Hade en liten klump i magen när jag åkte till Tingsrätten i morse. Väntade mej avspärrningar och journalister, men det var lugnt. Nästan onaturligt lugnt… lite spöklikt faktiskt. Det brukar alltid vara full rulle med polisbilar och väktare, idag var det ingenting. Inte en människa varken utanför polishuset/häktet eller Tingsrätten… konstigt… men hellre det en ett uppbåd journalister och hysteriska människor.

När jag såg uppropslistan kunde jag konstatera att det sista målet på eftermiddagen var inställt. Men det skulle varit ett mål med en häktad man, åtalad för misshandel mm… kanske han som dödade kriminalvårdaren igår… vad vet jag? När vi var på plats inne i salen fick vi veta att hela eftermiddagen var inställd, skönt!

Så det blev bara ett mål, men det tog sin lilla tid. En mamma som slagit sin lille son… sånt tar tid att gå igenom särskilt som vi hade tolk också. En tanke som slog mej under rättegången (och som inte har något alls med målet att göra) är hur otroligt arg man kan bli på sina barn. Jag har nog aldrig varit så arg på någon som jag varit på mina barn och det har ju med att göra att man älskar dem så oändligt mycket! Å att man är så otroligt rädd om dem. Men steget från att bli arg till att slå är ju ganska långt, trots det så händer det nog oftare än vi tror. Å alla vet ju heller inte var gränsen för misshandel går. Att daska till en unge i baken, är det att misshandla? Ja, det är det faktiskt. OM avsikten är att det ska göra ont, så är det misshandel. Å varför skulle man annars slå om det inte vore för att det ska göra ont, som en slags markering att man ska sluta ”med-vad-man-nu-gör”.

Men tänk om man skulle åtala alla som daskar till någon så det gör lite ont eller uppstår rodnad… då skulle nog varenda människa över 15 år stå inför domstol. Ungdomar som nyper till varandra titt som tätt… men som förälder till ett barn är man ju i en slags maktposition som kan misstolkas och utnyttjas. Därför måste man tänka sej lite för om man har de här tendenserna att vilka markera genom en dask. Jag tycker nog att ”krammetoden” verkar funka bättre. Hellre en kram än ett slag, det kanske tom har mer effekt  🙂

.