Nu har jag gått in i nåt slags höstläge. Jag är trött, ser allmänt sliten ut och får ingenting att fungera. Trots att jag rör på mej och äter som jag ska, så är vågen dum och vill inte peka neråt.

Jag HATAR hösten! Det vet alla ni som känner mej. Trots vackra färger och hög luft, så kan jag inte ta detta till mej utan känner bara ett stort vemod över att sommaren är slut. Jag är så in i bängen trött i hela kroppen och vill bara sova. Sover länge på morgonen, men är ändå så trött att ögonen svider vid 15-tiden.

Jag har en gryningslampa som väcker mej med soluppgång och fågelkvitter och en solljuslampa som lyser i ögonen när jag sitter här vid datorn OCH jag försöker självklart vara ute så mycket det går. Ändå är jag TRÖTT! Hittills har jag försökt tänka positivt och förtränga att hösten är här på riktigt. Men det fungerar inte längre…

Jag kan ta att hösten är här och att vintern är på gång om det inte vore för den där tröttheten. Jag ser helt sjuk ut med livlöst hår som bara hänger, grå i huden osv. Jag har därför tonat håret, men trots det ser det inte friskt ut. Får gå till frisören och ta en klippning, tror jag… Jag försöker massera huden för att få en sån där frisk rosig ton, men det är bara grått, grått… och livlöst.

Dessutom försöker jag leva i nuet och njuta av tillvaron, men det enda jag gör är att räkna ner veckorna till semestern. 15 kvar… sen får jag värme på kroppen igen!

Åsså blir jag irriterad! Allt är ju bra med mitt liv, jag borde trivas och må bra. Men trots att jag faktiskt försöker så gör jag inte det. Alltså jag trivs med livet, det gör jag. Om jag bara inte ser mej i spegeln eller har varit vaken några timmar och är trött igen. Jag har ett bra liv, kul på jobbet, en härlig familj, en ursöt hundkille osv. Men jag skulle vilja orka mer!

Bäst att ta en promenad och handla innan lunch, så jag kan stupa i säng en stund när jag ätit. Så kanske jag orkar hålla ögonen öppna i eftermiddag/kväll. Tur det är fredag och ledigt!

.