Idag har jag haft ytterligare en dag i Tingsrätten. Jag var extra inkallad och det skulle bara vara ett kort pass mellan 9-11. Så det var bara att gå upp tidigt och göra sej färdig. Släppte snabbt ut hunden som sen kröp ihop hos Senior som låg och sov. Så lämnade jag dem  🙂

Det tar mej ungefär 10 minuter att åka mellan Tumba och Flemingsberg och under tiden lyssnar jag alltid på Radio Stockholm och särskilt trafiknyheterna. Jag hade redan sett illavarslande uppdateringar på Facebook och hörde på radion att i princip alla tåg stod stilla pga signalfel. Är det konstigt att folk hellre tar bilen???

Hur som helst så insåg jag redan då att den här dagen inte skulle bli som det var planerat. Ibland tycker jag inte om att ha rätt. När första målet skulle börja kl 9 satt försvarsadvokaten fast på tåget… så vi började med fikapaus. Tiden gick och när väl försvaret var på plats så var den åtalade försenad pga pendeltågstrulet.

Nu var vi i tid för att ta målet efter, så vi körde den förhandlingen medan vi väntade på att alla till den första förhandlingen skulle komma på plats. Nu var ju allt rejält försenat och när vi väl lyckades samla ihop alla som skulle vara där fick vi rappa på så mycket vi kunde. Men då hade ju min parkeringstid gått ut, så vi fick bryta för paus igen för att jag inte skulle få P-böter.

Jag hade fått veta att vi skulle vara klara kl 11 och eftersom allt alltid blir försenat så hade jag lagt i till 12. Men det räckte alltså inte… så det var bara att hälla i lite mer pengar och skynda in igen. 13.15 var vi färdiga ungefär och då satte sej advokaten i en taxi och drog iväg som en avlöning till sitt nästa mål i Solna Tingsrätt. En taxifärd som vi skattebetalare får betala pga SL.

Det man inte tänker på är att SL´s strul kostar samhället väldigt mycket pengar. Istället för en halvdags arvode för oss nämndemän blev det nu en hel del. Det tackar vi iofs för, men det kostar staten onödiga pengar. Advokaterna har timpenning och målsägande får ersättning för den tid som förhandlingen pågår. Ett par extra timmar blir alltså ganska stora summor i slutändan. Helt i onödan.

Hade det varit strul med tågen någon enstaka gång hade det väl inte varit så mycket att snacka om. Men nu är det var och varannan dag. Små summor som blir till stora belopp som ingen tänker på. Som vi skattebetalare får betala. Så onödigt och så kostsamt.