Dogge myntade uttrycket blattesvenska, andra kallar det rinkebysvenska. Ett språk som många ungdomar i förorten pratar. Det är iofs svenska men har en viss brytning oavsett var man kommer ifrån. I bla Alby och Fittja prata de flesta så, inget konstigt alls – man formas ju av sina kompisar.

Den senaste tiden har jag suttit i ganska många ungdomsmål. Nu kanske ni tänker att det mest är invandrarungar vi haft hos oss eftersom jag pratar om språket. Å det är där min fascination kommer in i bilden. Nästa alla mål har varit med svenska ungdomar i 16-17-årsåldern. Inte från Alby eller Fittja utan mestadels från Hagsätra, Hägersten och från stan. Men alla pratar likadant!

Oavsett ursprung och bostadsort, så pratar de precis samma svenska som Dogge! Samma brytning, samma slang, lite hackigt och ungefär lika osammanhängande  🙂

Vad är det med den sk Blattesvenskan och svenskfödda ungdomar? De har alltså två svenska föräldrar som pratat svenska med dem under hela deras liv, ändå har de fått en brytning och låter som de kommer någon helt annanstans ifrån. Som sagt; mycket fascinerande!

När jag pratade med Martin om detta så konstaterade han att jag är likadan. Va? Ja, säger han, men inte i Sverige… När jag är i Gambia pratar jag ”deras” engelska och när jag är i tex London så pratar jag den engelskan. Även jag formas alltså av det språk jag har runt mej, även om jag inte tänkt på det förut.

För mej är det inget problem, jag är flexibel. Problemet uppstår när våra äldre nämndemän i tingsrätten inte hör eller förstår vad ungdomarna säger… Ungefär som min gamla farmor som har svårt att förstå vad vissa i vårdteamet runt henne säger. Det uppstår frågetecken eftersom man missförstår varandra.

Å det är kanske nu jag kommer att få höra att detta är ett rasistiskt inlägg. Men detta handlar inte om rasism, utan om hur ett språk förändras med tiden och hur olika generationer kan få svårt att förstå varandra. Det är 12 år sedan jag satt min första period i tingsrätten och då var det bara utlandsfödda som hade en brytning. Idag är det kanske så många som 50% av alla under 18, även svenskfödda alltså. Min undran är hur mycket svenska språket kommer att förändras ytterligare de närmaste 10-12 åren, när det hänt så mycket hittills.

Vad tror ni? Har ni reflekterat något över detta?