Nä, vi ska inte ha barn – det är ju faktiskt omöjligt numera  🙂

Däremot ska min kusin och hans fru få en liten till hösten. Igår träffades vi när vi firade min Farmor och fick se den lilla kulan på magen. De har kämpat i fem år och haft flera missfall, men nu ser det ut att gå vägen.

Vi satt och pratade om både graviditeter, barn, föräldraskap och barnuppfostran och det enda råd jag egentligen gav var att lyssna inåt och gå på magkänslan. Det har funkat rätt bra för mej. Skulle man lyssna på allt som andra säger så skulle man nog bli knäpp, men att lita på sin känsla tror jag är rätt väg att gå. Åsså sa jag att om de känner någon som har äldre barn och som de tycker har varit en bra förälder, så kan man ju alltid be om stöd hos denne.

Självklart sa de precis som alla andra blivande föräldrar att könet inte spelar någon roll så länge barnet blir frisk. Å då sa jag precis som jag brukar säga: vad händer om det inte är friskt då? Skulle det vara en sån katastrof? Förvånat och en smula fundersamt tittar de på mej och svarar sen att det skulle ju faktiskt inte spela någon roll, bara det blir ett barn  🙂

För så är det ju! Vad spelar det för roll om det fattas ett ben eller barnet har en synskada, adhd, downs eller vad det nu kan vara. Det är ju ett barn och det är tillverkat av kärlek av kärleksfulla föräldrar! Huvudsaken är ju att det blir ett barn och att både mamma och bebis mår bra efter förlossningen. Man klarar det mesta och det finns hjälpmedel för nästan allt. Lite skavanker är ingen katastrof  🙂

I höst blir det barn!

.