Igår var det midsommarafton och vi var alltså hembjudna till Ninnibeth och hennes familj. ”Familjen” var en smula utökad med ett gäng kubaner, tyskar, en rumänska och hela EN svensk förutom Ninni 🙂 Så var det alltså jag och Martin som är polack. En härlig samling människor av alla de slag och ett helt kompani med ungar!

Vi kom dit vid 16-tiden, umgick och åt gott. ALla var otroligt trevliga och gästvänliga. Jag ”connectade” ganska snart med tjejen från tyskland, som det visade sej hade en son under utredning. Självklart pratade vi om skola, hemmet, utredning och diagnoser. Så pass att vi säkert ansågs som asociala och ganska tråkiga, men det var viktigt ju!

Vid 23.30 drog vi oss hemåt, Baileys skulle inte få vara ensam för länge. Han är nämligen lite mörkrädd… På väg hem pratade jag med killarna som då befann sej i Mexico. Det mesta har varit bra, men en del irritationsmoment har smugit sej in i deras semester och de ville lufta sina känslor lite. Så det blev ett litet peppsamtal och många ”ses snart”, ”älskar er”. Nu är det ju bara helgen kvar, sen är de hemma igen. På måndag vid 14-tiden får jag krama om dem igen!

Lite seg är man minsann, även om det inte blev jättesent eller särskilt mycket att dricka. Sovmorgon blev det iaf, för oss alla, men mest för Martin och Baileys. Vädret är lite ostadigt, så vi fortsätter att städa. Det går lite långsamt, men det gör inget. Idag ska nedervåningen röjas, det blir väl klart imorrn eller nåt…

.