Det har väl aldrig hänt förut att en läkare ringer innan utsatt telefontid? Jag måste säga att Södertälje Sjukhus fortsätter att överraska och då menar jag på ett positivt sätt. Dagen efter operation ringde en tjej från avdelningen och kollade hur jag mådde och idag ringde läkaren som jag egentligen hade telefontid till nästa tisdag.

Å det var ju så himla bra att han ringde innan helgen! För han gav mej klartecken att börja springa igen. YES!!! Som han sa: ”Dina begränsningar nu är att inte sitta på en cykel eller häst, inga bad, väldigt tunga lyft eller nära umgänge med mannen. Ni får umgås men inte för tätt…” Ok, sa jag, huvudsaken är att jag får springa igen  🙂

Idag när jag gick på löpbandet var det sååå nära att jag började springa, det riktigt kliar i benen… men jag gjorde det inte (för jag hade ju inte fått klartecken då) utan gick 2 km i rejält snabb takt istället (typ 6,8 km i timmen, med mina små ben). Jag var tvungen att sluta för att jag var så himla hungrig och direkt när jag ätit ringde han. Så imorrn…. DÅ ska jag ta de första stapplande löpstegen och se hur mycket som tappats på de här dryga två veckorna. Inte så himla mycket tror jag. Nu har jag ytterligare drygt två veckor på mej innan jag ska springa Vårruset. Jag som hade gett upp tanken på att kunna springa då.

Men farbror doktorn tyckte allt lät bra och att jag skulle lyssna på mej. Han sa också att ontet i benet är vanligt, det är lite nerver och annat som flyttats på under operationen och det är inget som är farligt. Det blir bättre med tiden och när jag rör på mej normalt igen.

Sen har det hänt en massa andra bra saker idag också, men de berättar jag om imorrn. Just nu bara bubblar det i mej av allt bra och jag är så himla glad. Smile har hört av sej, Martin hade en härlig avtackning på praktiken och en massa annat. Men som sagt; det tar vi imorrn  🙂

Ha en fin kväll alla fina!