Många tror att folk som det skrivs om i tidningen ber om att få vara med där, men ofta är det faktiskt tvärtom. Oftast är det en journalist som hör av sej och vill skriva om något som de hört att man varit med om eller gjort. Så brukar det iaf vara i mitt fall, å nu är det dax igen 🙂

När vi var på semester i februari hörde en journalist av sej för att hon hört att jag gjort en ögonlocksoperation och det ville hon skriva om. Det är faktiskt exakt 6 år sedan idag, ni kan läsa allt HÄR! Just den operationen som jag gjort är inte jättevanlig och eftersom min ögonläkare sa till mej att sprida information om just hängande ögonlock så sa jag ok. Det är ett viktigt ingrepp som vi måste prata mer om, tycker även jag, och då är jag såklart med!

Själva intervjun har vi gjort på telefon, även min fantastiska ögonläkare har varit inblandad. Men sen ska det ju vara bilder också… idag var det dax att fixa dem. Jag fick order om att inte klä mej i svart och inte för somrigt, reportaget ska ut i september – så det ska passa årstiden hyfsat. Redan där börjar problemen, vad sjutton har man på sej då? Men jag bad vännerna på facebook om hjälp och allt löste sej snabbt.

Jag har vare sej fixat med naglarna eller sminkat mej sedan första dagarna i mars. Just nagelfixet har jag faktiskt saknat lite, så det var riktigt mysigt när jag tog fram alla grejer och valde färg. Jag hade bestämt mej för rosa jeans och vit skjorta, alltså blev naglarna rosa. Det låter säkert jättelarvigt, men att sätta färg på tassarna igen piggade faktiskt upp rejält. Jag har gått och tittat på mina händer halva dagen idag 🙂

I morse klädde jag mej, drog borsten genom håret och la en makeup så gott jag kunde. Jag har mina favoritgrejer, mycket kommer från Maria Åkerberg – särskilt läppstiften gillar jag. Finns sååå många fina färger, att matcha naglarna med förstås. Precis när jag var hyfsat färdig kom fotografen som visade sej vara en fd kollega från Expressen för sisådär 30 år sedan. Så himla kul!

Där stod jag, klädd efter hans (tidningens) önskemål, fixade naglar och sminkad – och med rosa, fluffiga, tofflor på fötterna! Det var ögonen som skulle fotas, inte fötterna tänkte jag. Min brevbärare älskar mina tofflor, hon håller på att garva läppen av sej varenda gång jag kommer ut och möter henne. Herr Fotograf konstaterade bara faktum.

Sen gick allt snabbt. Fotografen visste vad han ville ha och jag gjorde som han sa: Titta hit, titta dit, vänd dej så, vänd dej si, lägg dej på mage, handen där… Martin fotade och filmade allt som hände. Så himla kul att se hur man ser ut under en sån stund, jag brukar ju vara ensam med fotografen och har hittills inte haft någon koll. Men nu kan jag visa er också, ni som följer mej på instagram har kanske redan sett både filmen och bilderna? Ni andra kan klicka in på @marlenerinda och se filmsnutten.

Vad jag vet så kommer reportaget i september i tidningen Må Bra. Då får vi alla se det färdiga resultatet, alltid lika spännande 🙂