Benen känns bra, precis som övriga kroppen och knoppen. Som gjort för att testa sina gränser lite och se vad man går för. Det är lika segt varje morgon just nu, men idag ställde jag mej iaf på löpbandet och det kändes såååå bra! Jag valde att springa inne eftersom jag känner av ryggen lite och löpbandet är mjukare att springa på än asfalt. Å jag sprang faktiskt! 3 km i lagom takt utan att stanna en enda gång, samma tempo meter efter meter och det kändes fantastiskt!

Det låter säkert jättelarvigt både för er som inte kan förstå varför man överhuvudtaget ska springa eller för er som är vältränad och lätt tar en halvmil. Men vi är alla olika och går igång på olika saker.

Känslan av att kroppen svarar på rätt sätt och att man orkar mer och mer och blir starkare och starkare är så häftig! Att ha en frisk kropp är härligt! Ni vet hur lycklig man känner sej när man försökt och försökt under en lång tid och så helt plötsligt faller alla bitar på plats och man kan – den känslan hade jag! Så där så det känns bra i hela kroppen och man blir outhärdligt stolt. Så är jag nu  🙂

Det är 12 dagar kvar till Vårruset och som det känns nu så kommer jag faktiskt att klara att springa de där 4,85 kilometrarna i ett svep. Tiden hamnar nog på strax under 40 minuter och det får jag vara nöjd med. Särskilt med tanke på att det bara är drygt tre veckor sedan operationen. Imorrn är den vilodag, men sen ska jag på´t igen. Bara för att jag kan!

Jag vågar till och med visa upp mej i träningskläder nu, de ni! Men dubbla träningsbehå hålls behagen på plats och då kan man springa även med DD-kupan även om man känner sej lite hoptryckt  🙂