Vi hade förberett oss till tänderna för att ge Baileys den lugnaste och bästa nyårsafton som möjligt trots fyrverkerier och smällare. På förmiddagen medan de smällande skitungarna fortfarande sov tog Martin en lång promenad med Herr B för att han skulle få röra på sej ordentligt.

Vi fixade ärenden omlott så att han skulle slippa att vara ensam om det skulle smälla ordentligt och han skulle bli rädd. Efter lunch satte vi igång radion medan vi pysslade runt här hemma. Nu smällde det redan rejält utanför och vissa av smällarna lät väldigt mycket, de kommer i bästa fall inte att finnas nästa nyår pga förbudet som börjar gälla i april. Men än så länge reagerade Baileys inte något särskilt, utan låg i köket och höll koll på Martin som hade börjat förbereda kvällens mat. Enda skillnaden mot andra dagar var att han inte låg i soffan och sov, utan var vaken hela dagen.

Strax efter 18 kom mina föräldrar hit och vi började avnjuta vår trerättersmiddag som startade med den numera riksberömda hummern. Martin hade verkligen överträffat sej själv, det var såååå gott!!! Varför äter man så god mat bara en gång om året? Nu har han lovat mej att det ska bli oftare så fort han får jobb efter studierna och börjar tjäna lite mer med pengar än han gör nu. Juni alltså  🙂

Efter hummern åt vi ugnsstekt rostbiff med klyftpotatis, bea, sparris och tomatsallad. Och till efterrätt hade vi glassbuffé med olika glassmaker, toppingar och andra tillbehör så fick man fixa sin egen efterrätt. Å senare på kvällen medan vi väntade på 12-slaget åt fikade vi med Budapestrulle och ostbricka. Vi var rejält mätta kan man väl säga, men nu är allt uppätet eller medskickat hem till mina föräldrar. Så inga frestande rester ligger och lockar. Nu ska vi ta tag i vikten igen ju…

Baileys klarade kvällen riktigt bra. Radion avlöstes av tv´n, vi busade med honom, han fick leta godis och så gav vi honom en ny leksak som han älskade. Han kunde inte koppla av, men låg iaf inte tryckt längs väggen som han gjort förut. Strax innan 12 spydde han, men i övrigt var det inga synbara tecken att han mådde dåligt. Vi behövde inte ens ställa ner gratängformen för att avleda honom.Han lyckades till och med parera smällarna och gå ut och kissa utan att bli livrädd. Det är en himla tur att man har trädgård så han bara behöver gå utanför dörren och göra sitt och sen kan springa in till tryggheten igen. Så det gick bra! Till och med när allt brakade löst strax innan 12. Vi är mycket lättade!!!

Lagom till 12-slaget slog vi upp champagnen (vitt mousserande vin) som vi fick med posten strax innan jul. En flaska Freixenet Cordo Negro som smakade himla gott! Jag går ju mest på utseendet på flaska och etikett och den här var elegant dekorerad med en söt liten fluga runt flaskhalsen. Vinet doftar ganska mycket äpple tycker jag och smakar friskt och fräscht. Jag är inget bra alls på viner, men det här var faktiskt gott och kan drickas till det mesta och vid de flesta tillfällena. Flugan har vi förståss sparat till en annan gång och den går att köpa löst om man är intresserad. Den dekorerade flaskan finns i begränsad upplaga på systemet.

Vi hade en himla mysig nyårskväll och ett väldigt bra slut på året. Att Baileys inte var livrädd förändrar och förbättrar hela situationen och man kan njuta på ett helt annat sätt. När vi gick och la oss vid 1 var vi jättetrötta men nöjda med kvällen. Skjutande fortsatte och Baileys var väl inte helt bekväm med det, men somnade ändå i sin säng utan några större problem. Jag tackar våra nya, täta fönster för detta. Vid 5 började det smälla som sjutton och väckte mej, men hund och man fortsatte att sova. Så nu hoppas vi att det blir precis lika bra nästa år, då ska ju dessutom smällarna blir mindre ljudliga. Sen kan man ju alltid hoppas på ett totalförbud…

2014 började väldigt bra! Martin gick upp lite före mej och fixade frukost på sängen till mej. Så himla gulligt! Jag gick ur sängen strax efter 10 och Baileys kom ner en stund senare. Idag är han helt slut och har sovit i soffan nästan hela dagen. Jag har plockat undan julgrejerna och fått tillbaka vardagsrummet som helt plötsligt är jättestort igen. Det enda tråkiga är att det blir så mörkt när alla julgrejer och mysbelysningen är borta. Men men… skönt att ha det fixat innan Martin börjar jobba imorrn och vi sätter igång helt på vårt gemensamma jobb på tisdag. Det tog lixom nästan hela dagen att städa undan allt… så mycket julgrejer har jag. Men nu är det gjort och det är 357 dagar till nästa julafton.

Kvällen kommer mest att gå åt till att mysa och kolla på tv. Imorrn är jag ensam då både Martin och Senior jobbar. Nu kör 2014 igång och allt är som vanligt igen. Snart är 18 lediga dagar till ända och som jag vilat! Höfterna och foten känns bättre, jag är redo!