Just precis idag är det 15 år sedan jag blev Guldmedlem på Viktväktarna. Jag kommer så väl ihåg det!

Året är alltså 2004 och jag hade kämpat i fyra år och en vecka för att gå ner mina kilon. Martin satt i kassan och Anette var konsulent, viktväktarna höll just då till under pingstkyrkan i Tumba. Mina kilon har alltid suttit trögt, så för att äntligen bli färdig och väga in mej på ”rätt” vikt fick jag tom ta av mej glasögonen 🙂

Men jag kom i mål och idag firar jag alltså 15 år som Guldmedlem. Det har aldrig varit lätt att hålla vikten, men de första 6 åren lyckades jag iaf hyfsat. Alla går upp och ner i vikt, det beror på tid i månaden, livssituation, vilken mat man ätit, sömn osv. Man står aldrig helt still, det kan skifta flera kilo bara över ett dygn – men jag höll mej iaf hyfsat på samma vikt. Sen blev jag sjuk.

2010 mådde jag skit. Jag hade haft ont i ena benet i flera år, ingen visste varför. Jag var trött, hängig och gick upp i vikt onaturligt snabbt trots att jag gjorde precis som innan. Jag hade träffat Martin, var lycklig med honom, familjen mådde bra och på jobbet var det kul. Det var alltså inte min livssituation det var fel på, det var något i min kropp. Frågan var bara vad?

Efter byte av vårdcentral och läkare fick jag äntligen hjälp! Den nya läkare hittade direkt en inflammation i hela min kropp, det onda benet var nämligen en inflammation som spridit sej och som jag gått alldeles för länge med. Sen trillade diagnoserna in: hypotyreos, kronisk sömnstörning, fibromyalgi mm mm. Inte konstigt att jag gick upp i vikt!

Äntligen fick jag veta orsaker och kunde få hjälp. Jag hade under sjukdomstiden gått upp alla mina kilon igen och lite till. Men 2013 var jag på min målvikt igen och sedan dess har jag mer eller mindre hållit den. Det är fortfarande inte lätt, men sedan jag började träna cirkelträning 2014 är det mycket lättare! Musklerna förbränner under längre tid och är lite mer förlåtande när jag äter tokigt.

Jag har alltså varit viktväktare i 19 år, guldmedlem i 15. Hur orkar man, tänker ni säkert. Vad har man för val, tänker jag. Jag vill inte vara tjock, otympligt och trött. Jag vill orka, trivas med mej själv och kunna ha vilka kläder jag vill. Jag är inte supersmal, jag har satt min målvikt 2 kg under bmi25. Jag är hälsosam, det räcker för mej. Särskilt nu när alla mina läkare säger att det är säkraste vägen för att hålla undan den cancer som jag med största säkerhet kommer att få. Jag måste helt enkelt hålla en hälsosam vikt för att hålla mej frisk, vad är väl en större morot än det?

Många pratar om motivation, jag säger att det bara är ett hjärnspöke som sabbar för oss. Istället för att leta efter motivationen så tänker jag inte så mycket, jag gör det jag ska så gott jag kan istället. Jag sköter mej inte perfekt hela tiden, men kanske till 80%. Och det räcker! Man behöver inte krångla till det så mycket.

Mina tips till dej som just börjat din viktresa är att se detta som en helt ny del av livet. En friskare och hälsosammare del som i bästa fall ger dej ett längre liv tillsammans med dem du älskar. Jag tänker hellre hälsa än vikt och det är därför jag vill ha en hälsosam vikt. Jag åt mej ner i vikt och tränar numera för att kroppen ska orka bära mej längre. Jag vet att det går upp och ner, men låter det aldrig gå upp för långt.

Jag har inget standardknep, men har hittat mitt sätt. Dock tror jag väldigt mycket att tänka just på hälsan, det ger så mycket positivt på vägen. Och att se viktresan som något man gör för resten av livet. Viktnedgången är bara en liten del av resan, det härliga kommer efter – men det svåra också. För svårt är det! Men jag ger mej aldrig 🙂

Jag försöker peppa både här och på instagram @marlenerinda Häng med där i mitt lite galna och kanske ovanlig liv som viktväktare och guldmedlem. Kan jag bara hjälpa en enda på vägen så är det värt allt. Jag vet ju hur härligt det är att må bra!!!