Ni har hört mej säga det förr; jag är trött! Så där trött så jag mår illa, ögonen svider och hjärnan är helt kajko. Jag har inte stressat, tvärtom faktiskt – jag har tagit väldigt väl hand om mej den senaste veckan. Det är fibron som spökar. Skitfibro!

När jag kom till vårdcentralen första gången för att kolla upp min trötthet fick jag som svar ”alla är lite trötta ibland”. Det var en total kränkning när man känner tydligt att något är fel, det var ingen ”vanlig” trötthet. Ja, alla är lite trötta ibland – men somnar de bara de sätter sej på toa? Somnar de när de står och stryker? Kan de sova dygnet runt om de får? Är även deras hjärnor sega som kola? Har de konstant grus i ögonen och svårt att fokusera? Har de också svårt att hitta och formulera ord? Just de frågorna fick jag förstås inte fram just där och då, eftersom hjärnan inte fungerar särskilt bra i stressade situationer och den här läkaren så uppenbart inte ville hjälpa mej.

Jag fick helt enkelt stå ut och det skulle ta några år till innan någon på allvar tog sej tid att faktiskt undersöka min trötthet. Sen kom diagnoserna en efter en… en annorlunda form av sömnstörning/sömnapné, hypotyreos, fibromyalgi… jippi… men skönt att ändå veta orsaken. Det är möjligt att ”alla är lite trötta ibland” men jag är faktiskt sjuk! Det finns en anledning till att jag är trött, jag är inte lat!

Tyvärr är det inte mycket jag kan göra åt den där tröttheten mer än att sova. Jag vet att det är värst vid väderomslag och stress. Stress kan man ju försöka undvika, men hur undviker man väderomslag… Vi åker till solen på vintern för att få lite sol och ljus på nosen, det hjälper massor! Men höst och vinter är riktigt jobbigt, särskilt den 2016/2017. Det var mörkt från oktober till mars, inte många soltimmar alls och jag trodde att jag skulle bli galen.

Jag är som en barometer och just idag går jag bara och väntar på att det ska börja regna. Det känns i hela kroppen. Det här varannandagvädret är jättejobbigt och tar på krafterna. Även helt friska tycker att det är jobbigt, så för oss med fibro blir det förstås ännu värre. Men jag och alla andra gör så gott vi kan! Just idag har jag iaf fått en del grejer gjorda, men tanken att fortsätta måla huset får förbli just en tanke… det går helt enkelt inte. Det får bli under midsommarhelgen när det är långledigt för Martin.

Martin är verkligen min klippa! Jag har haft så otroligt tur och lycka att få en man som accepterar och respekterar mej helt och hållet. En man som säger till mej att gå och sova en stund eller som trycker ner mej i soffan och servar med allt jag behöver. Han som säger att jag är underbar de där dagarna då jag inte ens orkar borsta igenom håret och går runt i onepiece. Hur kunde jag ha sån tur?

Idag är alltså en sån dag. Tröttheten är förlamande och ingenting fungerar. Idag vill jag bara sova.