Jag sa direkt när coronan ställde till det för oss, att nu ska jag satsa på mej och kroppen. Är det någon gång jag har tid att göra bra val så är det nu! Å det har jag gjort! Och jäklar vad det lönat sej 🙂
Jag är 156 stolta centimeter över havet lång. Min målvikt är 60, då har jag ett BMI på ca 24,5 – det är ok för mej. Det är inte särskilt lågt satt, jag är trots allt ganska normalt byggd även om jag är lite kortare än snittet – men jäklar så svårt det är att hålla den vikten ändå! Oftast ligger jag runt 60,5-61,5 och skvalpar, senast jag låg under 60 var på hösten 2016 efter vårt bröllop. Hos Viktväktarna är det dock ok att ligga max två kilo över målvikt, då räknas man ändå som sk Guldmedlem och det har jag ju gjort. Så det är väl ok att ändå hålla vikten så bra som jag gör, men irriterande att inte ligga där jag vill och mår som bäst.
Men jag tog alltså chansen direkt där i mars! Nu fanns inga ursäkter, bara massor med tid och möjligheter. Jag har kunskapen, jag har redskapen och jag har världens bästa hjälp i Martin. Tillsammans bestämde vi att nu jäklar satsar vi på oss och vår hälsa. Så det gjorde vi 🙂
Förra måndagen nådde jag min målvikt igen, vågen visade 59.9. Äntligen! Men skillnaden den här gången är att jag även har muskler, det har jag inte haft förut. Jag har varit ”smal” men inte stark, nu är jag både och, typ. Jag har tom några muskler som syns, det är lite häftigt faktiskt. Jag har aldrig sett mej själv som vare sej smal eller starkt, nu är jag iaf stark och hyfsat smal. BMI är ju inte det bästa måttet att gå efter, det vet alla – men det är ändå ett riktmärke och något jag var tvungen att rätta mej efter när jag skulle få min bröstförminskning godkänd.
Alla vet också att om man har stor muskelmassa så blir BMI helt fel, men är man liten eller väldigt lång blir det också lite tokig. När jag är på BMI 25 som alltså är normalviktig, då har jag fortfarande handtag både här och där och ser lite mullig ut – när Martin är på BMI 25 (han är 195 cm) så ser han ut som ett benrangel. Man kan sikta på ett normalt BMI, men sen måste man även titta på kroppsformen och hur man mår.
Jag nådde iaf mitt mål och är alltså målviktig igen, med muskler, icke att förglömma. Jag är hyfsat nöjd som det är faktiskt, förutom att jag har en mage som är nästan helt utan muskler och som behöver bli starkare och få bättre hållning – så det är planen nu. Jag fortsätter mitt träningsprogram, som är en blandning av styrketräning och sjukgymnastik. Men från och med förra veckan har jag även lagt till övningar för magen, så nu ska även den bli stark och formas om. Allt för att ha en kropp som fungerar i längden.
Förmodligen kommer jag att både forma om kroppen och gå ner ett par kilo till och det är helt ok. Jag kommer inte se för smal ut, det finns fortfarande att ta av både här och där, bla på magen. Men fokus är att bli stark i hela kroppen och få kontakt med alla muskler som ska finnas där under någonstans och som man ska ha kontakt med för att hålla bättre.
Kroppen är en häftig mackapär. Tänk så mycket den ska klara och göra åt oss. Bara att bära upp vårt huvud kräver en hel del, i jämförelse med vår kropp är det en ganska tung grej vi bär på där högst upp. Det krävs både nackmuskler och en schysst rygg. Sen ska vi ta oss framåt också, benen ska bära oss och har vi en tung kropp ska fotleder, knän och höfter orka rätt stora tyngder. Jag brukar tänka att för varje kilo jag tar bort, lättar trycket med 3 kg på knäna… det ger lite perspektiv tycker jag.
För mej handlar det alltså om hälsan. Att kroppen ska göra det jag ber den om så länge den kan. Att må så bra som möjligt helt enkelt. Jag har bla fibromyalgi och jag vet exakt vid vilket kilo värken blir värre, så vikten har en betydelse även när det gäller detta. Man kan så klart snacka om utseende också och det är alltid trevligt att trivas med det man ser i spegeln, men det viktigaste är ändå att kroppen fungerar. Å det är så häftigt när man känner att den gör det! Att kunna bära, kånka, fixa och klara sej själv!
Corona gav mej tiden, jag gjorde jobbet. Nu är jag där jag vill viktmässigt, nu ska jag bara bli ännu starkare – sen ska jag bibehålla både vikt och muskler. DET är det svåra!
Häng gärna med i mitt liv som målviktig och långvarig Guldmedlem, på instagram @marlenerinda Där ser ni hur mina dagar ser ut och får små tips om både träning, kost och annat. I vanliga fall är det även lite glitter och glamour 🙂
Här kommer fyra riktigt härliga boktips till er och ett som är lite mindre bra, men fortfarande läsvärt. Tre svenska författare och två utländska. Tre böcker som jag längtat efter, en överraskning och en… jag vet inte…
Jag börjar uppifrån, med femte delen av Familjen Bridgerton, som släpps IDAG! Nu är det näst äldsta systern, Eloise, tur att gifta sej. Det faller sej så att hon börjar brevväxla med Sir Philip, efter dennes frus hastiga bortgång. Brevväxlingen leder till ett frieri, men kan man verkligen gifta sej med någon man aldrig träffat?
Den är precis som de andra böckerna: otroligt förutsägbart och så himla härligt! Nu dröjer det ändå till oktober innan nästa del kommer, så trååååkigt!
Sen har vi Solsken och Parmesan, av Christoffer Holst. Han har faktiskt blivit en av mina favoritförfattare, med sitt lättsamma men intelligenta och humoristiska sätt att skriva. Den här gången handlar det särskilt om Hilda och Rasmus, men även om Paula och några andra. De ska åka till solen i Toscana på vin- och matresa, men hotellet har brunnit ner och de hamnar istället i Öregrund.
Man kan väl säga att hela gänget har lite att jobba med på varsitt håll och att saker blir lite invecklade – men vecklas ut vart efter… Jag gillar det här, mysigt helt enkelt!
Det här två visste jag att jag skulle tycka om och har längtat efter. Carin Hjulström däremot har jag inte läst så mycket av och blev glatt överraskad! Så himla bra! Bara ett litet mord handlar om skådespelerska Siri och dennes brorson Anton. Anton har vunnit en gård på poker, Siri bestämmer sej för att tillbringa lite tid hos honom för att slicka sina sår.
De bestämmer sej för att öppna plantskola på gården och hamnar samtidigt i ett mord, förstås. Det känns som att Miss Marple har flyttat in i Midsomer på nåt sätt, det är precis lika myspysigt och småputtrigt. En väldigt trevlig överraskning och jag längtar till nästa del i serien kommer.
Camilla Läckberg. Säga vad man vill, men komma på en bra historia och skriva ner den – det kan hon! Vingar av Silver är andra delen i serien om Faye. Precis som i första delen är det hemligheter och hämnd som styr nästan hela hennes liv. Allt för att skydda det viktigaste hon har.
Den här gången har Faye byggt upp ett nytt liv utomlands. Hon tror att allt är lugnt och ska precis göra en stor lansering när allt brakar runt henne. Ska hon riskera allt hon byggt upp? Spännande, roliga tvister och sexscener som iaf jag blir nästan generad av. Måste självklart läsas!
Så kommer vi till boken som jag inte riktigt vet vad jag tycker om… Joyce Carol Oats – Jagad. Den börjar bra, men sen kommer den lixom inte igång riktigt innan den är slut. Det är en bra historia, men det är något som inte inte riktigt funkar för mej. Jag vet inte om jag läst något av henne förut, kanske är det så här hon skriver? Inget jag kommer att komma ihåg iaf.
Just precis nu håller jag inte på med någon bok alls, jag måste nämligen få något gjort 🙂
Nu skulle vi varit på väg till Slussen, gått promenaden till Birkas terminal och strax klivit ombord för att åka på långkryssning. En kryssning vi sett fram emot i flera år, inte bara för att det är kryssning som vi älskar att åka på, utan för att vi skulle få se Höga Kusten och sedan även träffa en av mina bästa vänner som bor i Österbotten i Finland. Det är så tråkigt att detta inte blir av.
Martin har inte sett särskilt mycket av norra Sverige. Det har jag och älskar det, självklart vill jag visa honom något av det vackraste Sverige har. Redan när Birka började med sina långkryssningar för några år sedan kollade vi in de olika resorna och vi åkte faktiskt med till Gotland 2017, på vår första bröllopsdag och det var så mysigt. Att åka på långkryssning i Sverige är något alldeles särskilt faktiskt, det är en helt annan natur och omgivning än i övriga världen. Så när man började kryssa till Höga Kusten blev vi riktigt intresserade och när även Vasa inkluderas föll alla bitar på plats. Vi skulle äntligen göra slag i saken och åka med!
Idag skulle vi gå ombord, installera oss, träffa kapten med besättning och äta en trevlig trerättersmiddag och lära känna våra bordsgrannar. På långkryssningar sitter man nämligen alltid vid samma bord och äter sin middag med samma sällskap under hela resa. Det är alltid lika spännande att se vilka de är 🙂
Imorrn hade vi vaknat upp i Höga Kusten, fast jag hade nog vaknat tidigare och passat inseglingen och soluppgången. Allt för att få Höga Kusten-bron i bästa ljus förstås. Dagen hade sedan tillbringats på någon av de utflykter som man kan välja, förmodligen hade vi besökt världens nordligaste whiskydestilleri, High Coast Distillery, som ligger vid Ångermanälvens mynning. Där hade vi provat de gyllene dropparna och ätit lunch.
Lagom till middagen hade vi klivit ombord igen och tagit sikte på Vasa och Kvarkens Skärgård i Finland. I Vasa hade vi nog tagit en av de lite kortare utflykterna, så att vi hade hunnit med att träffa vår kompis A och hans familj. En galen söderkis som träffade kärleken på internet och flyttade till Österbotten i Finland, av alla ställen i världen lixom… Han kan tom prata flytande finska nu!!! Av förklarliga skäl träffas vi rätt sällan, så detta hade förstås varit en höjdpunkt på resan och något vi bägge sett fram emot.
Sen hade vi haft en halvdag på havet, innan vi parkerat i Stockholm igen. Hemvägen hade förmodligen tillbringats i jacuzzin på däck 10 och med någon härlig behandling i Birkas härliga Spa. Det är lixom det man gör på hemvägen 🙂
Jag älskar att åka på kryssning, gärna lite längre bort och flera dagar. Just den här hade vi sett fram emot så länge och mycket, flera år faktiskt och nu först passade det. Jag är såååå besviken! Såklart kommer det nya chanser, kanske redan i augusti – men frågan är väl om världen öppnat upp för kryssningar då. Jag tror inte det.
Men det kommer en sommar nästa år också, vi får hoppas att vi kan åka med till Höga Kusten då istället. Det är ju trots allt inte ett dugg synd om oss, vi är friska, har jobb och klarar oss bra – besättningen och personalen på Birka däremot, som blivit våra vänner, dem är det synd om! Jag tänker så mycket på dem och hoppas verkligen att alla mår så bra de kan och får jobba snart igen.
Inget blev som man tänkte eller planerade i år, inte ens semestern. Vi hade iofs inte några större planer, men nu blev man begränsad på ett sätt som man inte räknat med. Jag antar att ni också får fundera lite och hitta alternativ till det ni hade tänkt?
Nu när läget är som det är tänker vi utforska vårt närområde, och det har vi faktiskt redan börjat med. För några veckor sedan gjorde vi vår första lilla roadtrip, då vi kollade in vår egen kommun; Botkyrka. Trots att jag bott nästan hela mitt liv i kommunen så har jag faktiskt inte sett särskilt mycket. Vi hade en helt fantastisk dag och fick se massor med fina platser, bara några minuter hemifrån.
Så det är mitt tips till er i sommar; packa en matsäck (HÄR finns tips på picknickmat) och dra iväg – med benen, cykeln eller bilen. Kolla in ert närområde!
Här är veckans matsedel:
Måndag: Morotsplättar (Grön 35, Blå och Lila 27 för hela satsen)
Det kan vara bra att ha färdiga matlådor i frysen även på sommaren, så gör lite extra av cannellonin, pastan och rulladerna. Lägg i portioner, skriv på förpackningen vad det är och antalet sp – så är det bara att plocka fram vid behov. Matlådor är min räddning!
Ha en fin vecka nu, hur min är ser ni på instagram @marlenerinda
Era frågor – mina svar, om att hålla vikten i längden
I augusti är det 20 år sedan jag skrev in mej på viktväktarna och om några veckor har jag varit färdig och sk Guldmedlem i 16 år. Jag får en del frågor om livet efter viktnedgången, det skiljer sej ju en del åt hur man ska tänka och leva sen. Så jag slängde ut en uppmaning till medlemmarna i en av mina FB-grupper att fråga precis vad de ville – och det gjorde dom!
Jag sa att jag skulle välja ut tio, men jag svarar på allihop 🙂
Har det varit svårt att landa på målvikten och hålla den där? Tillåter du några pendlingskilon?
Det var skitsvårt och jag fick ändra målvikt eftersom min kropp inte vill väga så lite som jag ville. Jag är 156 cm lång och ville ha en målvikt på 55 kg, men det var helt omöjligt att komma dit. Så jag fick nöja mej med en målvikt på 60 istället och nu pendlar jag mellan 58 och 60, lite beroende på hur livet är. 62 är det högsta jag får väga som Guldmedlem, så det har även blivit min gräns. Idag är det dock viktigare hur jag mår i kroppen än vad vågen visar, jag brukar må som bäst runt 58-59.
Vad är a och o för att lyckas hålla målvikten? Hur ska man tänka när man kommer så långt?
Då ska man tänka att resan inte är färdig, det är den aldrig. Man kan aldrig återgå till sitt ”gamla” liv. Det är därför jag tycker det är bra när det går långsamt och tar längre tid, för då hinner man få in en ny livsstil och lära sej hur man ska leva i längden. Sen ska man se det som en livsstil och tänka hälsa istället för kilo, då kommer man rätt långt.
Hur håller man motivationen uppe när det går tungt o man tappat sugen o kanske orken.
Jag tänker att motivation bara är ett hjärnspöke som förstör för oss. Allt är tungt i bland och allt går dåligt ibland. Ta en dag på jobbet, den kan vara pissdålig – men man gör ju det man ska ändå. Så jag tänker på VV-livet som ett jobb, något man gör oavsett om det är roligt eller ej och även om en dag går bra eller dåligt. Man slutar ju inte jobba bara för att det är tråkigt några dagar, eller? Så: glöm motivationen och gör bara! Du kan!
Hur lyckas du återgå till målvakten om du hamnat lite över? För mig verkar just dessa kilo vara fastgjutna.
Händer det ofta, så skulle jag fundera på om jag satt målvikten för lågt. Att hålla vikten är en ständig kamp, men det ska inte vara omöjligt. Livssituation och ålder kan ställa till det och då kanske det är bättre att ha en lite högre målvikt, istället för att gå runt och vara frustrerad. Ibland kan man ”vila” på en högre vikt och fortsätta ner senare.
Jag återgår bara till programmet och är lite extra noga tills jag är i mål igen. En dag i taget lixom…
Om jag nått målvikt och fortsätter som guldmedlem så måste man ju väga in sig varje vecka. Vad händer om man ”tappar taget” och går upp för mycket igen? Måste man börja om från början?
Som Guldmedlem måste du väga in dej minst var tionde vecka, inte varje. Missar du det eller ligger mer än 2 kg över målvikt får du bara betala en veckoavgift, det är inte värre än så 🙂
Är du Guldmedlem som inte varit i klass på 3 år, eller om det är ändrat till två nu… osäker där… då får du börja om. Så det är rätt smart att hålla de där tio veckorna, då är det även lättare att stoppa innan vikten drar iväg för långt,
Jag lyckas gå ned i vikt med vv men att klara och leva såhär år ut och år in …hur gör man?
Som jag skrev tidigare, så ser jag det lite som ett jobb. Något man bara gör utan att tänka. Jag ser det inte som en uppoffring, utan mer en förmån att jag fått alla verktyg till ett liv jag mår bra av. För det är ju det jag gör: mår bra!
Jag undrar hur man får det att fungera med ww år efter år? Kan tänka mig att vissa veckor går bättre? Själv är jag nästan på målvikt nu men hur tänker du hela tiden?
Som sagt: jag ser det som ett jobb. Och precis som på jobbet går vissa dagar eller veckor bättre än andra. Ett plus på vågen är ingen katastrof, jag vet ju hur jag tar bort det. Jag har kvar appen och räknar SP kanske 40 veckor om året, resten lever jag lite som jag vill och sen återgår jag bara till programmet om jag levt för mycket 🙂
Dina 3 bästa tips till den som lätt ger upp och har dålig självdisciplin.
Oj, bara tre… *Tänk hälsa istället för vikt. Hälsosamma val brukar ge effekt på vågen också. *Ha tålamod och gläds åt minsta minus, bragden är inte att gå ner i vikt snabbt utan att orka hela vägen in i mål och stanna där.*För in VV i livet istället för tvärtom och banna dej inte för dåliga dagar, utan fortsätt bara framåt igen. HÄR finns fler tips!
Typ så… men jag skulle vilja lägga till att man ska tänka på sömn och återhämtning och att skratta mycket 🙂
Hur du tänkte från början, tänkte du redan då att du skulle bli guldmedlem, coach och skriva blogg/insta – hade du redan från början tydliga mål med var du ville landa?
Haha, nej! Å jag hade definitivt inte räknat med att hitta min man på vägen 🙂
Jag ville lära mej ett hälsosamt tänk runt mat eftersom jag åt en gång per dag och då var det en sen middag bestående av limpmackor med ost. Jag hade inte jättestor övervikt, men jag mådde skitdåligt och jag ville för mina barns skull, att vi skulle äta lite mer hälsosamt.
Sen var det svårt för mej att gå ner i vikt och min konsulent undrade om det skulle hjälpa mej att vara mer ”inne” i VV. Så blev det att jag började hjälpa till vid vågen. Till slut blev jag Guldmedlem och jag trivdes vid vågen och fortsatte väga andra medlemmar.
Jag var aldrig coach, ville inte bli det heller, och hamnade i kassan högst ovilligt! Martin och jag hade blivit ett par och han behövde en kassör till sina klasser, så det var lixom bara att lära sej det för att underlätta för honom.
Bloggen kom till 2006 i ett helt annat syfte, men jag hade Veckomenyer tidigt. När vi slutade på VV var det ett sätt för våra gamla medlemmar att hålla kontakten med oss och då blev det att jag skrev mer och mer om vikt, hälsa och vv för att på något litet hörn fortfarande kunna peppa just dem. FB-grupperna vete sjutton hur jag blev så insyltad i som jag nu är…
Tips till en som börjar om, tillbaka på ruta ett, efter att först ha gått ner tio av de trettio till målvikt? När varje poäng för mycket ger en känsla av nederlag. När man bara känner behov av tröst från maten?
För mej är orden ”börja om” väldigt laddade, därför säger jag aldrig att jag gör det – mitt tips är att bara fortsätta. På så sätt har man inte misslyckats heller, man lixom bara kliver upp på banan igen och kör. Det är lite som när en unge lär sej gå, h*n bara testar och testar tills det funkar. Man ger ju inte upp och fortsätter att krypa resten av livet eller sätter sej på rumpan några månader för att testa igen lite senare. Så fortsätt bara framåt oavsett hur det går, sluta aldrig så behöver du inte börja om.
Veckobonusen finns där för att användas, gör det! Du kommer kanske inte att rasa i vikt då, men du kanske orkar hela vägen istället. Om varje SP för mycket ger ångest och du har maten som tröst, så kanske du behöver prata med någon? Jag har gått i samtalsterapi för annat, det är något av det bästa jag gjort – testa! Vad har du att förlora?
Hur lyckas du som är guldmedlem att hitta tillbaka till målvikt efter t ex en semestervecka? Hur behåller du kontrollen?
Grejen är ju att jag går ner i vikt på semestern 🙂 Då tar vi ännu längre promenader, äter med frukt, tränar, sover bättre och mår bättre. Så jag brukar faktiskt komma hem lite lättare. Däremot går jag upp i vikt varje vinter, pga väder och kyla – min fibro gillar inte sånt. Jag gör så gott jag kan under tiden och lägger ingen större värdering i vad vågen säger. Sen kör jag igång med checklistan igen lite mer noggrant och lägger till längre promenader när jag mår bättre. Jag vet att det är så här och har ingen panik över det eftersom jag har verktygen att gå ner i vikt igen. Man behöver inte ha kontroll hela tiden, bara man inte låter det gå för långt 🙂
Vilken är din största drivkraft i att vara på målvikt och guldmedlem? HÄLSAN! ALLT handlar om hälsan. Jag har flera sjukdomar och dessutom stor risk att få cancer. ALLA mina läkare säger samma sak: Håll normalvikt så minskar riskerna. Så länge jag håller min vikt är dessutom min fibrovärk betydligt lindrigare. Att hålla sej frisk är väl den bästa drivkraften?
Hur gör du för att det ska bli en livsstil och inte en diet?
Genom att inte vara för sträng, inte tänka så mycket utan bara göra. Man måste få äta det man längtar efter ibland. Jag älskar godis och skulle det vara belagt med förbud, så skulle jag ha dåligt samvete konstant. Nu äter jag mitt godis, men bara ibland och bara lite – då vet jag att jag får och behöver inte klättra på väggarna. Som jag svarat tidigare, jag ser det som typ ett jobb… något jag bara gör. För att må så bra som möjligt, så länge som möjligt. Men även på jobbet är man ju ledig ibland 🙂
Hur får man hjärnan att sluta skrika på Choklaad choklaad choklaaaad emellanåt? 😂
Bra fråga! Genom att ge den choklad förstås! Men inte varje gång och inte så mycket i taget. Jag kör med lördagsgodis, då vet jag att jag får mitt gottiga och kan stå ut tills dess. Förbud triggar mej bara, så det har jag inga. När vi reser köper jag med mej en stor chokladkaka, den räcker sedan hela resan – en ruta om dagen. Men det har tagit lång tid att lära sej.
Hur sätter du guldkant på helgerna när man bara längtar efter ostbågar o vin, men inte kan för då springer vikten iväg??
Jag sätter guldkant lite då och då. Det kan vara en helg, men också en helt vanlig tisdag. Det kan vara planerat, men även hända lite bara så där också. På fredagar äter jag min choklad med lakritsfyllning och njuter av den. Skulle det råka bli ett glas vin på tisdagkvällen, så är det så. Jag räknar med ett plus, gör ingen grej av det eftersom jag vet varför, utan fortsätter bara framåt igen. Huvudsaken är att man njuter av det man äter och inte gör det i flera dagar, utan sätter stopp direkt. Då och då är ingen fara, det är när det blir ofta som det blir tokigt. Du blir inte tjock av en pizza och inte smal av en sallad.
När man gått ner och sen ska hitta balansen för att hålla vikten, hur gör man?
Som jag skrev tidigare, så blir man aldrig färdig. Att hålla vikten är svårare än att gå ner i vikt. Därför är det viktigt att man går de sex veckorna med jämnvikt som Viktväktarna har, på så sätt ställer man in sej och vet på ett ungefär hur mycket man kan äta utan att öka i vikt.
Men man får gå tillbaka till programmet lite då och då ändå, helt still kan man aldrig ligga. Jag har fortfarande appen och fortsätter att registrera det jag äter, inte alltid med oftast. Huvudsaken är att man sätter stopp innan man ökat för mycket och inte låter det gå för långt. Numera rör jag mej massor, kan jag så väljer jag att gå, hoppas på mitt löpband och kollar på tv om jag tycker att jag gått för lite.
Hur gör man för att hålla sin målvikt år ut och år in.
Man fortsätter att ha koll! Helt still kan man aldrig ligga och situationer i livet gör att det ibland går åt fel håll. Men då tar man bara tag i sej igen och stoppar innan det går för långt. Nyckeln är nog att aldrig slappna av helt. Jag har fortfarande appen, den släpper jag aldrig!
Tänker man dessutom på sin hälsa och alla risker som finns med en övervikt, särskilt i mitt fall – så är det inte så svårt att hela tiden hitta en anledning till att fortsätta ha koll. Jag vill vara frisk!
Har hört guld medlemmar som säger att de går upp under sommaren men det gör inget enligt dem för de vet hur de ska göra för att gå ner igen Hur gör de det ?
Man återgår till programmet. Oftast handlar det bara om ett par kilo och dem tar man bort snabbt genom att räkna SP ett tag igen. Har man gått i mål en gång har man ju fått verktygen och vet att de funkar. Då tar man bara fram dem när det gått åt fel håll, så är man snart på målvikt igen.
Hur lång tid tog det dig att komma underfund med hur du håller målvikten på lång sikt?
10 år! De första tre åren registrerade jag fortfarande varenda smula som jag åt. Sen släppte jag lite och stod still ett tag, men sen blev jag sjuk och gick upp allt plus lite till. Efter ett gäng diagnoser, behandlingar och mediciner gick jag återigen, efter ett hårt jobb, ner till min målvikt igen och har sedan dess hållit mej där – men det var jobbigt att hålla den, jag fick kämpa rejält tills jag hittade mitt sätt.
Jag började träna för sex år sedan och sedan dess är det faktiskt ingen svårighet alls. Jag har koll på mina SP, bryr mej inte så mycket om att jag ibland äter för mycket – men räknar inte min träning. Har en mer avslappnad inställning till både poinst och vikt idag och helt plötsligt står jag still utan att kämpa. Slutsatsen för min del är alltså att jag måste ha koll, men kan äta lite mer idag tack vare träningen och på så sätt stå still i vikt. Nu mår jag bra i kroppen, det har stor betydelse. Jag åt mej ner i vikt och tränar för att hålla mej frisk och även för att hålla vikten.
På vilket sätt skiljer sig planen för målvikt och planen för viktnedgång?
Ganska mycket faktiskt. När man går ner i vikt har man ett mål, det har man inte på samma sätt när man ska hålla vikten. Det finns inget plagg man ska komma i eller sak man ska göra när man redan är där. Då får man hitta nya mål, mitt är att hålla mej frisk och ha så lite värk som möjligt. Återigen: hälsan betyder allt.
Har du anpassat dig och ditt liv och vet vad du kan äta eller räknar du fortfarande poäng?
Jag räknar fortfarande, men inte varje dag eller ens varje vecka. Oftast räknar jag bara för att det är en vana och lättare att hålla koll, men det gör mej inget om jag äter mer än jag ska – det är som det är lixom. När det blir plus, (observera att jag inte skriver OM utan NÄR) så är jag lite mer noggrann tills jag är på rätt vikt igen. Värre än så är det inte.
Jag är rätt lat, då är appen väldigt bekväm att ha – man slipper ju tänka själv 🙂
En gång viktväktare, alltid viktväktare?
JAPP! Precis som en nykter alkoholist är vi smala tjockisar – därför kallade faktiskt maken (han gick ner 60 kg med VV) sitt företag för SmalTjockis. Skillnaden är bara att alkohol måste man inte ha på samma sätt som mat, man måste ju äta – så en smal tjockis har det lite extra kämpigt.
Jag vet att om jag släpper kontrollen helt så går jag snabbt upp i vikt. De såg jag när jag blev sjuk. Men jag har accepterat att det är så och att det bara är att förhålla sej till det. Jag vill må så bra som möjligt och hålla mej så frisk som möjligt, då är det viktigast för min del att hålla vikten. Det är bara att tugga i sej lixom. Så ja, en gång Viktväktare – alltid Viktväktare.
Tack för alla frågor! Svårt att svara, men hoppas ni fått några tips med er på vägen. Jag vill dock lägga till några saker:
Jag tror inte på att gå All-in. Jag har testat och visst funkar det ett tag, men oftast inte i längden. Man kan inte göra om hela sitt liv med superkoll på kosten varje måltid, träning 7 gånger i veckan, ta hand om jobb, hem och familj och samtidigt må bra. Det går några dagar, kanske några veckor, men inte i längden! Sätt en nivå direkt som ni vet att ni klarar och öka sedan istället om det går, eller nöj er med det ni faktiskt klarar och må bra istället för att pressa er och må dåligt.
Ni kanske hade gått ner snabbare om ni satsat allt, men hur länge hade ni stått ut? Sätt en lägre ribba, som iofs går långsammare – men är mer hållbar. Ha tålamod och gläds åt minsta minus istället för att bli frustrerade över att det inte blev mer. OCH jämför er inte med någon annan! Du är du, din kropp vet bäst och gör det som är bäst för just dej. Å skratta mycket, det är roligare att vara glad 🙂
HÄR finns alla veckomenyer, HÄR finns bra recept med uträknade SP, HÄR finns VV-snack och HÄR finns mitt träningsprogram. Häng med på instagram om ni vill, i mitt liv som Viktväktare för livet och långvarig Guldmedlem @marlenerinda
Vi fortsätter att utforska vårt närområde och är kvar i Botkyrka. För någon vecka sedan besökte vi Lida och i helgen tog vi en tur till Harbro. Eftersom dessa två hör ihop lite så tänkte jag berätta om dem samtidigt.
Man kan nog säga att det är Skogsmulles förtjänst att Lida existerar, eller Gösta Frohm, som han egentligen hette. Det var nämligen han som var chef här när området, som numera är naturreservat, köptes på 40-talet och som såg till att det blev som det blev. Lida Värdshus stod färdigt 1946, men några av byggnaderna är faktiskt redan från 1600-talet. Lida kyrka är däremot yngre, klockstapeln byggdes redan 1948 – men kyrkan stod inte på plats förrän 1957.
När jag var liten var det här man åkte sidor. Spåren mellan Lida och Harbro fanns redan och fungerade bra både med skor och skidor på fötterna. Nu finns det även särskilda spår för mountainbike och vanlig cykel. Med tanke på att Lida bara är 2-3 mil från Stockholm City är det synd att inte fler från ”stan” har upptäckt vår lilla pärla. Här är man lixom mitt i naturen men har nära till allt!
Lida ligger lite avsides, det kan man ju lugnt säga och vägen dit är iofs fin men inte jättetrevlig att köra. Vägen är ganska smal och folk kör som galningar. När man kommer fram möts man först av en glittrande sjö och sedan av en stor parkering. Här får alla plats!
Sedan är det bara att välja aktivitet. Sola och bada är ett alternativ, gå någon av slingorna är ett annat, testa höghöjdsbanan är ett tredje, fika eller äta en bit mat på värdshuset är ett fjärde… det finns hur mycket som helst att göra här faktiskt. Man kan lätt tillbringa en hel dag här, oavsett årstid.
När vi var där sken solen från en klarblå himmel och det var alldeles lagom varmt för en picknick. Först gick vi en tur på området, då det är ganska länge sedan jag faktiskt gick runt där ordentligt. Med utsikt över kyrkan och sjön, ligger Lida Värdhus som precis fått en ny ägare. Här finns glass, fika och mat och rejält med sittplatser både inne och ute. Vill man går det bra att ta med sej det ätbara ner till stranden, där finns förresten färdiga grillplatser om man är sugen på det. Här finns även en raststuga med bla mikro om man vill värma sin medhavda matsäck.
Utanför värdshuset finns en bana för friluftsgolf, små stugor att övernatta i och ett utegym. Det är strax ovanför värdshuset som de olika natur- och motionsspåren börjar och slutar. Går man däremot ner mot sjön kommer man först till den lilla kyrkan. Gå in där om den är öppen, väggen mot vattnet är en altartavla helt i glas, utsikten är helt fantastisk!
Fortsätter man har man alltså sjön Getaren framför sej. Här finns badbryggor och en särskild plats för hundbad, men här kan man också hyra kajak och Stand Up Board sk SUP. Getaren är idealiskt för tyst vattensport, här kan man paddla i lugn och ro med bara naturen som sällskap och se bävrar om man har tur. Här finns även en vattenskidklubb om man vill testa på det. Det är här vi äter vår medhavda picknick och njuter av en alldeles magisk utsikt över sjön.
Vi lämnar vattnet och går upp mot skogen, där finns en höghöjdsbana sedan ett par år tillbaka. Jag har inte sett just den här förut, men testat andra och det är verkligen så kul! Högt upp bland trädkronorna är det meningen att man genom en kombination av att klättra och svinga sej, ska ta sej igenom en bana mellan träden. Accropark är ett äventyr för alla åldrar och riktigt, riktigt roligt! Att åka på vajer mellan träden är min favorit 🙂
Vi är rätt nöjda med vårt besök och tar oss tillbaka till parkeringen. När vi står vid informationstavlan för att försäkra oss om att vi inte missat något, kommer ett helt gäng med cyklister. Som för att påminna oss om att man kan hyra cyklar här också, mountainbikes alltså. Det finns två preparerade mtb-leder, det gröna är 7,1 km och det röda 4,7. För den som väljer fötterna istället kan vi rekommendera Äventyrsstigen som är cirka 9,5 km lång och går över stock och sten ett varv runt sjön Getaren. Det ska vara en jättemysigt promenad och vi är ju den promenerande typen, så detta ska vi absolut testa under sommaren.
Nu skulle vi kunna gå tillbaka till vårt hem i Tumba, istället för att åka bil, går man raka vägen är det bara 6,6 km på en fin slinga genom skogen – vill man ha rejält med motion så finns även ett rundvarv på 17,9 km. Men vi åker hem och tar bilen till Harbro några dagar senare. Habrostugan ligger jättefint mellan Tullinge och Tumba. På parkeringen möts man av ett sprillans nytt, stort och välutrustat utegym, hit måste ni ta er om ni gillar att träna ute!
Sedan vi var här sist har det tillkommit en välkomnande entré med information om de olika motionsspåren. Nu är det alltså dax att välja… ska vi ta det kortare varvet som är en del (3 km) av elljusspåret, gå lite längre (6,4 eller 10,4) eller gå riktigt långt och titta förbi Brantbrink och Lida också (17,9 km)?
Här gick vi mycket förr om åren, då var det alltid 6,4 – men nu ville vi kolla tillgänglighet och lite annat, så vi valde 3 km och gick medsols, en sträcka som nästan alla klarar och kan vara bra att börja med. Det var en ljuvlig promenad, solen sken och det var nästan tyst i skogen. Man har fixat till underlaget sedan vi var här sist och även ställt ut papperskorgar, vilket inte funnits tidigare. Jättebra för den medhavda matsäcken eller bajspåsarna 🙂
3 kilometersslingan har en brant backe och den kommer direkt, sedan är det bara mindre lutningar. Vi vet att det är rejält med svamp längs vägen, på sensommaren och hösten, om man bara går rätt ut i skogen lite här och där. I slutet passerar man en liten tjärn och en bit bort små kolonilotter. Det är en trevlig promenad, helt enkelt. Går man 6,4 km är det lite fler backar och lite mer otillgängligt, men fortfarande väldigt njutbart. Vårt nästa projekt är att testa milen, den där riktigt långa får vänta… länge…
Fast det är inte riktigt sant, vårt nästa projekt är nämligen att gå pilgrimsleden mellan Botkyrka Kyrka och Salems Kyrka. Återkommer när det är gjort!
Vi fortsätter att utforska vårt närområde, häng gärna med på instagram @marlenerinda
