”Den som inte avsätter tid för fysisk aktivitet måste senare sätta av tid för sjukdom”, har någon klok människa sagt. Jag vill lägga till: ”Den som inte avsätter tid för vila och återhämtning, tappar för eller senare bort sej själv”.

Många tränar för att bli smala och komma i form, men egentligen tränar vi ju för att bli äldre. När vi tränar (och då behöver det inte vara hård träning) syresätts vårt blod, vi tänker och fungerar bättre. När vi ger kroppen tid för vila och återhämtning svarar kroppen bättre på motionen. Allt är en enda god cirkel.

Jag gick in i väggen, nä… jag sprang in i väggen för många år sedan. Allt pga för dålig återhämtning och vila, men just då hade jag inget val som ensamstående mamma till två sjuka barn. Jag var sjukskriven i tre år och är med facit i handen numera väldigt stresskänslig pga detta. Så för några år sedan tog jag beslutet att jobba deltid, prioritera vila och att hand om mej på bästa möjliga sätt. Det var nog ett av de klokaste val jag gjort i mitt liv. Inte så mycket för min skull som för barnens, tyckte jag då… idag ser jag ju att det gynnar alla runt mej. Jag är en gladare mamma, piggare partner, tåligare arbetskamrat och bättre medmänniska.

Att inte jobba heltid ses inte alltid positivt från alla håll, men de flesta jag pratat med undrar nyfiket om man verkligen kan göra så. Varför skulle man inte kunna det? Klart det handlar om pengar, men allt är inte pengar! Jag jobbar alltså tre dagar i veckan utanför hemmet och en del hemifrån. Det innebär att jag har tid för sovmornar, jag kan handla och göra ärenden när det är lite folk i rörelse och jag behöver inte ta ledigt för läkarbesök. Men det viktigaste av allt är att jag kan ta dagen som den kommer och göra saker och ting i min takt. NOLL stress!

Jag som i princip aldrig haft ett ”vanligt” jobb 9-17 har alltid jagat jobb och uppdrag för att få ihop ekonomin. Ett tag hade jag 6 eller 7 olika arbetsgivare som jag hoppade emellan, att deklarera var ett halvt helvete… Men jag trivdes med att ha ett varierande arbetsliv och kunna jobba så mycket jag ville när jag ville. Idag fattar jag inte hur jag orkade, men det gjorde jag ju bevisligen inte.

Idag finns det ett helt annat värde av lugn. En helt blank dag eller blank vecka i almanackan är en lättnad och jag blir stressad om det bokas upp för mycket. Idag mår jag fantastiskt bra! Idag orkar jag finnas där för alla som behöver det, men jag klarar dessutom att säga nej när jag inte orkar mer. Jag kan ta vara på de bra dagarna, som blir fler och fler.

Det finns inget egoistiskt i att ge sej tid att jobba med sin egen person, se vad som behöver förändras och skapa den tillvaro man behöver för att fungera på bästa möjliga sätt. För mej var det att gå ner i arbetstid och jag vet att många skulle vilja göra det. För andra kanske det krävs en annan lösning. Särskilt nu när jag ser hur många julstressar skulle jag vilja trycka på paus för alla och ge tid till återhämtning. Jag ser ju mej själv i alla stressade människor och vet hur dåligt man kan må. Men jag vet också att det går att förändra sitt beteende och liv. Om man vill alltså… men det ser eller tror man inte när man befinner sej mitt i stressen. Men det är ett hårt arbete som tar tid.

Jag hoppas bara att alla som stressar runt och tror att det är det enda sättet att leva, slipper springa in i den berömda väggen innan man ser att det finns ett annat sätt att leva. Stressen är livsfarlig och kan ta död på en. Är det värt det? Är livet inte mer värt än så?

Ta hand om er, det är ni värda!