Just nu går det runt en utmaning på Facebook där man ska skriva upp tre positiva grejer varje kväll under sju dagar. Jag blev utmanad och ska skriva mina sista tre idag, men jag funderar på om man inte borde fortsätta. Det är bra att fundera över positiva saker så man inte glömmer hur bra man har det.

Jag brukar ha ganska lätt att se det positiva i livet och ta vara på glädjestunder. Den första dagen av utmaningen var enkel, så även andra och tredje dagen. Men när trasslet med operationerna blev för mycket och en massa annan skit gjorde sej påmind var det inte riktigt lika enkelt. En av dagarna gick det bara inte att komma på tre grejer och det skrämde mej lite faktiskt. Att inte hitta tre små saker som är bra på ett helt dygn är ju ganska sorgligt. Så det blev att tänka lite till och till slut kom jag på något ändå.

För jag har ju ett bra liv! Ett väldigt bra liv! Jag har i princip allt jag önskar och lite till. Jag är frisk (nåja, nästan…), jag har ett hem, jag får äta varje dag, jag har två fina barn som har jobb bägge två, jag har bägge mina föräldrar i livet och jag har världens bästa man och en galen hund. Vi kan resa lite då och då, har pengar så vi klarar oss och har tid att umgås med varandra och nära och kära.

Vi bor i ett land där det råder fred och vi får uttrycka vår åsikt utan att riskera straff. Det finns ju oändligt mycket att vara tacksam över och ändå tog det stopp bara för att jag haft en jobbig dag med en massa bråk om operationstider och en massa annat. EN dag med motgångar och pga det var det svårt att se allt bra.

Då tänker jag på Gambia och synsättet där. Där har man oftast mat på bordet (eller i koppen, man har oftast inget bord…) och tak över huvudet, that´s it! Det är svårt att få jobb och de flesta har dåligt med eller inga pengar alls. Många är sjuka i malaria eller har magmask, MEN alla har ett stort leende! Man har varandra, man har sin familj och man hjälps åt! Jag har aldrig hört en enda av mina vänner gnälla eller tycka synd om sej själva och när vi blev av med alla våra pengar erbjöds vi hjälp av de som knappt har något alls ”Because we are family…”.

I Gambia är det självklart att man hjälps åt och att man är tacksam och gläds över det man faktiskt har. Jag har ju alltid tänkt så förut, hur kunde jag glömma det? Det är dax att återigen få tillbaka mitt Gambiska tankesätt. Jag har ju så otroligt mycket att vara tacksam över och det händer ju faktiskt bra saker hela tiden.

Just idag är jag lite extra tacksam över att jag faktiskt lyckats få en operationstid! Efter mycket tjat gick jag (istället för att ringa) upp till ögonmottagningen och sekreteraren tog ett eget beslut och bokade in mej. Så den 1 Juli ska jag äntligen operera ögonlocken/ögonbrynen så att de kommer på rätt plats igen. Snart kommer jag att se som jag ska igen och det känns så himla bra!

Vad har du att vara tacksam över?