juli, 2020 -

Husby Säteri – som ett litet sagoslott

juli 30, 2020 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Husby Säteri ligger en mil utanför Söderköping vid S:t Anna Skärgård (ca 2 timmar med bil från Stockholm) och ingår i hotellgruppen Petit Hotels som är en grupp små och oftast familjeägda hotell. Just Husby Säteri drivs av supertrevliga Fredrik och Irene Wastesson. Alla kallar det för slottet, men det har egentligen aldrig fungerat som slott utan mer som bostad. Säteri blev det för att man skulle slippa skatt, så gjorde man förr i tiden för att komma undan lite 🙂

Slottet byggdes i slutet av 1700-talet och stod tomt i nästan 100 år innan Fredrik flyttade dit med sin familj 1979. Många undrade om de var riktigt kloka, byggnaden var helt fallfärdig och träd växte igenom taket. Det tog 20 år för hans föräldrar att återställa allt som det såg ut från början. Fredrik berättar om container efter container som kom med material och möbler som pappan köpt på auktioner runt hela landet. Att växa upp mitt i allt detta och vara med om förändringen måste varit så häftigt! Tänka att växa upp på ett slott! I Fredriks pojkrum tronar idag en stor platsbyggd bar i sten.

Medan Fredrik visar oss runt i de 30-tal rummen berättar han om tapetrullar i tyg som man hittat uppe på vinden som visade sej vara nästan helt oskadda och som sitter på plats idag. Han berättar hur man kunde ta fram handmålade tapeter som idag ser nästan nya ut. Allt är så vackert att man blir alldeles stum faktiskt. Stentrapporna mellan våningarna är av Ölandssten och jag känner mej som hemma. Trapporna och trapphusen är magiskt vackra!

När man kommer in i slottet möts man av en stor entré med väldigt högt i tak. När vi är där hade man dessutom öppnat balkongdörren vilket gör att man kan se rakt igenom hela byggnaden och ut i den mysiga trädgården och längst där borta finns även en skymt av havet.

En halvtrappa upp finns kontorsutrymmen och konferensrum. En heltrappa upp hittar man restaurangen som utgör större delen av våningsplanet, men även några mindre utrymmen som passar för en drink eller fika. Det var här Fredrik hade sitt rum, bakom matsalen. Ytterligare en trappa upp finns fler samlingsrum och konferensutrymmen. Å en trappa till upp ligger hotellrummen och sviterna. Det är alltså här uppe man bo om man bor på slottet, vi bodde i en byggnad brevid.

Går man istället nerför alla trapporna kommer man till till vinkällaren. Där inne är flera små utrymmen där vinhyllorna står på rad och längst in har man en slags salong för vinprovning. På menyn finns en särskild avdelning med lite finare viner som gå bra att njuta av till maten.

Jag fick chansen att smyga runt lite på egen hand efter frukosten. Trots att det var nästan fullt på hotellet träffade jag inte på en enda levande själ, inte död heller för den delen. Här spökar det nämligen sägs det, men det var inget vi märkte av. Jag är ju något av en spökmagnet, men ingen ville visa sej den här gången – men det sägs att Carl Filip von Schwerins som ligger begravd hundra meter från slottet, visar sej då och då. Det går en allé till graven och där sägs det vara mycket aktivitet på kvällarna. Lampor som inte finns lyser… Han har även synts inne i slottet, sittande i en fåtölj. Men som sagt; jag märkte inte av några spökerier alls. Men vi kanske är immuna, vi har ju en hel del sånt hemma 🙂

Vi passade på att kolla in trädgården också innan middagen, under den gyllene timmen som det så fint heter. När solen ger ett varmare ljus, nästan lite guldaktigt. I hagarna runt slottet går mängder med hästar, så klart eftersom Fredriks fru Irene föder upp dem och det var det som var grejen med byggnaden från början. Men här finns också hägn med hjort, får och kor och några av dem såg vi faktiskt när vi gick runt. Fredrik är en hängiven jägare, som precis som jag har halva hjärtat i Afrika. Detta är också en förklaring till att det är mycket vilt på meny och det Husbys julbord är känt för. Detta är förstås även förklaringen till att det finns uppstoppade djur överallt i slottet.

Det är svårt att förklara hur fint det är på Husby Säteri och hur fridfullt och trivsamt det är där. Det finns så mycket fint att titta på. Kameran har verkligen gått varm och alla bilder har blivit bra. Vi ger också ett extra plus för den fina frukosten och de extremt stora tekopparna. Sånt gillar vi 🙂

Jag åker gärna tillbaka, det kanske kan bli ett julbord i vinter – om inte corona ställer till det. Vi har ju som specialitet att testa julbord och detta känns väldigt speciellt och annorlunda.

Jag vill verkligen uppmana dej som vill göra något extra extra, kanske fira något – som vi gjorde – att ta en natt eller två på Husby Säteri. Det är verkligen ett härligt ställe, med urtrevliga ägare och suverän personal, god mat och otroligt vackra omgivningar. En perfekt weekendtrip!

Det finns fler bilder både på min instagram @marlenerinda och Martins @martinjikita kolla där 🙂

Att resa i coronatider

juli 28, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Senast jag packade en resväska var i slutet av januari. Att äntligen få ta ner väskan från hyllan efter nästan ett halvår och packa den var väldigt trevligt. Det kittlade nästan lite i magen av förväntan faktiskt. Men kanske var det lite av oro också? Det är ändå coronatider…

Vi kom hem från vår senaste resa i mitten av februari, två veckor senare var corona ett faktum och vi satte oss direkt i frivillig corontän. Vi antog och förberedde oss på att 2020 skulle tillbringas hemma och det var helt ok. Det här året skulle helt enkelt gå till att renovera det som behövs hemma inklusive oss själva och så har det blivit. Vi har hunnit långt med bägge 🙂

Martins semester började och bröllopsdagen närmade sej. Vi brukar alltid hitta på något särskilt då, men tänkte att det får väl firas hemma den här gången. Men så fick vi möjlighet att bo en natt på slott… vilken grej! Klart vi ville göra det, men hur gör man i coronatider? Det var absolut inte självklart för oss att bara dra iväg. Vi funderade, pratade igenom det, läste på om hotellets städning mm och bestämd oss till slut för att åka. Något kul den här sommaren behövde vi och något som inte har med renovering att göra.

Så vi åkte, men inte helt utan att vara lite oroade. Vi har ändå suttit hemma i snart 5 månader, inte träffat någon mer än mina föräldrar, mina barn och sagt hej till grannarna över staketen. Blir jag sjuk så kan jag dö, ja… det kan ju alla… så nu gällde det att inte leva som vanligt och glömma bort att coronan fotfarande är högst verklig. Så vi höll avstånd till alla vi mötte, tvättade händerna så fort vi kunde och försökte att inte ha någon fysisk kontakt alls med någon. Det gick rätt bra.

På hotellet sa vi hej till varandra, vinkade lite tafatt och konstaterade att det är väl så här vi får hälsa. Lite konstigt känns det att inte ta i hand, nästan lite oförskämt – men nu är det som det är. Lika för alla. På de tre restauranger vi besökte var det hyfsat avstånd mellan borden och personalen hade koll. På frukosten fick vi egna bestick att plocka med från buffén och nya varje gång vi ville ta mer. Det enda jag tyckte var obehagligt var alla offentliga toaletter. Som att öppna en toadörr, hur gör man det mest hygieniskt? Jag har alltid tyckt att det är lite äckligt, särskilt när man vet hur dåliga folk är på att tvätta händer. Nu är det väl i bästa fall lite bättre, men ändå…

Så jag ska inte sticka under stol med att det var speciellt att vara ute och åka i coronatider. Man kan inte, iaf inte jag, njuta fullt ut av en härlig och intressant tripp. Corona finns hela tiden i bakhuvudet som en tråkig liten tagg, som skräp i ögat lixom… det skaver utan att synas. Att inte kunna hälsa ordentligt på folk eller undra om någon hostat baciller över just min plats. För det ska gudarna veta, folk hostar! Överallt! Å även om vi försöker att hålla avstånd så är det många som inte bryr sej alls. Som bara ska tränga sej förbi, trots att man tydligt visar att man försöker hålla sej ur vägen.

Köer gör dessutom något konstigt med folk… de flesta klumpar ihop sej vad man än säger. Längre bak går det bättre att hålla avståndet än längre fram kan man väl konstatera av bilden här uppe.

Vi sa som sagt att hela 2020 skulle tillbringas hemma, nu blev det ändå en liten tripp och det var härligt att vara ute igen. Det är lixom det som är vi. Att få leka med kameran, upptäcka och uppleva. Kanske blir det några kortare roadtrips till, det visar sej. Oavsett så håller vi oss på vår kant, det känns säkrast så. Jag har mycket svårt att se mej själv på ett flygplan, utan chans att hålla avstånd – så det får vänta. Skulle vi bli sjuka så kan vi ju inte resa alls, kanske aldrig igen. Å det går ju bra inte! Så vi håller i, håller ut och fortsätter att hålla avstånd.

Hur känner du kring att resa runt i coronatider?

Vilken härlig bröllopsdag vi fick!

juli 27, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

I torsdags vaknade vi hyfsat tidigt, fixade till oss och lämnade hunden innan vi drog iväg för att fira vår bröllopsdag. Målet var Husby Säteri utanför Söderköping, men på vägen dit skulle vi förstås göra ett par stopp.

Vi började med att utforska Söderköping. Vi har passerat staden hur många gånger som helst på väg till Öland, men vi har nog bara stannat där 3-4 gånger. Nu ville vi kolla in det ordentligt, men vi började med att jämföra lunchställen. Det blev mikrobryggeriet Lock, Hop & Barrel som fick äran att ha oss som gäster. Vår första utelunch sedan början på mars!

Vi åt varsin rejäl hamburgertallrik och Martin smakade förstås även på deras öl och vi var ordentligt mätta när vi gick därifrån. Planen var att ta trappen upp till Ramundberget, men med magen proppfull av hamburgare väntade vi lite med det och tog en sväng på stan istället.

Vi strosade längst kanalen, tittade på de två fina kyrkorna, var förbi dorthekvarteren och kanalen som går mitt i stan. Å när vi som vanligt tagit alldeles för många bilder, hade hamburgaren landat i magen och det var dax att bestiga Söderköpings berg.

En ganska smal trätrapp, 170 steg rakt upp och lika många ner. Vi hade lite begränsat med tid, annars hade vi även gått runt där uppe – men det får vi göra nästa gång. När vi kom upp gick vi därför till vänster till det lilla lusthuset och utkiksplatsen. Nästa gång ska vi gå till höger och gå till den gamla galgbacken där man hängde folk. Man kan åka upp med bil också och sedan gå de olika lederna på berget, kanske gör vi så nästa gång. Nu blev det såklart ännu fler bilder innan vi tog de 170 trappstegen ner igen.

Efter den strapatsen var det förstås dax för glass! I Söderköping MÅSTE man äta glass 🙂 Då har man två val: antingen vill man äta en spektakulär glass, då är det Smultronstället man går till – men vill man bara ha en riktigt god glass kan man istället gå till Göta Glass. De har två ställen, ett vid kanalen och ett på torget, men det är samma glass. Skillnaden mellan Smultronstället och Göta Glass är ungefär 75 minuter i kötid och ett gäng hundralappar. Till Smultronstället var det minst 90 minuters kö på eftermiddagen i torsdag och billigaste glassarna ligger på runt 100 kr. Till Göta Glass var det kanske 10 minuters kö och billigaste glassen kostar strax under 50 kr. Häftigt eller bara gott är alltså frågan? Vi ville bara ha gott 🙂

Med varsin glass i handen gick vi till bilen och tog oss till Mems slussar. Där lyckades vi komma precis när två båtar slussade och fick se hur det gick till. Vi stannade inte särskilt länge innan vi drog vidare till målet: Husby Säteri. Vid 17-tiden kom vi fram till en helt fantastisk byggnad som jag ska berätta mer om i ett annat inlägg. Det hade blivit lite missförstånd så vårt rum var inte färdigt. Därför blev vi placerade på balkongen med varsitt glass bubbel medan vi väntade. Det var inte ett dugg synd om oss, kolla bara utsikten!

Strax kom Fredrik som driver hotellet tillsammans med sin fru Irene och tog oss på en tur runt i den gigantiska byggnaden. Som sagt, jag ska berätta mer om det senare – men vi fick tom gå ner i vinkällaren 🙂

Vi fick vårt rum, bytte snabbt om och gick ut i trädgården för att ta lite mer bilder innan middagen. Middagen ja… så galet gott! Menyn var rätt enkel med två olika alternativ, allt verkade lika gott. Jag valde en toast skagen till förrätt, ryggbiff till varmrätt och creme bryle till efterrätt. Vår servitris var väldigt duktig på vin och matchade det perfekt med maten. Allt var så otroligt gott och portionerna jättestora! Än en gång blev vi proppmätta och rullade nästan från bordet.

Det blev lite fler bilder efter maten och sedan gick vi till rummet mätta och belåtna, nöjda med en jättehärlig dag. Våra fyra år som gifta har gått väldigt fort, alla våra bröllopsdagar har varit jättemysiga och det blev ju även denna. I år såg allt annorlunda ut, vi kunde inte riktigt göra det vi ville – men det blev ju himla bra ändå. Det ska bli spännande att se hur allt ser ut nästa år, då borde ju all coronaskit vara över och man kan leva som man vill igen.

Det var faktiskt inte helt utan att man tänkte en gång extra inför den här lilla trippen. Vi höll avståndet så mycket vi kunde och det kändes väldigt märkligt att inte hälsa ordentligt på Fredrik och Irene. Att inte ta i hand som vanligt lixom, nästan lite oförskämt. Känslan satt i under hela resan och nu när vi är hemma igen kommer vi återigen att hålla oss på vår kant, både för att skydda andra om vi blivit smittade på vägen och för att det är så vi levt de senaste fyra månaderna och tänker fortsätta med ett tag till. Vi kan absolut tänka oss att göra fler små utflykter och även med övernattning, men vi fortsätter att hålla avståndet så mycket vi kan både borta och hemma. Tills det finns ett vaccin antar jag.

Men det var ändå himla kul äntligen att planera en resa igen, packa en väska, åka iväg och se lite annat å göra vår grej. Kameran har fått jobba rejält, det kommer fler inlägg om det vi gjort och sett – inte minst på instagram @marlenerinda och @martinjikita

Matsedel v 31

juli 26, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Då är vi på väg in i augusti. Varför går sommaren och min favoritårstid så fort? Tänk om man kunde stoppa tiden när de är som bäst, då hade jag stannat den ungefär nu. Vår dröm om att bo i solen på vintern blir bara starkare och starkare och vi kommer ett steg närmare varje dag 🙂

Vädret är fortfarande ostadigt, så veckomenyn är lite blandad. Lite lättare mat, lättlagat och några som passar matlådan till dagar man inte har lust att laga något.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Smakrik färsgryta (Grön 4, Blå 1, Lila 1 plus ris)

Tisdag: Torsk med äggsås (Grön 4, Blå 3, Lila 3 plus potatis)

Onsdag: Italiensk kasslergratäng (Grön 8, Blå 8, Lila 8 plus ris)

Torsdag: Kyckling med paprikasås (Grön 4, Blå 2, Lila 2 plus pasta)

Fredag: Pasta med räkor och chili (Grön 2, Blå 1, Lila 1 plus pasta)

Lördag: Grillat med vitkålsgratäng (Grön 14, Blå 13, Lila 13 för hela gratängen)

Söndag: Tandoorikycklinggryta (Grön 5, Blå 4, Lila 4 plus ris)

Just nu testar vi massor med nya recept, håll koll på instagram @marlenerinda och på Du i Fokus – där recepten läggs in så fort vi hinner. Vi försöker ha en blandning av fågel, fisk och mittemellan och så lite sött också – precis som i mina veckomenyer. Säg gärna till om ni vill att vi ska testa något med en särskild råvara, det är bara skoj att hitta på något nytt 🙂

Ha en fin vecka och ta hand om er!

Idag är vi larvigt romantiska

juli 23, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Den här veckan är vår! Vi har nämligen både förlovnings- och bröllopsdag idag och ni som känner oss vet att sånt ska firas. Helst så mycket det bara går 🙂

Idag för fem år sedan var vi på Öland. Vi åkte ner till min favoritstrand för att se solnedgången. Vädret var fantastiskt, solnedgången magisk – allt var perfekt! Då ramlar Martin och jag far efter honom för att hjälpa honom på fötter. Förstås. Så gör man ju. Men han ramlade inte, han var på väg att ställa sej på knä…

Efter en order att jag skulle vara tyst och stå still, gjorde han ett nytt försök. Han föll på knä och frågade om jag vill gifta mej med honom och fick förstås ett självklart JA! Tror ni att det sedan dess kallas att ramla varje gång någon friar 🙂

Efter 8 år tillsammans gifte vi oss samma datum som han friade till mej, men prick ett år senare. 23 juli är vår dag och idag är det alltså dax igen att fira. Vårt bröllop gick av stapeln årets varmaste dag. Allt blev precis som vi ville, trots massor med strul från början till slut. Vi skulle byta namn och det tog längre tid än beräknat, det fanns ingen vigselförrättare, platsen vi ville ha tog tid att få klartecken om osv osv. Åsså var det ju vädret… Man är ju lite nojig när det är bröllop utomhus, vädret är en ganska stor faktor lixom. Men solen sken från en klarblå himmel och det var nästan vindstilla. En fördel när man ska vara på en båt.

Vigseln gick nämligen av stapeln på skärgårdsbåten Drottningholm som går mellan Stadshuset och Drottningholm. Bara närmaste familjen var med. Vi sa JA ute i fören och åt bröllopslunchen inne på båten. Vi hann med förrätt och huvudrätt, sen hoppade vi av en kortis och tog bilder på bryggan innan vi klev ombord igen och åt efterrätten. Så perfekt! Till och med svanarna var med på noterna! När vi kom tillbaka till Stadshuset gick vi till Strandbryggan och tillbringade kvällen där tillsammans med några vänner som väntade på oss. En helt perfekt dag!

Bröllopsdag 1 firades också ombord på en båt. Då åkte vi med Birka på långkryssning till Gotland. Jag överdriver inte om jag säger att vi levde på champagne de dagarna. Vår vän i baren hjälpte oss att fira med råge. Vädret var perfekt och vi fick en härlig dag i Visby.

Bröllopsdag 2 tog vi oss tillbaka till Drottningholm, med samma båt förstås. Vi hade med oss picknick, åt gott och låg i parken och drack bubbel. Precis samma sak gjorde vi året efter och då hade vi sån tur att kaptenen på båten var samma som när vi gifte oss. Han hade tom bilder av oss i sin mobil 🙂

I år blir det ingen båt, iaf inte som vi åker med på. Men det blir vatten och lite båtar, vi ska nämligen till Söderköping och bo på slott! Fram till ca kl 15 idag kommer vi att utforska Söderköpings omgivningar. Vi kommer självklart att ströva längs kanalen, titta på båtar och mysa. Vi ska hitta någon mysigt ställa att äta lunch på, men kommer nog inte att ta någon glass på Smultronstället… vi har nämligen hört att det finns glass som är godare… vi får väl se om det stämmer. Sen har vi även hört talas om en utsiktsplats, sisådär 700 trappsteg upp, som vi tänkte försöka ta oss till.

Kl 15 checkar vi in på Husby Säteri som är ett slott med anor från 1600-talet. Det ser väldigt vackert ut på bilderna vi sett och ligger alldeles ljuvligt vid en sjö, men det sägs att det spökar där. Det sägs att det är Carl Filip von Schwerins vålnad (1751-1828) som går igen där. Han älskade sitt Husby och är begravd i en stenkista bredvid sin hustru Ulrika Wilhelmina (1762-1843) 100 meter från slottet. Det går en allé till graven och där sägs det vara mycket aktivitet på kvällarna. Lampor som inte finns lyser i allén. Spännande!

Vi tänkte checka in tidigt, så vi har möjlighet att se slottet och dess omgivningar ordentligt. Det har nämligen bara öppet torsdag till söndag just nu så i bästa fall är vi där först och kan ta fina bilder. Här kommer vi också att äta vår middag ikväll.

Som ni ser så är vi rätt noga med att fira våra bröllopsdagar. Varför inte lixom? Det är ju kul! Helst vill vi ha vatten- och båttema, det här är ju nästan det. Oavsett så ska det firas ordentligt, jag kan garantera att vi kommer att vara larvigt romantiska heeeela dagen 🙂

Dagen vi gifte oss var en av de bästa i mitt liv. Jag som var så bestämd att inte gifta mej igen, det tog lång tid att övertyga mej och från början var det mest av praktiska (juridiska) anledningar som jag ens började fundera på det. Men när Martin friade så var mitt svar självklart och helt rätt. Vi har det så förbaskat bra helt enkelt! Kärleken växer otroligt nog för varje dag som går. Jag skulle kunna leva utan honom, men tycker livet är roligare med honom. Jag klarar mej alldeles utmärkt på egen hand, men ser gärna att han finns vid min sida. Han är guldkant i mitt liv helt enkelt.

Så nu firar vi igen. Ni följer väl med oss? Då är det förstås instagram @marlenerinda som är grejen. Där kommer allt först. Skål för kärleken!

Vad kan hända på fyra månader?

juli 21, 2020 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Igår var det måndag och på måndagarna är det vägning hemma hos oss. Jodå, alla väger sej, tom hunden… veterinären vill nämligen att han går ner lite han också. Så där står vi på rad vid vågen och väntar på vår tur. Nä, riktigt så går det inte till 🙂

Jag brukar vakna först. När jag är färdig med morgonbestyren hoppar jag upp på vågen och hoppas att mina ansträngningar ska visa sej. Oftast står det plusminusnoll, det är jag van vid – ibland blir det även ett plus, men så ibland blir det ett minus. Jag är ok med det mesta, även ett plus om jag vet varför.

Jag har lärt mej under åren, att jag inte kan räkna ut alls vad vågen kommer att visa. Det kan visa helt olika två veckor, trots att jag gjort exakt samma saker. Så är det bara. Corona gav mej chansen att verkligen leva som jag lärt i många år, så jag har lyssnat på kroppens signaler, sovit och vilat när jag är trött, ätit lagad och nyttig mat i vettiga mängder, motionerat och skrattat mycket. Jag har gjort exakt samma sak i drygt 4 månader och faktiskt skött mej i stor sett exemplariskt. Både för att må bra och som ett slags experiment, bla för att se hur vågen reagerar över en längre tid när man gör allt likadant. Jag konstaterar återigen att man nästan aldrig kan räkna ut vad resultatet blir.

Ni ser ju själva hur det fungerar för mej, min kropp släpper ifrån sej vikt ungefär var sjätte vecka. Bilden visar vikten mellan 62 och 58 kilo, kurvan ser fin ut men det är faktiskt bara 3 kilo (61,9 – 58,8). Midsommar gav 4 hekto plus, som snabbt jobbades bort. Easy come easy go lixom.

Jag står still, tappar något hekto, sen står jag still igen innan jag några hekton till. Å så ser det ut. Ett hekto i taget, ibland några – men aldrig ett direkt ras. Nu har jag iofs ingen övervikt och en del av mitt experiment var också att se hur långt jag kan nå och hur kroppen fungerar i olika situationer som sk normalviktig. Min målvikt är 60, jag är 156 cm lång. För att vara guldmedlem hos Viktväktarna får jag väga max 62, så det är en gräns jag försökt att inte överskrida genom åren och lyckats hyfsat.

När vi gifte oss för 4 år sedan vägde jag 58 och var nöjd, sen har jag gått upp och ner lite – men det är en vikt jag tycker passar mej och som jag vill hålla. För fyra år sedan såg livet lite annorlunda ut och även om jag hade en vikt jag trivdes i så hade jag knappt några muskler. Det har jag nu och när man tränar är det svårare att anpassa maten om man fortfarande vill gå ner i vikt eller stå still. Så det har också varit en del av mitt experiment. Hur mycket ska jag äta för att träna som jag gör?

När vi corontänade oss i början på mars vägde jag 61, 9. Alldeles på gränsen alltså, i min värld. Jag tänkte att nu ska jag sköta mej nästintill exemplariskt så länge vi har den situation som vi har. Det är alltså fyra månader nu. Jag har ätit frukost och lagad mat två gånger om dagen, plus mellanmål om jag kommit ihåg. Oftast frukt men lika ofta en glass. Jag har gått promenader på kanske 30-45 min, två gånger om dagen och tränat 15-20 minuter tre gånger i veckan. Godis och glass har avnjutits, inga förbud har funnits – jag har hållit mej hyfsat inom mina dagliga smartpoints. Inte något mirakelprogram alltså, bara sunt förnuft.

Å vad har hänt då? Jag har gått ner 3 kg och behållit min muskelmassa rätt hyfsat tycker jag. Kroppen har fått andra konturer och är slankare. Ni får jämföra själva helt enkelt, titta på bilden högst upp. Jag kan konstatera att den här tiden fungerat bra. Jag har inte varit hungrig, inte känt att jag offrat något, jag har mått bra i min värk (så bra jag kan med tanke på alla väderomslag), kroppen känns frisk, smidig och stark, jag sover bra, orkar mer, är piggare och gladare.

Det mesta är faktiskt bättre, men jag är inte klar! Vi är fortfarande i corontän och experimentet fortsätter. Kanske kan jag nå min drömvikt, vilken det är håller jag för mej själv. Huvudsaken är att jag mår bra och att kroppen känns stark. Jag hade aldrig orkar klippa häckar och målat tak för något år sedan. Och jag kan ju säga så mycket, att om corontänen fortsätter in på hösten – då kommer jag att se helt annorlunda ut i kroppen än sist folk såg mej ”IRL”. Jag har aldrig förr varit så här vältränad och får jag ännu längre tid på mej vete sjutton vart det slutar. Vi får helt enkelt se 🙂

Häng med på instagram @marlenerinda i min vardag som långvarig Viktväktare och Guldmedlem. Med tips och pepp kring enkel och funktionell träning, mat och livet i övrigt. Nåt gör jag ju tydligen rätt eftersom jag mår så rackarns bra 🙂

Färdiga och helt slut!

juli 20, 2020 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Jag tror att vi började riva förrådet 30/4, igår blev vi färdiga! En låååång renovering, skitjobbig och vi är helt slut – men så jäkla nöjda!!! Ni som varit med på instagram @marlenerinda har sett vartenda litet steg 🙂

Ett sånt litet utrymme som ett förråd, ska verkligen inte ta nästan tre månader att renovera – men det blev så pga en mängd olika anledningar. Här är hela story hur vårt skräpförråd blev ett lyxförråd, som det numera är benämnt som 🙂

Vårt förråd har alltid varit en mardröm. På grund av en mysko, 20 cm hög sockel (längst tre väggar), längst ner vid golvet, har det inte gått att inreda det på något bra sätt. Så vi har bara ställt in, eller satt upp hyllor, som vi fyllt med grejer utan att ens fundera. Ett förråd är oftast inte prioriterat, det lixom bara är… tills golvet lutar och sviktar så mycket att hyllorna inte längre står rakt, eller ens står upp utan faktiskt rasar. Eller det stinker mögel och en vägg börjar bli svartprickig… då är det lixom dax att göra något – nästan lite för sent till och med. Förra ägaren hade kaklat ena väggen och hälften av plattorna hade dessutom redan trillat ner. Det var akut!

Vi insåg snabbt att skulle vi göra något, så skulle vi göra det från grunden. Vi var ju tvungna att se hur illa det stod till med det där möglet och vad som hänt med golvet, men oavsett så skulle vi riva hela insidan och få ett funktionellt utrymme. Äntligen! Det var mögel runt hela fönsterkarmen och pyttelite i väggen runt fönstret – men det hade inte spridit sej mer tack och lov. Fönstret skulle definitivt bytas och här kom första tidshindret. Det tog 6-8 veckor att få hem ett nytt fönster… juhupp, bara att jobba på under tiden alltså.

Tre av fyra väggar revs helt. Det sviktande golvet likaså. Golvet ja… när vi började undersöka det så såg vi direkt att ett av hörnen hängde i luften, där fanns inget stöd alls – det lilla som fanns förut hade ruttnat. När golvskivorna var borta såg vi också en massa konstig hål över hela betongytan. Och nu såg vi även anledningen till den mysko sockeln längst sidorna. En del av den gjutna betongkanten som förrådet vilar på, finns även på insidan (men bara på fönsterväggen) och den hade förra ägaren byggt in så den blev ännu större. Nu bestämde vi att vi skulle lyfta hela golvet en bit och bygga det ovanpå betongsockeln. Visst, takhöjden skulle minska lite – men inget som skulle störa.

Så med ett helt tomt skal började vi bygga. Golvet lappades ihop med betong i de konstiga hålen, det blev helt nya reglar och ny isolering innan vi till slut la på helt nya golvskivor. ”Vi” är samma sak som pappa 🙂 Det är nämligen min pappa som är den som har byggkunskap och som väglett oss igenom allt. Men mycket har vi gjort själva efter att ha rådfrågat och blivit visade.

När golvet var fixat var det väggarnas tur, ny isolering, nya träbalkar/reglar där såna saknade och sedan nya gipsskivor. Sonen drog ny el och satte dit flera uttag, så nu är även den delen säker – det gamla var rätt farligt med trasiga kablar och tveksamma eldragningar. Han satte även dit en ny taklampa, så nu har vi ordentligt med ljus också.

Sen var det bara att vänta på fönstret, under tiden målade vi taket, dörrkarmarna och dörren. Vi spacklade väggar, slipade, spacklade och slipade lite till. Fönstret kom, men då var föräldrarna iväg på lite sommarlov – så vi fick vänta lite till. Lite mer väntan alltså… men sen gick det snabbt! Det var inte så svårt att montera ett fönster som ”vi” trodde. Snart var det på plats, tätt, nytt och fint – men framförallt mögelfritt!

När fönstret väl var på plats kunde vi äntligen tapetsera. Det har vi gjort förr, så det var inget vi hade några problem med – tvärtom faktiskt. Vi såg fram emot att äntligen ta tag i något mer ”synligt” som dessutom var slutsträckan på allt jobb. Medan vi tapetserade (sommarens varmaste dagar typ…) lyssnade vi på sommarpratarna och har rätt mysigt. Pälsbollen var en självklar arbetsledare 🙂

Sen kom det roliga, men lite knepiga jobbet med att börja sätta upp hyllor. Att se hur det ska bli inne i skallen är en helt annan grej än i verkligheten. Till slut köpte vi det vi trodde skulle behövas, lite för mycket till och med, och när allt var klart lämnade vi tillbaka grejer som inte använts. På så sätt slapp vi åka flera gånger för att komplettera. (Som en parentes kan nämnas att vi använt Elfas hyllsystem och det är billigast på Bauhaus och Hornbach, efter en snabb jämförelse.)

Med det mesta på plats kunde vi äntligen lägga in mattan och fixa de sista detaljerna. Igår eftermiddag var det klart att börja flytta tillbaka grejerna från garaget och in i förrådet igen. Å det blev så bra! Det finns gott om plats, det är ljust, rymligt och funktionellt. Just nu har vi sparat ett hörn för att ställa alla loppislådor (typ 15 stycken) i, sen får vi se vad det ska bli där.

Vi plockar in sak efter sak, mycket slängs, lämnas till secondhand eller läggs till loppis. Vi är inte färdiga med rensningen än, men det mesta som ska vara i förrådet är där nu. Jag har äntligen fått en vinterförvaring för ytterkläder och skor, hyllor som är raka, lådor som fungerar att dra ut, verktyg om hänger på sin plats och vi har en liten arbetsbänk med laddare för olika saker. Det är så bra!

Nu är det bara garaget kvar att röja i och renovera lite. Där behöver också målas lite och fixas funktionell förvaring, så det blir enkelt att köra in bilen på vintern. Nu är det lite dominoeffekt över allt, man flyttar runt vart efter årstiderna växlar. Men nu behöver vi verkligen en loppis, vi har massor som ska säljas och att sätta ut varje grej på annons tar för lång tid. Men vi satte ut lite i går och blev direkt av med en stor resväska, så himla bra!

Corontänen har utnyttjats till fullo hittills! Källaren är helt tömd, vinden likaså. Vi har gått igenom varenda pryl och ställt tillbaka saker sorterade i lådor på vinden. Mot en överfull källare och en lika överfull vind har vi nu kanske 25 platsbackar på vinden. Stooooor lättnad. Plus en massa loppislådor 🙂

Förrådet är alltså också numera fixat, allt som finns där – förutom alla loppislådor – ska vara där. Å nu är det som sagt garagets tur. Sen är det klart! Känns ju hur konstigt som helst! Att efter nästan 30 år i huset, äntligen få ordning är ljuvligt! Att äntligen kunna säga att det är ordning både ute och inne samtidigt är något jag längtat efter. Jag är inte där än, men närmare än någonsin. Så jäkla skönt!

High Five på oss!

Matsedel v 30

juli 19, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Äntligen har Martins semestern börjat! Eftersom han har jobbat hemma hela våren, så blir det inte jättestor skillnad nu – men någon timmes sovmorgon blir det ändå och några små utflykter när vädret tillåter.

Och veckan som kommer är lite speciell, iallafall för oss. Vi har nämligen bröllopsdag! Och förlovningsdag, det är nämligen samma datum. Så på torsdag kommer vi att vara lite extra larviga, dela på en härlig sommartallrik och mysa. Det kanske blir en utflykt, vi får se och det får ni också om ni hänger med på instagram @marlenerinda Man vet aldrig vad vi hittar på 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Omelett med kantareller eller annan svamp (Grön 10, Blå 4, Lila 4)

Tisdag: Sallad med lax och sparris (Grön 4, Blå 0, Lila 0)

Onsdag: Kyckling med jalapeno (Grön 5, Blå 4, Lila 4 plus pasta)

Torsdag: Sommartallrik för två (Grön 23, Blå 22, Lila 22 för hela tallriken)

Fredag: Pasta med kräftor och sugarsnaps (Grön 4, Blå 4, Lila 4 plus pasta)

Lördag: Kyckling & ananasspett (Grön 5, Blå 0, Lila 0)

Söndag: Kasslertorn (Grön 30, Blå 30, Lila 30 för hela formen plus ris)

Kärlekbonus: Kokosgratinerade hallon (Grön 1, Blå 1, Lila 1)

Måndagens omelett funkar självklart även med annan svamp, men vi har massor med kantareller i frysen och tar det. Den passar även till frukost eller lunch förstås. Kycklingen med jalapeno är superenkelt och passar kanon i matlådan, precis som kasslertornen. Kycklingspetten är skitgoda rent ut sagt, marinerade i cocacola 🙂

Å bara för att det är vår bröllopsdag bjuder vi på en liten bonus. Världens enklaste minipaj med hallon och kokos. Testa, det är så enkelt och gott!

Ha nu en riktigt fin vecka och ta hand om er ordentligt.

Äntligen semester! Eller?

juli 16, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Äntligen är det semester! Eller ja… alltså… inte för mej, men för Martin. I år blir skillnaden mot vardag och semester inte så stor, han har ju jobbat hemma hela våren och vi har haft massor med tid tillsammans. Men lite skillnad blir det.

I mitten av mars flyttade Martin hem sitt kontor, enligt rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. Sedan dess har dagarna börjat med en hundpromenad, varje dag i fyra månader. Varje dag har också avslutats med en ny hundpromenad, alla dagar utom 3 eller 4 som regnat bort. Detta innebär att vi haft en dryg timmes motion varje dag (ibland mer) och gått i snitt 5 mil i veckan! Vi har gått mer än 90 mil sedan vi rekommenderas att jobba hemma, det är ju helt galet 🙂

Å nu ska vi alltså ha semester, eller ja… maken ska iaf ha det – jag jobbar på som vanligt när tillfälle ges. Det innebär att vi sover till kanske 8 istället för att han ska upp kl 6. Det innebär också att vi kan göra lite fler spontana utflykter och inte behöver vänta till helgen. Men det är ungefär enda skillnaden i år. Vi kommer inte att åka någonstans, vad jag vet, mer än kanske över vår bröllopsdag. I vanliga fall hade vi åkt till huset på Öland och förmodligen på någon kryssning.

Istället ska vi bygga klart vårt förråd, inreda det och rensa ur ännu mer saker. Kanske blir det en garageloppis och en stor rensning i garaget också. Detta blandas upp med utflykter i närområdet och ännu fler promenader. En helt ok semester för oss, men i andras ögon ser det nog rätt tråkigt ut 🙂

Sommaren 2020 är annorlunda men ganska ok ändå. Vi är i bättre form än på många, många år. Martin har gått ner 12 kilo!!! Jag har fått muskler på ställen som jag inte ens visste att jag hade muskler på 🙂

Corona gav oss mer tid tillsammans. Flera timmar om dagen faktiskt och den tiden har vi verkligen tagit tillvara. Vi har alltid pratat mycket, men nu mer än på länge. Framtidsplanerna är glasklara, ett liv i husbil kommer det att bli och en utlandstjänst för Martin, innan dess, om det går.

Vi rensar ur, säljer av och planerar. Man vet aldrig vad som händer och hur länge vi lever och det har vi med i beräkningarna. Allt kan hända på vägen, vi är smärtsamt medvetna om sånt. Nu har vi semester och dagarna ser nästan ut som vilken vardag som helst det här konstiga året. Å det är helt ok!

Hur blir din semester?

Håll i, Håll ut, Håll avstånd!

juli 14, 2020 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Nu börjar det kännas som att det bara är vi som fortfarande låter bli att träffa folk, håller oss för oss själva och håller avstånd. Är det bara vi som fortfarande är rädda för att bli smittade?

Sedan värmen kom i mitten av maj verkar folk inte bry sej om det där med smitta längre. Fortfarande är det en begränsning på 50 personer och fortfarande är rekommendationen att hålla avstånd. Sedan några veckor är inte avrådan från resor lika hård, men den finns ändå där. Ändå känns det som att folk börjar leva som vanligt igen. Man har glömt allt vad corona heter, eller iaf låssas som det.

Vi ser folk som träffas, kramas och klänger på varandra för att få plats på gemensamma bilder. Jag vet att en del varit sjuka och nu har antikroppar, men jag vet att de flesta inte varit det. Å det där med antikroppar är ju lite osäkert, en del säger att man bara är skyddad ett par månader… men vad vet jag? Jo, jag vet att vi fortfarande lever i en pandemi, att folk fortfarande dör både i Sverige och världen. Jag vet att detta inte är över än, inte förrän vi har ett vaccin. Kanske inte ens då…

När jag ser bilder på våra vänner och bekanta som inte verkar bry sej, så undrar jag om det är oss det är fel på? Om vi missuppfattat något? Om vi kanske är överdrivet rädda om oss? Kanske – kanske inte. Det enda jag vet med säkerhet är att pandemin inte är över och att jag inte vill bli sjuk och faktiskt riskera att dö.

Kanske är det så att man måste ha någon som drabbats i sin närhet för att förstå allvaret? Tyvärr har vi lite för många såna i vår bekantskapskrets. Några som varit så sjuka att de vart inlagda på intensiven i flera veckor och fortfarande är sjuka efter flera månaders sjukdom. Vänner som varnat oss och berättat hur det faktiskt är. Corona är det värsta de varit med om!

2020 blev ett väldigt konstigt år. Sedan i början av mars har jag åkt kollektiv och varit i stan TVÅ gånger och vi bor alltså bara drygt två mil från Stockholm city. Enda gången som jag lämnat vårt hem har varit för att handla en gång i veckan, förutom våra promenader förstås. Jag har inte ens besökt mina läkare, utan avbokat allt och haft kontakt via telefon istället. Jag skulle verkligen behöva klippa mej, men väntar.

Är jag den enda som lever så här? Är vi för försiktiga? Man kan nästa tro det när man ser hur andra lever. Hur tänker du?

Matsedel v 29

juli 12, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Halva sommaren har passerat och många av er har säkert semester just nu. Visst är det väl surt att det härliga vädret försvann? Det här regnandet och blåsandet kan man ju vara utan lixom, men nu ska det tydligen bli lite bättre.

För oss innebär sämre väder att vi jobbar mer inomhus. Vi renoverar, röjer, jobbar och tränar. Det går det med, men man vill ju gärna kunna sitta ute och mysa också.

Just nu kommer det massor med nya recept ur experimentköket. Ha koll på Du i Fokus så missar du inget, det är mängder med härlig grillmat, sallader och annat smaskigt.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med lins- och tomatsås (Grön 33, Blå 1, Lila 1 för all sås, plus pasta)

Tisdag: Krämig fiskgratäng med dill (Grön 35, Blå 13, Lila 13 för hela gratängen, plus potatis)

Onsdag: Varm pastasallad (Grön 2, Blå 2, Lila 2, plus pasta)

Torsdag: Kyckling- och spenatpaj (Grön 41, Blå 27, Lila 27 för hela pajen)

Fredag: Räkor med spenat och pasta (Grön 4, Blå 4, Lila 4, plus pasta)

Lördag: Grillat och grönsaksgratäng (Grön 16, Blå 8, Lila 8 för hela gratängen)

Söndag. Färsspett med raita (Grön 6, Blå 6, Lila 6 per spett)

Om ni, precis som vi, försöker fixa lite matlådor, så funkar det mesta den här veckan till det. Jag vill särskilt rekommendera fiskgratängen, pajen, grönsaksgratängen och färsspetten. När barnen bodde hemma slickade de tallrikarna när vi hade färsspett, raitan är kanongod och passar till det mesta.

Hoppas ni får en riktigt fin vecka och att ni hänger med på instagram @marlenerinda – så snart vädret blir bättre ska vi ut och upptäcka Sverige igen. Ni följer väl med!

Pratade om safari i P4

juli 9, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Lite då och då ringer olika radiokanaler upp mej för att prata om ett aktuellt ämne. Under åren har det bla varit hur man firar olika högtider, bröllopsresan och sommarplaner, senast var det vad man längtar efter så här i corona-tider. I morse var det dax igen, då pratade vi om minnesvärda resor.

Många undrar hur man ska göra för att vara med i tv, radio eller tidningar. I mitt fall blir det lixom bara så… numera ringer den som vill göra något bara upp mej. Det kan vara en journalist som tänker skriva om ett ämne, googlar och hittar mej. I radion handlar det oftast om att jag lämnat en kommentar som de vill spinna vidare på. Fast det händer lika ofta att det bara kommer ett meddelande på messenger eller sms med en fråga om de får ringa upp. Oftast säger jag ok, men var det nyligen som jag var med så säger jag nej – det får inte bli för ofta.

Imorse hade P4 Kalmar lagt ut en fråga på facebook om minnesvärda resor. Resor som har haft det där speciella som man minns resten av livet. Jag har fler, det beror på hur man ser det, men kunde ju inte låta bli, utan la upp en bild från vår safari i Tanzania. Den absolut häftigaste resan jag varit på! Det tog inte ens två minuter innan blev jag kontaktad av programledaren Emma. Jag hade precis vaknat och vet inte riktigt vad jag sa eller vad vi pratade om, men hon var nöjd 🙂

Just Radio Kalmar har blivit en återkommande kontakt. Det kanske låter konstigt eftersom jag bor i Tumba utanför Stockholm, men halva hjärtat (andra halvan är i Gambia) finns ju på Öland där halva släkten bor och jag delvis är uppväxt – så det är inte så konstigt som det låter. Jag fick förstås frågan om det blir någon tripp till Öland men det blir det inte. Vi håller oss i vår Tumba-corontän ett tag till, vi tänker inte bli smittade! Men nog längtar man…

Varför är vår safari den mest minnesvärda resan då? Det är faktiskt svårt att förklara, men det är magiskt att vara på safari! Att se djuren i sin naturliga miljö är som att vara huvudperson i en naturfilm. Man lixom bara väntar på en speakerröst som ska berätta vad som händer. Jag har skrivit massor om vår safari här på bloggen, bla HÄR. Men det kanske är dax igen?

Jag måste nog berätta en gång till om hyenan som satt och tittade på mej när jag kissade bakom vår jeep. Om geparden som jagade och vi var med när hon åt sitt nyfångade byte. Eller kanske om picknicken vi hade mitt bland vilda zebror… Det finns många häftiga minnen! Ja, det måste jag nog skriva om en gång till 🙂

Hur har dom det nu?

juli 8, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

För lite drygt ett år sedan var jag på en fantastisk mat- och vinresa till Brescia i norra Italien. Nästan så högt man man komma, på gränsen till Schweiz och Österrike. En av de platser där corona härjat som värst… så man undrar ju hur dom har det nu?

När jag packade för att åka dit varnade man för värmebölja och jag jublade såklart. Varmt innebär att jag trivs som fisken i vattnet och att packningen blir lätt. Jag har fördelen att inte svettas, så jag behöver inte mängder med ombyten för den sakens skull. Så med ett löfte om ca 42 grader varmt och med bara handbagage drog jag iväg till Arlanda. Alldeles för många timmar och ett gäng hinder och trassel senare var jag äntligen framme.

Brescia ligger några mil nordöst om Milano, åt gränsen till Schweiz och Österrike, och är ett ganska stort område med både berg och dalar. Vår utgångspunkt var Ponte Di Lagno som är mest känd som skidort med vintersport, men som försöker att bli en sommarort med sina alldeles galet vackra alpområden, perfekta för vandring och cykling. Jag blev alldeles betagen och åker gärna dit igen!

Vi fick bland annat besöka den lilla alpbyn Case di Viso som ligger på 1800 meters höjd, väldigt nära gränsen till Schweiz. Byn är helt utan elektricitet och man kommer inte ens åt den på vintern, pga all snö som gör vägarna oframkomliga. Här bor ett 20-tal familjer hela sommaren och en av dem har som en liten verkstad där de gör ost av olika slag. Kossorna går fritt utanför husen och mjölkas för hand ute i det fria varje dag. Det är en sån där idyll som man bara ser på tavlor, men den finns alltså på riktigt. Genom byn går en bäck och med bergen som bakgrund är det så vackert så man nästan smäller av!

Här fick vi alltså tillbringa nästan en hel del dag. Vi fick träffa korna, smaka vattnet i bäcken, vara med och göra ost, smaka olika sorters ost och äta en ljuvlig lunch i familjens kök med deras hemmagjorda pasta. Det enklaste och absolut godaste på hela resan!

Men vi fick göra fler roliga saker! Jag fick besöka mitt livs första glaciär! Från 42 grader och Ponte Di Lagno på 1300 meters höjd, tog vi oss till 3000 meter och glaciären Chima Presena där det var runt 14 grader. Vi åkte två olika linbanor för att komma hela vägen upp, över snötäckta bergstoppar och med en utsikt över halva Italien och en liten del av Schweiziska alperna. Väl framme var det snö upp till fotknölarna ungefär, men där vi befann oss var den väl packad och nertrampad. Jag tog några steg upp på närmaste berget, satt och solade och bara fascinerades över naturen som finns i vår vackra värld. Just snö och is är ju inte min grej, men kul att ha upplevt ändå.

Vår resa bjöd på tvära kast. Efter pittoreska alpbyar utan elektricitet och snöiga glaciärer var det dax att baka! Vi begav oss till Malonno och familjen Salvetti Bakery. Här skulle vi lära oss att baka Spongada, som är en slags sockrad semmelbulle. Familjen Salvetti bakade detta efter sitt eget recept som fjärde generationen och åt dem både nybakade och torkade, som de är till fika eller med tex parmaskinka mellan som frukost. Lite för sött för mina smak, men en upplevelse att få vara med och baka. Receptet hittar ni HÄR.

Man inte kan åka på en mat- och vinresa i Italien utan att besöka en vingård. Vi var till vingården Bignotti i Valle Camonica som är den enda vingården jag hört talas om som har ett alldeles eget vattenfall! När vi kom fram bjöds vi på bubbel vid vattenfallet innan vi fick en liten rundtur och sedan en fantastisk lunch med bla risotto mitt bland vinrankorna. Vinet från gården var sagolikt gott, tyvärr är det lite svårt att få tag på i Sverige. Särskilt nu, men jag vet att man gör vad man kan för att få hit det.

Dagarna i Italien var jätteroliga och väldigt annorlunda! Regionen Brescia är otroligt vacker och har massor att bjuda på. De andra tyckte det var lite för varmt, men jag nöjt verkligen av värmen. Nu undrar man såklart hur allt är där nu, just norra Italien ju är hårt drabbat av corona. Många av dem som vi träffade på resan var äldre men fortfarande hårt arbetande. Nästan alla arbetade sida vid sida med sina barn och barnbarn. Vilka finns kvar? Vilka kan vi träffa om vi kommer dit igen?

För jag vill verkligen åka dit igen. Jag skulle vilja visa Martin glaciären, den söta lilla alpbyn och den vackra vingården vars vattenfall numera pryder Du i Fokus huvudsida. Hela regionen Brescia är värd ett besök och har massor att visa, både på vinter och sommaren. Men jag vet att de haft det riktigt svårt den här våren och att det kommer ta lång tid att reparera allt, om det överhuvudtaget går…

Du som ser så fräsch ut kan väl inte…

juli 6, 2020 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Ska vi prata lite om osynliga diagnoser? Såna där som tex adhd, utbrändhet, ms, allergi och fibromyalgi. Några av de uppräknade har jag och det vet de allra flesta i min närhet om, ändå möts jag allt för ofta av total oförståelse.

”Du som ser så pigg och fräsch ut kan väl inte ha så ont”, ”Du som är så aktiv kan väl inte vara så trött som du påstår” osv osv… Detta har jag fått höra huuuuur många gånger som helst under de senaste 20 åren. Jag har bla hypotyreos, fibromyalgi, astma, allergi och en sömnstörning – det mesta startade när jag sprang rätt in i den berömda väggen 1998. Tror jag iaf… och det tror läkarna också.

Att bli utbränd är en jäkla skit, och det är mycket i kroppen som förstörs när man varit rejält sönderstressad. Att min fibro och sömnstörning kommer ur utbrändheten är läkarna rätt eniga om, det är tydligen så att en del av hjärnans funktioner förstörs bla det som reglerar andningen när man sover.

Jag har alltså en form av sömnapné, men inte den vanliga som beror på övervikt och snarkning – utan en annan som det knappt forskas på. En sk CPAP hjälper inte mej, eftersom jag mest sover på mage och masken inte fungerar då. Det som hjälper är att sova lite middag, då blir inte hjärnan och kroppen lika trött och stressad och jag sover därför bättre på natten. Tvärtemot alla andra råd mot dålig nattsömn alltså 🙂

Många har hört talas om fibromyalgi, och de flesta tror nog att det bara handlar om värk, men fibro är så otroligt mycket mer än det. Fibromyalgi är ett kroniskt smärtsyndrom som kännetecknas av långvarig, utbredd smärta, ömhet, sömnstörning och trötthet. Själva ordet fibromyalgi betyder värk i muskler och bindväv. Men det handlar också om bla matsmältningsbesvär, yrsel, känslighet för ljud, ljus, beröring och dofter, feberkänsla i kroppen, illamående, vadkramper, dimsyn och svårigheter att fixera blicken, kalla fingrar och tår, Infektionskänslighet (nedsatt immunfunktion) mm mm.

Hypotyreos är den vanligaste formen av sköldkörtelsjukdom i Sverige och innebär att sköldkörteln producerar för lite sköldkörtelhormon. Symptom är bla trötthet, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, frusenhet, försämrat minne, hjärndimma, ont i leder och muskler, muskelsvaghet, långsam i rörelse, tanke och tal, ödem, svullnad – ofta kring ögonen, viktökning, förstoppning, domningar och stickningar och nedsatt hörsel.

Jag har alltså två diagnoser som ger trötthet, plus en sömnstörning – inte konstigt jag är trött! De här två diagnoserna är rätt lika varandra i symptom och ger mej alltså lite extra allt, men inget syns utanpå. För hypotyreosen medicinerar jag med Levaxin och det funkar bra. För fibron finns inte så mycket att göra mer än att ta värktabletter när värken blir för illa. Men det som hjälper allra bäst är en hälsosam vikt, sol, värme, ordentligt med sömn och fysik aktvitet. Det sämsta av allt är väderomslag och kyla, då mår jag så dåligt att jag nästan får panik. Och det är ju därför vi planerar för en flytt och ett liv med sol och värme året om.

Egentligen är det bara Martin som ser mina dåliga dagar. Så det är ju inte så konstigt att jag får höra det där med att jag ser så pigg ut. De dåliga dagarna ligger jag mest på soffan och gnäller. Jag fryser, har ont, kan inte tänka, händerna funkar inte, hjärnan funkar inte – inget funkar när det är som värst. Det enda jag egentligen kan göra en sån dag är att sova och glo på intelligensbefriad tv, jag kan inte ens läsa.

Det är såna dagar som jag lägger ut en bild på instagram på tex en blomma med regndroppar eller nåt sånt. Jag berättar gärna om de dåliga dagarna för att visa att de finns och hur det är att leva med tex fibro. Å för varje gång kanske en enda till förstår vad det handlar om.

Vi som har såna här diagnoser är inte lata och vi hittar inte på. Det syns inte utanpå, men är högst verkligt för oss. Många av oss kämpar verkligen varje dag för att ha ett drägligt liv och då hjälper det inte att få höra att ”Du som ser så pigg ut kan ju inte ha så ont”. Vad vill ni se? Stripigt, otvättat hår, känna svettdoft och se skitiga kläder? Är det så man måste se ut för att bli tagen på allvar?

Det gör mej ju knappast friskare att se ovårdad ut… eller hur? Ni ser mej oftast inte mina riktigt dåliga dagar, när ni ser mej gör jag så gott jag kan – inte för er skull, utan för min! Man mår faktiskt lite, lite bättre när man har duschat, dragit hårborsten genom ett rent hår och klär sej i glada färger. Det är lite ”fejk it til you make it” lixom.

Att leva med fibro är att inte veta hur jag kommer att må när jag vaknar. Alla dagar i är olika, mycket beroende på vädret. Ibland vaknar jag med ont i en arm, ibland har jag ont i en fot – nästan aldrig är två dagar i sträck lika. Men jag är ALLTID trött! Och jag fryser nästan alltid och då kan ni stoppa upp era ”Kläder efter väder”, jag fryser nämligen inifrån. Jag vet att många med fibro bygger bastu och där sitter de fullt påklädda en stund varje dag för att bli varma. Så illa är det.

Så nu vet ni lite om hur jag upplever mina diagnoser, andra upplever det på sitt sätt – ibland önskar jag man hade en stämpel i pannan faktiskt. Allt är inte vad det ser ut på ytan, vi är många som bär på våra små och stora osynliga problem. Döm inte en annan människa förrän du verkligen vet vad denne bär på och går igenom.

Matsedel v 28

juli 5, 2020 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Juli är här, vädret hoppar fram och tillbaka, man vet inte om man ska klä sej för regn eller vad man ska äta. Jag tycker inte om sånt här väder! Mitt perfekta (sommar)väder är sol, 25+ och en svag liten bris, regn någon natt då och då. Varför kan det inte vara så?

Just nu hoppar vi också lite fram och tillbaka, beroende på just vädret. Vid sol sitter jag ute och läser böcker som ska recenseras, vid mulet och regn jobbar jag inne. Renoveringen fortsätter i förrådet, vi är inte helt färdiga än – men snaaaart! Så vi har inga sysselsättningsproblem, tvärtom!

Dessutom leker vi fram nya recept konstant! Minst 2 varje helg, ni ser dem på instagram @marlenerinda först. Sen brukar det ta ett par veckor innan jag hunnit skriva receptet och fått ut det i Du i Fokus. Vi har några riktiga kanonrätter på väg ut, så håll koll!

Här är veckans meny, en blandning för alla väder:

Måndag: Linsgryta med spenat (Grön 12, Blå 4, Lila 4 plus ev ris)

Tisdag: Superenkel fisksoppa (Grön 26, Blå 5, Lila 5 för all soppa)

Onsdag: Spagetti & Kasslersås (Grön 4, Blå 4, Lila 4 plus pasta)

Torsdag: Kyckling Hawaii (Grön 4, Blå 2, Lila 2 plus ris)

Fredag: Stora räkor med grönsaker i ugn (Grön 2, Blå 1, Lila 1 per portion)

Lördag: Grillat och krämig rotfruktsgratäng (Grön 20, Blå 20, Lila 20 för hela formen)

Söndag: Quesadillas m rostbiff (Grön 11, Blå 11, Lila 11)

Julibonus: Banan- och jordgubbsfrutti (Grön 3, Blå 3, Lila 0 för allt)

Vill ni passa på att fixa matlådor, så är det linsgrytan, kasslersåsen, och kycklingen som ni ska göra mycket av. Det ska vi göra, för nu är matlådorna slut! De har gått åt till lunch när det varit varmt, så nu måste vi fylla på. HÄR finns mängder med mat som passar i matlådan, sånt man kan fixa när det är sämre väder 🙂

Ha en riktigt fin vecka nu, vi ska ge oss ut och vandra snart igen. Ni hänger väl med!