Det väntades oväder, så vi beslutade oss för att söka en trygg plats att stå på istf att testa något nytt på vägen. Så vi körde alla milen mellan Kalmar och Falkenberg i ett sträck, för säkerhets skull. Å det var himla smart.

På fredagen var det dax att lämna Kalmar. Solen sken och det var väldigt varmt och skönt, men det varnades för ösregn och 21 sekundmeter. Det är inte roligt att köra en stor husbil på nästan 4 ton när det blåser halv storm. Så vi siktade på en trygg plats i närheten av Vallarna, med så mycket lä som möjligt och hamnade i Falkenbergs gästhamn.

När vi kom fanns inga platser med el i hamnen, men det finns en parkering strax brevid där man också får stå. Vi hittade en plats jämte ett skjul, där vi tänkte att det skulle vara hyfsat med lä när stormen körde igång. Fredagen var kanske inte lugn, men solig. På lördagen blåste det upp mer och det regnade, men där vi stod var det fortfarande ok. Så pass att vi tänkte att vi står kvar, trots att det blev elplatser lediga i hamnen. Sen körde det igång. Jösses vad det blåste!

Dagar med sämre väder är, som jag tidigare sagt, ganska bra för oss. Då hinner vi jobba ikapp lite. Så det blev faktiskt 3-4 texter skrivna och två filmer redigerade. Himla bra. Jag förberedda även nästa recension. För på söndagen var det dax att ta fram cyklarna och ta sej till Vallarna, för sommarens andra premiär ”Kalabalik i fabriken”. På Vallarna tittar vi bara på föreställningen och skriver recension, inget filmande – lite enklare alltså.

Vi kom fram och träffade en himla massa härliga vänner och bekanta. Det roligaste var nog att få träffa Ewa Roos igen, som jag jobbade med i slutet av 80-talet. Vi har setts i vimlet, men inte hunnit prata något. Nu hann vi det 🙂

”Kalabalik i fabriken” är något så ovanligt som en fortsättning på förra årets föreställning ”Korvfabrikören”. Lite fristående sådär, som det brukar heta när det gäller bokserier. Den är väldigt rolig, men inte som förra året. Då var det galet bra, kanske sommarens bästa – nu var det bra. Absolut sevärt.

I år är Annika Andersson tillbaka och hon behöver ju nästan bara visa sej så skrattar man. Tillsammans med Jojje blir allt väldigt roligt, så är det bara. Men det känns som man sett detta förut, en del av skämten är lixom gamla. Så det var lite svårare att skriva den här recensionen, det tog sin lilla stund. Men vi kom på affischen även den här gången.

HÄR kan ni läsa vår recension.

Nu är det bara en premiär kvar i sommar, Diggiloo, men dit är det någon vecka. Så nu har vi lite annat spännande planerat. Det är dax att åka till Skåne!

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube