Just nu finns begränsad till för läsning. Dessutom läser jag den rätt tunga serien 1793/1794/1795 samtidigt som jag varvar med lättsammare böcker. Men jag har ändå en ny hög med spännande och intressanta böcker som jag gärna tipsar om.

Böckerna som jag ska tipas om är helt olika varandra, en feelgood, en cosy crime och två biografier men skrivna på olika sätt och med olika vinkel.

Vi börjar väl överst i högen som vanligt:

Den glömda kokboken – Christoffer Holst

Christoffer Holst är en favorit bland svenska författare. Hans serie om Cilla Storm älskar jag och vill gärna se fler delar av. Tills dess njuter jag av de böcker som kommer längs vägen och den här senaste var verkligen något i min smak.

”Den glömda kokboken” handlar om Max som fått sparken från sitt jobb som restaurangkritiker, men det är det ingen som vet… Dessutom tvingas han flytta in i sin mosters ateljé, eftersom hon inte orkar med honom längre. ”Ta tag i ditt liv” är en ständigt återkommande kommentar från alla håll.

När han hittar en gammal receptsamling i en bokhylla i ateljén, blir han nyfiken. Recepten är skrivna av hans mamma som försvann för över 30 år sedan. Kanske kan han få veta vad som hände. Samtidigt som Max börjar söka efter sin försvunna mamma lär han känna servitrisen Olga. Tillsammans börjar de nysta i mysteriet, men vägen till sanningen blir både snårig och känslosam.

Här finns alla ingredienser för att få ihop en härlig feelgood. Dolda familjehemligheter, svek, vänskap och kärlek såklart. Dessutom hänger mat- och dryckestipsen med och ger extra krydda. Christoffer Holst har gjort det igen alltså! Å jag vill ha en fortsättning av den här med, snabbt 🙂

Kodnamn Pam (mod, rädsla, sårbarhet) – Petra Malm

Ni som sett ”Elitstyrkans hemligheter”, vet vem PAM är och att hon är en ganska liten person till storleken, men jäkligt tuff. Jag såg otroligt mycket fram emot hennes bok och blev inte besviken.

Petra Malm är den första kvinnliga operatören i specialförbandet SOG, inriktat på underrättelse och strid. Under kodnamnet PAM åker hon på otaliga hemliga högriskuppdrag och det är först nu, som civil, som hon kan prata om det hon upplevt som operatör. Men bara nästan, mycket är fortfarande hemligstämplat. Trots att mycket inte kan berättas får man ändå en känsla av hennes kamp att som kvinna slå sej fram i en mansdominerad värld och vad som krävs för att bli framgångsrik operatör.

Men det hon berättar om i boken kan även användas i vår egna personliga utveckling. Petra hädar bestämt att vi klarar och vågar mycket mer än vi tror och det tror jag med. Eller vet. Jag vet ju hur det är att tvingas göra saker som jag absolut inte trodde att jag skulle klara, men det gjorde jag.

En otroligt intressant bok om en väldigt intressant person. Jag fattar varför hon passar för sitt uppdrag och varför hon är nästa programledare för Robinson. Det kommer att bli kanon!

Ett lik för mycket – Carin Hjulström

Detta är tredje delen om Siri och Anton på Säbyholms Gröna Fingrar, en serie som jag bara älskar. Kan en bok om mord vara mysig – svar ja! Carin Hjulström kan skriva såna böcker. Jag gillar dem så mycket att när jag träffade Carin på en gala i höstas bad jag henne gå hem och skriva klart 🙂

Den här boken börjar med att en kvinna i militärkläder passerar plantskolan just som Siri hämtar tidningen och de byter några ord, därefter går hon upp i rök. Både polisen och Missing People söker, men hon är borta. Polisen Olle hamnar i en knivig sits när hans ex flyttar in precis när han fått ihop det med Siri och det är ju som bäddat för missförstånd såklart. Särskilt som Iris syns på en nytagen bild tillsammans med sitt ex.

Anton är fortfarande småkär i Cecilia, men Björn verkar också intresserad. Anton inser att om han ska kunna vinna Cecilias kärlek måste han komma över sin rädsla för de oförutsägbara djuren. När Cecilia blir skadad är detta ett faktum, han måste lära sej rida en riktig tävlingshäst.

Asså… det är mysigt, såååå mysigt. Missförstånd, vänskap och kärlek, åsså ett mord som grädde på moset. Perfekt ju! Nu får Carin skynda sej med nästa bok 🙂

Boken om Lars – Staffan Nordstrand

Detta är en skrämmande och upprörande historia om hur en liten pojke inte får den hjälp han behöver utan bara skyfflas runt av myndigheterna från sitt hem till ett fosterhem, till ett annat fosterhem till en gård för andra pojkar med problem osv. Allt pga läs- och skrivsvårigheter. Detta utspelar sej på 50-60-talet, idag hade han förmodligen fått diagnosen adhd och i bästa fall fått den hjälp han behövt i skolan.

Det handlar alltså om Lars, som i själva verket är Staffan – författaren alltså. Det är hans egen resa som berättas och jag har svårt att förstå att han överhuvudtaget lever idag. Boken är oerhört intressant men rent smärtsam att läsa. Vi som varit familjehem och vet hur trasiga barn kan vara, kan inte förstå hur man kan behandla ett barn på det sätt som Lars blivit behandlad. Men nog har man hört skräckhistorier tidigare…

Lars ser fram emot att börja skolan, men det blir trassel nästan direkt. Han lyckas inte knäcka läskoden och matten är svår, de andra barnen retas och han hamnar ofta i bråk, snart gör han hellre annat på dagarna än går i skolan.

I lärarrummet och på kuratorns kontor sliter man sitt hår. Vad gör man med ett sådant hopplöst och obildbart barn? Hemma tycker man att våld och straff är lösningen, han får ofta slag med livrem eller galge. När samhället tills slut ska ta tag i allt hamnar Lars på barnpsyk. Han får höra talas om lobotomering och rymmer genom att hoppa ut från ett fönster på andra våningen. När polisen får fatt i Lars har han varit på flykt och sovit i olika trappuppgångar i en månads tid. Då placeras han för första gången i fosterhem, sen går allt bara utför och kunde ha slutat riktigt illa.

Men Lars har ett driv som få andra och när han hamnar i händerna på en lärare som ser möjligheter där andra bara sett svagheter och ungefär samtidigt träffar sin stora kärleken vänder det för honom. Det låter lite klyschigt, men är faktiskt helt sant. För ”Boken om Lars” är en sann berättelse, allt är självupplevt och tom nedtonat.

Det som ska sägas om författaren Staffan är att han som vuxen engagerat sej för att belysa dyslexi och just nu åker åkgräsklippare från Treriksröset till Smygehuk. Han har precis passerat Vansbro, så det finns tid att följa hans resa några veckor till. Det kan man göra på hans egen sida HÄR och på taggen #dyslexiklippet Kolla in det!

---

Fyra väldigt olika böcker. Man kan väl konstatera att en biografi går att skriva på olika sätt, både i egen person och i tredje person. Det kanske är lättare att skriva i tredje person om det är en smärtsam historia? Då blir det ju lite som att skriva en annan persons berättelse och kanske mer hanterbart? Jag vet inte, har ingen aning… kan bara fundera…

Jag tycker att ni ska läsa allihop! Varva de mer svårsmälta med de lättsmälta, så gjorde jag 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube