Många kanske tycker att sonens adhd har lugnat sej eller att vi kommit lindrigt undan. En och annan kanske tom tycker/tror att han vuxit ifrån sina bokstäver… Så är det inte!

Vid den här tiden på året märker man tydligt att han inte är som andra. När tiderna i skolan varierar, det är utflykter och annat som ”stör” hans vardag, sånt som andra ”normala” ungdomar tycker är skönt – då blir han istället irriterad och uppjagad.

En preson med adhd, och kanske särskilt tourettes syndrom, vill ha dagen som den brukar vara. Det ska lixom vara som man är van vid, varken mer eller mindre. I slutet av terminerna är det ju inte så och det märks direkt på hans humör. I år är det ändå MYCKET bättre än det har varit. Förr om åren fick jag hålla honom hemma de sista 3-4 veckorna eftersom det blev för mycket för honom med allt som hände i skolan. De senaste åren har det bara varit någon dag som han behövt vara hemma.

Idag var det någon slags ”safari” inne i stan. Eleverna skulle ta sej till olika platser med hjälp av ledtrådar och sen mötas och äta lunch. Säkert jättekul, men för honom blir det en hjärnstress som är jobbig att klara. Så jag sa helt sonika till honom igår att han kunde sjukskriva sej om han tyckte det kändes bättre.

Jag som mamma uppmanade honom alltså att skolka… hur rätt är det då? Helt rätt faktiskt! Ibland finns det situationer då man helt enkelt måste få en liten gräddfil och idag var en sån dag. När han vaknade idag var han helt avslappnad och glad, istället för som igår när jag upplevde honom som en superspänd pilbåge. Idag är han istället ute och övningskör med morfar. De ska köra i stadstrafik och utsätta honom för mycket trafik och knepiga situationer. Halkbanan är bokad, uppkörning ska bokas inom kort. Så nu gäller det för honom att öva och öva. Teorin har han hållit på med länge och den ska nu pluggas på lite mer intensivt.

Det är inte så lätt alla gånger att inte vara som alla andra… så ibland får man underlätta lite för de personerna och visa lite större förståelse. Det handlar inte om mer än att synskadade får glasögon och hörselskadade får hörapparat. Grejen med adhd är bara att det inte går att mäta och inte finns något som hjälper så enkelt som ett par glasögon…

Så man får trolla med knäna och hitta på hjälpen själv. Ibland fungerar det, ibland inte… men att få vara ledig med morfar brukar nästan alltid hjälpa  🙂

.