Känner att det är på gång… är superstressad… Frågan är inte om utan när jag brakar. Det är nära nu.
 
Jag måste dra i handbromsen, har bara en massa ”ska-bara” först.
Ska bara fixa klart jobbet jag tog extra, måste vara klar senast torsdag kl 18.00.
Ska bara städa hela huset så jag kan lägga mej i soffan sen och ta det lugnt eftersom jag hatar att se all skit överallt och blir stressad av att se den.
Ska bara hjälpa barnen med sina olika skolprojekt, så de kan lämna in allt och vara nöjda.
Ska bara se till att Baileys och Vännen mår bra.
 
Senior tjafsar, han förstår inte vad boken i engelska handlar om, jag är sur och tråkig och allt är fel. Junior tjafsar, han vill åka till sin tjej hela tiden och tycker att jag är dum som hindrar honom. Vännen bara smeker mej över huvudet och ber mej ta det lugnt. Stackarn… jag är ingen vidare flickvän eller sambo just nu. Baileys vill ha tillbaka sin glada matte som går ut på långpromenader. Alla ska ha sitt och jag orkar inte ge något.
 
Jag mår inte bra!!!