Att kränka betyder enligt wikipedia att man behandlar en annan person nedsättande i ord eller handling. Vi kom att prata om detta i nämndemanarummet igår efter ett mål vi tidigare haft. Ofta begärs ersättning för kränkning vid misshandel och övergrepp och då är det inte så svårt att se sambandet. Men ibland begärs det ersättning för kränkning i väldigt konstiga sammahang. Tex. ett gäng anställda på ett socialkontor som begärt ersättning när EN i personalen utsatts för hot. Ska alla ha ersättning då? Eller föräldrar till någon som blivit misshandlad… Ibland känns det som man tar alla chanser att få lite extra pengar.

Jag diskuterade detta med två äldre män och vi försökte hitta vår egen gräns. För mej är den glasklar! INGEN och då menar jag verkligen ingen, får kalla mej könsord eller andra nedlåtande ”namn”. Äldre män med stora magar som kallar mej Lilla Gumman (det har hänt) accepterar jag inte! Ungarna har någon enstaka gång kallat mej jävla kärring och det har de inte gjort om…

Männen jag pratade med kunde inte alls förstå min inställning. De menade att allt bottnade i självkänsla och mognad. ”Är man bara trygg i sej själv så kan folk kalla en vad de vill”. Men det handlar ju inte om det! Det handlar om att man inte har rätt att kalla någon vad som helst! Det handlar om acceptans för en annan människa. Man får helt enkelt inte säga vad som helst till folk! MEN för att det ska vara en kränkning ska det vara direkt addresserat till en person.

De flesta tar skälsordet ”hora” som en kränkning, särskilt om man är över 20 kanske… ungdomar verkar inte bry sej. Men även om en person inte bryr sej så har man inte rätt att kalla henne för hora… så är det bara! Jag kanske är känslig, men jag vill verkligen heta det jag är döpt till och inget annat och jag kommer att fortsätta sätta den gränsen både för mej själv och andra! 

Vad är kränkning för dej?

.