Tänk att det redan gått två år sedan vi hade vår sista klass på Viktväktarna. Tiden går så himla fort!!!

För fyra år sedan hade vi precis fått veta att Martin kommit in på
den utbildning han så länge önskat. Vi hade då två år framför oss då jag
fick dra ett större lass med jobbet och han samtidigt skulle plugga och
jobba fyra kvällar i veckan. Rätt snart la vi ner klassen i Tumba pga
trassel med lokalen och efter ett tag även Rönninge som inte längre var
lönsamt. Så ganska snart hade vi bara två kvällar i veckan och det blev
lite tufft ekonomisk, men mer tid för studierna för Martin.

Så
kom dagen när vi efter 14 år skulle säga upp oss… vi velade fram och
tillbaka om vilket datum vi skulle sluta och bestämde oss till slut för
31/5. Det innebar att vi skulle ha vår sista klass 28 maj 2014. Tack och
lov hittade vi en tjej som ville ta över både klasserna i Haninge och
Huddinge, så hon var med oss under hela våren och lärde känna alla
medlemmar. Det gjorde allt betydligt enklare!

Vårt
besked att vi skulle sluta togs emot med viss uppgivenhet av våra chefer
och ledsamhet av våra medlemmar. De fyra månader som vi skulle avsluta
allt och lämna över gick fort och snart var det dax för Martins examen
och vår sista klass. Sista veckan var JOBBIG!!! Många av våra medlemmar
hade vi haft under hela vår verksamma tid på Viktväktarna. Vi fick
mängder med blommor, hemmet såg ut som en blomsteraffär och tårarna var
många. Jag tänker nästan dagligen på några av medlemmarna och undrar hur
det går för dem. En del träffar jag på Curves, när jag handlar på Ica
Maxi eller när jag åker pendeln till stan. Alltid lika roligt!

För
två år sedan var det väldigt skönt att få helt ledigt. Jag gick ju hem.
Jag skulle vara hemmafru och Martin skulle leva sin dröm och äntligen
jobba med datorer. Men han hade svårt att få jobb… det tog 9 månader
innan han fick napp och började sitt första arbete som
dataprogrammerare. Då var det i Uppsala, en pendling på ca 3 timmar om
dagen. Tiden när vi bägge vara hemma var mysig. Vi tog långa promenader
varje dag, tillbringade hela sommaren på Öland och sommaren 2014 var ju
en av de varmaste i historien. Jag hade fortfarande inte fått ordning på
mej, mitt mående och mina diagnoser. jag hade två operationer framför
mej och då var det jätteskönt att Martin var hemma och tog hand om allt.

Sen fick jag min idé om magasinet som vi startade lite spontant och strax efter det fick han alltså jobb och började sin dagliga långpendling. Å sedan dess har det rullat på! Jag är inte särskilt mycket hemmafru längre… snart blir jag dock fru! Martin blev headhuntad för ett nytt jobb som innebar att han slapp pendlingen. Jag fick nya diagnoser och medicin och helt plötsligt var jag pigg! Magasinet gav oss en massa roligt att göra och livet blev ett helt annat än vi tänkte oss den där dagen när vi slutade på Viktväktarna. På två år kan det hända mycket. Vårt liv tog en helt annan vändning än vi tänkt, men absolut inte till det sämre.
Vi trivs med livet och ångrar inte alls vårt val att sadla om totalt. Ibland måste man våga. Vi vågade! Vi kastade oss ut i tomma intet och hade ingen aning om vad som skulle hända. Det enda vi visste var att jag skulle få mer tid för mej och min hälsa och Martin hade äntligen den utbildning han så länge önskat. Han sa häromdagen att han har precis allt han alltid drömt om ”en tjej, en familj, drömjobbet och hälsan”. Vi har det inte fett och lever inte i något överflöd, vi lever trots allt på bara en lön. Men vi trivs med livet och har allt vi behöver. Vi är nöjda! Hur många kan säga det om sitt liv?

Det finns ett uttryck som säger ”Skapa ett liv du inte behöver semester ifrån”. Det livet har vi. Har du? Eller ska du kanske våga kasta dej ut, riskera allt och börja leva din dröm? Det kan bli riktigt, riktigt bra  🙂