561 mil bort…
Vi håller oss mestadels runt om i Sverige, för att kunna komma hem snabbt om något händer. För första gången sedan januari förra året är vi på långresa och nu är vi väldigt långt bort när vi kanske borde vara hemma…
Sedan min svärmor dog för ganska precis två år sedan har vi hållit oss lite mer hemma för att finnas till hands för svärfar. Han är 85,5 år gammal och hyfsat pigg för sin ålder. Han tar dagliga promenader och sköter sej själv vad gäller tvätt, handling, matlagning. Visst finns det krämpor, bla en mage som trasslat, men han är ändå pigg. Vi tyckte att allt var så pass lugnt att vi kunde åka iväg två veckor. Han bor hos oss och har både våra grannar och mina föräldrar som hjälp om det är något.
När vi var på båttur i torsdags hade vi dålig mottagning på mobilen och gick inte att nå förrän på eftermiddagen. Då får jag meddelande på Messenger från mina föräldrar att svärfar åka med ambulans till sjukhus. Magen har försämrats och han har extrema smärtor och får inte behålla varken mat eller vätska.
Då fick han i princip bara smärtstillande och blev hemskickad. Han blev lite bättre, men natten till söndag blev han ännu sämre och åkte in igen. Den här gången blev han kvar. Idag är det tisdag och det konstateras att han har tarmvred och måste opereras. Fruktansvärt att han gått så länge med smärtorna, men skönt att få en diagnos.
Där är vi just nu. Svärfar genomgår just nu operation och vi vet ingenting. Min pappa är just nu svärfars närmaste anhörig och håller kontakten med sjukvården och oss. Vi har hittills ringt via Messenger till svärfar och chattar hela tiden med min pappa. Det är en jäkla röra och alla är väldigt oroliga.
Just nu väntar vi bara på att min pappa ska komma med uppdateringar om operationen. Vi hoppas såklart få lugnande besked och att Martin ska kunna fira sin födelsedag i lugn och ro imorgon.
Självklart har vi tänkt tanken att åka hem. 561 mil är rätt långt bort, men ändå bara 5 timmar bort. Å andra sidan kan vi inte göra något. Vi har ingen bil och kan inte köra honom någonstans. Vi är inte läkare och kan heller inte göra något för att hjälpa hans situation. Han kommer inte hem från sjukhuset förrän efter helgen, då är vi hemma och kan finnas där för honom.
Visst kan det väl kännas skönt att vara där, och finnas nära, men förmodligen skulle svärfar känna skuld över att vi fått avbryta resan, det är nämligen sån han är. Och det är inte jättelätt att komma hem härifrån, planen har varit fulla fram till nu efter nyår. Skallen är full med alternativ och tankar.
Just nu känns allt bara väldigt knepigt. Och man känner sej väldigt egoistisk som är så här långt bort. Det är ju därför vi håller oss nära. En enda gång på 12 månader åker vi längre, mest för min hälsas skull och då händer det.
Kan bara telefonen pinga till nu och säga att allt har gått bra! Please!
Missa inga inlägg:
Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube
9 svar på ”561 mil bort…”
Åh håller tummarna för att detta går bra. Förstår er oro, men samtidigt. Vad kan ni göra? Tur dina föräldrar finns där för honom nu, och kan hålla er uppdaterade.
Men nej men fy vad tråkigt! Vilken otur att det hände just nu när ni är iväg.. Ni hade ju behövt lite lugn och ro och återhämtning! Hoppas att ni får goda besked av din pappa och att kan fortsätta njuta av er resa. Som du skriver, det är ju inte mycket ni kan göra just nu ändå, men jag förstår ändå att det är en kluven känsla att vara så långt borta.
Fy vilken oro och kan tänka mig att det är många tankar och alternativ som snurrar i huvudet. Men precis som du säger så finns det inte så mycket annat ni kan göra nu än att vänta. Hoppas att allt går bra!
Menar du inte 561 kilometer? Bara en liten petitess i sammanhanget såklart. Kan tänka mig att ni är väldigt oroliga. En nära anhörig till mig fick tarmvred så vet hur orolig man blir. Håller tummar och tår att operationen har gått bra. Ha inte dåligt samvete över att ni åkte iväg. Ni kunde ju inte vetat att det skulle bli så här.
Vi är i Egypten, så det är mil vi pratar om. 561 km hade vi utan tvekan åkt direkt
Vila fina solnedgångar 😍 ja det kan va tufft att va gammal. Va fint av er att ni tänker på han och att grannar finns där.
Jag tänker att svärfar är på det bästa stället – sjukhuset nu när han är sjuk 🫶. Å som du skriver så kan ni ändå inte göra något på hemmaplan. Utan som ni gör nu. Går & väntar. Vist. Hade ni varit hemma så hade ni haft nära till sjukhuset om det skulle vara något mer med svärfar.
Å jag förstår att ni är oroliga. Vill bara att det ska blinga till i mobilen. Det är från din pappa & få ett positivt besked. Så ni kan fira födelsedagen 🎉.
Hoppas att ni har fått ett positivt besked 🙏🏻🫶.
Ta hand om er & va rädda om er❣️🤗
Alltid svårt när ens äldre anhöriga inte mår bra och en är långt borta, men tänk ändå att han är väl omhändertagen, din pappa finns för honom och ni kan inte göra ett enda dugg. Hoppas allt går bra så ni får några fina dagar innan hemresa. Vi vet så väl hur det var medan min pappa levde de sista åren.
Med flyg är det 380 mil och tillräckligt långt det. Ca 563 mil landvägen.