Äntligen sitter andra dosen vaccin i armen. Som jag längtat efter att vara fullt vaccinerad!

Även om man fortfarande ska vara försiktig så känns det faktiskt som att livet kan börja igen. Jag har i princip varit helt hemma och bara träffat närmaste familjen sedan 11 mars 2020, så ni fattar kanske hur mycket jag längtat!

Vi bor i Tumba, ca 2 mil söder om Stockholm city. Första dosen tog jag inne i stan på Filadelfiakyrkan, andra blev att åka ända till Kista. Långt att åka, men jag var lixom tvungen att ta vaccinet en dag när jag hade tid för biverkningar dagen efter och då blev det så.

Jag har nämligen häcken full den här veckan och hade helt enkelt inte tid att vara sjuk i ev feber eller allmänt sänkt. Låter lite sjukt att planera vaccinet efter biverkningarna, men så fick det bli för säkerhets skull. Nu blev det inte så illa, mer än rejält ont i armen – men man vet ju aldrig.

Nu är jag iaf fullvaccinerad och kan bege mej ut i livet igen lite försiktigt. Imorrn ska jag på min första presslunch på 15 månader. Jag ska träffa mer än 4 personer samtidigt, hur gör man? Vad har man på sej? Hur lägger man en makeup? Jösses…

Jag ska träffa kollegor igen! Härliga personligheter som jag förr träffade flera gånger i veckan, nu inte på över ett år. Har de förändrats? Hur ser de ut? Har jag förändrats? Ja, det har jag nog. Pandemin har nog förändrat oss alla en del, tror jag.

Ska jag våga sitta nära någon, kanske t.o.m. kramas…? Törs man? Förmodligen inte…

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram