Vi i köket, från en artikel i Expressen

Inne hos Yohanna i Las Palmas kan man läsa om veckans utmaning som jag kallar för veckans fundering… hur jämställda är vi i hemmet? Eller kompletterar vi varandra, kanske man hellre ska säga?

Jag har alltid resonerat som så att man gör det man är bäst på. Jag är inget vidare på att tvätta bilar eftersom jag både är kort och får ont i händerna. Så det får Martin göra som är lång och når överallt.

Jag HATAR att laga mat, medan Martin gillar det – alltså är det han som står i köket.

Martin HATAR att städa, så han städar bara toaletterna och jag fixar resten.

Sen har vi det där med politik och värderingar. Jo, vi har ungefär samma grundsyn när det gäller vad som är viktigt, hur vi ska prioritera osv. Vi kan diskutera och tycka lite olika, men aldrig så att det uppstår gräl och jag tror att vi röstar på samma parti.

Våra intressen däremot är olika. Martin kan sitta framför datorn i timmar och programmera eller spela. Han älskar att titta på film och måste då se varenda liten sekund av filmen, missar han något pga att jag pratar eller stör – då spolar har tillbaka. Jag använder datorn till att jobba och sen kollar jag runt på olika bloggar och Facebook en hel del. När jag kollar på film kan jag hålla på med en massa andra grejer under tiden och titta med ett öga. Så där är vi väldigt olika.

Jag tror iofs inte att man måste ha samma intressen, så länge man respekterar och accepterar att partnern gör något annat än en själv. Vi kan sitta mitt emot varandra med ögonen på varsin dator, han programmerar och jag skriver en blogg. Då är vi ju ändå tillsammans på nåt sätt. Samtidigt så tycker jag om att vara ensam och njuter när Martin är i skolan på dagarna. Man måste ju inte göra allt tillsammans eller umgås hela sin vakna tid.

I och med att vi jobbar tillsammans så ser man ändå hur väl sammansvetsade vi är och hur vi kompletterar varandra på jobbet. Vi vet exakt vad var och en ska göra på jobbet när vi förbereder eller plockar ihop för kvällen. Just när det gäller jobb så kan vi nästan läsa varandras tankar och vet exakt hur den andre vill ha det.

Martin och jag är väldigt olika. Han är tystlåten och tänker innan han pratar, jag är helt tvärtom. Jag kan uttrycka mej enkelt och snabbt via både tal och skrift, han har inte alls lika lätt för det. Han är teoretisk, jag är praktisk. Jag vill ha tyst, han lyssnar alltid på musik. Han blir sur, jag blir förbannad. Samtidigt så är ingen av oss materialistiska eller pengagalna. Vi trivs bäst hemma och älskar solen. Vi tycker bägge att ytan är oviktig och att man måste jobba med sej själv inifrån. Så grundsynen på det mesta är lika och det är nog det som gör att vi har så himla kul tillsammans.

Att ha olika intressen fungerar nog helt ok i en realtion, men att inte ha samma värderingar kan nog förstöra mycket. Tror jag alltså…