Vi tar det ett varv till… tabuämnen…

Vi tar det ett varv till… tabuämnen…

Jag berättar om mina ingrepp lite då och då för att alla ni underbara kvinnor därute ska få upp ögonen för vilka möjligheter som finns för att få ett friskare, bättre och rikare liv. Nu var det ett tag sedan jag berättade om de två viktigaste ingreppen, som faktiskt var helt livsförändrande och livsförbättrande. Eftersom det återigen kommit en hel del frågor så tar vi det ett varv till  🙂

För några år sedan gjorde jag två operationer med ett års mellanrum, operationer i de nedre regionerna. Så har du svårt att läsa om tabuämnen ska du sluta nu. Ni andra som är lite mer öppna, som kanske har problem eller som är
allmänt intresserad ska nu få veta hur mitt liv blivit 200% bättre av två enkla operationer. Å självklart är det helt ok att skicka
frågor både som kommentar här nedan eller på mailen mrinda@swipnet.se
Ni som fått hjälp får gärna berätta det också  🙂

Det är nu ca 5 år sedan jag började min kroppsliga renovering. Jag
hade ett antal punkter på sånt som störde mej och faktiskt handikappade
mej i min vardag. Men det handlade ju om mens och urin… sånt man inte
pratar om… Men det första är ju inte riktigt lika pinsamt som det
andra, så jag började där.

Då hade jag rikliga blödningar drygt en vecka per månad. Så mycket att
jag ibland inte vågade gå hemifrån. Jag har bla suttit på en konferens
och känt hur det bara exploderar mellan benen och blodet forsar. Jag
låste in mej på toaletten medan Martin fick komma med nya kläder. Sånt
vill man inte vara med om. Å det blev bara värre och värre… Det finns
inget som heter Happy Period!!! Så fick jag höra talas om att man kunde
bränna slemhinnorna i livmodern och i princip bli av med blödningarna
helt. Det lät ju för bra för att vara sant, men efter lite googlande
hittade jag ingreppet Novasure och insåg att det faktiskt inte var för
bra för att vara sant. Det här var på riktigt! Det skulle jag göra!!!

Så jag kontaktade min husläkare som också fick googla. Han hade inte
heller hört talas om det men konstaterade att om detta var så enkelt som
det verkade så skulle det öppna dörren för många kvinnor. Så han skrev
villigt en remiss och bollen var i rullning. Jag fick först komma till
en gynekolog som försökte övertala mej att sätta in hormonspiral, det
skulle lösa alla mina problem enligt henne. Jag sa ”Jag vill inte ha hormoner eller
läskiga saker i min kropp och min man är steriliserad, så varför ska jag
då ha preventivmedel och hormonspiral?” Hon hade inget bra svar på det
utan skickade mej vidare till kvinnokliniken.

Jag fick tid för konsultation omgående och var glasklar kandidat för
ingreppet OM jag lovade att berätta för alla jag känner om det! Min
läkare på kvinnokliniken var enormt frustrerad över att så få känner
till det här enkla ingreppet som förändrar livet helt för många kvinnor
och skulle kunna förändra livet för många fler om de bara visste. Så
självklart lovade jag att sprida informationen, jag har ju en blogg  🙂

Bara
tre veckor senare låg jag på operationsbordet. Vid ingreppet Novasure
för man in ett instrument i livmodern som man hettar upp och fäller ut
som ett paraply. Det värms upp och bränner av alla slemhinnor vilket gör att ägget inte
kan fästa. Man blir inte steril men rent tekniskt kan man inte bli med
barn och skulle man ändå bli det så blir det ofta utomhavandeskap. Man
ska alltså vara helt färdig med barn och man kan även sterilisera sej
under ingreppet. Man är sövd och det tar ca 5 minuter, sen är det klart!

Från Stockholms blodbad till ca en teskeds blödning var resultatet direkt efter och som
fortfarande efter drygt 4 år är lika befriande. Läkningen tog ett par
veckor, men jag kunde jobba som vanligt dagen efter. Detta motiverade
mej självklart att ta tag även i nästa problem… nu hade jag ju
dessutom en bra kontakt på rätt ställe. Så något halvår senare försökte
jag kontakta läkaren på samma kvinnoklinik igen, hon hade slutat!!! Men
jag tänkte att det fick bära eller brista, så jag sa vad saken gällde
och fick träffa ytterligare en trevlig och förstående läkare. Tänk att
det fanns två!!!

Jag berättade att jag läcker urin när jag hostar, nyser, bär, springer,
tränar osv och att jag är konstant kissnödig och alltid måste ha en
toalett nära till hands. Jag hade redan innan fyllt i ett schema och där
syntes problemen tydligt. Så fick jag genomgå en väldigt mysko
undersökning där man fyllde min blåsa med vätska och sedan skulle jag
hosta, skratta och en massa annat. Även här var jag en glasklar kandidat
för ingreppet som heter TVT. Det visade sej nämligen att mitt urinrör
hade lossnat, förmodligen under min första förlossning. Det spelade
alltså ingen roll hur duktiga jag än var med knipövningarna, det hjälpte
ju inte eftersom allt satt löst.

Även
här gick det snabbt från undersökning till operation. Det är nämligen
alldeles för få kvinnor som vågar be om hjälp när det gäller bägge
ingreppen så det är ingen kö alls för operation. I första fallet vet man
inte om det och i andra är det för pinsamt. Alltså är jag helt öppen
med allt för att ge andra en chans till ett helt nytt liv! Operationen
tog kanske 30 minuter och innebär att man hänger tillbaka urinröret
genom att lägga ett band under det. Man har lite ont efter och ska hålla
sej rejält lugn 2-4 veckor, men jag jobbade dagen efter och var som
vanligt efter 6 veckor och kunde springa Vårruset då. Bandet kändes lite
grann under några månader, men nu känns det inte alls. Å när jag nyste direkt efter operationen behövs jag inte
ens korsa benen!

Sedan dess har jag både fixat ögonlocken och förminskat brösten, men jag kan säga att de här två var de viktigaste för mej. Att
slippa planera aktiviteter efter tid i månaden och alltid veta var
toaletterna finns är inget roligt liv. Om jag bara hade vetat om de här
två ingreppen tidigare hade mina problem varit ur världen långt tidigare.
Men sånt här pratar man ju inte om! Trots att var och varannan kvinna
har problemen. Visst är det konstigt? Om alla bara visste och
förstod att man med små ingrepp kan få ett helt nytt liv… Tänk så
många fler glada kvinnor det skulle finnas!

Så jag gör vad jag kan för att upplysa alla där ute som går omkring och faktiskt är rejält olyckliga, precis som jag var. Jag är en mycket gladare
och mer aktiv människa nu än förut och jag vet att mina
erfarenheter fått flera att söka hjälpen. Det är jag riktigt stolt över!
Men det finns ju fortfarande många som inte vet att hjälpen
finns. Så jag fortsätter att skriva och ni som tröttnat kan ju bara
hoppa över inläggen… 

Det här är viktigt! Det handlar om kvinnors livskvalitet! Att våga ta
plats! Att våga be om hjälp! Att respektera sej själv, sitt liv och se
sej själv som viktig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.