholmspriserna är också en stor anledning.

I torsdags åkte jag 30 av de 40 milen och stannade hos kompisen i Huskvarna över natten. Redan kl 6 på fredagmorgonen var jag iväg igen. Det var INTE kul att köra resterande mil där på morgonen, dimman låg tjock som grädde och jag vet ju att skogen kryllar av djur. När en räv sprang över vägen framför mej höll jag på att stanna och skita i allt. Men jag stannade en stund, åt min frukost och såg solen gå upp, sen blev det bättre.

Kl 7.20 lämnade jag bilen på verkstaden och fick en annan i utbyte för att ta mej vidare till Ullared. Jag kom fram 8.15 ungefär och då var redan parkeringen full… höstlov, löning och julshopping… say no more. Jaja, jag visste vad jag skulle ha och började min shopping. Redan på vägen in hörde jag de första kommentarerna, folk är verkligen elaka mot varandra!

En liten bit utanför entrén finns ett av vagnställen, där man stoppar en peng i myntfacket och tar sin vagn. Här stod den ganska unge mannen och suckade högt över att flickvännen glömt mynt och berättade högt, för alla som ville höra, hur korkad hon var. Direkt innanför entrén har man placerat en mindre julmarknad med julkalendrar, ljus mm. Här blev det därför en liten propp innan folk kommer vidare. Här fick en av de lite äldre männen spunk när frun tog för lång tid på sej att välja julpapper. Vi andra fick veta att hans fru ”alltid har så jävla svårt att bestämma sej, hur svårt kan det va!” Så tog han ett gäng rullar och kastade ner i vagnen. Detta var alltså i början av varuhuset, undrar om han fortfarande levde när han kom till kassorna eller om han fått kortslutning på vägen.

Sista paret jag vill berätta om avhandlade hustruns tillgång på jackor, men den här gången gav kvinnan iaf tillbaka. Mannen undrade hur många jackor hon egentligen hade och hur många man egentligen behöver, då kontrade hon och frågade hur många skruvmejslar man egentligen behöver. Jag kikade i vagnen och där låg betydligt fler verktyg och dataprylar än jackor. Mannen muttrade något ohörbart till svar…

Så mycket elakhet och glåpord. Jag fattar inte varför vissa är tillsammans faktiskt. Hur kan man vara så elak mot någon som man säger att man älskar? Varför följer de ens med och handlar? Å hur kan man hänga ut sin partner som de gör? Att högt stöna, himla med ögonen och låt alla veta hur korkad ens partner är… varför gör man så? Om partner nu är så korkad, varför stannar man då kvar? Å varför stannar man hos en person som är så elak mot en? Jag fattar inte… Jag vågar inte ens tänka på hur det låter innanför stängda dörrar…

Jag hörde så mycket skit och såg så många elaka handlingar inne på Ullared igår. Jag agerade inte, jag orkade helt enkelt inte lägga mej i. Dagar när jag mår bra brukar jag faktiskt göra det, igår var inte en sån dag. Däremot kände jag en oändlig kärlek och värme för min käre make, han som aldrig skulle gapa på mej, himla med ögonen eller vara elak. Martin som istället uppmuntrar mej att ta god tid på mej, välja ordentligt och ta två om det är något jag gillar. Han kör vagnen, väntar tålmodigt på mej, bär alla grejer och betalar allt.

I en relation ska man vara omtänksam och kärleksfull, inte elak och avståndstagande. Man ska kunna vila hos varandra och vara trygg. De här tre var bara några av alla som jag hörde skälla på varandra, eller ja… det var ju mest männen som skällde. Men jag har även vänner som inte vågar berätta för sina män när de köpt tex nya skor. Jag vet en som gömmer grejer i garderoben, trots att de har varsin ekonomi och inte ens delar på utgifterna. Helt galet!

 Har ni liknande erfarenheter? Hur reagerar er partner när ni shoppar?