Jag har hållit igång i princip dygnet runt sedan i onsdagsmorse. Jag har gått upp vid 7 och kommit i säng efter midnatt. 5 dagar i sträck. Så som de flesta andra gör alltså. Men för ett halvår sedan hade jag inte orkat det, då hade de räckt med en tidig morgon för att knäcka mej helt.

Nu har jag varit ledig från jobb i drygt 4 månader och jag kan säga att jag inte ens minns när jag mådde så här bra senast. Jag orkar med på ett helt annat sätt än tidigare och njuter av livet och det känns fantastiskt. Idag var jag tvungen att umgås med min fd plågoande och mobbare i flera timmar och när han frågade hur läget var svarade jag bara ”perfekt”. Han tittade förvånat på mej eftersom han precis hört hur vi slitit med alla förtidsröster och hur ögonen gått i kors på oss. Ändå har han aldrig sett mej piggare, gladare och mer välmående än nu. Det känns väldigt skönt att kunna säga så till någon som verkligen försökt att trycka ner en i skorna under flera år. En triumf!

Jag känner mej som 20 igen! Då lekte livet, jag jobbade på 5-6 olika jobb, reste, festade, dansade och hade världens roligaste liv. Precis så känns det nu, men 24 år senare. Visst har jag fortfarande min kroniska smärta, sömnapné och obehag av senaste operationen. Men smärtan är mindre, sömnen bättre och alldeles snart har säkert kroppen återhämtat sej så mycket den kan och såren läkt. Jag andas lättare, känner mej gladare och är otroligt mycket piggare.

Att sluta jobba var ett av mitt livs bästa beslut. Nu ska bara ekonomin lösa sej… att förminska brösten var också ett av mitt livs bästa beslut. Att göra alla mina andra ingrepp bidrar förståss också massor, men de här två har varit livsavgörande. Nu känner jag äntligen att jag har ett friskt liv och att min kropp gör det jag ber den om. Visst har jag mer ont vissa dagar och vintern blir förmodligen lika jäklig som vanligt… men smärtan eller tröttheten är inte alls lika jobbig som tidigare. Nu kan jag ju sova och vila ut när jag vill och behöver. Och så länge man har kul och fullt upp har man inte tid att känna efter lika mycket.

Jag är inget offer för en massa diagnoser! Jag har fribromyalgi, sömnapne och en massa annan skit. Men diagnoserna styr inte mitt liv längre, det gör jag! Det är full fart framåt när allt är lugnt och lite mindre full fart när det är mindre lugnt. Men vill jag göra nåt så gör jag det – ingen smärta stoppar mej. Å även om jag vet att jag får jäkligt ont efter en viss aktivitet, så stoppar det mej inte – jag vet vad jag gör och kalkylerar med smärtan. Vissa dagar kan jag knappt ta mej ur sängen, men då är det så.

Jag mår så himla bra och det är en väldigt annorlunda känsla. Jag är inte van. Men det hoppas jag verkligen att jag ska bli. Jag har fixat till det jag kan på min kropp för att må så bra som möjligt och det har verkligen hjälp. Har du grejer som stör din vardag och som går att fixa – fixa dem! Det kan vara jobbigt att söka vård, kämpa för sin rätt och sedan få vården och göra olika ingrepp. Men det är så värt det! Jag ångrar mej inte! Det tog nästan fyra år av mitt liv att få ordning på allt, men nu är jag framme! Det är lycka att ha en kropp som fungerar!