Yes! …eller…?
Efter hårt arbete har Junior blivit erbjuden sommarjobb, vilken triumf! Det är bara ett liiitet problem… jobbet finns på Öland… Han har ju sökt det och var medveten och ”risken”, men helt plötsligt blev det verklighet. Detta innebär:
1. att bo ensam på Öland i 4 veckor.
2. att Mandisen förmodligen finns i Stockholm.
Jobbet är på mejeriavdelningen på ICA som ligger 4-5 minuter från vårt hus i Löttorp. Han ska jobba 11-18 mån-fre helst from midsommar. Perfekt! Han har till imorrn på sej att fundera.
Frågan är nu om det där mc-kortet lockar så pass mycket att han faktiskt tackar ja och bosätter sej där nere under sommaren eller om frånvaron av flickvän får honom att tacka nej. Hans stora dröm just nu är att ta mc-kort och att sen köpa en lätt motorcykel. Jag har sagt ok om han tjänar ihop pengarna själv. Om han tackar nej till jobbet, tackar han även nej till sin dröm. Kommer han då att bli bitter på sin flickvän med tiden? Kommer hon få dåligt samvete om hon är orsaken till att han tackar nej? Hur tänker man när man är 15-16 år?
Jag tycker absolut att han ska ta jobbet, förståss! De har varit tillsammans i snart 1,5 år och borde/ska klara en skillsmässa på 4 veckor, annars vart det kanske inte menat att det skulle vara de två… å andra sidan kanske det finns jobb även till henne där nere, alternativt hon kan hälsa på… Jag tror heller inte på att tacka nej till sin dröm, då är det lätt hänt att man blir bitter. Dessutom har han kämpat så otroligt mycket för att få ett jobb och att då tacka nej till det man blir erbjuden känns lite snett.
Men beslutet är hans… ska bli spännande att höra hans resonemang senare ikväll när vi kan prata ordentligt med honom. Just nu är jag bara glad att hans ansträngningar gett resultat. Det är inte vem som helst som lyckas fixa ett sommarjobb på egen hand.
.