Mycket i vår familj handlar om kilon.
Martin har gått ner 60 kg men kan inte slappna av för det, gamla mönster sitter i och han måste hela tiden tänka sej för. Junior har ett omsättningsfel i tarmen och går lätt upp i vikt, Senior rör på sej lite och måste därför ha lite extra koll för att inte lägga på sej. Jag går extremt lätt upp i vikt när jag är stressad, vilket jag är nästan jämt… Dessutom jobbar vi båda på Viktväktarna – klart mycket kretsar kring mat och motion. Detta kan mina föräldrar tycka är lite jobbigt, men även de behöver faktiskt tänka sej för 😉

Nu är det inte så att vi maniskt väger allt vi äter eller tar tid på hur mycket vi rör oss. Vi gör en veckomatsedel varje söndag, storhandlar varje måndag, lagar mat från grunden, äter på bestämda tider, har stegräknare på oss när vi kommer ihåg det osv. Kanske låter lite hysteriskt, men gör vi inte så här kommer vi alla att se ut som hubba-bubbor ganska snart. Att vara överviktig är lixom inget för oss, vi vill kunna röra oss med enkelhet, vara friska och hälsosamma. Är man hysterisk bara för att man tänker sej för?

Våra vänner tycker nog att vi är lite jobbiga. VV-material ligger framme och Martin provar gärna nya recept ur våra VV-kokböcker. Många frågar oss om råd och vi svarar gärna, ibland kanske vi är lite för ivriga men det är ju bara av omtanke. Martin vet hur det känns att sitta sönder möbler, att inte kunna andas ordentligt, att få ont i kroppen när man rör sej osv. Han ville inte att någon ska ha det så, eftersom det går att göra något åt. Det är inte lätt, men det är inte omöjligt!

I nuläget ska Martin gå ner 10 kg, jag 5 kg och grabbarna ska stå still. Våra kilon jobbar vi med, de ska vara borta till jul. Då åker vi på vår drömresa; till Tanzania på Safari, då vill iaf jag kunna ha mina gamla sommarkläder som jag inte kan ha just nu. Det ska gå – Det måste gå!

.