Fyra veckor var jag tvungen att vila efter operationen, SEN skulle jag kunna börja träna lite smått igen. Ingen löpning, men iaf lite magövningar och lättare träning för att påbörja resan mot en starkare och smidigare kropp. Som jag har längtat!

Å va händer då? Jo, med ett par dagar kvar av vilan så flyttar det in en kaktus i halsen! Nog har jag känt att det varit på g, men jag trodde att jag skulle kunna tänka bort det om jag inte lät känslan ta över… HA! I morse vaknade jag med rejält ont i halsen, lock för örat och totalt sänkt. Det var bara att inse läget, ta en alvedon, esberitox och c-vitaminfrukost och sen krypa i myskläderna och ligga lågt hela dagen. Nog för att jag sover middag ganska ofta, men inte 3-4 timmar… det gjorde jag idag. Jag kunde inte hålla ögonen öppna till slut, så det var nog lite feber inblandat också. Men tar man tempen och den visar nåt så är man ju sjuk på riktigt, så det passar jag mej för  🙂

Jag blir sååå frustrerad! Jag hade verkligen siktet inställt på fredag. DÅ skulle jag köra igång igen. Nu får vi se hur långdraget det här blir. Jag har lugnt ända tills på torsdagkväll, så det finns gott om tid att vila. Så nu hoppas jag att det här är en lättare förkylning som går över snabbt. Så att jag till helgen kan köra igång med övningar jag fått av Leila som ska göra susen för magen. Den där magen som inte fanns för fyra veckor sedan, påstår jag… Martin säger något annat…

Att jag skulle bli en sån person som bara längtar efter att få köra igång och känna träningsvärk trodde jag aldrig. Men nu är det faktiskt så!