Sitter här och funderar på hur barn värderar olika saker.

Mina barn har aldrig fått stora, dyra presenter till födelsedag eller jul. Det har inte handlat så mycket om att jag inte haft råd, även om det varit knapert många gånger. Nej, mest har det handlat om att jag försökt få dem att se värdet i upplevelser istället för i saker. Allt går att köpas för pengar, det mesta iaf, men gemenskap och upplevelser går inte att köpa.

Vilket är då mest värdefullt? Att få den nyaste mobiltelefonen eller att få en dag tillsammans med sin familj?

Klart att barn avundsjukt kan se på när kompisarna öppnar sina dyra presenter och sen komma hem och fråga varför de inte får lika fina presenter. När detta hänt har jag bara frågat hur många länder kompisen har besökt. Så har den diskussionen varit ur världen. Här hemma har ju vart enda korvöre gått till att resa och uppleva andra länder och kulturer tillsammans. Något barnen med tiden förstått värdet av.

Visst har Junior (som är mest fåfäng av oss) bett om speciella kläder, men han har aldirg brytt sej om något särskilt märke. Så det har funkat med seconhand eller märkeslösa kläder. Vi har tillsammans bestämt ett mål och tagit oss dit genom gemensamma ansträngningar. När vi haft lite mer pengar har deras julklapp bestått av en teater- eller konsterbiljett. En upplevelse, som vi kan göra tillsammans.

När Martin flyttade in hade han med sej häftiga dataspel, grejer till Playstation och en massa annat som vi inte prioriterat förr. Jättekul tyckte killarna! Men bara en stund… Våra resor däremot kan de prata om fler år efter att vi varit iväg och titta på bilder.

Anledningen till att jag tar upp detta är att jag läste en insändare från en besviken farmor som inte kunde förstå varför barnbarnet kallade henne bara farmor medan mormor kallades bästaste mormor. Farmor köpte de finaste och dyraste presenterna, medan mormor ”bara” varit hemma med barnbarnet när denne haft vattenkoppor och brukade hämta på dagis. Mormor hade gett av sin tid, farmor hade gett av sin plånbok – barnet förstod att uppskatta tiden och gemenskapen mer än pengarna.

För mej är det inte konstigt alls. Vad tycker ni?

.