I måndags var siffrorna på vågen oförtjänt höga, på två veckor hade jag gått upp 1,4 kg. En del kunde jag förklara, men det mesta hade jag faktiskt ingen förklaring till. Men både Martin och jag har känt att det varit jobbigt efter olyckan med både det ena och det andra så mycket berodde nog på psykisk stress. Förra söndagen bestämde vi oss för att vara extra duktiga några veckor. Martin anmälde sej till Paolo Robertos 15-minutersutmaning och jag började skriva min checklista igen. Vi körde igång på allvar på måndagen efter den bedrövliga vägningen.

Veckan har gått bra. Martin har kört sina 15 minuter med Paolo varje dag, plus lite tid på löpbandet. Jag har haft koll på maten och gått lite mer än vanligt. Men vi har ändå haft en champagnekväll, ätit taco och smaskat i oss glass. Inte varit stenhårda alltså, bara haft koll. Mitt mål för den här veckan var att ta bort ett halvt kilo, en hög siffra för att vara mej, men fullt rimlig med tanke på hur mycket jag gick upp snabbt. Snabbt upp brukar vara snabbt ner.

Det blev 1,2 kilo!!! Jag höll på att trilla av vågen! Mitt snitt under viktminskningen var mindre än 0,1 i veckan så att klämma till med över ett kilo är ju helt galet! Ett mindre mirakel faktiskt och en siffra jag inte lyckats med särskilt många gånger. Å Martin var ju inte sämre han… men hans resultat får ni se på hans blogg. Där kan ni också följa hans tid med Paolo, kanske är något för fler att testa?

Idag är det alltså måndag igen och veckan har kört. Veckans mål är 2 hekto, så jag kommer ner under 63. Målet är 60, det är min målvikt och sen vill jag ner till 58 om det går. Jag vägde 58,3 innan operationen i augusti och sedan dess har det bara gått uppåt. Nu äter jag värktabletter igen, så vi får se hur det blir med den där 58:an… Går det så går det.

Hur gör jag då? Jag äter efter Viktväktarnas program och skriver upp allt jag äter. Jag har 26 ProPoints om dagen som jag fördelar som jag tycker bäst. En del äter enligt mättande dag, men det passar inte mej. Jag väger och mäter och skriver upp allt i appen som har koll åt mej. Sen tar jag en halvlång promenad med hunden på förmiddagen och en tur på bandet under dagen och/eller en kvällspromenad tillsammans med Martin. Det blir allt mellan 5 000 och 15000 steg per dag. Jag äter allt men inte alltid och heller inte i stora mängder. Men jag avstår inte från varken godis, bröd eller pasta. Då skulle jag inte klara det. Jag stirrar mej heller inte blind på siffror, alla minus är bra oavsett hur stort det är. OCH jag ser det inte som någon quickfix. Jag har levt så här i 15 år nu och det är inget större problem, ibland trillar man av banan lite bara. Men då är det ju bara att köra upp igen, värre än så är det inte.

Man kan väl säga att vi lever som genuina Viktväktare 42 veckor om året och ligger i diket 10 veckor. På så sätt har vi under åren hållit vår målvikt mer eller mindre i en herrans massa år. Man måste inte vara stenhård, offra en massa eller straffa sej när det går åt skogen. Det funkar faktiskt ändå. Så nu kör vi en vecka till. På måndag får vi se om jag klarade målet på 2 hekto  🙂